Roadtrip!

I dag, en svårslagen tradition: roadtrip på de skånska vägarna. Vart vi kör? Ingen aning. Dit vägarna bär oss.

Soundtrack? You bet. Sex brända CDR-skivor följer med. Här är låtlistorna:

CD 1: 50/60-tal
1.    Eddie Cochran - C'mon everybody
2.    Bill Haley - Rock around the clock
3.    Bill Haley - See you later alligator
4.    The Silhouettes - Get a job
5.    The Isley Brothers – Shout
6.    Warren Smith - Red cadillac and a black mustache
7.    The Champs – Tequila
8.    Booker T & The MGs – Green onions
9.    The Contours – Do you love me
10.    The Isley Brothers – Twist and shout
11.    The Shirelles – Will you still love me tomorrow
12.    Lesley Gore - It's my party
13.    The Beatles – She loves you
14.    The Beatles – I want to hold your hand
15.    Dusty Springfield – I only want to be with you
16.    Dusty Springfield – Do re mi
17.    The Trashmen - Surfin' bird
18.    Beach Boys - Fun fun fun
19.    Beach Boys - Barbara Ann
20.    Manfred Mann - Do wah diddy diddy
21.    Roy Orbison – Oh pretty woman
22.    The Monkees – I’m a believer
23.    Supremes - Stop in the name of love
24.    Beach Boys - Wouldn't it be nice
25.    Beach Boys - God only knows
26.    The Mamas & Papas - California dreamin'
27.    Beach Boys - Good vibrations
28.    Van Morrison - Brown eyed girl
29.    The Box Tops - The letter
30.    Manfred Mann – Quinn the eskimo (Mighty Quinn)
31.    The Archies – Sugar, sugar

CD 2: Woodstock/Vietnam
1.    Creedence Clearwater Revival - Fortunate son
2.    Edwin Starr – War
3.    The Kingston Trio – Where have all the flowers gone?
4.    Bobby Fuller Four – I fought the law
5.    The Doors – Light my fire
6.    Jefferson Airplane - Somebody to love
7.    Strawberry Alarm Clock - Incence and peppermints
8.    Jefferson Airplane - White rabbit
9.    Cream - Sunshine of your love
10.    The Zombies - Time of the season
11.    Jimi Hendrix - All along the watchtower
12.    John Lennon - Give peace a chance
13.    Deep Purple – Hush
14.    The Band – The weight
15.    Janis Joplin et al – Piece of my heart
16.    Three Dog Night – Easy to be hard
17.    Simon & Garfunkel – Cecilia
18.    The Guess Who – American woman
19.    Mountain – Mississippi queen
20.    Grand Funk Railroad – We’re an american band
21.    Bruce Springsteen – Born in the USA

CD 3: Soul power!
1.    Ray Charles – I got a woman
2.    James Brown – Please, please, please
3.    Sam Cooke – Wonderful world
4.    Otis Redding – Shout bamalama
5.    Sam Cooke – Cupid
6.    Sam Cooke - Good times
7.    The Temptations – My girl
8.    The Impressions – People get ready
9.    Wilson Pickett - In the midnight hour
10.    Otis Redding – Shake
11.    James Brown - Papa's got a brand new bag
12.    Sam Cooke - A change is gonna come
13.    Wilson Pickett - Mustang Sally
14.    Lou Rawls - Love is a hurtin' thing
15.    Percy Sledge - When a man loves a woman
16.    Wilson Pickett - Everybody needs somebody to love
17.    Aretha Franklin – Respect
18.    Jackie Wilson – Your love keeps lifting me higher and higher
19.    Otis Redding – Sittin’ on the dock of the bay
20.    Marvin Gaye - I heard it through the grapevine
21.    Al Green – Let’s stay together
22.    Bill Withers – Kissing my love
23.    James Brown – Cold sweat
24.    Parliament – Give up the funk (Tear the roof of the sucker)
25.    Funkadelic – One nation under a groove
26.    The O’Jays – Love train

CD 4: sent 70-tal + 80-tal
1.    Sugarhill Gang – Rapper’s delight
2.    Bee Gees - Stayin' alive
3.    The BusBoys - The boys are back in town
4.    Michael Jackson - Beat it
5.    Run-D.M.C. - It's tricky
6.    Generation X – Dancing with myself
7.    Joe Cocker & Jennifer Warnes - Up where we belong
8.    Rod Stewart - Baby Jane
9.    UB40 – Red red wine
10.    Bruce Springsteen - Dancing in the dark
11.    Prince - Purple rain
12.    Bon Jovi – You give love a bad name
13.    Stan Bush – The touch
14.    Glenn Frey - The heat is on
15.    Bob Seger – Shakedown
16.    Kenny Loggins - Danger zone
17.    Berlin - Take my breath away
18.    Rick Astley - Never gonna give you up
19.    Michael Jackson – Bad
20.    David Hasselhoff - Looking for freedom

CD 5: sent 90-tal + tidigt 00-tal (+ några 80-talare, för en mjuk och fin övergång)
1.    The Proclaimers - 500 miles
2.    Bryan Adams - Summer of 69
3.    The La’s – There she goes
4.    The Verve - Bittersweet symphony
5.    Robbie Williams – Milennium
6.    Tal Bachman - She's so high
7.    Andreas Johnson – Glorious
8.    Bryan Adams feat. Mel C - When you're gone
9.    Backstreet Boys - Everybody (Backstreet's back)
10.    13 minuter långt, egenhändigt ihopslängt medley, bestående av delar från Haddaway "What is love", Spice Girls "Wannabe", Green Day "Basket case", Rednex "Cotton eye Joe", Los Del Rio "Macarena", Fools Garden "Lemon tree", Martin "(Du är så) Yeah yeah wow wow", Hanson "Mmbop", Aqua "Barbie girl", Eiffel 65 "Blue", Vengaboys "Boom boom boom", Ricky Martin "Livin' la vida loca", Baha Men "Who let the dogs out", Lou Bega "Mambo no 5", Olsen Brothers "Fly on the wings of love", Kent "Musik non stop", Kent "Dom andra", Shaggy "Angel" och Nickelback "How you remind me"
11.    N’Sync – Bye bye bye
12.    Backstreet Boys - I want it that way
13.    Teddybears – Rock’n’roll high school
14.    Crazytown – Butterfly
15.    Outkast - Miss Jackson
16.    Linkin Park – In the end
17.    The Calling - Wherever you will go
18.    Linkin Park – Numb
19.    Hoobastank - The reason

CD 6: Springsteen (alltid!)
Atlantic city (från "In concert/MTV plugged)
Out in the street (från "London calling: live in Hyde Park)
Where the bands are
Girls in their summer clothes
Frankie
Long walk home
Loose ends
Glory days
Bobby Jean
She's the one
The rising
Land of hope and dreams
Back in your arms
My city of ruins
Detroit medley (från "Hammersmith Odeon London '75)

Quiztime del 3

Yes! Det är dags igen.

I höstas satte jag på kort tid ihop två quiz á tjugo frågor som allihop kretsade kring skivor som finns med på Rolling Stones lista över tidernas femhundra bästa skivor (2003-versionen och 2012-versionen). Del ett finns här och del två finns här.

Nu är det, långt om länge, dags igen. Reglerna är enkla: inget googlande. Inget Wikipedia. Svaren finns längs ner.

1. Buddy Holly skrev och spelade in en uppföljare till sin klassiska låt ”Peggy Sue”, vars titel berättar vad som hände med Peggy Sue efter förra låten. Vad heter den?

2. Vilket band står för sex av sjutton låtar på ”Saturday Night Fever original soundtrack”?

3. Vilken legendarisk pianist och orgelspelare arrangerade och producerade Willie Nelsons skiva ”Stardust”?

4. Vilken brittisk artist gjorde låten ”Thank you”, vars första vers Eminem använde som refräng i sin klassiska låt ”Stan” på ”The Marshall Mathers LP”?

5. Vilken skiva från 1957 rivstartas med den klassiska raden: ”A-wop-bom-a-loo-mop-a-lomp-bom-bom”?

6. Den äldsta skivan på 500-listan är boxen ”Anthology of American folk music”, som släpptes 1952. Från vilket år är boxens äldsta inspelning?

7. Vilken skiva brukar räknas som John Coltranes genombrott?

8. Vilken låt, skriven av Willie Dixon och först inspelad av Muddy Waters, fick Etta James en hit med i samband med sin skiva ”At last!”?

9. När James Taylor var i slutskedet av arbetet med ”Sweet baby James” saknade han en låt, och slängde då ihop avslutningsspåret ”Suite for 20 G”. Vad består den av?

10. Hur många försök gjorde The Paul Butterfield Blues Band att spela in sin första skiva?

11. Carole King avslutar skivan ”Tapestry” med en låt som Aretha Franklin redan hade haft en hit med. Vilken?

12. Vem är den enda gästrapparen på The Notorious B.I.G.s debutskiva ”Ready to die”?

13. Vilken nyligen avliden sångare tänkte Cocteau Twins-sångerskan Elizabeth Fraser på när hon skrev texten till Massive Attacks ”Teardrop”?

14. På omslagsfotot till sin självbetitlade debut sitter John Prine på något. Vad?

15. Vad råkade Otis Redding ut för några dagar efter att han avslutat inspelningen av ”The dock of the bay”?

16. Det tio minuter långa titelspåret på Televisions debutskiva ”Marquee moon” spelades in i en enda tagning, men trummisen Billy Ficca visste inte att de spelade in. Vad trodde han att de gjorde?

17. Inledningslåten ”I’d have you any time” på trippelskivan ”All things must pass” skrev George Harrison tillsammans med en av sina Traveling Wilburys-kollegor. På skivan inkluderas även covern ”If not for you”, som ursprungligen gjordes av samma folk/rock-veteran. Vem då?

18. Låtarna på The Magnetic Fields-skivan ”69 love songs” var ursprungligen inte alls tänkta att resultera i ett nästan tre timmar långt album. Vad hade frontfiguren Stephen Merritt i åtanke när han skrev musiken?

19. Hur länge dröjde sig Talking Heads-plattan ”Stop making sense” kvar på Billboard-listan?

20. Vilken Sam Cooke-cover spelade Amy Winehouse in under ”Back to black”-sessionen och inkluderade som bonusspår på vissa utgåvor?



Svar:
1: ”Peggy Sue got married”. 2: Bee Gees. 3: Booker T Jones. 4: Dido. 5: Little Richards debutskiva “Here’s Little Richard”. 6: 1926 (låten “Way down the old plank road” av Uncle Dave Macon). 7: “Giant steps” från 1960. 8: “I just want to make love to you”. 9: Tre ofärdiga låtidéer som sattes ihop till en svit. 10: Tre, varav den sista resulterade i deras självbetitlade debut från 1965. 11: ”You make me feel like a natural woman”. 12: Method Man, känd från Wu-Tang Clan. 13: Jeff Buckley: 14. En höbal. 15: Han dog i en flygolycka. 16: Att de bara repade. 17: Bob Dylan. 18: En musikrevy. 19: Över två år, närmare bestämt 118 veckor. 20: ”Cupid”.

En konstig kontur under hennes kavaj

”Kan inte någon sätta munkavle på den där subban?”
”Har Bannock en pinne i röven eller vad fan är hennes problem?”
”Men kan hon sluta peta in sina dryga kommentarer över-jävla-allt? Får hon inte ligga något eller vad?”
”Ställer gärna upp om hon behöver knullas så att hon kan sluta gnälla på allt”

Kevin skrollar vidare. Han hittar inte många tweets som har något positivt att säga om kvällens sändning. Inga, faktiskt. Han slår in ”Karolina Bannock” i det lilla sökfältet. Resultatet är inte mycket trevligare än när han sökte på ”#aktuellt”.
Han suckar. Hon hade inte behövt avannonsera inslaget om Jan Björklunds uttalande om att de rödgröna partiernas politik är ”det största mörkläggandet i modern tid” med att säga ”Annars kan han ju se till hans egen politik håller vad den lovar innan han klagar på andra partier”. Inte i ett nyhetsprogram.
Och hon hade inte behövt avannonsera inslaget om den flygande pizzan under Jimmie Åkessons tal i Ronneby med att säga ”Helt otroligt att han kunde öppna ögonen och se vad det var för något, i stället för att hitta på sanningen som han brukar”. Inte i ett nyhetsprogram. Särskilt inte i ett nyhetsprogram i public service, och absolut inte precis efter att hon fällt en liknande kommentar om Jan Björklund.
Han lyfter ansiktet från datorskärmen och tittar in mot studion. Karolina ställer ifrån sig ett litet glas vatten, ställer om ansiktet till ett avvaktande tålamod och väntar ut de sista tio sekunderna i det pågående inslaget. Lyckligtvis handlar det inte denna gång om politik, utan om ett hunddagis på Södermalm. Den sortens inslag som inte lämnar utrymme för andra kommentarer än ”vad gulligt”, sådant som folk inte irriterar sig på. Mjuka nyheter.

Rune kommer in med tunga, långsamma steg. Varenda en av hans utandningar är en djup suck.
– Vad säger folk?
– Ingenting trevligt, i alla fall, mumlar Kevin.
– Nä, tro fan det.
Rune kliar sig på flinten. Små vita flingor singlar ner.
– Spring iväg och hämta en kopp kaffe till mig, hörru.
Kevin reser sig genast upp och kilar iväg. Bakom sin rygg hör han hur Rune dunsar ner i en skrivbordsstol och pustar. Ett rasslande ljud tar vid, ett ljud som påminner om en maracas fylld med ovanligt stora ärtor. Kevin anar att det är Runes hjärtmedicin som åker fram.
Rune borde gå i förtidspension, tycker Kevin. Inte borde han ha fortsatt jobba efter att han fyllde sextio. Han tycks åldras dubbelt så fort som normala människor. Nu har han tre år kvar innan pensionsålder, men han ser ut att vara färdig att dö av ålderdom vilken sekund som helst.
Inför varje sändning brukar Rune böna och be Karolina att hon ska hålla sig till manus. Inte säga något annat, inte kommentera nyheterna, inte lägga in sina egna åsikter, inte göra sig lustig på intervjupersoners bekostnad. Och hur mycket hon än lovar att göra som han säger kan hon inte låta bli att göra tvärtom. Som ansvarig utgivare är det Rune som får skäll och påtryckningar från cheferna.
– Här. Två sockerbitar, som vanligt, säger Kevin.
I hans tillstånd borde han hålla igen med sockret, tänker Kevin. De tittar in mot studion. Karolina påannonserar kulturnyheterna. Rune tar en klunk av kaffet.
– Hur stor är den där Facebooksidan nu, egentligen?
– Vilken av dem?
– Den där alla hatar henne.
Kevin sätter sig på huk framför datorn, går in på Facebook och letar upp sidan ”Bort med Karolina Bannock från rutan”.
– Över tretusen likes, säger han.
– Exakt?
– Tretusentvåhundrafemtiosex. Och det har kommit... ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta... åtta stycken inlägg på den sidan i kväll. I ett står det att hon borde få sparken, kastas ut från sin bostad och få indragen a-kassa.
Han ögnar snabbt igenom de andra sju.
– Och det är det snällaste.
Rune suckar.
– Den där andra sidan då? Har någon skrivit något där? Snälla, säg att åtminstone en person berättat för världen att han gillar vad hon gör, så att jag har något att visa för bossarna i morgon bitti.
Kevin går in på sidan som heter ”Karolina Bannock”. Det är inte hon själv som ligger bakom den. Inte redaktionen heller. Inget vet säkert vem som startade sidan. Men det är en sida där folk som gillar Karolinas stil samlas och postar saker som ”Bra sändning i dag!”.
Kevin öppnar fönstret som visar inlägg från andra än sidägaren själv. De inlägg som attackerar Karolina – och de dyker ofta upp – brukar rensas bort omgående. Kvar finns lovord. De flesta har mellan tio och femtio likes, men få har kommenterats av någon.
– Tyvärr. Det senaste är två veckor gammalt. Och det näst senaste skrevs innan jul.
– Makalöst, grymtar Rune och sväljer ett piller. Hur många är det egentligen som... vad heter det, gillar den sidan?
– Femtusen. Femtusenetthundrafyra, för att vara exakt.
– Vet du att det är den siffran jag har störst problem med? Hade det inte varit för den så hade jag gjort mig av med henne för länge sedan. Och sluppit all den här jävla skiten.
Han skramlar med sin pillerburk. Reser sig upp och vankar fram och tillbaka i det lilla rummet.
– Nu måste hon få vara kvar, för annars kommer det bli en storm från alla de där... vad var det, över femtusen?
Kevin nickar.
– Femtusen, fortsätter Rune. Femtusen jävla idioter som håller käften tills de får något att klaga på. Då kommer det väsnas, men inte en sekund tidigare.
Han sätter ner i stolen igen, så tungt att den rullar bakåt några decimeter. Han drar upp mungiporna och blottar sina gula tänder.
– Det här är vad du har att se fram emot, grabben.

Karolina berättar för tittarna att det är dags för lokala nyheter. Så snart hon fått en signal om att hon inte längre är i bild reser hon sig upp från stolen och går med raska steg ut från studion. Hon kommer in till det lilla rummet där Kevin och Rune sitter.
– Hur går det? frågar hon.
– Med vad? undrar Kevin.
– Är folk lika sura som vanligt eller värre?
– Som vanligt, skulle jag säga, mumlar Kevin.
Han sneglar på Rune, som gör sitt bästa för att inte avslöja någon frustration via sin gulbleka, rynkiga hy.
– Skoj, säger Karolina. Får jag se?
Kevin spärrar upp ögonen.
– Det är nog bäst att du låter bli.
– Nä, jag vill se vad gubbarna har att komma med i dag.
Hon lutar sig fram mot datorn. På skärmen syns ett inlägg av en ung kille med rakat huvud som meddelar att han tycker att Karolina borde knullas sönder med ett basebollträ. Hon skrattar till. Kevin hinner tänka att det där lät väldigt framtvingat, innan Karolina går ut i korridoren igen. Hon går inte mot studion, utan åt andra hållet. När Rune får syn på det kastar han sig mot dörren.
– Var fan ska du? ropar han och flåsar.
Det lilla språnget från stolen till dörren är tillräckligt för att han ska bli ordentligt andfådd.
Karolina vänder på sig och tittar mot honom. Men hon säger inget. Hon stirrar ilsket i några sekunder, sedan vänder hon sig om och fortsätter gå.

Sekunder passerar och blir minuter. Karolina har varit borta alldeles för länge. Snart är det mindre än sextio sekunder kvar tills hon ska vara tillbaka i rutan och läsa upp kvällens nyhetssammanfattning. Rune ägnar tiden åt att frusta och spotta ur sig svordom efter svordom, och stirra på sitt armbandsur. Kevin tittar oroat på honom. Vilken dag som helst, tänker han. Vilken dag som helst kommer Rune knipa handen krampaktigt över bröstets vänstra sida och falla ihop.
Kevin hör fotsteg i korridoren. Hans första tanke är att det är Karolina som kommer tillbaka. Men den tanken drar han snabbt tillbaka. Det låter inte som att fotstegen tillhör någon med Karolinas rappa, bestämda gångstil. De låter sävliga, släpiga, som om de byter riktning hela tiden. Han sticker ut huvudet ur dörren, och ser att – jo, det är Karolina. Hennes prydliga hårknut är borta och håret har rufsats till. När hon kommer närmare ser Kevin att hennes ögonvitor har fyllts av röda, krokiga linjer. Ansiktet har något matt över sig, som en nyvaken person ser ut. En hel del av sminket har strukits bort.
Kevin sväljer tungt och försöker förbereda sig mentalt på Runes reaktion när han får se Karolina om bara några sekunder. Kanske är det här droppen som får bägaren att rinna över, som får Runes hjärta att ge upp en gång för alla.
Han hoppar ut i korridoren. Går fram till Karolina, lägger armen om henne och går med henne. Han går avsiktligt mycket snabbare än vad hon gör, så att hon tvingas ta längre, snabbare steg för att hinna med. Han ropar:
– Hon är här. Allt är grönt.
Men Rune stiger ändå ut i korridoren. Han hinner precis se Karolinas ansikte innan hon och Kevin går förbi.
– Hur fan ser du ut? utbrister han.
Karolina svarar inte.
Så som Karolina ser ut borde hon verkligen inte synas i rutan, tänker Kevin. Men ingen kan ersätta henne. Att plötsligt byta ut programledaren mitt i sändningen är ännu konstigare än att personen, efter en tio minuter lång paus, ser ut att ha kommit in direkt från gatan.
– Trettio sekunder, ropas från studion.
– Släpp mig, säger Karolina.
Hennes röst låter betydligt klarare och mer stabil än Kevin väntar sig. Han lossar sitt grepp, stannar vid tröskeln till studion och tittar efter henne när hon går. Det ser ut som att hon anstränger sig lite extra för att räta upp sin gångstil här inne.
Han tycker sig skymta en konstig kontur under hennes kavaj, som om hon stoppat något i byxlinningen. Innan han hinner titta mer noggrant har hon satt sig ner och studiopersonalen har börjat räkna ner från tio. Det var nog inget, tänker han och går tillbaka in i det lilla rummet.
En lampa slår över från rött till grönt.
– Då så, var det dags för kvällens nyhetssammanfattning, börjar Karolina.
Hon harklar sig tyst och vänder sig, enligt instruktioner, mot en annan kamera.
– I Ukraina har proryska separatister tänt eld på en byggnad som tillhör en fackförening i staden Odessa. Trettioåtta människor uppges ha dödats i branden.
Hon fortsätter att titta in i kameran med ett tillgjort neutralt ansiktsuttryck. En sekund går, medan hon och alla andra i studion väntar på att inslaget ska gå igång. Ytterligare en sekund passerar, utan att något händer. En tredje sekund, som känns längre än en sekund borde vara. En fjärde sekund, ännu längre. Och en femte sekund, den allra längsta.
Från kontrollrummet syns desperata gester viftas fram i luften. De översätts till en ”snacka på”-rörelse av de som står bakom kamerorna i studion.
– Ja, det verkar som att vi har tekniska problem med inslaget som skulle visats här.
Karolina tystnar, med en fokuserad blick rakt in i kameran. Hon lyfter ena mungipan och ett snett leende bildas.
– Den här kanalen har en policy om att visa er våld och död, kära tittare, och det är vad ni ska få. Men i en annan form, lite annorlunda än vanligt.

Kevin lutar sig fram med handflatorna på bordet framför fönstret. Han tittar spänt på Karolina. Allting tycks hända i slowmotion. Han ser hur hon släpper greppet om pappersmanuset framför sig och låter det falla någon centimeter ner på bordsskivan. Han ser hur hon lyfter sin vänstra axel och sträcker bak handen för att ta något. Han ser hur hon plockar fram ett föremål från under kavajen, ett föremål som hon – precis som han trodde – stoppat i byxlinningen. Han ser hur hon pekar föremålet uppåt och lyfter det. Han ser hur hon sätter föremålets spetsiga ände mot nedre halvan av sitt bakhuvud, någon centimeter snett nedanför örat. Han ser hur hon brister ut i ett brett leende, det mest ärliga, hjärtliga leende han någonsin sett på henne.
Sedan – en hög knall, en fors av blod och en människa som livlöst faller ner från sin stol.

Helt omotiverat. Direkt insaxat från en .txt-fil med namnet "2014 intressanta skivor". Och det är precis vad det är. Alla skivor nedan är inte nödvändigtvis sådana som jag har repeatlyssnat på och konstaterat att "det här är lätt en av årets bästa skivor". Några har jag bara lyssnat på en eller två gånger och noterat att - det här låter intressant, den här skivan måste jag lyssna mer på. Och så är förstås vissa av den förstnämnda kategorin.

Here goes:

††† - †††
Bad Barber - Courteney Cox & Rock N' Roll
Boris The Blade - The human hive
Caliban - Ghost empire
Clan Of Xymox - Matters of mind, body and soul
Comeback Kid - Die knowing
De La Soul - Smell the D.A.I.S.Y. (mixtape, men vad fan)
Eyehategod - Eyehategod
I Am Heresy - Thy will
I Killed The Prom Queen - Beloved
Lethe - When dreams become nightmares
Lydia Loveless - Somewhere else
Nicole Sabouné - Must exist
Nothing - Guilty of everything
Pharoahe Monch - P.T.S.D. (Post traumatic stress disorder)
St. Vincent - St. Vincent
Thievery Corporation - Saudade
Thundermother - Rock'n'roll disaster
Tinariwen - Emaar
Toni Braxton & Babyface - Love, marriage & divorce
Warpaint - Warpaint
We Are Waves - Labile
Whitechapel - Our endless war
Wilko Johnson & Roger Daltrey - Going back home
The Wounded Kings - Consolamentum

För övrigt är jag galet peppad på hiphopåret 2014. Wu-Tang Clans nya är på ingång, även om det suger att Raekwon uppenbarligen inte ska medverka. Men han ska tydligen släppa en egen skiva under året. Och det sägs att det ska komma nya skivor från GZA/Genius, The Roots, De La Soul (en "riktig" skiva, vid sidan om mixtapen), Run The Jewels och Ghostface Killah. Dessutom ska Method Man släppa både en ny soloskiva och en ny skiva tillsammans med Redman. Om allt detta inträffar - då jävlar!

The Dangerous Summer finns inte längre.

Bandet som startades i Ellicott City i Maryland år 2006. Som debuterade med ep:n "If you could only keep me alive" året efter. Som släppte den absurt bra fullängdsdebuten "Reach for the sun" 2009. Som släppte den lika bra uppföljaren "War paint" 2011. Som strax därefter förlorade leadgitarristen Bryan Czap och trummisen Tyler Minsberg, som bägge två var viktiga delar av bandets sound. Som släppte tredje skivan "Golden record" i fjol, en skiva som visst är grymt bra, men ändå avsevärt svagare än sina två syskon.

Bandet som jag upptäckte sent 2010, när jag fick tag på en promoversion av "Reach for the sun". Som jag lyssnade på i lurarna när jag väntade på buss 141 vid hållplatsen Svedala Kyrka snöiga decemberdagar, förmodligen på väg till en förfest eller till lagret. Som jag lyssnade på när jag var på väg till körskolan tidiga januarimorgnar. Som jag lyssnade på i de morgontimmar jag var på väg hem från en efterfest och hade hunnit bli bakfull innan jag ens hade somnat. Som jag lät ringa ut över Bergsjön när jag stod på balkongen med en cigarett i handen. Som jag aldrig fick se live.

Bandet bakom låtar som "War paint", "No one's gonna need you more", "Symmetry", "Catholic girls", "Surfaced", "Settle down", "Parachute", "Work in progress", "Miscommunication", "Good things", "In my room", "Reach for the sun", "Never feel alone" och framför allt "Where I want to be".

Bandet som (förlåt) bevisade att sjukt fula snubbar kan göra sjukt vackra melodier.

Det bandet, The Dangerous Summer, finns inte längre.

"Music is life", sjöng Elliphant på sin fantastiska skiva "A good idea". Och musik blir inte bättre än i klippet nedan. Alltså, livet blir inte bättre än så.

Att Anna Calvi är en fantastisk artist och kanske rentav något så sällsynt som ett musikaliskt geni, det borde det inte råda några tvivel om. För den som till äventyrs ännu inte insett det har jag samlat ihop ett gäng fina Youtubeklipp att utbilda sig med. Börja med det översta, så märker du vilket helvete till gitarrist hon är. Fortsätt med övriga för att upptäcka hennes färdigheter i låtskrivande, arrangemang, sång och så vidare.

Nästa vecka ser jag henne på Amager Bio i Köpenhamn. Att se fram emot den kvällen är en känsla som jag inte förmår sätta ord på.















(gitarrsolot!)