Setlistor och tjafs från West Coast Riot. Och Springsteen.

Till skillnad från förra årets småfiasko blev West Coast Riot i år (ur min synvinkel, i alla fall) en smärre succé. Nya området (Röda Sten) fungerade bra och var lättillgängligt, förutsatt att man hade bil. Banduppställningen var sylvass och vädergudarna gav festivalen sin välsignelse.

Jag har egentligen inget att klaga på.

Eller jo, det har jag. Som fan. En rutten ändring i spelschemat i sista minuten gjorde att Håll Käften, Vad Vill Du!? krockade med Street Dogs. Vad handlade det om? Varför skulle third stage ha ett uppehåll på över en timme mellan Dystra Li och Håll Käften, Vad Vill Du!? när inget av banden kräver mer än fem minuter att packa ihop scenutrustningen? Varför? Jag ser ingen som helst anledning. Håll Käften, Vad Vill Du!?-snubbarna var på plats tidigt, jag träffade dem strax efter insläpp. Det kan inte ha haft att göra med att de inte skulle komma i tid till den ursprungliga speltiden klockan 14:15.

Det stinker, det stinker, det stinker.

I övrigt? Tja, alla spelningar jag såg var bra. Mer eller mindre. Asta Kask gjorde väl den svagaste spelningen jag såg, och de var ändå grymt bra. Hela dagen höll hög klass, helt enkelt.

Dagens bästa spelning gjorde Against Me!. Få kan matcha deras kapacitet som liveband. Inga pauser, inget krångel, i stället - fullt ös. Konstant. Hela tiden. Låtarna hinner knappt avslutas innan trummisen Jay Weinberg räknar in nästa.

Så ska ett punkband sköta sig på scen. Alltför ofta ser man unga band som har grymt bra låtar, framför dessa klockrent men tappar i tempo när de pausar alltför länge mellan varje låt. Man måste inte klunka vatten var tredje minut. Okej?

Vi kan prata vidare om Against Me!. Att Bruce Springsteen, Steven Van Zandt och flera ur The E Street Band stod vid sidan om scenen och tittade på spelningen vet du säkert vid det här laget. Men du kan tro att jag höll på att skita i byxorna när jag upptäckte det. Ja, jag såg sällskapet. Bruce hade en rutig skjorta på sig.

För er som har ännu inte uppfattat det så är alltså Jay Weinberg i Against Me! son till Max Weinberg, trummis i The E Street Band. Det sägs att Bruce stannade kvar och såg Rancids spelning också. Men det vet jag inget om. Eller jo, Tim Armstrong i Rancid tillägnade en låt (minns inte vilken) till "Bruce och Little Steven". Kungligt.

Ännu mer om Against Me! (det finns mycket att prata om här, tro mig). Låtarna från kommande plattan "Transgender dysphoria blues" som spelades var svinaktigt bra. I synnerhet inledande "True trans soul rebel". De andra därifrån var titelspåret, "Black me out" och "Drinking with the jocks".

Och att frontfiguren Tom Gabel kommit ut som transperson och numera heter Laura Jane Grace påverkade absolut ingenting. Rösten var fortfarande oändligt själfull och karisman finns kvar. Dessutom, ärligt talat, hen såg för jävla bra ut.

Gallows gjorde en knäckande bra spelning, men lyckades inte toppa gigget de gjorde på Sticky Fingers kvällen innan. Vilket i och för sig inte var särskilt förvånande. En stilla undran: är gitarristen Steph Carter på väg ut ur bandet? Under bägge spelningarna verkade han så olidligt uttråkad att jag nästan blev förbannad. De andra Gallows-snubbarna är dock alltid ilskna och peppade nog för att väga upp.

Mer att orda om? Öh. Jo! Både Anti-Flag (festivalens näst bästa spelning) och Street Dogs bjöd på stiliga The Clash-hyllningar. Först ut var Street Dogs, som smällde in en stor del av låten "Guns of Brixton" i avslutande "Fighter". Och Anti-Flag, som hade speltiden precis efter Street Dogs, körde en uppsnabbad "Should I stay or should I go" mot slutet av sitt set. Smått fantastiskt.

Och traditionsenligt efter att jag besökt en festival, bjussar jag här nedan på de setlistor jag antecknade under dagen, från sju av åtta spelningar. En av dessa (Dystra Li) kan jag inte presentera helt korrekt, eftersom jag saknar titlar på många av låtarna. De spelade nämligen en hel del från sin kommande platta, och således kan jag inte koppla ihop rätt låt med rätt titel förrän den släpps.

Setlistorna finns även tillgängliga på Setlist.fm. Jag vill poängtera att jag inte stulit dem därifrån. För det är jag som lagt upp dem på nämnda sida.

I alla fall. Nu kör vi.

Street Dogs
(Intro: Blitzkrieg bop / Formation)
Savin' hill
Punk rock'n'roll
Not without a purpose
Two angry kids
Greed
Up the union
Tobe's got a drinking problem
The shape of other men
In defence of Dorchester
Back to the world
Get up (Dropkick Murphys)
Never alone (Dropkick Murphys)
Fighter / Guns of Brixton (The Clash) / Fighter

Anti-Flag
Fuck police brutality
This is the end (for you my friend)
Broken bones
The economy is suffering... let it die
If you wanna steal (you better learn how to lie)
This is the new sound
The press corpse
Death of a nation
Turncoat
The ranks of the masses rising
Should I stay or should I go (The Clash)
Die for your government
Cities burn
Power to the peaceful

Gallows
Misery
London is the reason
True colours
Leeches
Shiver (Nick Cave) / Death voices
Abandon ship
Last june
In the belly of a shark
Seeing red (Minor Threat)
Mondo chaos
Orchestra of wolves

Randy
Summer of bros
Going out with the dead
Addicts of communication
Rocking pneumonia and the punk rock flu
Karl Marx and history
Cheater
Welfare prolbems
Shape up
Freedom song
I don't need love
Razorblade
If we unite
X-ray eyes
Me and the boys
Little Toulouse
Evil
Working class radio

Against Me!
True trans soul rebel
Transgender dysphoria blues
Don't lose touch
Turn those clapping hands into angry balled fists
I was a teenage anarchist
White crosses
Black me out
Thrash unreal
New wave
Walking is still honest
Pretty girl
Drinking with the jocks
Pints of guiness make you strong
Sink.Florida.sink

Rancid
Radio
Roots radicals
St. Mary
Journey to the end of the east bay
Maxwell murder
Last one to die
East bay night
Dead bodies
The 11th hour
I wanna riot
Red hot moon
Hooligans
Old friend
Nihilism
Black & blue
Salvation
Bloodclot
Rejected
The way I feel
It's quite alright
Lock, step & gone
Olympia WA
The wars end
Something in the world today
Adina
Hoover street
Fall back down
Time-bomb
Tenderloin
Listed M.I.A.
Ruby Soho

Jag vill förresten också ta tillfället i akt och berätta att jag var på Ullevi i går kväll. Bruce Springsteen var helt jävla enastående. När det var som mest magiskt - "Radio nowhere", "Cover me", "Working on the highway", "Youngstown", "Darlington county", "Murder incorporated" och framför allt "Rosalita (come out tonight)" - var det så bäst som något kan bli. Setlistan var helt fantastisk. Jag tänker inte lägga ut den här, eftersom det inte var jag som skrev ner den. Men den finns på Setlist.fm. Och i GT. Och förmodligen i en massa andra tidningar också.

Och givetvis ska jag gå och se honom i kväll också. I dag vill jag höra "Does this bus stop at 82nd street?", "The ties that bind", "No surrender", "Bobby Jean", "Darkness on the edge of town", "The river", "From small things (big things one day come)", "Streets of fire", "Adam raised a cain", "Racing in the street", "For you" och förstås hela "Born to run"-plattan. I synnerhet "Thunder road" och "She's the one". I absoluta mesta synnerhet den sistnämnda.

Då kan jag dö lycklig sedan.

Skitsnack om och setlistor från Getaway

Yes. I helgen besökte jag för första gången Getaway Rock Festival i Gävle. På det stora hela är jag tvärnöjd med visiten, även om ett antal malörer infann sig. Vissa var rentav pinsamt påtagliga. Men att få se Ministry igen var så klart storslaget. Det var för deras skull jag åkte dit och föga förvånande gjorde de festivalens bästa spelning.

Tänkte raljera lite om festivalen och dela ut några slags utmärkelser. Längre ner i inlägget har jag samlat ett gäng setlistor.

Vi börjar med det stora fiaskot. Ett fiasko som lär gå till historien. Killing Joke ställde in dagen innan sin spelning, vilket så klart sög. De var ett av de fyra banden jag såg fram emot allra mest. Festivalen såg till att skaffa en ersättare (vilket är en hedervärd ambition i sig) men anlitade den sämsta tänkbara - H.E.A.T. Ärligt talat, finns det något sämre substitut där ute i världen? Som Close-Up-Robban sa: "Ingen som gillar Killing Joke gillar H.E.A.T. Det är som att byta ut äpplen mot bajs". (Okej, det sista ordet i citatet sköt jag in innan han hann avsluta meningen. Men det är ju sant.). Maken till kalkondrag får man leta efter.

Jag gillar inte H.E.A.T., men för min del får de gärna finnas. Jag behöver ju inte lyssna på dem. Och de får gärna bokas till en festival som jag tänkt besöka. Jag behöver ju inte titta på dem. Men anlitar man en ersättare för ett band som ställt in, då är väl idén att ersättaren ska kunna tilltala det återbudslämnande bandets fans? Läs vad Robban sa.

Nästan lika uselt var det att Cult Of Luna ställde in sin spelning. Det meddelades en timme innan deras tilltänkta speltid skulle ta vid. Tydligen spelade trummisen Thomas Hedlund med sitt andra band Deportees på Putte i Parken tidigare samma kväll och skulle flyga till Gävle med kort varsel för Cult Of Luna-gigget. Men på grund av dimma gick det inte att landa planet och någon spelning blev det aldrig. Det som skulle bli en storslagen avrundning på festivalen blev i stället ett antiklimax deluxe.

Venom stod för årets mesta what the fuck. Trion hade en och en halv timmes speltid, men framförde inte en enda låt från debuten "Welcome to hell", deras i särklass bästa platta och den näst mest klassiska. Den givna avslutningsduon "In league with Satan" och "Witching hour" ägde aldrig rum, trots att de gick av scen med en kvart till godo. Däremot spelades hela sju låtar från senaste skivan, menlösa "Fallen angels". Igen - what the fuck.

Ett plus i kanten för att mobilnätet fungerade bra hela festivalen igenom. Om det beror på lågt besökarantal eller att operatörerna skött sig eller något annat vet jag inte. Skiter faktiskt i vilket.

Festivalens tuffaste tjockisar var utan tvekan Suicidal Tendencies, som också gjorde helgens näst bästa spelning.

Det för min del mest oväntade var Al Jourgensens insats under Ministry-gigget. Väntade mig att han, som förr, skulle stå fastklistrad vid mickstativet och blänga hotfullt på publiken. I stället dansade han, mellansnackade, flörtade med publiken och i sista låten satte han sig rentav på scenkanten. Vem hade väntat sig det?

Mer Ministry - Al Jourgensen sa vid ett tillfälle "Sweden actually rocks this time", vilket vi kan tolka som ett avfärdande av bandets två föregående Sverigespelningar (Sweden Rock Festival 2008 och Gates of Metal 2006). Innan sista låten "Thieves" sa han "We'd love to play here all night, you people are nice". Klyscha, standardreplik - absolut. Men Al Jourgensen är den sista jag trodde skulle yttra något sådant.

Tillbaka till det oväntade: att Saxon-gitarristen Paul Quinn under ett av sina solon gick ner från scenen och ställde sig på förstärkarna i diket fick mig att tappa hakan. Snubben brukar ju vara en scenfigur som mestadels står stilla, blundar och spelar vad han ska. Inget mer.

Oväntat var också responsen som Nationalteatern fick. Jag trodde att de flesta besökare skulle ignorera spelningen, och att de som inte gjorde det mest skulle skratta åt gubbarna. Men nej, folk sjöng med och publiken var stor. Vilket smittade av sig på kvintetten, som såg smått överväldigad ut. Gilla!

Manowar? Jo, att Joey DeMaio höll ett tal på några minuter på fullt acceptabel svenska var ett styvt drag. Förmodligen det styvaste under hela helgen.

Obituary-sångaren John Tardy såg ganska lidande och plågad ut under hela spelningen. Han får priset som festivalens mesta "ta mig härifrån".

Den största överraskningen för min del var Satyricon. Har knappt lyssnat på bandet tidigare, och avfärdat det som tråkigt de gånger jag gett dem chanser. Men de gjorde en imponerande spelning. Så jag antar att jag är ett fan nu.

Inför "The fatal feast" gick Tony Foresta (sång) och Ryan Waste (gitarr) i Municipal Waste av scen för att komma tillbaka med en flagga av storlek väldigt, väldigt stort lakan. Där stod det "Free Randy", vilket - som alla vet - syftar till att Lamb Of God-frontmannen häktades i Tjeckien nyligen, misstänkt för dråp. Hedervärt initativ av Municipal Waste, helgens mesta sådant.

De skönaste kufarna var Red Fang. Soundet är lika primalt brutalt som bluesigt. Det är bara trummisen John Sherman som egentligen ser ut att spela i ett band av den här typen. Adam Beam (sång, bas) ser ut som en småbarnsförälder som jobbar som gräsklippsförsäljare. David Sullivan (gitarr) liknar en nybliven pensionär. Bryan Giles (sång, gitarr) ser ut som en pundare.

August Burns Red-gitarristen Brent Rambler såg ut som tidernas värsta tönt förr i tiden. Tjock med Beatles-frisyr. Som en mobbad mattetönt, ungefär. Nu har han smalnat till och skaffat en åtminstone vettig frisyr. Dessutom har han lärt sig hur man ska agera på scen. Bra jobbat!

Raka motsatsen är Chris Robertson, sångare och gitarrist i Black Stone Cherry. Förr: långhårig tjockis. Nu. kortklippt supertjockis i ful keps och träningsjacka. När han traskade på scen trodde jag det var en roddare. Han verkade inte ha kul en enda sekund under bandets spelning.

Två saker fick mig att le mer än något annat under festivalen. Det ena var när Suicidal Tendencies fyllde scenen med folk i "Pledge your allegiance". Ett vanligt drag från deras sida, visst. Inte desto mindre är det alltid lika klockrent.

Det andra var när Entombed-sångaren LG Petrov studsade in på scen under Amon Amarths avslutande låt "Guardians of Asgaard" och gästade, precis som på skiva. Har faktiskt aldrig haft ynnesten att se honom medverka under låten tidigare, faktiskt. Och LG är en så vansinnigt cool scenfigur att man inte kan annat än älska det.

Det mesta sömnpillret var utan tvekan Anathemas spelning. Jag gillar bandet egentligen, de har gjort en hel del riktigt schyst musik. Även de sentida Radiohead-grejerna. Men ska jag se britterna live vill jag göra det i något annat sammanhang. Förslagsvis inomhus, på en klubb. I solsken på en festival blir det direkt miserabelt att uthärda.

Det mest ogenomtänkta draget stod Venom-trummisen Dante för. Vad i helvete sysslade han med under "Hammerhead"? Ett tag där verkade han skita i att spela låten för att han hellre ville leka med cymbalerna. Visst ska Venom vara otajt, men... ändå.

Då så. Med det där ur världen är det på sin plats att bjussa på de setlistor som jag antecknade under festivalen. Av de tjugofyra spelningar jag såg i sina helheter förevigade jag tjugo låtlistor. De följer efter spelordning. Har dock inte bemödat mig att skriva ut var så kallade extranummer tog vid.

Obituary
Redneck stomp
On the floor
Internal bleeding
List of dead
Blood to give
Chopped in half
Turned inside out
Dying
Threatening skies
By the light
Find the arise
The end complete
Slow death
'Til death
Evil ways
Slowly we rot

Mustasch
It's never too late
Down in black
The challenger
Deep in the woods
Speed metal
Tritonus (prelude)
Heresy blasphemy
Bring me everyone
I'm frustrated
Double nature
Destroyed by destruction
Accident black spot
Morning star
Black city
Mine
I hunt alone


Kvelertak
Sjøhyenar (havets herrer)
Fossegrim
Blodtørst
Sultans of satan
Spring fra livet (ny låt)
Nekroskop
Offernatt
Ulvetid
Liktorn
Ordsmedar av rang
Mjød
Utrydd dei svake

Venom
Black metal
Leave me in hell
Hammerhead
Pedal to the metal
Buried alive
Seven gates of hell
Damnation of souls
Heaven's on fire
Countess bathory
Hail satanas
Nemesis
Teacher's pet
Punk's not dead
Warhead
Fallen angels
Don't burn the witch

Ghost
Con clavi con dio
Elizabeth
Prime mover
Stand by him
Death knell
Satan prayer
Genesis
Here comes the sun (Beatles-cover)
Ritual

Black Stone Cherry
Maybe someday
Blind man
Yeah man
Change
Such a shame
Soulcreek
In my blood
Rain wizard
Highway to hell (AC/DC-cover, fram till första refrängen)
Like I roll
White trash millionaire
Mannish boy / I'm your hoochie coochie man (Muddy Waters / Willie Dixon)
Blame it on the boom boom (inledning: Rehab av Amy Winehouse)
Lonely train
30 seconds of death metal

Amon Amarth
War of the gods
Runes to my memory
Destroyer of the universe
Death in fire
Live for the kill
Cry of the black birds
Fate of norns
The pursuit of vikings
Under the northern star
For victory or death
Victorious march
Twilight of the thunder god
Guardians of Asgaard (med LG Petrov)

August Burns Red
Empire
The truth of a liar
Internal cannon
Cutting the ties
Marianas trench
White washed
Poor millionaire
Meddler
Back burner
Leveler
Trumsolo
Redemption
Composure

Raised Fist
You ignore them all
Pretext
Sound of the republic
Wounds
Friends and traitors
Message beneath contempt
Tribute
Some of these times
Working on wood
Killing it
Words and phrases
Breaking me up

Ministry
Ghouldiggers
No w
Rio Grande blood
Lieslieslies
99 percenters
Life is good
Relapse
The last sucker
N.W.O.
Just one fix
Thieves

Municipal Waste
Unleash the bastards
Mind eraser
You're cut off
Wolves of Chernobyl
The thrashin' of the christ
Beer pressure
Authority complex
Terror shark
Wrong answer
The fatal feast
The toxic revolution
Bangover
Sweet attack
Headbanger face rip
Black pres
New dead masters
Sadistic magician
Acid sentence
Boner city
Pre-game
The art of partying
Born to party

Satyricon
Now, diabolical
Black crow on a tombstone
Forhekset
The wolfpack
Possessed
Hvite krists død
To the mountains
Mother north
Fuel for hatred
K.I.N.G.

Manowar
Manowar
Gates of Valhalla (andra halvan)
Kill with power
Sign of the hammer
Fighting the world
Kings of metal
Gitarrsolo
Brothers of metal pt. 1
Call to arms
(Joey håller tal, snubbe och tjej tas upp på scen)
The gods made heavy metal
Hand of doom
King of kings
Sting of the bumblebee
Trumsolo
Joey's speech
Warriors of the world united
Hail and kill
The power
Black wind, fire and steel

Corroded
6 ft of anger
Dust
Inside you
The scars, the wounds
Piece by piece
It's up to you
More than you can chew (ny låt)
Age of rage
I am the god
I am your savior
Time and again

Nationalteatern
Bängen trålar
Kolla kolla
Barn av vår tid
Sent en lördag kväll
Jack the ripper
Spisa
Ut i kylan
Vi fortsätter spela rock'n'roll men vi håller på att dö
Lägg av!
Livet är en fest
Popens Mussolinis
Speedy Gonzales

Suicidal Tendencies
You can't bring me down
Ain't gonna take it
Institutionalized
Trip at the brain
Freedumb
War inside my head
Subliminal
Send me your money
We are family
Trumsolo
Possessed to skate
Cyco vision
Pledge your allegiance
Memories of tomorrow

Raubtier
Det finns bara krig
Achtung panzer
Sveriges elit
Hulkovius rex
Dieseldöden
Polarvargen
Lebensgefahr
Hjärteblod
Legoknekt
Änglar
Dobermann
Världsherravälde
Kamphund
Låt napalmen regna

Saxon
Heavy metal thunder
Hammer of the gods
Power and the glory
I've got to rock (to stay alive)
To hell and back again
And the bands played on
20,000 feet
Crusader
Motorcycle man
Strong arm of the law
Denim and leather
747 (strangers in the night)
Wheels of steel
Princess of the night

Engel
Cash king
Casket closing
Scythe
Frontline
Six feet deep
Question your place
One good thing
Sense the fire
Numb
Until eternity ends
Threnody
Elbows and knives
In splendour

Behemoth 
Ov fire and the void
Demigod
Moonspell rites
Conquer all
Christians to the lions
Alas, lord is upon me
Decade of therion
At the left hand ov god
Slaves shall serve
Chant for eschaton 2000
Lucifer