Till skillnad från förra årets småfiasko blev West Coast Riot i år (ur min synvinkel, i alla fall) en smärre succé. Nya området (Röda Sten) fungerade bra och var lättillgängligt, förutsatt att man hade bil. Banduppställningen var sylvass och vädergudarna gav festivalen sin välsignelse.
Jag har egentligen inget att klaga på.
Eller jo, det har jag. Som fan. En rutten ändring i spelschemat i sista minuten gjorde att Håll Käften, Vad Vill Du!? krockade med Street Dogs. Vad handlade det om? Varför skulle third stage ha ett uppehåll på över en timme mellan Dystra Li och Håll Käften, Vad Vill Du!? när inget av banden kräver mer än fem minuter att packa ihop scenutrustningen? Varför? Jag ser ingen som helst anledning. Håll Käften, Vad Vill Du!?-snubbarna var på plats tidigt, jag träffade dem strax efter insläpp. Det kan inte ha haft att göra med att de inte skulle komma i tid till den ursprungliga speltiden klockan 14:15.
Det stinker, det stinker, det stinker.
I övrigt? Tja, alla spelningar jag såg var bra. Mer eller mindre. Asta Kask gjorde väl den svagaste spelningen jag såg, och de var ändå grymt bra. Hela dagen höll hög klass, helt enkelt.
Dagens bästa spelning gjorde Against Me!. Få kan matcha deras kapacitet som liveband. Inga pauser, inget krångel, i stället - fullt ös. Konstant. Hela tiden. Låtarna hinner knappt avslutas innan trummisen Jay Weinberg räknar in nästa.
Så ska ett punkband sköta sig på scen. Alltför ofta ser man unga band som har grymt bra låtar, framför dessa klockrent men tappar i tempo när de pausar alltför länge mellan varje låt. Man måste inte klunka vatten var tredje minut. Okej?
Vi kan prata vidare om Against Me!. Att Bruce Springsteen, Steven Van Zandt och flera ur The E Street Band stod vid sidan om scenen och tittade på spelningen vet du säkert vid det här laget. Men du kan tro att jag höll på att skita i byxorna när jag upptäckte det. Ja, jag såg sällskapet. Bruce hade en rutig skjorta på sig.
För er som har ännu inte uppfattat det så är alltså Jay Weinberg i Against Me! son till Max Weinberg, trummis i The E Street Band. Det sägs att Bruce stannade kvar och såg Rancids spelning också. Men det vet jag inget om. Eller jo, Tim Armstrong i Rancid tillägnade en låt (minns inte vilken) till "Bruce och Little Steven". Kungligt.
Ännu mer om Against Me! (det finns mycket att prata om här, tro mig). Låtarna från kommande plattan "Transgender dysphoria blues" som spelades var svinaktigt bra. I synnerhet inledande "True trans soul rebel". De andra därifrån var titelspåret, "Black me out" och "Drinking with the jocks".
Och att frontfiguren Tom Gabel kommit ut som transperson och numera heter Laura Jane Grace påverkade absolut ingenting. Rösten var fortfarande oändligt själfull och karisman finns kvar. Dessutom, ärligt talat, hen såg för jävla bra ut.
Gallows gjorde en knäckande bra spelning, men lyckades inte toppa gigget de gjorde på Sticky Fingers kvällen innan. Vilket i och för sig inte var särskilt förvånande. En stilla undran: är gitarristen Steph Carter på väg ut ur bandet? Under bägge spelningarna verkade han så olidligt uttråkad att jag nästan blev förbannad. De andra Gallows-snubbarna är dock alltid ilskna och peppade nog för att väga upp.
Mer att orda om? Öh. Jo! Både Anti-Flag (festivalens näst bästa spelning) och Street Dogs bjöd på stiliga The Clash-hyllningar. Först ut var Street Dogs, som smällde in en stor del av låten "Guns of Brixton" i avslutande "Fighter". Och Anti-Flag, som hade speltiden precis efter Street Dogs, körde en uppsnabbad "Should I stay or should I go" mot slutet av sitt set. Smått fantastiskt.
Och traditionsenligt efter att jag besökt en festival, bjussar jag här nedan på de setlistor jag antecknade under dagen, från sju av åtta spelningar. En av dessa (Dystra Li) kan jag inte presentera helt korrekt, eftersom jag saknar titlar på många av låtarna. De spelade nämligen en hel del från sin kommande platta, och således kan jag inte koppla ihop rätt låt med rätt titel förrän den släpps.
Setlistorna finns även tillgängliga på Setlist.fm. Jag vill poängtera att jag inte stulit dem därifrån. För det är jag som lagt upp dem på nämnda sida.
I alla fall. Nu kör vi.
Street Dogs
(Intro: Blitzkrieg bop / Formation)
Savin' hill
Punk rock'n'roll
Not without a purpose
Two angry kids
Greed
Up the union
Tobe's got a drinking problem
The shape of other men
In defence of Dorchester
Back to the world
Get up (Dropkick Murphys)
Never alone (Dropkick Murphys)
Fighter / Guns of Brixton (The Clash) / Fighter
Anti-Flag
Fuck police brutality
This is the end (for you my friend)
Broken bones
The economy is suffering... let it die
If you wanna steal (you better learn how to lie)
This is the new sound
The press corpse
Death of a nation
Turncoat
The ranks of the masses rising
Should I stay or should I go (The Clash)
Die for your government
Cities burn
Power to the peaceful
Gallows
Misery
London is the reason
True colours
Leeches
Shiver (Nick Cave) / Death voices
Abandon ship
Last june
In the belly of a shark
Seeing red (Minor Threat)
Mondo chaos
Orchestra of wolves
Randy
Summer of bros
Going out with the dead
Addicts of communication
Rocking pneumonia and the punk rock flu
Karl Marx and history
Cheater
Welfare prolbems
Shape up
Freedom song
I don't need love
Razorblade
If we unite
X-ray eyes
Me and the boys
Little Toulouse
Evil
Working class radio
Against Me!
True trans soul rebel
Transgender dysphoria blues
Don't lose touch
Turn those clapping hands into angry balled fists
I was a teenage anarchist
White crosses
Black me out
Thrash unreal
New wave
Walking is still honest
Pretty girl
Drinking with the jocks
Pints of guiness make you strong
Sink.Florida.sink
Rancid
Radio
Roots radicals
St. Mary
Journey to the end of the east bay
Maxwell murder
Last one to die
East bay night
Dead bodies
The 11th hour
I wanna riot
Red hot moon
Hooligans
Old friend
Nihilism
Black & blue
Salvation
Bloodclot
Rejected
The way I feel
It's quite alright
Lock, step & gone
Olympia WA
The wars end
Something in the world today
Adina
Hoover street
Fall back down
Time-bomb
Tenderloin
Listed M.I.A.
Ruby Soho
Jag vill förresten också ta tillfället i akt och berätta att jag var på Ullevi i går kväll. Bruce Springsteen var helt jävla enastående. När det var som mest magiskt - "Radio nowhere", "Cover me", "Working on the highway", "Youngstown", "Darlington county", "Murder incorporated" och framför allt "Rosalita (come out tonight)" - var det så bäst som något kan bli. Setlistan var helt fantastisk. Jag tänker inte lägga ut den här, eftersom det inte var jag som skrev ner den. Men den finns på Setlist.fm. Och i GT. Och förmodligen i en massa andra tidningar också.
Och givetvis ska jag gå och se honom i kväll också. I dag vill jag höra "Does this bus stop at 82nd street?", "The ties that bind", "No surrender", "Bobby Jean", "Darkness on the edge of town", "The river", "From small things (big things one day come)", "Streets of fire", "Adam raised a cain", "Racing in the street", "For you" och förstås hela "Born to run"-plattan. I synnerhet "Thunder road" och "She's the one". I absoluta mesta synnerhet den sistnämnda.
Då kan jag dö lycklig sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar