Så hände det slutligen. För tionde gången var jag närvarande på en Adept-spelning. Det innebär att kvintetten är det band jag sett live flest gånger, efter att de sedan Metaltown i somras har delat förstaplatsen med Bullet.
För att fira det hela tänker jag slänga upp samtliga setlistor som jag sett bandet framföra. Ja, jag är nörd nog att anteckna sådant. Och ja, jag har gjort det på varenda Adept-spelning jag varit på. Till och med den gången de spelade på Malmöfestivalen, jag var kraftigt berusad och prompt skulle befinna mig i moshpiten under gigget. Minns inte hur jag lyckades anteckna samtidigt. Men jag kan ta gift på att setlistan stämmer.
Noterar förresten att ingen setlista någonsin varit exakt likadan en annan. Även om det oftast bara diffat en låt. Eller låtarnas placeringar i setet (sådant spelar förresten större roll än vad många tror).
1. KB, Malmö, 25 januari 2010
(med Her Bright Skies)
Sound the alarm
Caution! Boys night out!
The business of living
Grow up, Peter Pan
An era of treachery
At least give me my dreams back, you negligent whore!
Let's celebrate, gorgeous! (You know whose party this is)
Shark! Shark! Shark!
2. Copenhell, Köpenhamn, 12 juni 2010
Sound the alarm
Caution! Boys night out!
The business of living
Grow up, Peter Pan
An era of treachery
Let's celebrate gorgeous! (You know whose party this is)
Shark! Shark! Shark!
3. Malmöfestivalen, 25 augusti 2010
Sound the alarm
Caution! Boys night out!
The business of living
Grow up, Peter Pan
An era of treachery
Let's celebrate gorgeous! (You know whose party this is)
Shark! Shark! Shark!
If I'm a failure, you're a tragedy
At least give me my dreams back, you negligent whore! (med Pharoes-Ebbe)
4. KB, Malmö, 21 november 2010
(med As I Lay Dying, Heaven Shall Burn och Suicide Silence)
Sound the alarm
The business of living
The lost boys
Shark! Shark! Shark!
An era of treachery
5. Close-Up Båten, 11 februari 2011
An era of treachery
The business of living
Shark! Shark! Shark!
The ivory tower
The lost boys
Sound the alarm
Let's celebrate gorgeous! (You know whose party this is)
6. KB, Malmö, 1 april 2011
(med Walking With Strangers och I Am Hunger)
First round, first minute
No guts, no glory
At world's end
This could be home
Sound the alarm
The business of living
Shark! Shark! Shark!
An era of treachery
The ivory tower
Death dealers
The lost boys
This ends tonight
At least give me my dreams back, you negligent whore! (med Pharoes-Ebbe)
7. Beta, Köpenhamn, 2 april 2011
(med While She Sleeps och Walking With Strangers)
First round, first minute
No guts, no glory
At world's end
This could be home
Sound the alarm
The business of living
Shark! Shark! Shark!
An era of treachery
The ivory tower
Death dealers
The lost boys
This ends tonight
8. Musikens hus, Göteborg, 24 februari 2012
(med Buried In Verona och Pharoes)
This ends tonight
Death dealers
No guts, no glory
At world's end
Sound the alarm
The business of living
Shark! Shark! Shark! (med bit från I wish av Skee-Lo)
The ivory tower
First round, first minute
This could be home
The lost boys (This ends tonight-outro)
At least give me my dreams back, you negligent whore! (med Pharoes-Ebbe)
9. Metaltown, Göteborg, 16 juni 2012
This ends tonight
No guts no glory
At world's end
Sound the alarm
The business of living
Shark! Shark! Shark! (med bit från I wish av Skee-Lo)
The ivory tower
First round, first minute
The lost boys (This ends tonight-outro)
10. Parken, Göteborg, 24 november 2012
(med The Last Band, Demotional, Scandinavian Hateland och Meadows End)
This ends tonight
Death dealers
No guts, no glory
At world's end
Sound the alarm
The business of living
Shark! Shark! Shark!
The ivory tower
First round, first minute
The lost boys (This ends tonight-outro)
At least give me my dreams back, you negligent whore!
Slutsatser att dra, på sant akademiskt manér? Nja, nä. Jag är inte intelligent nog att syssla med sådant. Så jag nöjer mig med att dra fram ett gäng (poänglösa) iakttagelser i stället:
De enda tre låtarna som spelats varenda gång jag sett Adept är de tre superklassikerna "Sound the alarm", "The business of living" och "Shark! Shark! Shark!".
Den enda låt som jag bara fått höra en gång är "If I'm a failure, you're a tragedy", vilket jag vill sura lite över då den är en av mina Adept-favoriter.
Om vi enbart räknar låtar från bandets två fullängdsplattor är det fem låtar som jag aldrig fått höra live: "The ballad of planet earth" och "Everything dies" från "Another year of disaster", samt "By the wrath of Akakabuto", "Hope" och "From the depths of hell" från "Death dealers". Två av dessa låtar är emellertid mer att betrakta som mellanspel eller interludier, och därför bör de kanske inte tas med i någon beräkning.
Från "Another year of disaster"-setlistorna är det två låtar som för evigt verkar vara skrinlagda sedan "Death dealers" avtäcktes: "Grow up, Peter Pan" och "Caution! Boys night out!".
Tre gånger har jag sett Ebbe Eriksson i Pharoes komma upp på scen och gästa "At least give me my dreams back, you negligent whore!", vilket han gjort grymt bra alla gånger och gärna får fortsätta göra i framtiden.
Under Parken-spelningen häromdagen fick jag "Death dealers" tillägnad mig. Vilket var fantastiskt fint, och något som jag lär tjata om en hel del ett bra tag framöver.
Mer? Nu när jag kollar över setlistorna kommer jag på mig själv att fantisera om en nostalgispelning där Adept kör setet från Malmöfestivalen, eller KB-spelningen med Her Bright Skies. Kommer så klart aldrig att hända, men Reinfeldt har inte förbjudit oss att drömma. Än.
Avslutningsvis - tack, Adept, för ynnesten att se er tio gånger. De sämsta gångerna (Copenhell och Musikens hus) har fortfarande varit helt okej spelningar, bättre än vad många andra kan prestera. De bästa gångerna (första KB-spelningen, Beta i Köpenhamn, Metaltown) har varit direkt storslaget bra, så bra att ni till och med spöat Slayer. Ja, det hände faktiskt på Metaltown i somras. Adept var bättre än Slayer.
Oavsett om ni är berusade på scen, fruktansvärt bakfulla eller helt nyktra har jag alltid väldigt, väldigt kul när jag ser er. Och medan jag hunnit tröttna på vissa band som jag sett fyra-fem gånger har jag inte tröttnat på er. Förhoppningsvis kommer jag heller aldrig att göra det. För jag sitter redan nu och försöker lösa knutarna för att få ser en elfte gång, i Örebro den 15 december.
Sedan tar jag sikte mot tjugo Adept-spelningar.
söndag 25 november 2012
lördag 24 november 2012
Journalisters Mirandavarning
"Sir, you are under interviewing. You do not have the right to remain silent. Anything you say can and will be used against you in an article of, er, newspaper. You have the right to speak to a medietränare, but not to have a medietränare present during any questioning. If you cannot afford a medietränare, Paul Ronge will be provided for you at his own expense."
lördag 17 november 2012
tisdag 6 november 2012
Till havs! Pepp inför Close-Up Båten
Kalendern säger att det inte var särskilt längesedan senast. Men tittar man efter i hjärtat inser man att - minsann, det är evigheter sedan!
Jag talar alltså om Close-Up Båten. Det absolut hårdaste i musikväg som arrangeras i landet. Tjugotre timmar ute på vattenpölen som skiljer Stockholm och Åbo åt, i sällskap av ett gäng tuffa band som gör sitt bästa för att pulverisera besökarna.
Själv är jag på väg att explodera över euforin att äntligen få se Tiamat på scen. Har älskat bandet sedan högstadiedagarna. Minns hur jag låg och lyssnade på "Cain" och "Brighter than the sun" i mp3-spelaren och tyckte att det var den vackraste musik som skapats.
Nya plattan "The scarred people" är en av årets bästa plattor. Jag ber en stilla bön varje kväll om att "The sun also rises" ska inkluderas i setet. Plockas någon av mina Tiamat-favoriter från tonåren fram är chansen stor att det här blir den tredje spelningen i år där jag blir tårögd (nummer ett var Alice B på Sticky Fingers, nummer två var Bruce Springsteens andra Ullevi-konsert).
Always War från Uppsala kommer rivstarta hela kalaset genom att spotta låtar från färska, stenhårda debutplattan "We are the flood" i ansiktet på besökarna. Gissar att det kommer bli våldsamt. Det här är ytterligare ett band som jag inte sett förr. Förväntningarna är höga. Men av alla rapporter från gängets spelningar att döma lär jag inte bli besviken.
Behemoth var bokningen som fick mig att kasta mig över datorn för att hugga tag i tågbiljetter från Göteborg till Stockholm. Tänk - "Slaves shall serve" ombord på en jävla båt. Jag får nästan rysningar av sexuell karaktär när jag betänker det faktum att Nergal och hans pluton ska föra oväsen på Close-Up Båten. Det känns som en lika pervers som overklig idé. Och den kommer bli realiserad. Jösses.
Thundermother är ett band att hålla ett intresserat öga på. Ska inte ljuga och påstå att den enda spelningen jag sett med bandet - som förband till Danko Jones på Pustervik i Göteborg - var fantastisk, men tar man deras starka låtmaterial i beaktande och samtidigt reflekterar över vilken superb frontfigur som sångerskan Evami Ringqvist är, då står det genast självklart att de har ett löjligt bra liveband inom sig.
Mer? Rock'n'roll i Imperial State Electrics regi är lika fräckt som att doomdansa till Candlemass. Mitt naiva jag har förhoppningar om att de sistnämnda ska plocka fram något från "King of the grey islands", men det lär förstås inte hända.
Maken till fest får man leta länge och förmodligen förgäves efter. Själv är jag spiknykter sedan nästan ett år tillbaka, efter att ha konfronterat ett mindre alkoholproblem (vilket syntes med pinsam tydlighet de första två gångerna jag hängde med båten). Och under de senaste två kryssningarna har jag haft minst lika kul som nykterist.
Jag har satt ihop en spellista på det där Spotify. Den består av tuffa låtar av de båtaktuella banden. Lyssna och känn peppen.
Spellistan är dock något handikappad. Thundermother saknas. De har knappt spelat in något och finns därför inte på Spotify. Och endast två låtar av Smashed Into Pieces finns att tillgå.
Elva Turbonegro-låtar finns som avrundning på hela spellistan. De ligger sist eftersom, tja, jag skarpt ogillar bandet. Men, att köra en pepplista för båten utan det största namnet gränsar till tjänstefel. Således valde jag ut de tio låtar som enligt Setlist.fm är de som oftast återfinns i Turbonegros setlista.
Och som en bonus finns "You give me worms" från senaste skivan "Sexual harassment" med, vilken händelsevis är nummer elva på listan över de mest frekvent återkommande livelåtarna. Det vill säga, tillsammans med "Turbonegro must be destroyed" och "Don't say motherfucker, motherfucker". De finns inte med i listan. Någon måtta får det vara.
(Och ja, spellistans öppningslåt är ett inslag av min kassa humor. Men, Björling hade en fantastisk röst och temat passar.)
Vi ses den 15-16 november. Det räknar jag kallt med.
Jag talar alltså om Close-Up Båten. Det absolut hårdaste i musikväg som arrangeras i landet. Tjugotre timmar ute på vattenpölen som skiljer Stockholm och Åbo åt, i sällskap av ett gäng tuffa band som gör sitt bästa för att pulverisera besökarna.
Själv är jag på väg att explodera över euforin att äntligen få se Tiamat på scen. Har älskat bandet sedan högstadiedagarna. Minns hur jag låg och lyssnade på "Cain" och "Brighter than the sun" i mp3-spelaren och tyckte att det var den vackraste musik som skapats.
Nya plattan "The scarred people" är en av årets bästa plattor. Jag ber en stilla bön varje kväll om att "The sun also rises" ska inkluderas i setet. Plockas någon av mina Tiamat-favoriter från tonåren fram är chansen stor att det här blir den tredje spelningen i år där jag blir tårögd (nummer ett var Alice B på Sticky Fingers, nummer två var Bruce Springsteens andra Ullevi-konsert).
Always War från Uppsala kommer rivstarta hela kalaset genom att spotta låtar från färska, stenhårda debutplattan "We are the flood" i ansiktet på besökarna. Gissar att det kommer bli våldsamt. Det här är ytterligare ett band som jag inte sett förr. Förväntningarna är höga. Men av alla rapporter från gängets spelningar att döma lär jag inte bli besviken.
Behemoth var bokningen som fick mig att kasta mig över datorn för att hugga tag i tågbiljetter från Göteborg till Stockholm. Tänk - "Slaves shall serve" ombord på en jävla båt. Jag får nästan rysningar av sexuell karaktär när jag betänker det faktum att Nergal och hans pluton ska föra oväsen på Close-Up Båten. Det känns som en lika pervers som overklig idé. Och den kommer bli realiserad. Jösses.
Thundermother är ett band att hålla ett intresserat öga på. Ska inte ljuga och påstå att den enda spelningen jag sett med bandet - som förband till Danko Jones på Pustervik i Göteborg - var fantastisk, men tar man deras starka låtmaterial i beaktande och samtidigt reflekterar över vilken superb frontfigur som sångerskan Evami Ringqvist är, då står det genast självklart att de har ett löjligt bra liveband inom sig.
Mer? Rock'n'roll i Imperial State Electrics regi är lika fräckt som att doomdansa till Candlemass. Mitt naiva jag har förhoppningar om att de sistnämnda ska plocka fram något från "King of the grey islands", men det lär förstås inte hända.
Maken till fest får man leta länge och förmodligen förgäves efter. Själv är jag spiknykter sedan nästan ett år tillbaka, efter att ha konfronterat ett mindre alkoholproblem (vilket syntes med pinsam tydlighet de första två gångerna jag hängde med båten). Och under de senaste två kryssningarna har jag haft minst lika kul som nykterist.
Jag har satt ihop en spellista på det där Spotify. Den består av tuffa låtar av de båtaktuella banden. Lyssna och känn peppen.
Spellistan är dock något handikappad. Thundermother saknas. De har knappt spelat in något och finns därför inte på Spotify. Och endast två låtar av Smashed Into Pieces finns att tillgå.
Elva Turbonegro-låtar finns som avrundning på hela spellistan. De ligger sist eftersom, tja, jag skarpt ogillar bandet. Men, att köra en pepplista för båten utan det största namnet gränsar till tjänstefel. Således valde jag ut de tio låtar som enligt Setlist.fm är de som oftast återfinns i Turbonegros setlista.
Och som en bonus finns "You give me worms" från senaste skivan "Sexual harassment" med, vilken händelsevis är nummer elva på listan över de mest frekvent återkommande livelåtarna. Det vill säga, tillsammans med "Turbonegro must be destroyed" och "Don't say motherfucker, motherfucker". De finns inte med i listan. Någon måtta får det vara.
(Och ja, spellistans öppningslåt är ett inslag av min kassa humor. Men, Björling hade en fantastisk röst och temat passar.)
Vi ses den 15-16 november. Det räknar jag kallt med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)