Skitsnack om och setlistor från Getaway

Yes. I helgen besökte jag för första gången Getaway Rock Festival i Gävle. På det stora hela är jag tvärnöjd med visiten, även om ett antal malörer infann sig. Vissa var rentav pinsamt påtagliga. Men att få se Ministry igen var så klart storslaget. Det var för deras skull jag åkte dit och föga förvånande gjorde de festivalens bästa spelning.

Tänkte raljera lite om festivalen och dela ut några slags utmärkelser. Längre ner i inlägget har jag samlat ett gäng setlistor.

Vi börjar med det stora fiaskot. Ett fiasko som lär gå till historien. Killing Joke ställde in dagen innan sin spelning, vilket så klart sög. De var ett av de fyra banden jag såg fram emot allra mest. Festivalen såg till att skaffa en ersättare (vilket är en hedervärd ambition i sig) men anlitade den sämsta tänkbara - H.E.A.T. Ärligt talat, finns det något sämre substitut där ute i världen? Som Close-Up-Robban sa: "Ingen som gillar Killing Joke gillar H.E.A.T. Det är som att byta ut äpplen mot bajs". (Okej, det sista ordet i citatet sköt jag in innan han hann avsluta meningen. Men det är ju sant.). Maken till kalkondrag får man leta efter.

Jag gillar inte H.E.A.T., men för min del får de gärna finnas. Jag behöver ju inte lyssna på dem. Och de får gärna bokas till en festival som jag tänkt besöka. Jag behöver ju inte titta på dem. Men anlitar man en ersättare för ett band som ställt in, då är väl idén att ersättaren ska kunna tilltala det återbudslämnande bandets fans? Läs vad Robban sa.

Nästan lika uselt var det att Cult Of Luna ställde in sin spelning. Det meddelades en timme innan deras tilltänkta speltid skulle ta vid. Tydligen spelade trummisen Thomas Hedlund med sitt andra band Deportees på Putte i Parken tidigare samma kväll och skulle flyga till Gävle med kort varsel för Cult Of Luna-gigget. Men på grund av dimma gick det inte att landa planet och någon spelning blev det aldrig. Det som skulle bli en storslagen avrundning på festivalen blev i stället ett antiklimax deluxe.

Venom stod för årets mesta what the fuck. Trion hade en och en halv timmes speltid, men framförde inte en enda låt från debuten "Welcome to hell", deras i särklass bästa platta och den näst mest klassiska. Den givna avslutningsduon "In league with Satan" och "Witching hour" ägde aldrig rum, trots att de gick av scen med en kvart till godo. Däremot spelades hela sju låtar från senaste skivan, menlösa "Fallen angels". Igen - what the fuck.

Ett plus i kanten för att mobilnätet fungerade bra hela festivalen igenom. Om det beror på lågt besökarantal eller att operatörerna skött sig eller något annat vet jag inte. Skiter faktiskt i vilket.

Festivalens tuffaste tjockisar var utan tvekan Suicidal Tendencies, som också gjorde helgens näst bästa spelning.

Det för min del mest oväntade var Al Jourgensens insats under Ministry-gigget. Väntade mig att han, som förr, skulle stå fastklistrad vid mickstativet och blänga hotfullt på publiken. I stället dansade han, mellansnackade, flörtade med publiken och i sista låten satte han sig rentav på scenkanten. Vem hade väntat sig det?

Mer Ministry - Al Jourgensen sa vid ett tillfälle "Sweden actually rocks this time", vilket vi kan tolka som ett avfärdande av bandets två föregående Sverigespelningar (Sweden Rock Festival 2008 och Gates of Metal 2006). Innan sista låten "Thieves" sa han "We'd love to play here all night, you people are nice". Klyscha, standardreplik - absolut. Men Al Jourgensen är den sista jag trodde skulle yttra något sådant.

Tillbaka till det oväntade: att Saxon-gitarristen Paul Quinn under ett av sina solon gick ner från scenen och ställde sig på förstärkarna i diket fick mig att tappa hakan. Snubben brukar ju vara en scenfigur som mestadels står stilla, blundar och spelar vad han ska. Inget mer.

Oväntat var också responsen som Nationalteatern fick. Jag trodde att de flesta besökare skulle ignorera spelningen, och att de som inte gjorde det mest skulle skratta åt gubbarna. Men nej, folk sjöng med och publiken var stor. Vilket smittade av sig på kvintetten, som såg smått överväldigad ut. Gilla!

Manowar? Jo, att Joey DeMaio höll ett tal på några minuter på fullt acceptabel svenska var ett styvt drag. Förmodligen det styvaste under hela helgen.

Obituary-sångaren John Tardy såg ganska lidande och plågad ut under hela spelningen. Han får priset som festivalens mesta "ta mig härifrån".

Den största överraskningen för min del var Satyricon. Har knappt lyssnat på bandet tidigare, och avfärdat det som tråkigt de gånger jag gett dem chanser. Men de gjorde en imponerande spelning. Så jag antar att jag är ett fan nu.

Inför "The fatal feast" gick Tony Foresta (sång) och Ryan Waste (gitarr) i Municipal Waste av scen för att komma tillbaka med en flagga av storlek väldigt, väldigt stort lakan. Där stod det "Free Randy", vilket - som alla vet - syftar till att Lamb Of God-frontmannen häktades i Tjeckien nyligen, misstänkt för dråp. Hedervärt initativ av Municipal Waste, helgens mesta sådant.

De skönaste kufarna var Red Fang. Soundet är lika primalt brutalt som bluesigt. Det är bara trummisen John Sherman som egentligen ser ut att spela i ett band av den här typen. Adam Beam (sång, bas) ser ut som en småbarnsförälder som jobbar som gräsklippsförsäljare. David Sullivan (gitarr) liknar en nybliven pensionär. Bryan Giles (sång, gitarr) ser ut som en pundare.

August Burns Red-gitarristen Brent Rambler såg ut som tidernas värsta tönt förr i tiden. Tjock med Beatles-frisyr. Som en mobbad mattetönt, ungefär. Nu har han smalnat till och skaffat en åtminstone vettig frisyr. Dessutom har han lärt sig hur man ska agera på scen. Bra jobbat!

Raka motsatsen är Chris Robertson, sångare och gitarrist i Black Stone Cherry. Förr: långhårig tjockis. Nu. kortklippt supertjockis i ful keps och träningsjacka. När han traskade på scen trodde jag det var en roddare. Han verkade inte ha kul en enda sekund under bandets spelning.

Två saker fick mig att le mer än något annat under festivalen. Det ena var när Suicidal Tendencies fyllde scenen med folk i "Pledge your allegiance". Ett vanligt drag från deras sida, visst. Inte desto mindre är det alltid lika klockrent.

Det andra var när Entombed-sångaren LG Petrov studsade in på scen under Amon Amarths avslutande låt "Guardians of Asgaard" och gästade, precis som på skiva. Har faktiskt aldrig haft ynnesten att se honom medverka under låten tidigare, faktiskt. Och LG är en så vansinnigt cool scenfigur att man inte kan annat än älska det.

Det mesta sömnpillret var utan tvekan Anathemas spelning. Jag gillar bandet egentligen, de har gjort en hel del riktigt schyst musik. Även de sentida Radiohead-grejerna. Men ska jag se britterna live vill jag göra det i något annat sammanhang. Förslagsvis inomhus, på en klubb. I solsken på en festival blir det direkt miserabelt att uthärda.

Det mest ogenomtänkta draget stod Venom-trummisen Dante för. Vad i helvete sysslade han med under "Hammerhead"? Ett tag där verkade han skita i att spela låten för att han hellre ville leka med cymbalerna. Visst ska Venom vara otajt, men... ändå.

Då så. Med det där ur världen är det på sin plats att bjussa på de setlistor som jag antecknade under festivalen. Av de tjugofyra spelningar jag såg i sina helheter förevigade jag tjugo låtlistor. De följer efter spelordning. Har dock inte bemödat mig att skriva ut var så kallade extranummer tog vid.

Obituary
Redneck stomp
On the floor
Internal bleeding
List of dead
Blood to give
Chopped in half
Turned inside out
Dying
Threatening skies
By the light
Find the arise
The end complete
Slow death
'Til death
Evil ways
Slowly we rot

Mustasch
It's never too late
Down in black
The challenger
Deep in the woods
Speed metal
Tritonus (prelude)
Heresy blasphemy
Bring me everyone
I'm frustrated
Double nature
Destroyed by destruction
Accident black spot
Morning star
Black city
Mine
I hunt alone


Kvelertak
Sjøhyenar (havets herrer)
Fossegrim
Blodtørst
Sultans of satan
Spring fra livet (ny låt)
Nekroskop
Offernatt
Ulvetid
Liktorn
Ordsmedar av rang
Mjød
Utrydd dei svake

Venom
Black metal
Leave me in hell
Hammerhead
Pedal to the metal
Buried alive
Seven gates of hell
Damnation of souls
Heaven's on fire
Countess bathory
Hail satanas
Nemesis
Teacher's pet
Punk's not dead
Warhead
Fallen angels
Don't burn the witch

Ghost
Con clavi con dio
Elizabeth
Prime mover
Stand by him
Death knell
Satan prayer
Genesis
Here comes the sun (Beatles-cover)
Ritual

Black Stone Cherry
Maybe someday
Blind man
Yeah man
Change
Such a shame
Soulcreek
In my blood
Rain wizard
Highway to hell (AC/DC-cover, fram till första refrängen)
Like I roll
White trash millionaire
Mannish boy / I'm your hoochie coochie man (Muddy Waters / Willie Dixon)
Blame it on the boom boom (inledning: Rehab av Amy Winehouse)
Lonely train
30 seconds of death metal

Amon Amarth
War of the gods
Runes to my memory
Destroyer of the universe
Death in fire
Live for the kill
Cry of the black birds
Fate of norns
The pursuit of vikings
Under the northern star
For victory or death
Victorious march
Twilight of the thunder god
Guardians of Asgaard (med LG Petrov)

August Burns Red
Empire
The truth of a liar
Internal cannon
Cutting the ties
Marianas trench
White washed
Poor millionaire
Meddler
Back burner
Leveler
Trumsolo
Redemption
Composure

Raised Fist
You ignore them all
Pretext
Sound of the republic
Wounds
Friends and traitors
Message beneath contempt
Tribute
Some of these times
Working on wood
Killing it
Words and phrases
Breaking me up

Ministry
Ghouldiggers
No w
Rio Grande blood
Lieslieslies
99 percenters
Life is good
Relapse
The last sucker
N.W.O.
Just one fix
Thieves

Municipal Waste
Unleash the bastards
Mind eraser
You're cut off
Wolves of Chernobyl
The thrashin' of the christ
Beer pressure
Authority complex
Terror shark
Wrong answer
The fatal feast
The toxic revolution
Bangover
Sweet attack
Headbanger face rip
Black pres
New dead masters
Sadistic magician
Acid sentence
Boner city
Pre-game
The art of partying
Born to party

Satyricon
Now, diabolical
Black crow on a tombstone
Forhekset
The wolfpack
Possessed
Hvite krists død
To the mountains
Mother north
Fuel for hatred
K.I.N.G.

Manowar
Manowar
Gates of Valhalla (andra halvan)
Kill with power
Sign of the hammer
Fighting the world
Kings of metal
Gitarrsolo
Brothers of metal pt. 1
Call to arms
(Joey håller tal, snubbe och tjej tas upp på scen)
The gods made heavy metal
Hand of doom
King of kings
Sting of the bumblebee
Trumsolo
Joey's speech
Warriors of the world united
Hail and kill
The power
Black wind, fire and steel

Corroded
6 ft of anger
Dust
Inside you
The scars, the wounds
Piece by piece
It's up to you
More than you can chew (ny låt)
Age of rage
I am the god
I am your savior
Time and again

Nationalteatern
Bängen trålar
Kolla kolla
Barn av vår tid
Sent en lördag kväll
Jack the ripper
Spisa
Ut i kylan
Vi fortsätter spela rock'n'roll men vi håller på att dö
Lägg av!
Livet är en fest
Popens Mussolinis
Speedy Gonzales

Suicidal Tendencies
You can't bring me down
Ain't gonna take it
Institutionalized
Trip at the brain
Freedumb
War inside my head
Subliminal
Send me your money
We are family
Trumsolo
Possessed to skate
Cyco vision
Pledge your allegiance
Memories of tomorrow

Raubtier
Det finns bara krig
Achtung panzer
Sveriges elit
Hulkovius rex
Dieseldöden
Polarvargen
Lebensgefahr
Hjärteblod
Legoknekt
Änglar
Dobermann
Världsherravälde
Kamphund
Låt napalmen regna

Saxon
Heavy metal thunder
Hammer of the gods
Power and the glory
I've got to rock (to stay alive)
To hell and back again
And the bands played on
20,000 feet
Crusader
Motorcycle man
Strong arm of the law
Denim and leather
747 (strangers in the night)
Wheels of steel
Princess of the night

Engel
Cash king
Casket closing
Scythe
Frontline
Six feet deep
Question your place
One good thing
Sense the fire
Numb
Until eternity ends
Threnody
Elbows and knives
In splendour

Behemoth 
Ov fire and the void
Demigod
Moonspell rites
Conquer all
Christians to the lions
Alas, lord is upon me
Decade of therion
At the left hand ov god
Slaves shall serve
Chant for eschaton 2000
Lucifer