Viktiga Motörhead-låtar som inte är Motörhead

Vi vet alla att Motörhead är världens bästa band. Om du påstår något annat, så lever du i förnekelse.

Jag fick en idé om att sammanställa en spellista med låtar som på ett eller annat sätt är viktiga i Motörhead-historien, men som ändå inte är Motörhead-låtar. Så jag gav mig på det. Du hittar spellistan här.

Vissa låtars medverkan kan kanske diskuteras, och det finns tusentals låtar som saknas men som borde varit med. Det här är ingen komplett lista. En sådan skulle jag aldrig försöka ge mig på. Men listan berättar om en liten, liten del av Motörheads historia. Vilket var precis min intention.

Eftersom Spotify är skit saknas många låtar i spellistan. Därför ingår ungefär en miljard Youtube-länkar i presentationerna av låtarna nedan. Det innebär att du hittar sjukt mycket godis om du fortsätter att läsa. Jag lovar.

”You’ll never walk alone” (Richard Rodgers, 1945)
Mest känd som Liverpool FCs hymn. Ursprungligen skrevs låten till musikalen “Carousel” av Richard Rodgers. British invasion-kvintetten Gerry & The Pacemakers släppte sin variant av låten 1963, vilket förevigade Liverpool-kopplingen, då bandets version gjorde så stort intryck på tränaren Bill Shankly att han ville spela upp den på bandets matcher.
Vad har låten med Motörhead att göra? Jo, 1985 avled femtiosex människor i en läktarbrand på Bradford City Stadium. Gerry Marsden, bandledare i Gerry & The Pacemakers, beslutade att spela in ”You’ll never walk alone” under projektnamnet The Crowd tillsammans med ett otal gäster, släppa den som singel och skänka intäkterna till de bortgångnas anhöriga. Bland gästerna fanns Lemmy och gitarristen Michael ”Würzel” Burston.
(I spellistan representeras ”You’ll never walk alone” av Gerry & The Pacemakers singel från 1963, då varken en tillfredställande musikalvariant eller The Crowd-inspelningen hittades på Spotify)

”The train kept a-rollin’” (Tiny Bradshaw, 1951)
En av rockhistoriens i särklass mest tolkade låtar, signerad jazz- och blueslegenden Tiny Bradshaw. I år efter år har den varit Aerosmiths givna konsertavslutare, det var den första låten som Led Zeppelin repade tillsammans 1968 och vitt skilda akter som Metallica, Skid Row och Santana har allihop lirat låten vid ett eller annat tillfälle. Min absoluta favorit är Stray Cats-tolkningen från ”Original cool” (1992). Inte långt därefter hamnar Motörheads variant på självbetitlade debuten från 1977.

”Hoochie coochie man” (Muddy Waters, 1954)
Skrevs av Willie Dixon, men släpptes först av Muddy Waters. Nästan alla rockband med koll på blues har spelat låten vid något tillfälle, inklusive Motörhead. En liveversion av låten går att finna bland bonusspåren på cd-utgåvan av ”Another perfect day” (1983).

”Blue suede shoes” (Carl Perkins, 1955)
Elvis Presleys version från 1956 har alla hört. Något färre, men fortfarande väldigt många, har hört Carl Perkins original från året innan. Men inte lika många har hört ”Blue suede shoes” framföras i en stenhård version av Lemmy & The Upsetters, ett kortlivat projekt där Lemmy spelade piano och sjöng, Phil Campbell spelade gitarr, Eddie Clarke spelade bas och Phil Taylor återfanns vid trumsetet. Dessutom gästades just ”Blue suede shoes” av Mick Green, gitarrist i The Pirates.

”Louie Louie” (Richard Berry, 1957)
Richard Berry var vanligtvis verksam inom stilarna doo-wop och r’n’b, men ”Louie Louie” har blivit något av en rock’n’roll-standard. Brittiska The Kingsmen spelade in en cover 1963, vilket är den antagligen mest kända versionen av låten. Motörhead släppte sin tolkning 1978, till skivbolaget Bronzes förtret – de tyckte det lät förjävligt. Men låten blev en singelsuccé i miniformat och ett första, mindre genombrott för Motörhead, vilket cementerades när låten framfördes på ”Top of the pops”.

”Please don’t touch” (Johnny Kidd & The Pirates, 1959)
Debutsingeln av brittiska rock’n’roll-bandet Johnny Kidd & The Pirates. Motörhead och Girlschool gjorde en gemensam cover på låten under namnet Headgirl till ep:n “St. Valentines day massacre” från 1981. Johnny Kidd & The Pirates karriär fick ett hastigt slut 1966, när bandledaren Johnny Kidd omkom i en bilolycka.
Kuriosa: bandet kompletterades då av basisten Nick Simper, som ett år senare gick med i Deep Purple.

”Leaving here” (Eddie Holland, 1963)
R’n’b-låt signerad Motown-teamet Holland-Dozier-Holland, och kom att släppas som en singel av textförfattaren Eddie Holland (de andra två i låtskrivarlaget hette Lamont Dozier och Brian Holland, Eddies bror). År 1965 spelade brittiska rockbandet The Birds in en cover av låten, vilket inspirerade Motörhead att plocka upp låten. Lemmy var nämligen ett stort fan av The Birds.

"Beer drinkers and hell raisers" (ZZ Top, 1973)
Frågar du mig är det här ZZ Tops bästa låt någonsin. År 1977 spelade Motörhead in sin cover på låten, men den släpptes inte förrän 1980, då den blev titelspår på en ep av klassisk cash-in-karaktär (ni vet, ett band har börjat slå igenom och då gräver skivbolaget fram osläppt material för att smida medan järnet är varmt och tjäna extra stålar).

”Kings of speed” (Hawkwind, 1975)
Singelsläpp av bandet Lemmy blev sparkad från, vilket ledde till Motörheads födelse. Vad som gör ”Kings of speed” extra relevant i det här sammanhanget är att dess b-sida utgjordes av låten ”Motorhead”, det sista Lemmy skrev till Hawkwind och vars titel blev… ja, just det.

”Emergency” (Girlschool, 1980)
Kopplingarna mellan Motörhead och Girlschool är många. Bland annat att denna pärla, hämtad från Girlschools debutskiva ”Demolition”, spelades in av Motörhead till bandens gemensamma ep ”St. Valentines day massacre”.
Kuriosa: på Motörheads version sjunger gitarristen Fast Eddie Clarke, inte Lemmy.

”Don’t do that” (The Young & Moody Band, 1981)
Bob Young hade assisterat Status Quo i låtskrivandet och Micky Moody var med i Whitesnake. Tillsammans startade de The Young & Moody Band, som fick en kort, hastig och bortglömd karriär. Debuten släpptes 1977 under det kortare namnet Young & Moody och var självbetitlad. På singeln ”Don’t do that” från 1981 spelade Lemmy bas. Dessutom höll legendariske Cozy Powell i trumpinnarna och sånggruppen The Nolans körade.

”Giving ground” (The Sisterhood, 1986)
Andrew Eldritch, sångare och huvudman i The Sisters Of Mercy, är känd för att vara en ganska egendomlig karl. När gitarristen Wayne Hussey och basisten Craig Adams hoppade av bandet 1985 gick de ut med planer på att starta upp ett nytt band med namnet The Sisterhood, vilket var namnet på The Sisters Of Mercys officiella fanklubb. Andrew Eldritch tyckte detta var oacceptabelt och bestämde sig för att starta ett eget The Sisterhood vid sidan om huvudbandet. I januari 1986 släppte han singeln ”Giving ground” under namnet och ”vann” därmed namnet över Hussey och Adams, som i stället startade The Mission.
I The Sisterhood hanterade Andrew Eldritch det mesta – gitarr, bas, keyboards och trumprogrammering (ironiskt nog inte sång, som av kontraktsskäl fick läggas av James Ray) – men tog in Motörheads originaltrummis Lucas Fox för att låta denne programmera lite extra slagverk. Lucas Fox sjunger dessutom på ett antal låtar på The Sisterhoods enda platta ”Gift”.
Det här är förmodligen den låt i listan som har allra minst med Motörhead att göra, men - strunt samma. Det är en bra låt som fan.
(Utgår från spellistan, då låten inte finns på Spotify)

”Bess” (Würzel, 1987)
År 1987 släpptes komedifilmen ”Eat the rich”, där Lemmy har en biroll. Titeln delas dessutom av en halvklassisk Motörhead-låt och på soundtrack återfinns inte mindre än sex Motörhead-låtar. Dessutom finns gitarristen Würzels allra första solosläpp med på soundtracket – bluesiga instrumentalen ”Bess”.
(Utgår från spellistan, då låten inte finns på Spotify)

”Hellraiser” (Ozzy Osbourne, 1991)
Att Lemmy är en tuff textförfattare vet många om, däribland Ozzy Osbourne. På ”No more tears”, en av Black Sabbath-sångarens mest klassiska soloplattor, har Lemmy skrivit texterna till ”Mama, I’m coming home”, ”Desire” och ”Hellraiser”. Allra häftigast den sistnämnda, som är min absoluta Ozzy-favorit och som dessutom spelades in av Motörhead till underskattade ”March ör die” från 1992.

”R.A.M.O.N.E.S.” (Ramones, 1995)
Den enda låten på listan som faktiskt är en Motörhead-låt. Den skrevs av bandet till ”1916” (1991), som en hyllning till (förstås) Ramones. Dessa tog glatt emot prisningen och framförde låten frekvent på egna spelningar fram tills bandets nedläggning 1996. En inspelning av låten finns med på den japanska versionen av sista plattan ”¡Adios amigos!”.
(Utgår från spellistan, då låten inte finns på Spotify)

”Shake your blood” (Probot, 2004)
När Dave Grohl, frontman i Foo Fighters och trummis i Nirvana, skulle spela in en platta med projektet Probot och bjuda in så många av sina idoler som möjligt fick Lemmy givetvis vara med. ”Shake your blood” är hård, tuff och hade lika gärna kunnat vara signerad Motörhead.
Kuriosa: i videon håller ingen mindre än Scott ”Wino” Weinrich (Saint Vitus, Premonition 13, The Obsessed, The Hidden Hand, Shrinebuilder och uppskattningsvis sjuhundratrettiotvå andra band) i gitarren.
(Utgår från spellistan, då låten inte finns på Spotify)