I går kväll blev det klart hur passande namnet Sham 69 är för dagens sättning. Eller, en av dagens sättningar.
I fjol bestämde jag mig hastigt och lustigt att besöka KB i Malmö den 31 mars. Sham 69 skulle spela och jag hade inga kunskaper om medlemscirkusen som omgett bandet på senare år. Sättningen de hade då bestod av Tim V (sång), Dave Parsons (gitarr), Al Campbell (bas) och Ian Whitewood (trummor). Spelningen var skitbra, Tim V var klockrent Cockney-humoristisk och Dave Parsons spelade gitarr så in i helvete. Ingen på plats saknade någon originalsångare.
Två månader senare upplöste Dave Parsons bandet. I samma veva klargjorde de andra tre att de tänkte fortsätta spela under namnet Sham 69 och ta in en ny gitarrist. Det luktade illa, så klart. Ingen Dave Parsons? Det är ju trots allt han som varit den ende konstante medlemmen i bandets historia och den huvudsaklige låtskrivaren.
Månaderna gick och inte mycket verkade hända i lägret. Men så dök nyheten upp om att tre fjärdedelar av Sham 69s klassiska line-up från 1977 återförenats. Jimmey Pursey (sång), Dave Parsons, Dave Tregunna (bas) och nye trummisen Danny Fury. Dessutom hade Pursey registrerat namnet Sham 69 som ett varumärke i sitt eget namn, vilket i praktiken borde ha hindrat Tim V, Al Campbell och Ian Whitewood från att fortsätta.
Att de tre dessutom bildade nya bandet If... i samma veva tog åtminstone jag som ett tecken på att Sham 69 endast fanns i en sättning, med flera riktiga medlemmar.
Tidigt i somras utannonserades det att Sham 69 var bokade till Pustervik i Göteborg i augusti. Fantastiska nyheter - sedan jag såg bandet förra året har Sham 69 hunnit bli ett klart favoritband och drömmen om att se "det riktiga" bandet har växt sig stark.
Nu pratar vi alltså om i går, då spelningen ägde rum. Tidigare under dagen såg jag att det inte alls var Jimmy Pursey eller Dave Parsons som skulle uppträda. Nej, Tim V, Al Campbell och Ian Whitewood har alltså fortsatt under namnet Sham 69 ändå. Olagligt. Dave Parsons har ersatts av två gitarrister: Tony Feedback och originalmedlemmen Neil Harris.
Tydligen var det Neil Harris som startade Sham 69 i den absoluta begynnelsen tillsammans med Jimmy Pursey. Men han hoppade av innan han hade presterat något och ersattes av Dave Parsons. Neil Harris har inte spelat på någon av bandets plattor och inte heller skrivit en ton av materialet. Så vad han har att göra med låtarna bandet framförde i går, det går att diskutera.
Originalmedlem, okej. Men originalmedlem betyder inte alltid den rättmätige medlemmen. Vi kan jämföra med Iron Maiden. Gitarristen Dave Murray var inte med och grundade bandet, men har varit med sedan första plattan och alltid funnits där sedan dess. Kan någon tänka sig Iron Maiden utan Dave Murray? Nej. Om han hade ersatts av någon av originalgitarristerna Terry Rance eller Dave Sullivan, hade det känts äkta? Nej.
Och i går märktes det tydligt att Neil Harris ingalunda är en gitarrist av rang. Han höll sig kompgitarr, hördes knappt och spelade inte särskilt bra heller. Hans kollega Tony Feedback, däremot, presterade helt klart i klass Dave Parsons. Men visst är det märkligt att Sham 69, ett band som alltid bara haft en gitarrist och vars samtliga låtar är skrivna för en gitarrist, plötsligt ska ha två stycken?
Min teori lyder så här: Neil Harris har övertalats att vara med enbart för att Tim V ska kunna säga åt folk att "vi har visst då en originalmedlem i bandet, vi är det äkta Sham 69, för vi har originalgitarristen, det har inte Jimmy Purseys band" eller något liknande. Men Harris är för kass för att kunna fungera som ensam gitarrist, därför är Tony Feedback också med. Så Neil Harris är med enbart som ett slags argument.
Snurrigt? En aning.
Men vilket fall som helst, coverband eller inte, de gjorde en bra spelning. Det lät fett och peppat, och setlistan var grym. Fjolårets gig på KB i Malmö var bättre, inte bara för att Dave Parsons var med då, utan även för att Tim V verkade något piggare. Men jag vill inte förringa insatsen Sham 69 (eller "Sham 69") gjorde på Pustervik i går. Sett vill vad som var tillgängligt (Pursey har klargjort att deras Sham 69 inte tänker turnera utanför England i år), så är jag nöjd.
De körde för övrigt följande setlista:
Hey little rich boy
No apologies
I don't wanna
Ulster
Tell us the truth
Little lady
We got a fight
Security guard
That's life
Borstal breakout
Who gives a damn
Army of tomorrow
Sunday morning nightmare
Hurry up Harry
Who killed Joe Public
Questions and answers
Angels with dirty faces
The cockney kids are innocent
Hersham boys
If the kids are united
lördag 4 augusti 2012
lördag 28 juli 2012
Setlistor och tjafs från West Coast Riot. Och Springsteen.
Till skillnad från förra årets småfiasko blev West Coast Riot i år (ur min synvinkel, i alla fall) en smärre succé. Nya området (Röda Sten) fungerade bra och var lättillgängligt, förutsatt att man hade bil. Banduppställningen var sylvass och vädergudarna gav festivalen sin välsignelse.
Jag har egentligen inget att klaga på.
Eller jo, det har jag. Som fan. En rutten ändring i spelschemat i sista minuten gjorde att Håll Käften, Vad Vill Du!? krockade med Street Dogs. Vad handlade det om? Varför skulle third stage ha ett uppehåll på över en timme mellan Dystra Li och Håll Käften, Vad Vill Du!? när inget av banden kräver mer än fem minuter att packa ihop scenutrustningen? Varför? Jag ser ingen som helst anledning. Håll Käften, Vad Vill Du!?-snubbarna var på plats tidigt, jag träffade dem strax efter insläpp. Det kan inte ha haft att göra med att de inte skulle komma i tid till den ursprungliga speltiden klockan 14:15.
Det stinker, det stinker, det stinker.
I övrigt? Tja, alla spelningar jag såg var bra. Mer eller mindre. Asta Kask gjorde väl den svagaste spelningen jag såg, och de var ändå grymt bra. Hela dagen höll hög klass, helt enkelt.
Dagens bästa spelning gjorde Against Me!. Få kan matcha deras kapacitet som liveband. Inga pauser, inget krångel, i stället - fullt ös. Konstant. Hela tiden. Låtarna hinner knappt avslutas innan trummisen Jay Weinberg räknar in nästa.
Så ska ett punkband sköta sig på scen. Alltför ofta ser man unga band som har grymt bra låtar, framför dessa klockrent men tappar i tempo när de pausar alltför länge mellan varje låt. Man måste inte klunka vatten var tredje minut. Okej?
Vi kan prata vidare om Against Me!. Att Bruce Springsteen, Steven Van Zandt och flera ur The E Street Band stod vid sidan om scenen och tittade på spelningen vet du säkert vid det här laget. Men du kan tro att jag höll på att skita i byxorna när jag upptäckte det. Ja, jag såg sällskapet. Bruce hade en rutig skjorta på sig.
För er som har ännu inte uppfattat det så är alltså Jay Weinberg i Against Me! son till Max Weinberg, trummis i The E Street Band. Det sägs att Bruce stannade kvar och såg Rancids spelning också. Men det vet jag inget om. Eller jo, Tim Armstrong i Rancid tillägnade en låt (minns inte vilken) till "Bruce och Little Steven". Kungligt.
Ännu mer om Against Me! (det finns mycket att prata om här, tro mig). Låtarna från kommande plattan "Transgender dysphoria blues" som spelades var svinaktigt bra. I synnerhet inledande "True trans soul rebel". De andra därifrån var titelspåret, "Black me out" och "Drinking with the jocks".
Och att frontfiguren Tom Gabel kommit ut som transperson och numera heter Laura Jane Grace påverkade absolut ingenting. Rösten var fortfarande oändligt själfull och karisman finns kvar. Dessutom, ärligt talat, hen såg för jävla bra ut.
Gallows gjorde en knäckande bra spelning, men lyckades inte toppa gigget de gjorde på Sticky Fingers kvällen innan. Vilket i och för sig inte var särskilt förvånande. En stilla undran: är gitarristen Steph Carter på väg ut ur bandet? Under bägge spelningarna verkade han så olidligt uttråkad att jag nästan blev förbannad. De andra Gallows-snubbarna är dock alltid ilskna och peppade nog för att väga upp.
Mer att orda om? Öh. Jo! Både Anti-Flag (festivalens näst bästa spelning) och Street Dogs bjöd på stiliga The Clash-hyllningar. Först ut var Street Dogs, som smällde in en stor del av låten "Guns of Brixton" i avslutande "Fighter". Och Anti-Flag, som hade speltiden precis efter Street Dogs, körde en uppsnabbad "Should I stay or should I go" mot slutet av sitt set. Smått fantastiskt.
Och traditionsenligt efter att jag besökt en festival, bjussar jag här nedan på de setlistor jag antecknade under dagen, från sju av åtta spelningar. En av dessa (Dystra Li) kan jag inte presentera helt korrekt, eftersom jag saknar titlar på många av låtarna. De spelade nämligen en hel del från sin kommande platta, och således kan jag inte koppla ihop rätt låt med rätt titel förrän den släpps.
Setlistorna finns även tillgängliga på Setlist.fm. Jag vill poängtera att jag inte stulit dem därifrån. För det är jag som lagt upp dem på nämnda sida.
I alla fall. Nu kör vi.
Street Dogs
(Intro: Blitzkrieg bop / Formation)
Savin' hill
Punk rock'n'roll
Not without a purpose
Two angry kids
Greed
Up the union
Tobe's got a drinking problem
The shape of other men
In defence of Dorchester
Back to the world
Get up (Dropkick Murphys)
Never alone (Dropkick Murphys)
Fighter / Guns of Brixton (The Clash) / Fighter
Anti-Flag
Fuck police brutality
This is the end (for you my friend)
Broken bones
The economy is suffering... let it die
If you wanna steal (you better learn how to lie)
This is the new sound
The press corpse
Death of a nation
Turncoat
The ranks of the masses rising
Should I stay or should I go (The Clash)
Die for your government
Cities burn
Power to the peaceful
Gallows
Misery
London is the reason
True colours
Leeches
Shiver (Nick Cave) / Death voices
Abandon ship
Last june
In the belly of a shark
Seeing red (Minor Threat)
Mondo chaos
Orchestra of wolves
Randy
Summer of bros
Going out with the dead
Addicts of communication
Rocking pneumonia and the punk rock flu
Karl Marx and history
Cheater
Welfare prolbems
Shape up
Freedom song
I don't need love
Razorblade
If we unite
X-ray eyes
Me and the boys
Little Toulouse
Evil
Working class radio
Against Me!
True trans soul rebel
Transgender dysphoria blues
Don't lose touch
Turn those clapping hands into angry balled fists
I was a teenage anarchist
White crosses
Black me out
Thrash unreal
New wave
Walking is still honest
Pretty girl
Drinking with the jocks
Pints of guiness make you strong
Sink.Florida.sink
Rancid
Radio
Roots radicals
St. Mary
Journey to the end of the east bay
Maxwell murder
Last one to die
East bay night
Dead bodies
The 11th hour
I wanna riot
Red hot moon
Hooligans
Old friend
Nihilism
Black & blue
Salvation
Bloodclot
Rejected
The way I feel
It's quite alright
Lock, step & gone
Olympia WA
The wars end
Something in the world today
Adina
Hoover street
Fall back down
Time-bomb
Tenderloin
Listed M.I.A.
Ruby Soho
Jag vill förresten också ta tillfället i akt och berätta att jag var på Ullevi i går kväll. Bruce Springsteen var helt jävla enastående. När det var som mest magiskt - "Radio nowhere", "Cover me", "Working on the highway", "Youngstown", "Darlington county", "Murder incorporated" och framför allt "Rosalita (come out tonight)" - var det så bäst som något kan bli. Setlistan var helt fantastisk. Jag tänker inte lägga ut den här, eftersom det inte var jag som skrev ner den. Men den finns på Setlist.fm. Och i GT. Och förmodligen i en massa andra tidningar också.
Och givetvis ska jag gå och se honom i kväll också. I dag vill jag höra "Does this bus stop at 82nd street?", "The ties that bind", "No surrender", "Bobby Jean", "Darkness on the edge of town", "The river", "From small things (big things one day come)", "Streets of fire", "Adam raised a cain", "Racing in the street", "For you" och förstås hela "Born to run"-plattan. I synnerhet "Thunder road" och "She's the one". I absoluta mesta synnerhet den sistnämnda.
Då kan jag dö lycklig sedan.
Jag har egentligen inget att klaga på.
Eller jo, det har jag. Som fan. En rutten ändring i spelschemat i sista minuten gjorde att Håll Käften, Vad Vill Du!? krockade med Street Dogs. Vad handlade det om? Varför skulle third stage ha ett uppehåll på över en timme mellan Dystra Li och Håll Käften, Vad Vill Du!? när inget av banden kräver mer än fem minuter att packa ihop scenutrustningen? Varför? Jag ser ingen som helst anledning. Håll Käften, Vad Vill Du!?-snubbarna var på plats tidigt, jag träffade dem strax efter insläpp. Det kan inte ha haft att göra med att de inte skulle komma i tid till den ursprungliga speltiden klockan 14:15.
Det stinker, det stinker, det stinker.
I övrigt? Tja, alla spelningar jag såg var bra. Mer eller mindre. Asta Kask gjorde väl den svagaste spelningen jag såg, och de var ändå grymt bra. Hela dagen höll hög klass, helt enkelt.
Dagens bästa spelning gjorde Against Me!. Få kan matcha deras kapacitet som liveband. Inga pauser, inget krångel, i stället - fullt ös. Konstant. Hela tiden. Låtarna hinner knappt avslutas innan trummisen Jay Weinberg räknar in nästa.
Så ska ett punkband sköta sig på scen. Alltför ofta ser man unga band som har grymt bra låtar, framför dessa klockrent men tappar i tempo när de pausar alltför länge mellan varje låt. Man måste inte klunka vatten var tredje minut. Okej?
Vi kan prata vidare om Against Me!. Att Bruce Springsteen, Steven Van Zandt och flera ur The E Street Band stod vid sidan om scenen och tittade på spelningen vet du säkert vid det här laget. Men du kan tro att jag höll på att skita i byxorna när jag upptäckte det. Ja, jag såg sällskapet. Bruce hade en rutig skjorta på sig.
För er som har ännu inte uppfattat det så är alltså Jay Weinberg i Against Me! son till Max Weinberg, trummis i The E Street Band. Det sägs att Bruce stannade kvar och såg Rancids spelning också. Men det vet jag inget om. Eller jo, Tim Armstrong i Rancid tillägnade en låt (minns inte vilken) till "Bruce och Little Steven". Kungligt.
Ännu mer om Against Me! (det finns mycket att prata om här, tro mig). Låtarna från kommande plattan "Transgender dysphoria blues" som spelades var svinaktigt bra. I synnerhet inledande "True trans soul rebel". De andra därifrån var titelspåret, "Black me out" och "Drinking with the jocks".
Och att frontfiguren Tom Gabel kommit ut som transperson och numera heter Laura Jane Grace påverkade absolut ingenting. Rösten var fortfarande oändligt själfull och karisman finns kvar. Dessutom, ärligt talat, hen såg för jävla bra ut.
Gallows gjorde en knäckande bra spelning, men lyckades inte toppa gigget de gjorde på Sticky Fingers kvällen innan. Vilket i och för sig inte var särskilt förvånande. En stilla undran: är gitarristen Steph Carter på väg ut ur bandet? Under bägge spelningarna verkade han så olidligt uttråkad att jag nästan blev förbannad. De andra Gallows-snubbarna är dock alltid ilskna och peppade nog för att väga upp.
Mer att orda om? Öh. Jo! Både Anti-Flag (festivalens näst bästa spelning) och Street Dogs bjöd på stiliga The Clash-hyllningar. Först ut var Street Dogs, som smällde in en stor del av låten "Guns of Brixton" i avslutande "Fighter". Och Anti-Flag, som hade speltiden precis efter Street Dogs, körde en uppsnabbad "Should I stay or should I go" mot slutet av sitt set. Smått fantastiskt.
Och traditionsenligt efter att jag besökt en festival, bjussar jag här nedan på de setlistor jag antecknade under dagen, från sju av åtta spelningar. En av dessa (Dystra Li) kan jag inte presentera helt korrekt, eftersom jag saknar titlar på många av låtarna. De spelade nämligen en hel del från sin kommande platta, och således kan jag inte koppla ihop rätt låt med rätt titel förrän den släpps.
Setlistorna finns även tillgängliga på Setlist.fm. Jag vill poängtera att jag inte stulit dem därifrån. För det är jag som lagt upp dem på nämnda sida.
I alla fall. Nu kör vi.
Street Dogs
(Intro: Blitzkrieg bop / Formation)
Savin' hill
Punk rock'n'roll
Not without a purpose
Two angry kids
Greed
Up the union
Tobe's got a drinking problem
The shape of other men
In defence of Dorchester
Back to the world
Get up (Dropkick Murphys)
Never alone (Dropkick Murphys)
Fighter / Guns of Brixton (The Clash) / Fighter
Anti-Flag
Fuck police brutality
This is the end (for you my friend)
Broken bones
The economy is suffering... let it die
If you wanna steal (you better learn how to lie)
This is the new sound
The press corpse
Death of a nation
Turncoat
The ranks of the masses rising
Should I stay or should I go (The Clash)
Die for your government
Cities burn
Power to the peaceful
Gallows
Misery
London is the reason
True colours
Leeches
Shiver (Nick Cave) / Death voices
Abandon ship
Last june
In the belly of a shark
Seeing red (Minor Threat)
Mondo chaos
Orchestra of wolves
Randy
Summer of bros
Going out with the dead
Addicts of communication
Rocking pneumonia and the punk rock flu
Karl Marx and history
Cheater
Welfare prolbems
Shape up
Freedom song
I don't need love
Razorblade
If we unite
X-ray eyes
Me and the boys
Little Toulouse
Evil
Working class radio
Against Me!
True trans soul rebel
Transgender dysphoria blues
Don't lose touch
Turn those clapping hands into angry balled fists
I was a teenage anarchist
White crosses
Black me out
Thrash unreal
New wave
Walking is still honest
Pretty girl
Drinking with the jocks
Pints of guiness make you strong
Sink.Florida.sink
Rancid
Radio
Roots radicals
St. Mary
Journey to the end of the east bay
Maxwell murder
Last one to die
East bay night
Dead bodies
The 11th hour
I wanna riot
Red hot moon
Hooligans
Old friend
Nihilism
Black & blue
Salvation
Bloodclot
Rejected
The way I feel
It's quite alright
Lock, step & gone
Olympia WA
The wars end
Something in the world today
Adina
Hoover street
Fall back down
Time-bomb
Tenderloin
Listed M.I.A.
Ruby Soho
Jag vill förresten också ta tillfället i akt och berätta att jag var på Ullevi i går kväll. Bruce Springsteen var helt jävla enastående. När det var som mest magiskt - "Radio nowhere", "Cover me", "Working on the highway", "Youngstown", "Darlington county", "Murder incorporated" och framför allt "Rosalita (come out tonight)" - var det så bäst som något kan bli. Setlistan var helt fantastisk. Jag tänker inte lägga ut den här, eftersom det inte var jag som skrev ner den. Men den finns på Setlist.fm. Och i GT. Och förmodligen i en massa andra tidningar också.
Och givetvis ska jag gå och se honom i kväll också. I dag vill jag höra "Does this bus stop at 82nd street?", "The ties that bind", "No surrender", "Bobby Jean", "Darkness on the edge of town", "The river", "From small things (big things one day come)", "Streets of fire", "Adam raised a cain", "Racing in the street", "For you" och förstås hela "Born to run"-plattan. I synnerhet "Thunder road" och "She's the one". I absoluta mesta synnerhet den sistnämnda.
Då kan jag dö lycklig sedan.
söndag 8 juli 2012
Skitsnack om och setlistor från Getaway
Yes. I helgen besökte jag för första gången Getaway Rock Festival i Gävle. På det stora hela är jag tvärnöjd med visiten, även om ett antal malörer infann sig. Vissa var rentav pinsamt påtagliga. Men att få se Ministry igen var så klart storslaget. Det var för deras skull jag åkte dit och föga förvånande gjorde de festivalens bästa spelning.
Tänkte raljera lite om festivalen och dela ut några slags utmärkelser. Längre ner i inlägget har jag samlat ett gäng setlistor.
Vi börjar med det stora fiaskot. Ett fiasko som lär gå till historien. Killing Joke ställde in dagen innan sin spelning, vilket så klart sög. De var ett av de fyra banden jag såg fram emot allra mest. Festivalen såg till att skaffa en ersättare (vilket är en hedervärd ambition i sig) men anlitade den sämsta tänkbara - H.E.A.T. Ärligt talat, finns det något sämre substitut där ute i världen? Som Close-Up-Robban sa: "Ingen som gillar Killing Joke gillar H.E.A.T. Det är som att byta ut äpplen mot bajs". (Okej, det sista ordet i citatet sköt jag in innan han hann avsluta meningen. Men det är ju sant.). Maken till kalkondrag får man leta efter.
Jag gillar inte H.E.A.T., men för min del får de gärna finnas. Jag behöver ju inte lyssna på dem. Och de får gärna bokas till en festival som jag tänkt besöka. Jag behöver ju inte titta på dem. Men anlitar man en ersättare för ett band som ställt in, då är väl idén att ersättaren ska kunna tilltala det återbudslämnande bandets fans? Läs vad Robban sa.
Nästan lika uselt var det att Cult Of Luna ställde in sin spelning. Det meddelades en timme innan deras tilltänkta speltid skulle ta vid. Tydligen spelade trummisen Thomas Hedlund med sitt andra band Deportees på Putte i Parken tidigare samma kväll och skulle flyga till Gävle med kort varsel för Cult Of Luna-gigget. Men på grund av dimma gick det inte att landa planet och någon spelning blev det aldrig. Det som skulle bli en storslagen avrundning på festivalen blev i stället ett antiklimax deluxe.
Venom stod för årets mesta what the fuck. Trion hade en och en halv timmes speltid, men framförde inte en enda låt från debuten "Welcome to hell", deras i särklass bästa platta och den näst mest klassiska. Den givna avslutningsduon "In league with Satan" och "Witching hour" ägde aldrig rum, trots att de gick av scen med en kvart till godo. Däremot spelades hela sju låtar från senaste skivan, menlösa "Fallen angels". Igen - what the fuck.
Ett plus i kanten för att mobilnätet fungerade bra hela festivalen igenom. Om det beror på lågt besökarantal eller att operatörerna skött sig eller något annat vet jag inte. Skiter faktiskt i vilket.
Festivalens tuffaste tjockisar var utan tvekan Suicidal Tendencies, som också gjorde helgens näst bästa spelning.
Det för min del mest oväntade var Al Jourgensens insats under Ministry-gigget. Väntade mig att han, som förr, skulle stå fastklistrad vid mickstativet och blänga hotfullt på publiken. I stället dansade han, mellansnackade, flörtade med publiken och i sista låten satte han sig rentav på scenkanten. Vem hade väntat sig det?
Mer Ministry - Al Jourgensen sa vid ett tillfälle "Sweden actually rocks this time", vilket vi kan tolka som ett avfärdande av bandets två föregående Sverigespelningar (Sweden Rock Festival 2008 och Gates of Metal 2006). Innan sista låten "Thieves" sa han "We'd love to play here all night, you people are nice". Klyscha, standardreplik - absolut. Men Al Jourgensen är den sista jag trodde skulle yttra något sådant.
Tillbaka till det oväntade: att Saxon-gitarristen Paul Quinn under ett av sina solon gick ner från scenen och ställde sig på förstärkarna i diket fick mig att tappa hakan. Snubben brukar ju vara en scenfigur som mestadels står stilla, blundar och spelar vad han ska. Inget mer.
Oväntat var också responsen som Nationalteatern fick. Jag trodde att de flesta besökare skulle ignorera spelningen, och att de som inte gjorde det mest skulle skratta åt gubbarna. Men nej, folk sjöng med och publiken var stor. Vilket smittade av sig på kvintetten, som såg smått överväldigad ut. Gilla!
Manowar? Jo, att Joey DeMaio höll ett tal på några minuter på fullt acceptabel svenska var ett styvt drag. Förmodligen det styvaste under hela helgen.
Obituary-sångaren John Tardy såg ganska lidande och plågad ut under hela spelningen. Han får priset som festivalens mesta "ta mig härifrån".
Den största överraskningen för min del var Satyricon. Har knappt lyssnat på bandet tidigare, och avfärdat det som tråkigt de gånger jag gett dem chanser. Men de gjorde en imponerande spelning. Så jag antar att jag är ett fan nu.
Inför "The fatal feast" gick Tony Foresta (sång) och Ryan Waste (gitarr) i Municipal Waste av scen för att komma tillbaka med en flagga av storlek väldigt, väldigt stort lakan. Där stod det "Free Randy", vilket - som alla vet - syftar till att Lamb Of God-frontmannen häktades i Tjeckien nyligen, misstänkt för dråp. Hedervärt initativ av Municipal Waste, helgens mesta sådant.
De skönaste kufarna var Red Fang. Soundet är lika primalt brutalt som bluesigt. Det är bara trummisen John Sherman som egentligen ser ut att spela i ett band av den här typen. Adam Beam (sång, bas) ser ut som en småbarnsförälder som jobbar som gräsklippsförsäljare. David Sullivan (gitarr) liknar en nybliven pensionär. Bryan Giles (sång, gitarr) ser ut som en pundare.
August Burns Red-gitarristen Brent Rambler såg ut som tidernas värsta tönt förr i tiden. Tjock med Beatles-frisyr. Som en mobbad mattetönt, ungefär. Nu har han smalnat till och skaffat en åtminstone vettig frisyr. Dessutom har han lärt sig hur man ska agera på scen. Bra jobbat!
Raka motsatsen är Chris Robertson, sångare och gitarrist i Black Stone Cherry. Förr: långhårig tjockis. Nu. kortklippt supertjockis i ful keps och träningsjacka. När han traskade på scen trodde jag det var en roddare. Han verkade inte ha kul en enda sekund under bandets spelning.
Två saker fick mig att le mer än något annat under festivalen. Det ena var när Suicidal Tendencies fyllde scenen med folk i "Pledge your allegiance". Ett vanligt drag från deras sida, visst. Inte desto mindre är det alltid lika klockrent.
Det andra var när Entombed-sångaren LG Petrov studsade in på scen under Amon Amarths avslutande låt "Guardians of Asgaard" och gästade, precis som på skiva. Har faktiskt aldrig haft ynnesten att se honom medverka under låten tidigare, faktiskt. Och LG är en så vansinnigt cool scenfigur att man inte kan annat än älska det.
Det mesta sömnpillret var utan tvekan Anathemas spelning. Jag gillar bandet egentligen, de har gjort en hel del riktigt schyst musik. Även de sentida Radiohead-grejerna. Men ska jag se britterna live vill jag göra det i något annat sammanhang. Förslagsvis inomhus, på en klubb. I solsken på en festival blir det direkt miserabelt att uthärda.
Det mest ogenomtänkta draget stod Venom-trummisen Dante för. Vad i helvete sysslade han med under "Hammerhead"? Ett tag där verkade han skita i att spela låten för att han hellre ville leka med cymbalerna. Visst ska Venom vara otajt, men... ändå.
Då så. Med det där ur världen är det på sin plats att bjussa på de setlistor som jag antecknade under festivalen. Av de tjugofyra spelningar jag såg i sina helheter förevigade jag tjugo låtlistor. De följer efter spelordning. Har dock inte bemödat mig att skriva ut var så kallade extranummer tog vid.
Obituary
Redneck stomp
On the floor
Internal bleeding
List of dead
Blood to give
Chopped in half
Turned inside out
Dying
Threatening skies
By the light
Find the arise
The end complete
Slow death
'Til death
Evil ways
Slowly we rot
Mustasch
It's never too late
Down in black
The challenger
Deep in the woods
Speed metal
Tritonus (prelude)
Heresy blasphemy
Bring me everyone
I'm frustrated
Double nature
Destroyed by destruction
Accident black spot
Morning star
Black city
Mine
I hunt alone
Kvelertak
Sjøhyenar (havets herrer)
Fossegrim
Blodtørst
Sultans of satan
Spring fra livet (ny låt)
Nekroskop
Offernatt
Ulvetid
Liktorn
Ordsmedar av rang
Mjød
Utrydd dei svake
Venom
Black metal
Leave me in hell
Hammerhead
Pedal to the metal
Buried alive
Seven gates of hell
Damnation of souls
Heaven's on fire
Countess bathory
Hail satanas
Nemesis
Teacher's pet
Punk's not dead
Warhead
Fallen angels
Don't burn the witch
Ghost
Con clavi con dio
Elizabeth
Prime mover
Stand by him
Death knell
Satan prayer
Genesis
Here comes the sun (Beatles-cover)
Ritual
Black Stone Cherry
Maybe someday
Blind man
Yeah man
Change
Such a shame
Soulcreek
In my blood
Rain wizard
Highway to hell (AC/DC-cover, fram till första refrängen)
Like I roll
White trash millionaire
Mannish boy / I'm your hoochie coochie man (Muddy Waters / Willie Dixon)
Blame it on the boom boom (inledning: Rehab av Amy Winehouse)
Lonely train
30 seconds of death metal
Amon Amarth
War of the gods
Runes to my memory
Destroyer of the universe
Death in fire
Live for the kill
Cry of the black birds
Fate of norns
The pursuit of vikings
Under the northern star
For victory or death
Victorious march
Twilight of the thunder god
Guardians of Asgaard (med LG Petrov)
August Burns Red
Empire
The truth of a liar
Internal cannon
Cutting the ties
Marianas trench
White washed
Poor millionaire
Meddler
Back burner
Leveler
Trumsolo
Redemption
Composure
Raised Fist
You ignore them all
Pretext
Sound of the republic
Wounds
Friends and traitors
Message beneath contempt
Tribute
Some of these times
Working on wood
Killing it
Words and phrases
Breaking me up
Ministry
Ghouldiggers
No w
Rio Grande blood
Lieslieslies
99 percenters
Life is good
Relapse
The last sucker
N.W.O.
Just one fix
Thieves
Municipal Waste
Unleash the bastards
Mind eraser
You're cut off
Wolves of Chernobyl
The thrashin' of the christ
Beer pressure
Authority complex
Terror shark
Wrong answer
The fatal feast
The toxic revolution
Bangover
Sweet attack
Headbanger face rip
Black pres
New dead masters
Sadistic magician
Acid sentence
Boner city
Pre-game
The art of partying
Born to party
Satyricon
Now, diabolical
Black crow on a tombstone
Forhekset
The wolfpack
Possessed
Hvite krists død
To the mountains
Mother north
Fuel for hatred
K.I.N.G.
Manowar
Manowar
Gates of Valhalla (andra halvan)
Kill with power
Sign of the hammer
Fighting the world
Kings of metal
Gitarrsolo
Brothers of metal pt. 1
Call to arms
(Joey håller tal, snubbe och tjej tas upp på scen)
The gods made heavy metal
Hand of doom
King of kings
Sting of the bumblebee
Trumsolo
Joey's speech
Warriors of the world united
Hail and kill
The power
Black wind, fire and steel
Corroded
6 ft of anger
Dust
Inside you
The scars, the wounds
Piece by piece
It's up to you
More than you can chew (ny låt)
Age of rage
I am the god
I am your savior
Time and again
Nationalteatern
Bängen trålar
Kolla kolla
Barn av vår tid
Sent en lördag kväll
Jack the ripper
Spisa
Ut i kylan
Vi fortsätter spela rock'n'roll men vi håller på att dö
Lägg av!
Livet är en fest
Popens Mussolinis
Speedy Gonzales
Suicidal Tendencies
You can't bring me down
Ain't gonna take it
Institutionalized
Trip at the brain
Freedumb
War inside my head
Subliminal
Send me your money
We are family
Trumsolo
Possessed to skate
Cyco vision
Pledge your allegiance
Memories of tomorrow
Raubtier
Det finns bara krig
Achtung panzer
Sveriges elit
Hulkovius rex
Dieseldöden
Polarvargen
Lebensgefahr
Hjärteblod
Legoknekt
Änglar
Dobermann
Världsherravälde
Kamphund
Låt napalmen regna
Saxon
Heavy metal thunder
Hammer of the gods
Power and the glory
I've got to rock (to stay alive)
To hell and back again
And the bands played on
20,000 feet
Crusader
Motorcycle man
Strong arm of the law
Denim and leather
747 (strangers in the night)
Wheels of steel
Princess of the night
Engel
Cash king
Casket closing
Scythe
Frontline
Six feet deep
Question your place
One good thing
Sense the fire
Numb
Until eternity ends
Threnody
Elbows and knives
In splendour
Behemoth
Ov fire and the void
Demigod
Moonspell rites
Conquer all
Christians to the lions
Alas, lord is upon me
Decade of therion
At the left hand ov god
Slaves shall serve
Chant for eschaton 2000
Lucifer
Tänkte raljera lite om festivalen och dela ut några slags utmärkelser. Längre ner i inlägget har jag samlat ett gäng setlistor.
Vi börjar med det stora fiaskot. Ett fiasko som lär gå till historien. Killing Joke ställde in dagen innan sin spelning, vilket så klart sög. De var ett av de fyra banden jag såg fram emot allra mest. Festivalen såg till att skaffa en ersättare (vilket är en hedervärd ambition i sig) men anlitade den sämsta tänkbara - H.E.A.T. Ärligt talat, finns det något sämre substitut där ute i världen? Som Close-Up-Robban sa: "Ingen som gillar Killing Joke gillar H.E.A.T. Det är som att byta ut äpplen mot bajs". (Okej, det sista ordet i citatet sköt jag in innan han hann avsluta meningen. Men det är ju sant.). Maken till kalkondrag får man leta efter.
Jag gillar inte H.E.A.T., men för min del får de gärna finnas. Jag behöver ju inte lyssna på dem. Och de får gärna bokas till en festival som jag tänkt besöka. Jag behöver ju inte titta på dem. Men anlitar man en ersättare för ett band som ställt in, då är väl idén att ersättaren ska kunna tilltala det återbudslämnande bandets fans? Läs vad Robban sa.
Nästan lika uselt var det att Cult Of Luna ställde in sin spelning. Det meddelades en timme innan deras tilltänkta speltid skulle ta vid. Tydligen spelade trummisen Thomas Hedlund med sitt andra band Deportees på Putte i Parken tidigare samma kväll och skulle flyga till Gävle med kort varsel för Cult Of Luna-gigget. Men på grund av dimma gick det inte att landa planet och någon spelning blev det aldrig. Det som skulle bli en storslagen avrundning på festivalen blev i stället ett antiklimax deluxe.
Venom stod för årets mesta what the fuck. Trion hade en och en halv timmes speltid, men framförde inte en enda låt från debuten "Welcome to hell", deras i särklass bästa platta och den näst mest klassiska. Den givna avslutningsduon "In league with Satan" och "Witching hour" ägde aldrig rum, trots att de gick av scen med en kvart till godo. Däremot spelades hela sju låtar från senaste skivan, menlösa "Fallen angels". Igen - what the fuck.
Ett plus i kanten för att mobilnätet fungerade bra hela festivalen igenom. Om det beror på lågt besökarantal eller att operatörerna skött sig eller något annat vet jag inte. Skiter faktiskt i vilket.
Festivalens tuffaste tjockisar var utan tvekan Suicidal Tendencies, som också gjorde helgens näst bästa spelning.
Det för min del mest oväntade var Al Jourgensens insats under Ministry-gigget. Väntade mig att han, som förr, skulle stå fastklistrad vid mickstativet och blänga hotfullt på publiken. I stället dansade han, mellansnackade, flörtade med publiken och i sista låten satte han sig rentav på scenkanten. Vem hade väntat sig det?
Mer Ministry - Al Jourgensen sa vid ett tillfälle "Sweden actually rocks this time", vilket vi kan tolka som ett avfärdande av bandets två föregående Sverigespelningar (Sweden Rock Festival 2008 och Gates of Metal 2006). Innan sista låten "Thieves" sa han "We'd love to play here all night, you people are nice". Klyscha, standardreplik - absolut. Men Al Jourgensen är den sista jag trodde skulle yttra något sådant.
Tillbaka till det oväntade: att Saxon-gitarristen Paul Quinn under ett av sina solon gick ner från scenen och ställde sig på förstärkarna i diket fick mig att tappa hakan. Snubben brukar ju vara en scenfigur som mestadels står stilla, blundar och spelar vad han ska. Inget mer.
Oväntat var också responsen som Nationalteatern fick. Jag trodde att de flesta besökare skulle ignorera spelningen, och att de som inte gjorde det mest skulle skratta åt gubbarna. Men nej, folk sjöng med och publiken var stor. Vilket smittade av sig på kvintetten, som såg smått överväldigad ut. Gilla!
Manowar? Jo, att Joey DeMaio höll ett tal på några minuter på fullt acceptabel svenska var ett styvt drag. Förmodligen det styvaste under hela helgen.
Obituary-sångaren John Tardy såg ganska lidande och plågad ut under hela spelningen. Han får priset som festivalens mesta "ta mig härifrån".
Den största överraskningen för min del var Satyricon. Har knappt lyssnat på bandet tidigare, och avfärdat det som tråkigt de gånger jag gett dem chanser. Men de gjorde en imponerande spelning. Så jag antar att jag är ett fan nu.
Inför "The fatal feast" gick Tony Foresta (sång) och Ryan Waste (gitarr) i Municipal Waste av scen för att komma tillbaka med en flagga av storlek väldigt, väldigt stort lakan. Där stod det "Free Randy", vilket - som alla vet - syftar till att Lamb Of God-frontmannen häktades i Tjeckien nyligen, misstänkt för dråp. Hedervärt initativ av Municipal Waste, helgens mesta sådant.
De skönaste kufarna var Red Fang. Soundet är lika primalt brutalt som bluesigt. Det är bara trummisen John Sherman som egentligen ser ut att spela i ett band av den här typen. Adam Beam (sång, bas) ser ut som en småbarnsförälder som jobbar som gräsklippsförsäljare. David Sullivan (gitarr) liknar en nybliven pensionär. Bryan Giles (sång, gitarr) ser ut som en pundare.
August Burns Red-gitarristen Brent Rambler såg ut som tidernas värsta tönt förr i tiden. Tjock med Beatles-frisyr. Som en mobbad mattetönt, ungefär. Nu har han smalnat till och skaffat en åtminstone vettig frisyr. Dessutom har han lärt sig hur man ska agera på scen. Bra jobbat!
Raka motsatsen är Chris Robertson, sångare och gitarrist i Black Stone Cherry. Förr: långhårig tjockis. Nu. kortklippt supertjockis i ful keps och träningsjacka. När han traskade på scen trodde jag det var en roddare. Han verkade inte ha kul en enda sekund under bandets spelning.
Två saker fick mig att le mer än något annat under festivalen. Det ena var när Suicidal Tendencies fyllde scenen med folk i "Pledge your allegiance". Ett vanligt drag från deras sida, visst. Inte desto mindre är det alltid lika klockrent.
Det andra var när Entombed-sångaren LG Petrov studsade in på scen under Amon Amarths avslutande låt "Guardians of Asgaard" och gästade, precis som på skiva. Har faktiskt aldrig haft ynnesten att se honom medverka under låten tidigare, faktiskt. Och LG är en så vansinnigt cool scenfigur att man inte kan annat än älska det.
Det mesta sömnpillret var utan tvekan Anathemas spelning. Jag gillar bandet egentligen, de har gjort en hel del riktigt schyst musik. Även de sentida Radiohead-grejerna. Men ska jag se britterna live vill jag göra det i något annat sammanhang. Förslagsvis inomhus, på en klubb. I solsken på en festival blir det direkt miserabelt att uthärda.
Det mest ogenomtänkta draget stod Venom-trummisen Dante för. Vad i helvete sysslade han med under "Hammerhead"? Ett tag där verkade han skita i att spela låten för att han hellre ville leka med cymbalerna. Visst ska Venom vara otajt, men... ändå.
Då så. Med det där ur världen är det på sin plats att bjussa på de setlistor som jag antecknade under festivalen. Av de tjugofyra spelningar jag såg i sina helheter förevigade jag tjugo låtlistor. De följer efter spelordning. Har dock inte bemödat mig att skriva ut var så kallade extranummer tog vid.
Obituary
Redneck stomp
On the floor
Internal bleeding
List of dead
Blood to give
Chopped in half
Turned inside out
Dying
Threatening skies
By the light
Find the arise
The end complete
Slow death
'Til death
Evil ways
Slowly we rot
Mustasch
It's never too late
Down in black
The challenger
Deep in the woods
Speed metal
Tritonus (prelude)
Heresy blasphemy
Bring me everyone
I'm frustrated
Double nature
Destroyed by destruction
Accident black spot
Morning star
Black city
Mine
I hunt alone
Kvelertak
Sjøhyenar (havets herrer)
Fossegrim
Blodtørst
Sultans of satan
Spring fra livet (ny låt)
Nekroskop
Offernatt
Ulvetid
Liktorn
Ordsmedar av rang
Mjød
Utrydd dei svake
Venom
Black metal
Leave me in hell
Hammerhead
Pedal to the metal
Buried alive
Seven gates of hell
Damnation of souls
Heaven's on fire
Countess bathory
Hail satanas
Nemesis
Teacher's pet
Punk's not dead
Warhead
Fallen angels
Don't burn the witch
Ghost
Con clavi con dio
Elizabeth
Prime mover
Stand by him
Death knell
Satan prayer
Genesis
Here comes the sun (Beatles-cover)
Ritual
Black Stone Cherry
Maybe someday
Blind man
Yeah man
Change
Such a shame
Soulcreek
In my blood
Rain wizard
Highway to hell (AC/DC-cover, fram till första refrängen)
Like I roll
White trash millionaire
Mannish boy / I'm your hoochie coochie man (Muddy Waters / Willie Dixon)
Blame it on the boom boom (inledning: Rehab av Amy Winehouse)
Lonely train
30 seconds of death metal
Amon Amarth
War of the gods
Runes to my memory
Destroyer of the universe
Death in fire
Live for the kill
Cry of the black birds
Fate of norns
The pursuit of vikings
Under the northern star
For victory or death
Victorious march
Twilight of the thunder god
Guardians of Asgaard (med LG Petrov)
August Burns Red
Empire
The truth of a liar
Internal cannon
Cutting the ties
Marianas trench
White washed
Poor millionaire
Meddler
Back burner
Leveler
Trumsolo
Redemption
Composure
Raised Fist
You ignore them all
Pretext
Sound of the republic
Wounds
Friends and traitors
Message beneath contempt
Tribute
Some of these times
Working on wood
Killing it
Words and phrases
Breaking me up
Ministry
Ghouldiggers
No w
Rio Grande blood
Lieslieslies
99 percenters
Life is good
Relapse
The last sucker
N.W.O.
Just one fix
Thieves
Municipal Waste
Unleash the bastards
Mind eraser
You're cut off
Wolves of Chernobyl
The thrashin' of the christ
Beer pressure
Authority complex
Terror shark
Wrong answer
The fatal feast
The toxic revolution
Bangover
Sweet attack
Headbanger face rip
Black pres
New dead masters
Sadistic magician
Acid sentence
Boner city
Pre-game
The art of partying
Born to party
Satyricon
Now, diabolical
Black crow on a tombstone
Forhekset
The wolfpack
Possessed
Hvite krists død
To the mountains
Mother north
Fuel for hatred
K.I.N.G.
Manowar
Manowar
Gates of Valhalla (andra halvan)
Kill with power
Sign of the hammer
Fighting the world
Kings of metal
Gitarrsolo
Brothers of metal pt. 1
Call to arms
(Joey håller tal, snubbe och tjej tas upp på scen)
The gods made heavy metal
Hand of doom
King of kings
Sting of the bumblebee
Trumsolo
Joey's speech
Warriors of the world united
Hail and kill
The power
Black wind, fire and steel
Corroded
6 ft of anger
Dust
Inside you
The scars, the wounds
Piece by piece
It's up to you
More than you can chew (ny låt)
Age of rage
I am the god
I am your savior
Time and again
Nationalteatern
Bängen trålar
Kolla kolla
Barn av vår tid
Sent en lördag kväll
Jack the ripper
Spisa
Ut i kylan
Vi fortsätter spela rock'n'roll men vi håller på att dö
Lägg av!
Livet är en fest
Popens Mussolinis
Speedy Gonzales
Suicidal Tendencies
You can't bring me down
Ain't gonna take it
Institutionalized
Trip at the brain
Freedumb
War inside my head
Subliminal
Send me your money
We are family
Trumsolo
Possessed to skate
Cyco vision
Pledge your allegiance
Memories of tomorrow
Raubtier
Det finns bara krig
Achtung panzer
Sveriges elit
Hulkovius rex
Dieseldöden
Polarvargen
Lebensgefahr
Hjärteblod
Legoknekt
Änglar
Dobermann
Världsherravälde
Kamphund
Låt napalmen regna
Saxon
Heavy metal thunder
Hammer of the gods
Power and the glory
I've got to rock (to stay alive)
To hell and back again
And the bands played on
20,000 feet
Crusader
Motorcycle man
Strong arm of the law
Denim and leather
747 (strangers in the night)
Wheels of steel
Princess of the night
Engel
Cash king
Casket closing
Scythe
Frontline
Six feet deep
Question your place
One good thing
Sense the fire
Numb
Until eternity ends
Threnody
Elbows and knives
In splendour
Behemoth
Ov fire and the void
Demigod
Moonspell rites
Conquer all
Christians to the lions
Alas, lord is upon me
Decade of therion
At the left hand ov god
Slaves shall serve
Chant for eschaton 2000
Lucifer
måndag 25 juni 2012
Halvårsrapport
Tidigare har jag haft vanan att lista varje månads bästa skivsläpp. Det har kommit av sig, helt enkelt för att jag är sjukt lat. Men min kärlek till listor består. Och då halva 2012 passerat känns det som ett lysande läge att lista årets hittills bästa skivor. Plus vilka som varit de bästa spelningarna jag sett i år.
Vi håller oss till tjugo punkter per lista. Vi börjar med skivorna och nämner dessa i bokstavsordning. Rangordning är för jobbigt och orättvist för att ge sig på.
Alice B - Alice B
Anti-Flag - The general strike
Architects - Daybreaker
Attack Attack! - This means war
Bob Hund - Låter som miljarder
Bob Wayne - Till the wheels fall off
Caliban - I am nemesis
Caotico - Sunrise confessions
Carolina Wallin Pérez - Där vi en gång var
Every Time I Die - Ex lives
Ministry - Relapse
Napalm Death - Utilitarian
No Omega - Metropolis
Pharoes - Circle of seasons
Raubtier - Från Norrland till helvetets port
Thåström - Beväpna dig med vingar
Unsane - Wreck
Whitechapel - Whitechapel
Young Guns - Bones
Zombiekrig - Den vänstra stigens ljus
Det enda jag med säkerhet kan slå fast är att skivan som står överst samt den som står näst underst är de två i mitt tycke bästa skivorna som släppts hittills i år. Men vilken som skulle gripa tredje plats är jag osäker på. Likaså fjärde. Och femte. Och så vidare.
Således ger vi oss på konserterna. Dessa listas i strikt kronologisk ordning.
Dark Tranquillity, 14/1, Trädgår'n i Göteborg
Caliban, 4/2, Brewhouse i Göteborg
Bastions, 2/3, Fängelset i Göteborg
Young Guns, 7/3, Sticky Fingers i Göteborg
Thåström, 15/3, Trädgår'n i Göteborg
Alice B, 23/3, Sticky Fingers i Göteborg
Silverstein, 30/3, Brewhouse i Göteborg
Yersinia, 14/4, Ungdomens Hus 1200 Kvadrat i Göteborg
Parkway Drive, 24/4, Trädgår'n i Göteborg
Intohimo, 27/4, Kulturhuset i Haninge
Bob Wayne, 11/5, Café Hängmattan i Göteborg
Every Time I Die, 14/5, Sticky Fingers i Göteborg
Carolina Wallin Pérez, 24/5, Liseberg i Göteborg
Zombiekrig, 25/5, Sticky Fingers i Göteborg
Kent, 30/5, Trädgår'n i Göteborg
Bob Hund, 5/6, Moriska Paviljongen i Malmö
Adept, 16/6, Metaltown
Anthrax, 16/6, Metaltown
Primordial, 16/6, Metaltown
Slayer, 16/6, Metaltown
Ett givet konstaterande är att Thåström innehar titeln om den absolut bästa spelning jag sett i år. Ett annat är att Alice B är årets hittills enda artist som fått mig att gråta under en spelning. Bob Wayne har gjort den längsta spelningen (två och en halv timme, trettiofyra låtar) utan att bli långtråkig. Och Young Guns förtjänar ett hedersomnämnande för sin makalösa insats i tävlingsgrenen "ge järnet som fan inför en grymt liten, oengagerad publik", liksom Bastions.
Vi håller oss till tjugo punkter per lista. Vi börjar med skivorna och nämner dessa i bokstavsordning. Rangordning är för jobbigt och orättvist för att ge sig på.
Alice B - Alice B
Anti-Flag - The general strike
Architects - Daybreaker
Attack Attack! - This means war
Bob Hund - Låter som miljarder
Bob Wayne - Till the wheels fall off
Caliban - I am nemesis
Caotico - Sunrise confessions
Carolina Wallin Pérez - Där vi en gång var
Every Time I Die - Ex lives
Ministry - Relapse
Napalm Death - Utilitarian
No Omega - Metropolis
Pharoes - Circle of seasons
Raubtier - Från Norrland till helvetets port
Thåström - Beväpna dig med vingar
Unsane - Wreck
Whitechapel - Whitechapel
Young Guns - Bones
Zombiekrig - Den vänstra stigens ljus
Det enda jag med säkerhet kan slå fast är att skivan som står överst samt den som står näst underst är de två i mitt tycke bästa skivorna som släppts hittills i år. Men vilken som skulle gripa tredje plats är jag osäker på. Likaså fjärde. Och femte. Och så vidare.
Således ger vi oss på konserterna. Dessa listas i strikt kronologisk ordning.
Dark Tranquillity, 14/1, Trädgår'n i Göteborg
Caliban, 4/2, Brewhouse i Göteborg
Bastions, 2/3, Fängelset i Göteborg
Young Guns, 7/3, Sticky Fingers i Göteborg
Thåström, 15/3, Trädgår'n i Göteborg
Alice B, 23/3, Sticky Fingers i Göteborg
Silverstein, 30/3, Brewhouse i Göteborg
Yersinia, 14/4, Ungdomens Hus 1200 Kvadrat i Göteborg
Parkway Drive, 24/4, Trädgår'n i Göteborg
Intohimo, 27/4, Kulturhuset i Haninge
Bob Wayne, 11/5, Café Hängmattan i Göteborg
Every Time I Die, 14/5, Sticky Fingers i Göteborg
Carolina Wallin Pérez, 24/5, Liseberg i Göteborg
Zombiekrig, 25/5, Sticky Fingers i Göteborg
Kent, 30/5, Trädgår'n i Göteborg
Bob Hund, 5/6, Moriska Paviljongen i Malmö
Adept, 16/6, Metaltown
Anthrax, 16/6, Metaltown
Primordial, 16/6, Metaltown
Slayer, 16/6, Metaltown
Ett givet konstaterande är att Thåström innehar titeln om den absolut bästa spelning jag sett i år. Ett annat är att Alice B är årets hittills enda artist som fått mig att gråta under en spelning. Bob Wayne har gjort den längsta spelningen (två och en halv timme, trettiofyra låtar) utan att bli långtråkig. Och Young Guns förtjänar ett hedersomnämnande för sin makalösa insats i tävlingsgrenen "ge järnet som fan inför en grymt liten, oengagerad publik", liksom Bastions.
måndag 18 juni 2012
Setlistor från Metaltown
Och så är ytterligare en upplaga av Metaltown lagd till handlingarna. Årets festival har tveklöst slagit fjolåret sett till arrangemang och organisation, men har inte ståtat med en lika vass uppsättning uppträdande band. Lördagen bjussade rent generellt på vassare spelningar än fredagen, och de fyra bästa giggen - Anthrax, Adept, Slayer och Primordial - ägde alla rum under dag två. Av de demoband jag valde ut för Close-Up Magazines räkning att hålla låda på festivalen stod Imminence och Alenah för de mest imponerande spelningarna.
Notering: att Mayhems speltid flyttades en timme så att de krockade med Slayer kan vi betrakta som årets flopp. Likaså den omtalade helveteskrocken i spelschemat på lördagen, då Primordial, Mastodon och Gojira fick spela samtidigt.
På det stora hela ska jag inte hävda annat än att jag är nöjd med årets Metaltown. Och enligt traditionen som jag grundlade förra året kommer jag nedan att posta setlistor från de flesta spelningar jag såg. Samtliga listade setlistor har jag själv skrivit ned och de är därför till nittionio procent garanterat korrekta. Vissa återfinns på supersajten Setlist.fm, andra inte. Emellertid har inget hämtats därifrån, allt jobb med sammanställning har jag gjort på egen hand. Ordningen är enkel - samma ordning som spelningarna ägde rum.
Who Torched Cinderella?
Rot in the sun
The muted
Houses (ny låt)
Without words (ny låt)
Degradation of humanity
Lines
Leaving traces
Imminence
Varg i veum
The deceiver
Conclusive revelation
The harbringer
Prayer in vain
Abiding
The devourer
Sectu
Age of splendour
Dream vessel
Storms
Incinerate
Summon the bringer of demise
Dominion
Procession through flesh
Incantation of the lost continent
Engel
Cash king
Casket closing
Frontline
Six feet deep
Question your place
One good thing
Sense the fire
Numb
Threnody
Elbows and knives
In splendour
Machine Head
I am hell (Sonata in C# minor)
Imperium
Beautiful mourning
Locust
Aesthetics of hate
Be still and know
Halo
Davidian
Shining
Låt oss ta allt från varandra
Vilseledda barnasjälars hemvist
Ytterligare ett steg närmare total jävla utfrysning
Människa o avskyvärda människa
Ohm (sommar med Siv)
Submit to self-destruction
Förtvivlan, min arvedel
Lamb Of God
Desolation
Ghost walking
Walk with me in hell
Set to fail
Now you've got something to die for
Ruin
Hourglass
The number six
Contractor
Laid to rest
Redneck
Black label
Vader
Return to the morbid reich
Sothis
Come and see my sacrifice
Devilizer
Cold demons
I am who feasts upon your soul
Sword of the witcher
Wings
Carnal
Decapitated saints
Helleluyah!!! (God is dead)
In Flames
(Intro: Jester's door)
Cloud connected
Gyroscope
Artifacts of the black rain
Only for the weak
Reroute to remain
Dial 595-escape
Crawl through knives
Delight and angers
Where dead ships dwell
The chosen pessimist
Fear is the weakness
All for me
Deliver us
The mirror's truth
Take this life
My sweet shadow (gitarrerna dör tidigt, låten avbryts och resten spelas inte)
Pinball map (oplanerad och orepad)
Soulfly
World scum
Blood fire war hate
Refuse/resist
Frontlines
Prophecy
Back to the primitive
Seek'n'strike
Porrada
Intervention / Iron man
Plata o promo
Trumsolo/jam
Tribe
Revengeance (med sönerna Cavalera)
Roots bloody roots
Angel of death / Jumpdafuckup / Eye for an eye
Alenah
Filterglöd
Så länge jorden är rund kan jag inte vara lycklig
Ett dödsdatum satt
Monstret
Råttorna
Ta mig från kärlek
Mitt Waterloo
Start A Fire
Live to burn
Conflict
Something more
Save the world anthem
New dawn
Voiceless Location
Entering the lost generation
Disclosure
Breeding the parasite infection (ny låt)
Prohibited memorandum for man
Enigma of the circles (ny låt)
Notorious insignificance
Utopia
Adept
This ends tonight
No guts, no glory
At world's end
Sound the alarm
Business of living
Shark! Shark! Shark!
The ivory tower
First round, first minute
The lost boys (med outrot från This ends tonight)
Candlemass
(Intro: Marche funebre)
Prophet
Bewitched
Dark reflections
Dancing in the temple (of the mad queen bee)
Waterwitch
Black dwarf
Psalms for the dead
At the gallows end
Solitue
Vildhjarta
Benblåst
Shadow
Eternal golden monk
Traces
Dagger
Deceit
Pieces
All these feelings
Anthrax
Caught in a mosh
Got the time
Fight 'em 'til you can't
Antisocial
Indians
The devil you know
Madhouse
Neon knights
Deathrider
I'm the man (fram till första refrängen)
I am the law
Primordial
As Rome burns
No grave deep enough
Gods to the godless
Bloodied yet unbowed
The coffin ships
Empire falls
Slayer
South of heaven
World painted blood
War ensemble
Die by the sword
Chemical warfare
Hate worldwide
Mandatory suicide
Altar of sacrifice
Jesus saves
Seasons in the abyss
Hell awaits
Postmortem
Snuff
Angel of death
Dead skin mask
Raining blood
Notering: att Mayhems speltid flyttades en timme så att de krockade med Slayer kan vi betrakta som årets flopp. Likaså den omtalade helveteskrocken i spelschemat på lördagen, då Primordial, Mastodon och Gojira fick spela samtidigt.
På det stora hela ska jag inte hävda annat än att jag är nöjd med årets Metaltown. Och enligt traditionen som jag grundlade förra året kommer jag nedan att posta setlistor från de flesta spelningar jag såg. Samtliga listade setlistor har jag själv skrivit ned och de är därför till nittionio procent garanterat korrekta. Vissa återfinns på supersajten Setlist.fm, andra inte. Emellertid har inget hämtats därifrån, allt jobb med sammanställning har jag gjort på egen hand. Ordningen är enkel - samma ordning som spelningarna ägde rum.
Who Torched Cinderella?
Rot in the sun
The muted
Houses (ny låt)
Without words (ny låt)
Degradation of humanity
Lines
Leaving traces
Imminence
Varg i veum
The deceiver
Conclusive revelation
The harbringer
Prayer in vain
Abiding
The devourer
Sectu
Age of splendour
Dream vessel
Storms
Incinerate
Summon the bringer of demise
Dominion
Procession through flesh
Incantation of the lost continent
Engel
Cash king
Casket closing
Frontline
Six feet deep
Question your place
One good thing
Sense the fire
Numb
Threnody
Elbows and knives
In splendour
Machine Head
I am hell (Sonata in C# minor)
Imperium
Beautiful mourning
Locust
Aesthetics of hate
Be still and know
Halo
Davidian
Shining
Låt oss ta allt från varandra
Vilseledda barnasjälars hemvist
Ytterligare ett steg närmare total jävla utfrysning
Människa o avskyvärda människa
Ohm (sommar med Siv)
Submit to self-destruction
Förtvivlan, min arvedel
Lamb Of God
Desolation
Ghost walking
Walk with me in hell
Set to fail
Now you've got something to die for
Ruin
Hourglass
The number six
Contractor
Laid to rest
Redneck
Black label
Vader
Return to the morbid reich
Sothis
Come and see my sacrifice
Devilizer
Cold demons
I am who feasts upon your soul
Sword of the witcher
Wings
Carnal
Decapitated saints
Helleluyah!!! (God is dead)
In Flames
(Intro: Jester's door)
Cloud connected
Gyroscope
Artifacts of the black rain
Only for the weak
Reroute to remain
Dial 595-escape
Crawl through knives
Delight and angers
Where dead ships dwell
The chosen pessimist
Fear is the weakness
All for me
Deliver us
The mirror's truth
Take this life
My sweet shadow (gitarrerna dör tidigt, låten avbryts och resten spelas inte)
Pinball map (oplanerad och orepad)
Soulfly
World scum
Blood fire war hate
Refuse/resist
Frontlines
Prophecy
Back to the primitive
Seek'n'strike
Porrada
Intervention / Iron man
Plata o promo
Trumsolo/jam
Tribe
Revengeance (med sönerna Cavalera)
Roots bloody roots
Angel of death / Jumpdafuckup / Eye for an eye
Alenah
Filterglöd
Så länge jorden är rund kan jag inte vara lycklig
Ett dödsdatum satt
Monstret
Råttorna
Ta mig från kärlek
Mitt Waterloo
Start A Fire
Live to burn
Conflict
Something more
Save the world anthem
New dawn
Voiceless Location
Entering the lost generation
Disclosure
Breeding the parasite infection (ny låt)
Prohibited memorandum for man
Enigma of the circles (ny låt)
Notorious insignificance
Utopia
Adept
This ends tonight
No guts, no glory
At world's end
Sound the alarm
Business of living
Shark! Shark! Shark!
The ivory tower
First round, first minute
The lost boys (med outrot från This ends tonight)
Candlemass
(Intro: Marche funebre)
Prophet
Bewitched
Dark reflections
Dancing in the temple (of the mad queen bee)
Waterwitch
Black dwarf
Psalms for the dead
At the gallows end
Solitue
Vildhjarta
Benblåst
Shadow
Eternal golden monk
Traces
Dagger
Deceit
Pieces
All these feelings
Anthrax
Caught in a mosh
Got the time
Fight 'em 'til you can't
Antisocial
Indians
The devil you know
Madhouse
Neon knights
Deathrider
I'm the man (fram till första refrängen)
I am the law
Primordial
As Rome burns
No grave deep enough
Gods to the godless
Bloodied yet unbowed
The coffin ships
Empire falls
Slayer
South of heaven
World painted blood
War ensemble
Die by the sword
Chemical warfare
Hate worldwide
Mandatory suicide
Altar of sacrifice
Jesus saves
Seasons in the abyss
Hell awaits
Postmortem
Snuff
Angel of death
Dead skin mask
Raining blood
onsdag 13 juni 2012
Metaltown-pepp
"Jag är snart, snart, nästan där", frustar Mattis Erngren på Yersinias nya ep "Fraktaler" (tolvtumsvinylen ligger här hemma och är så vacker att jag svimmar). Byt ut "jag" mot ett "vi" i texten, och du hajar läget.
Vi är på väg mot Göteborgs galopp ute på gudsförgätna Hisingen, där Metaltown återigen ska föra oväsen över västkusten.
Förra året var festivalen i mångt och mycket ett bottenlöst helvete. För all del, bandbokarna förtjänar guldstjärnor. Jag menar, vi fick se tokbra spelningar signerade Last View, Yersinia, All That Remains, Cavalera Conspiracy, Anvil, At The Gates, System Of A Down, Damned Things, Parkway Drive, Arch Enemy, Baptized In Blood, Bring Me The Horizon och Volbeat. Det är inte helt illa.
Men resten? Vädret var troligtvis det värsta i sitt slag sedan Gud dränkte världen i en syndaflod och lät Noak segla iväg på sin ark. Bussresorna från festivalen till Järntorget om kvällarna var ett oorganiserat helvete. Områdesplanen var ritad av en blind, lobotomerad apa och innebar att köer uppstod så fort två personer befann sig inom samma tremetersradie. Insläppet blev över en timme försenat redan första dagen, vilket fick till följd att tusentals festivalbesökare förlorade kampen mot ilskan innan festivalen ens hade börjat.
Kort sagt - ett (nästan) totalt misslyckande.
Hur det blir i år återstår att se. Arrangörerna har lovat bättring i så gott som alla avseenden. Ja, utom vädret då. Klart.se säger att fredagen kommer bli klart uthärdlig, med temperaturer mellan tio och femton grader, inget regn samt lika delar sol och molnighet. Under lördagen, däremot, tänker vädergudarna dränka oss.
Vi får se hur det blir med det. Klart är i alla fall att bandbokarna gjort sin läxa i år också och förtjänar ett plus i kanten bredvid ett betyg som utgörs av minst två bokstäver. För att du inte ska förvirra dig bland de fyra scenerna och plötsligt hamna framför Hammerfall-spelningen (gud förbjude!) råder jag dig att ögna igenom listan nedan. Då vet du vad du måste prioritera.
Vi tar fredagen först. Häng med:
Who Torched Cinderella (13:00-13:30, Close-Up-tältet)
I år har jag haft det ärorika uppdraget att bossa över Close-Ups demotävling, där ett gäng spelningar på Metaltown ligger i potten. Givetvis är alla sex handplockade band helt fantastiskt bra, och först ut är Mariestad-kvintetten Who Torched Cinderella. Deras välsnidade metalcore kommer orsaka många skrubbsår bland kidsen, var så säker.
Lyssna på: "Degradation of humanity"
Imminence (14:00-14:30, Close-Up-tältet)
Å ena sidan mår jag lite dåligt över att ha valt ut ett band från det hemska stället Trelleborg. Å andra sidan är Imminence bra nog för att jag ska se över min uppfattning om plastpalmernas förlovade stad. Kvintetten leds av Eddie Berg, en snubbe som har allt man kräva av en frontman inom metalcore. En sjuhelvetes sångpipa, en energisk scenuppenbarelse och en galen mans blick. Dessutom är han cool nog att gå på scen i bakåtslickad frisyr, skjorta och hängslen.
Lyssna på: "The deceiver"
Dethrone (14:30-15:00, Deathtältet)
Dethrone var det första demobandet jag ringde när tävlingen drogs igång. Deras självbetitlade demo ståtar med melodisk dödsthrash i stil med tidiga Haunted och Crown och det räcker med att höra monstret "Chemical apathy" en gång för att falla. Nya låten "Dead eyes open" släpptes häromdagen. Mangel och tvåtakt i bästa symbios.
Lyssna på: "Dead eyes open"
Sectu (16:00-16:45, Deathtältet)
I år är premiär för en helt ny scen på Metaltown - deathtältet. Som namnet så subtilt antyder kommer scenen domineras av death och black metal. Givetvis vore det tjänstefel att då inte boka Sectu, ett av Sveriges för närvarande absolut bästa dödsmetallband. Lita på att jag fäller en tår när bidragen från nya skivan "Gerra" ljuder.
Lyssna på: "Havoc"
Engel (16:45-17:30, Close-Up-tältet)
"Threnody" är en skiva med refrängkonst av finaste slag. Färska given "Blood of saints" är inte mycket sämre, och visar dessutom upp hur extrem elektronik kan infogas i metal utan att det blir avföring. Göteborg när det är som bäst.
Lyssna på: "Cash king"
Machine Head (17:50-18:50, Fire stage)
Ett av de tre-fyra band jag ser fram emot mest i år. Senast jag såg Machine Head hade de tagit Stora Vega i Köpenhamn i besittning, och manglade sig igenom en femton låtar lång setlista där självklarheter som "Old" och "Aesthetics of hate" samsades om utrymmet tillsammans med mer udda grejer som "Spine" och "Days turn blue to gray". Helt enastående bra. Det kommer bli minst lika bra den här gången, det litar jag på. I synnerhet ska det bli kul att höra dängorna från nya plattan "Unto the locust" i det levande formatet. (Ja, jag missade turnén de gjorde i höstas. Sluta skratta).
Lyssna på: "Beautiful mourning"
Shining (19:30-20:15, Deathtältet)
Suicidal black metal, denna märkliga avkrok. En genre som handlar om att flörta med självmord så övertydligt som möjligt, och till detta spela black metal. Så klart består stilen mestadels av skit, men genreledarna Shining är riktig bra. Senaste skivan "VII: Född förlorare" släpptes i fjol och bjuder på rakbladsvassa, meckiga riff i "Förtvivlan, min arvedel" lika väl som den fantastiska balladen "Tillsammans är vi allt". I den sistnämnda gästar rentav Nordman. Förstår du då hur bra det är?
Lyssna på: "Längtar bort från mitt hjärta"
Lamb Of God (21:20-22:20, Blood stage)
I Randall Blythe har Lamb Of God en av metalvärldens absolut bästa frontmän. Att ett av genrens säkraste liveband besöker Metaltown först nu, år 2012, är en smula märkligt. Horder av besökare har önskat Richmond, Virginia-kvintetten år efter år, och till sist blir de bönhörda. Lita på pepp och mosh under dängor som "Set to fail" och "Laid to rest".
Lyssna på: "Set to fail"
Vader (23:00-23:45, Deathtältet)
Mycket kan sägas om Polen och dess invånare, men faktum kvarstår att landets förnämsta faktor är deras fantastiska scen för death metal. Vader leds av Piotr Wiwczarek och har varit en stabil anförare i nästan trettio år. Att deathtältet kommer välta till tonerna av "Carnal" och "Come and see my sacrifice" känns inte alltför orimligt.
Lyssna på: "This is the war"
In Flames (23:45-01:00, Blood stage)
Förutsägbar bokning, visst. Inte desto mindre är In Flames ett av metalsveriges bästa liveband och hur negativ man än är på förhand kommer man ändå stå där och tycka det är hur bra som helst. Jag lovar.
Lyssna på: "My sweet shadow"
Soulfly (01:00-02:00, Close-Up-tältet)
Att avsluta dag ett på Metaltown med att se Max Cavaleras skötebarn är en bra idé. Förra året gjorde snubben tillsammans med brorsan Igor en av festivalens absolut bästa spelningar med Cavalera Conspiracy. Nu blir det mindre retro och mer etno i den sena timmen. Vågar man lita på briljans? Ja, för i helvete.
Lyssna på: "Prophecy"
Och med fredagen den femtonde juni lagd till handlingarna är det bara att ladda om och göra sig beredd på ytterligare en dag fylld med högklassiga spelningar. Är du redo för lördagen? Jag vet att jag är det, i alla fall.
Alenah (13:00-13:30, Close-Up-tältet)
Ingenting kunde förstås vara mer rätt än att inleda även denna dag med mina utvalda demogunstlingar. Alenah är världshistoriens första Dalslandsband som spelar på Metaltown, och med två fantastiska spelningar på Fängelset i Göteborg som grund vet jag att de kommer ge lördagen en sällan skådad rivstart. Tänk Converge med tonvis av bekymmer som måste ut. Det kommer bli våldsamt.
Lyssna på: "Mitt Waterloo"
Start A Fire (14:00-14:30, Close-Up-tältet)
Göteborgarna i Start A Fire säger sig stå för en ny generation av göteborgsmetal, en där melodidödsen varvas med renodlad metalcore. Nya ep:n "Live to burn" skvallrar om att det inte är ett särskilt högfärdigt påstående. Bandet är osignat men spelar redan för fulla hus i hemstaden. Det fick jag uppleva från fel håll när jag försökte se bandet på Henriksberg i februari. Något stolpskott hade sjabblat bort gästlistan, och således fick jag inte ens betala för entrén. Det var fullsatt. Det krävs något särskilt för att lyckas med det redan på den här nivån. Och Start A Fire har något särskilt.
Lyssna på: "Live to burn"
Voiceless Location (14:30-15:00, Deathtältet)
Värnamopojkarna i Voiceless Location tar studenten på fredagen och väljer att framföra deathcore på Metaltown i stället för att ligga bakfulla. Hedervärt, och jag litar på att det sista av mina utvalda demoband inte gör någon besviken.
Lyssna på: "Disclosure"
Adept (15:30-16:15, Fire stage)
Ett av mina absoluta favoritband alla kategorier. Det här blir min nionde Adept-spelningen, och jag är minst lika pepp nu som jag var när jag skulle se bandet för första gången. Alkoholromantik och brustna hjärtan i sin mest drabbande kombination. "Set these guitars on fire, baby!"
Lyssna på: "Sound the alarm"
Candlemass (16:30-17:30, Blood stage)
Doomlegendarerna har aviserat ett förestående avsked. Tror jag. Det är lite skiftande bud - ena stunden ska de bara sluta göra nya skivor men fortsätta spela live, i nästa ska det snart bli total nedläggning. Fan vet. Oavsett vilket är det ett hett tips att ta chansen att se bandet nu, och få höra dängor från nya skivan "Psalms for the dead" live för första gången. Sångaren Robert Lowe fotades nyligen och ersätts av Mats Levén. Trist - Lowes röst går inte av för hackor. Kommer Levén kunna axla manteln? Den som lever får se.
Lyssna på: "Of stars and smoke"
Vildhjarta (18:45-19.30, Close-Up-tältet)
Djent, vad är det? Enkelt sagt - en genre vars grund utgörs av Meshuggah-riffande. Förstås är mycket inom stilen vansinnigt trista efterapningar, men Vildhjarta tillhör de mest intressanta namnen. Bara det att fjolårsdebuten heter "Måsstaden" talar sitt tydliga språk.
Lyssna på: "Dagger"
Anthrax (20:10-21:10, Fire stage)
Krocken med Nasum är inte angenäm, men i min värld är det något hetare att se ett legendariskt thrash metal-band snarare än ett "återförenat" grindcoreband vars viktigaste medlem dog i tsunamikatastrofen 2004. Till skillnad från fjolårets big four-spelningar är eldsjälen Scott Ian med på banan i år och kommer leverera knytnävsriff så att det slår gnistor. Så länge de inte får för sig att spela sin vidriga cover på "New noise" (Refused) lär allt vara frid och fröjd.
Lyssna på: "Metal thrashing mad"
Primordial (21:15-22:00, Deathtältet)
Årets, och kanske tidernas, vidrigaste krock står för dörren på lördagskvällen. Medan Primordial intar deathtältet kommer franska Gojira att framföra meckmetal i Close-Up-tältet, samtidigt som Mastodon, allas våra favoritalkoholister, tar sig an blood stage. Vedervärdigt, är ordet. Inte mycket att göra åt, dock. Jag kommer välja Primordial av några enkla anledningar. Dels har jag gillat bandet längst av dessa tre. Sedan har jag aldrig sett bandet på scen förr - Mastodon har jag sett två gånger. Fast, jag har aldrig sett Gojira heller. Men, jag tänker så här - då Gojira är aktuella med en ny skiva ("L'enfant sauvage") och är ett stadigt turnerande band kommer de säkert tillbaka till Sverige i höst eller i vår. Det lär inte Primordial göra. I slutändan en ganska enkel ekvation, ändå.
Lyssna på: "The coffin ships"
Mayhem (23:00-23:45, Deathtältet)
Oj, oj, oj. Underbara, underbara nostalgi. Mayhem är Norges och black metals kanske mest beryktade band, med en historia där en sångares självmord, en basist som mördar bandets gitarrist och nedbrända kyrkor har delgivits utrymme. Senast jag såg bandet stod det 2007 i kalendern och Mayhem spelade på Malmöfestivalen, av alla ställen. Sedan dess har gitarristen Blasphemer hunnit lämna sättningen, och bandet plockat upp mer klassiskt material från "De mysteriis dom sathanas" i setlistan. Jag ser fram emot det här.
Lyssna på: "De mysteriis dom sathanas"
Slayer (23:45-01:00, Blood stage)
Slayer är Slayer. Behöver jag säga mer? Bra.
Lyssna på: "Flesh storm"
Vi är på väg mot Göteborgs galopp ute på gudsförgätna Hisingen, där Metaltown återigen ska föra oväsen över västkusten.
Förra året var festivalen i mångt och mycket ett bottenlöst helvete. För all del, bandbokarna förtjänar guldstjärnor. Jag menar, vi fick se tokbra spelningar signerade Last View, Yersinia, All That Remains, Cavalera Conspiracy, Anvil, At The Gates, System Of A Down, Damned Things, Parkway Drive, Arch Enemy, Baptized In Blood, Bring Me The Horizon och Volbeat. Det är inte helt illa.
Men resten? Vädret var troligtvis det värsta i sitt slag sedan Gud dränkte världen i en syndaflod och lät Noak segla iväg på sin ark. Bussresorna från festivalen till Järntorget om kvällarna var ett oorganiserat helvete. Områdesplanen var ritad av en blind, lobotomerad apa och innebar att köer uppstod så fort två personer befann sig inom samma tremetersradie. Insläppet blev över en timme försenat redan första dagen, vilket fick till följd att tusentals festivalbesökare förlorade kampen mot ilskan innan festivalen ens hade börjat.
Kort sagt - ett (nästan) totalt misslyckande.
Hur det blir i år återstår att se. Arrangörerna har lovat bättring i så gott som alla avseenden. Ja, utom vädret då. Klart.se säger att fredagen kommer bli klart uthärdlig, med temperaturer mellan tio och femton grader, inget regn samt lika delar sol och molnighet. Under lördagen, däremot, tänker vädergudarna dränka oss.
Vi får se hur det blir med det. Klart är i alla fall att bandbokarna gjort sin läxa i år också och förtjänar ett plus i kanten bredvid ett betyg som utgörs av minst två bokstäver. För att du inte ska förvirra dig bland de fyra scenerna och plötsligt hamna framför Hammerfall-spelningen (gud förbjude!) råder jag dig att ögna igenom listan nedan. Då vet du vad du måste prioritera.
Vi tar fredagen först. Häng med:
Who Torched Cinderella (13:00-13:30, Close-Up-tältet)
I år har jag haft det ärorika uppdraget att bossa över Close-Ups demotävling, där ett gäng spelningar på Metaltown ligger i potten. Givetvis är alla sex handplockade band helt fantastiskt bra, och först ut är Mariestad-kvintetten Who Torched Cinderella. Deras välsnidade metalcore kommer orsaka många skrubbsår bland kidsen, var så säker.
Lyssna på: "Degradation of humanity"
Imminence (14:00-14:30, Close-Up-tältet)
Å ena sidan mår jag lite dåligt över att ha valt ut ett band från det hemska stället Trelleborg. Å andra sidan är Imminence bra nog för att jag ska se över min uppfattning om plastpalmernas förlovade stad. Kvintetten leds av Eddie Berg, en snubbe som har allt man kräva av en frontman inom metalcore. En sjuhelvetes sångpipa, en energisk scenuppenbarelse och en galen mans blick. Dessutom är han cool nog att gå på scen i bakåtslickad frisyr, skjorta och hängslen.
Lyssna på: "The deceiver"
Dethrone (14:30-15:00, Deathtältet)
Dethrone var det första demobandet jag ringde när tävlingen drogs igång. Deras självbetitlade demo ståtar med melodisk dödsthrash i stil med tidiga Haunted och Crown och det räcker med att höra monstret "Chemical apathy" en gång för att falla. Nya låten "Dead eyes open" släpptes häromdagen. Mangel och tvåtakt i bästa symbios.
Lyssna på: "Dead eyes open"
Sectu (16:00-16:45, Deathtältet)
I år är premiär för en helt ny scen på Metaltown - deathtältet. Som namnet så subtilt antyder kommer scenen domineras av death och black metal. Givetvis vore det tjänstefel att då inte boka Sectu, ett av Sveriges för närvarande absolut bästa dödsmetallband. Lita på att jag fäller en tår när bidragen från nya skivan "Gerra" ljuder.
Lyssna på: "Havoc"
Engel (16:45-17:30, Close-Up-tältet)
"Threnody" är en skiva med refrängkonst av finaste slag. Färska given "Blood of saints" är inte mycket sämre, och visar dessutom upp hur extrem elektronik kan infogas i metal utan att det blir avföring. Göteborg när det är som bäst.
Lyssna på: "Cash king"
Machine Head (17:50-18:50, Fire stage)
Ett av de tre-fyra band jag ser fram emot mest i år. Senast jag såg Machine Head hade de tagit Stora Vega i Köpenhamn i besittning, och manglade sig igenom en femton låtar lång setlista där självklarheter som "Old" och "Aesthetics of hate" samsades om utrymmet tillsammans med mer udda grejer som "Spine" och "Days turn blue to gray". Helt enastående bra. Det kommer bli minst lika bra den här gången, det litar jag på. I synnerhet ska det bli kul att höra dängorna från nya plattan "Unto the locust" i det levande formatet. (Ja, jag missade turnén de gjorde i höstas. Sluta skratta).
Lyssna på: "Beautiful mourning"
Shining (19:30-20:15, Deathtältet)
Suicidal black metal, denna märkliga avkrok. En genre som handlar om att flörta med självmord så övertydligt som möjligt, och till detta spela black metal. Så klart består stilen mestadels av skit, men genreledarna Shining är riktig bra. Senaste skivan "VII: Född förlorare" släpptes i fjol och bjuder på rakbladsvassa, meckiga riff i "Förtvivlan, min arvedel" lika väl som den fantastiska balladen "Tillsammans är vi allt". I den sistnämnda gästar rentav Nordman. Förstår du då hur bra det är?
Lyssna på: "Längtar bort från mitt hjärta"
Lamb Of God (21:20-22:20, Blood stage)
I Randall Blythe har Lamb Of God en av metalvärldens absolut bästa frontmän. Att ett av genrens säkraste liveband besöker Metaltown först nu, år 2012, är en smula märkligt. Horder av besökare har önskat Richmond, Virginia-kvintetten år efter år, och till sist blir de bönhörda. Lita på pepp och mosh under dängor som "Set to fail" och "Laid to rest".
Lyssna på: "Set to fail"
Vader (23:00-23:45, Deathtältet)
Mycket kan sägas om Polen och dess invånare, men faktum kvarstår att landets förnämsta faktor är deras fantastiska scen för death metal. Vader leds av Piotr Wiwczarek och har varit en stabil anförare i nästan trettio år. Att deathtältet kommer välta till tonerna av "Carnal" och "Come and see my sacrifice" känns inte alltför orimligt.
Lyssna på: "This is the war"
In Flames (23:45-01:00, Blood stage)
Förutsägbar bokning, visst. Inte desto mindre är In Flames ett av metalsveriges bästa liveband och hur negativ man än är på förhand kommer man ändå stå där och tycka det är hur bra som helst. Jag lovar.
Lyssna på: "My sweet shadow"
Soulfly (01:00-02:00, Close-Up-tältet)
Att avsluta dag ett på Metaltown med att se Max Cavaleras skötebarn är en bra idé. Förra året gjorde snubben tillsammans med brorsan Igor en av festivalens absolut bästa spelningar med Cavalera Conspiracy. Nu blir det mindre retro och mer etno i den sena timmen. Vågar man lita på briljans? Ja, för i helvete.
Lyssna på: "Prophecy"
Och med fredagen den femtonde juni lagd till handlingarna är det bara att ladda om och göra sig beredd på ytterligare en dag fylld med högklassiga spelningar. Är du redo för lördagen? Jag vet att jag är det, i alla fall.
Alenah (13:00-13:30, Close-Up-tältet)
Ingenting kunde förstås vara mer rätt än att inleda även denna dag med mina utvalda demogunstlingar. Alenah är världshistoriens första Dalslandsband som spelar på Metaltown, och med två fantastiska spelningar på Fängelset i Göteborg som grund vet jag att de kommer ge lördagen en sällan skådad rivstart. Tänk Converge med tonvis av bekymmer som måste ut. Det kommer bli våldsamt.
Lyssna på: "Mitt Waterloo"
Start A Fire (14:00-14:30, Close-Up-tältet)
Göteborgarna i Start A Fire säger sig stå för en ny generation av göteborgsmetal, en där melodidödsen varvas med renodlad metalcore. Nya ep:n "Live to burn" skvallrar om att det inte är ett särskilt högfärdigt påstående. Bandet är osignat men spelar redan för fulla hus i hemstaden. Det fick jag uppleva från fel håll när jag försökte se bandet på Henriksberg i februari. Något stolpskott hade sjabblat bort gästlistan, och således fick jag inte ens betala för entrén. Det var fullsatt. Det krävs något särskilt för att lyckas med det redan på den här nivån. Och Start A Fire har något särskilt.
Lyssna på: "Live to burn"
Voiceless Location (14:30-15:00, Deathtältet)
Värnamopojkarna i Voiceless Location tar studenten på fredagen och väljer att framföra deathcore på Metaltown i stället för att ligga bakfulla. Hedervärt, och jag litar på att det sista av mina utvalda demoband inte gör någon besviken.
Lyssna på: "Disclosure"
Adept (15:30-16:15, Fire stage)
Ett av mina absoluta favoritband alla kategorier. Det här blir min nionde Adept-spelningen, och jag är minst lika pepp nu som jag var när jag skulle se bandet för första gången. Alkoholromantik och brustna hjärtan i sin mest drabbande kombination. "Set these guitars on fire, baby!"
Lyssna på: "Sound the alarm"
Candlemass (16:30-17:30, Blood stage)
Doomlegendarerna har aviserat ett förestående avsked. Tror jag. Det är lite skiftande bud - ena stunden ska de bara sluta göra nya skivor men fortsätta spela live, i nästa ska det snart bli total nedläggning. Fan vet. Oavsett vilket är det ett hett tips att ta chansen att se bandet nu, och få höra dängor från nya skivan "Psalms for the dead" live för första gången. Sångaren Robert Lowe fotades nyligen och ersätts av Mats Levén. Trist - Lowes röst går inte av för hackor. Kommer Levén kunna axla manteln? Den som lever får se.
Lyssna på: "Of stars and smoke"
Vildhjarta (18:45-19.30, Close-Up-tältet)
Djent, vad är det? Enkelt sagt - en genre vars grund utgörs av Meshuggah-riffande. Förstås är mycket inom stilen vansinnigt trista efterapningar, men Vildhjarta tillhör de mest intressanta namnen. Bara det att fjolårsdebuten heter "Måsstaden" talar sitt tydliga språk.
Lyssna på: "Dagger"
Anthrax (20:10-21:10, Fire stage)
Krocken med Nasum är inte angenäm, men i min värld är det något hetare att se ett legendariskt thrash metal-band snarare än ett "återförenat" grindcoreband vars viktigaste medlem dog i tsunamikatastrofen 2004. Till skillnad från fjolårets big four-spelningar är eldsjälen Scott Ian med på banan i år och kommer leverera knytnävsriff så att det slår gnistor. Så länge de inte får för sig att spela sin vidriga cover på "New noise" (Refused) lär allt vara frid och fröjd.
Lyssna på: "Metal thrashing mad"
Primordial (21:15-22:00, Deathtältet)
Årets, och kanske tidernas, vidrigaste krock står för dörren på lördagskvällen. Medan Primordial intar deathtältet kommer franska Gojira att framföra meckmetal i Close-Up-tältet, samtidigt som Mastodon, allas våra favoritalkoholister, tar sig an blood stage. Vedervärdigt, är ordet. Inte mycket att göra åt, dock. Jag kommer välja Primordial av några enkla anledningar. Dels har jag gillat bandet längst av dessa tre. Sedan har jag aldrig sett bandet på scen förr - Mastodon har jag sett två gånger. Fast, jag har aldrig sett Gojira heller. Men, jag tänker så här - då Gojira är aktuella med en ny skiva ("L'enfant sauvage") och är ett stadigt turnerande band kommer de säkert tillbaka till Sverige i höst eller i vår. Det lär inte Primordial göra. I slutändan en ganska enkel ekvation, ändå.
Lyssna på: "The coffin ships"
Mayhem (23:00-23:45, Deathtältet)
Oj, oj, oj. Underbara, underbara nostalgi. Mayhem är Norges och black metals kanske mest beryktade band, med en historia där en sångares självmord, en basist som mördar bandets gitarrist och nedbrända kyrkor har delgivits utrymme. Senast jag såg bandet stod det 2007 i kalendern och Mayhem spelade på Malmöfestivalen, av alla ställen. Sedan dess har gitarristen Blasphemer hunnit lämna sättningen, och bandet plockat upp mer klassiskt material från "De mysteriis dom sathanas" i setlistan. Jag ser fram emot det här.
Lyssna på: "De mysteriis dom sathanas"
Slayer (23:45-01:00, Blood stage)
Slayer är Slayer. Behöver jag säga mer? Bra.
Lyssna på: "Flesh storm"
tisdag 29 maj 2012
Carolina Wallin Pérez live i Stockholm
Senast jag var i Stockholm råkade jag trilla förbi Lilla Hotellbaren vid Medborgarplatsen. Där höll Carolina Wallin Pérez releasefest för sin nya skiva "Där vi en gång var" (som är skitbra och som du måste höra). Spelningen var förstås grymt bra, även om hon överträffade den förra veckan när hon tågade förbi Taubescenen på Liseberg.
I alla fall. Hela uppträdandet finns tillgängligt på Vimeo, snyggt filmat och klippt, med bra ljud. Det finns inga ursäkter - du måste titta. För den här tjejen är en fantastisk sångerska, fantastisk låtskrivare och fantastisk på scen. Fantastiskt alltihop, ta mig tusan.
I alla fall. Hela uppträdandet finns tillgängligt på Vimeo, snyggt filmat och klippt, med bra ljud. Det finns inga ursäkter - du måste titta. För den här tjejen är en fantastisk sångerska, fantastisk låtskrivare och fantastisk på scen. Fantastiskt alltihop, ta mig tusan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)