Skåneturnén (låt oss kalla det för det) har tagit mig vidare till Helsingborg och deras variant på Malmöfestivalen. Den heter, eh, Helsinborgsfestivalen.
Jag besökte tillställningen både förra och förrförra året. Skillnaden är att det då enbart stod ett band på agendan att se (2009 var det Bullet, och 2010 Bob Hund), och att nu i år har festivalledningen lockat dit inte mindre än fem namn som attraherar mitt intresse.
Jag hoppar av tåget på Knutpunkten runt kvart i åtta på fredag kväll, och tar det långa benet före för att hinna till scenen Tumstock Magenta innan The Knockouts börjar lira prick åtta. Och jag lyckas. Ser en stundvis helt fantastisk spelning (i synnerhet i "Under the light" och Cheap Trick-covern "Didn't I see you crying") som hade kunnat nå ännu högre höjder om det inte varit så glest mellan folket på gräsmattan framför scenen.
Men folkmängden ökas kontinuerligt, emellertid. Trots regnet. Kudos till nollåttorna för att de lyckas övervinna folk till sin sida. Minuspoäng för att "Chimneys of Chemnitz" inte ingår i låtlistan.
Ger mig sedan ut på jakt efter tre föremål - bankomat, toalett och bärs. Det förstnämnda tvingar bort mig ända till Knutpunkten - igen - medan det på gångvägen där emellan finns möjlighet att lösa det där med toaletten. Och så snart jag fått en förfriskning är allt på topp och peppen total inför Corroded.
Jag ska erkänna att jag alltid varit en smula avigt inställd till Ångekvintetten, mest för att världens sämsta band kommer från samma stad. Ja, jag menar Takida. Däremot inte sagt att jag ogillat det jag hört på förhand. Absolut inte.
Norrlänningarna tjuvstartar spelningen (typ) med att lira nästan hela "Come on in" på soundcheck och snacka med publiken precis som om konserten har börjat. Det har den inte. För de går sedan ut, kommer tillbaka och öppnar spelningen på riktigt med att lira "Piece by piece" och den smått suveräna "6 ft of anger".
Sedan bjuds det förstås på hårdrock i svettig, hårig, manlig form en tid framåt. Och bra som fan låter det. Ska genast sluta upp med förutfattade meningar.
Kort senare - hemmaplansspelning för The Sounds. Förståeligt om de är taggade. Synd bara att det låter förvånansvärt tunt väldigt ofta, i synnerhet i arenarockaren "No one sleeps when I'm awake" och de alltför discopoppiga låtarna från senaste plattan. Inte för att det är genomuselt, dock. Nej, det lugnare mellanpartiet med "Wish you were here", "Midnight sun" och "Rock'n'roll" är smärtsamt bra. I synnerhet då de två sistnämnda kan vara deras två allra bästa låtar någonsin.
Summa summarum - inte i klass med den tokröjiga uppvisningen på Malmöfestivalen för två år sedan, men ändå en reko spelning.
När bandet avslutat med "Hope you're happy now" är det total Bob Hund som gäller. Alltså - istället för musik: förvirring. På knutpunkten försenas det extrainsatta tåget till Malmö, troligtvis på grund av kaoset som uppstår när ett gäng råfulla Malmö FF-fans muckar gräl med två tokilskna Helsingborgs IF-anhängare. Nattvandrare och tågets säkerhetspersonal lyckas avvärja fysiskt våld, och håller huliganerna till att enbart skandera hejarramsor. Sedan dyker en handfull poliser upp. Om det är därför tåget försenades - varför i helvete kunde inte Farbror Blå dykt upp lite tidigare?
För följande är resultatet - tåget anländer till Lund cirka tjugo minuter i tre, exakt det klockslag då min sista buss hem till Svedala avgår från Malmö Centralstation. Irriterande. Beslutar mig för att ta en taxi hem från Malmö istället. Problemet? Tåget står stilla i Lund. Länge. Går av tåget och ser att avgångstiden är satt till kvart över tre.
"Åt helvete med det", tänker jag, och traskar ner till de taxibilar som väntar utanför stationen. Mitt misstag är att välja den som står längst fram, utan att kolla priserna med de andra. För den här snubben tar sjuhundrafemtio spänn betalt för att köra mig till Svedala - i förskott! Utan att ha kört längre än till en bankomat. Ytterligare en Bob Hund-referens - "Kan kalla mig för idiot, det har jag ingenting emot".
Nåväl. Jag lär mig i alla fall något av misstaget.
Dagen efter utlovas regn, regn och lite mer regn i Helsingborg. Och nog vill jag lova att det är så. För när Tingsek lirar rör det sig stundvis om regelrätt ösregn. Fast snubben ska ha all heder i världen för att han gör en strålande insats ändå.
Skillnaden mot hans spelning i Skanör för en vecka sedan? Det rent konkreta är ju att han då kompades av både sitt ordinarie band och Vindla String Quartet, medan nu enbart de sistnämnda hjälper till. Men den centrala skillnaden är förstås att han tycks mer peppad, att publiken är större och mer peppad och att omständigheterna - regnet till trots - är mer peppande. Hur jag beskriver hans spelning? Pepp, förstås. (Ja, jag är tjatig).
Men så är det äntligen dags för helgens absoluta huvudattraktion - Wilmer fukin' X. Sommarens sista inbokade spelning. Vem vet om det blir den sista? Kanske inte den sista någonsin, men kan mycket väl dröja fem-sex år till nästa gång (som det gjorde efter turnén för senaste plattan, "13 våningar upp"). Visst hävdar Jalle Lorensson att de ska hålla igång verksamheten till år 2039, men, eh... ja, ni hajar.
Strunt samma.
För är det här den sista de gör någonsin eller på några år, så går de helt klart ut med en sjutusans smäll. Tusan, vilken total spelglädje och energi gubbarna utstrålar! Allvarlig talat, det här är milsvida vassare än i Svedala och kommer stundvis upp i samma klass som i vintras. Helt fantastiskt.
Ett minus jag har att invända, är att vissa bitar som fungerade så extremt bra vid återföreningen inte får förnyat förtroende. "Bill & Bull blues", exempelvis. Var är den? "Blod eller guld" vet jag har spelats i sommar, men borde vara ett stående inslag. Likaså borde inte "Primitiv" och "Jag flippar ut" avlösa varandra, utan vara inne samtidigt, alltid. Ikväll får vi nöja oss med den förstnämnda.
Mina klagomål åsido - Wilmer X regerar. Punkt.
Nästa del i avskedsserien är inte helt planerad. Kan bli en sista Klågerup-fest, kan bli Malmöfestivalen. Time will tell. Men, som vi brukar säga, stay tuned.
söndag 31 juli 2011
onsdag 27 juli 2011
Helt omotiverat - årets fyrtio bästa spelningar
Jag vet inte varför, men bara så där kände jag för att lista de fyrtio bästa giggen jag hunnit beskåda i år. Rangordningen ska - i vanlig ordning - tas med en vagnlast salt. Det är faktiskt sjukt omöjligt att avgöra om en spelning ska hamna på tjugosjätte eller tjugosjunde plats.
Men en viss hierarki finns så klart i listan. Läs, begrunda och sura över de du missade. För det bör du.
1. Social Distortion, 29/6, Stora Vega, Köpenhamn
2. The Gaslight Anthem, 16/6, West Coast Riot
3. Sick Of It All, 23/4, The Rock, Köpenhamn
4. The Band of Heathens, 11/5, Babel, Malmö
5. Metallica, 3/7, Ullevi, Göteborg
6. Slim Cessna's Auto Club, 3/5, Babel, Malmö
7. Iron Maiden, 1/7, Ullevi, Göteborg
8. Parkway Drive, 17/6, Metaltown
9. Rise Against, 20/3, Stora Vega, Köpenhamn
10. Volbeat, 17/6, Metaltown
11. Danzig, 6/7, Amager Bio, Köpenhamn
12. Cavalera Conspiracy, 17/6, Metaltown
13. Hurts, 3/3, Stora Vega, Köpenhamn
14. System Of A Down, 17/6, Metaltown
15. Slayer, 3/7, Ullevi, Göteborg
16. Sum 41, 16/6, West Coast Riot
17. Swans, 4/5, Babel, Malmö
18. Sham 69, 31/3, KB, Malmö
19. The National, 28/2, Mejeriet, Lund
20. Anvil, 17/6, Metaltown
21. Sick Of It All, 17/4, Färs och Frosta Sparbank Arena, Lund
22. All Time Low, 16/6, West Coast Riot
23. Kvelertak, 4/2, Debaser, Malmö
24. Walking With Strangers, 1/4, KB, Malmö
25. Last View, 17/6, Metaltown
26. Baptized In Blood, 17/6, Metaltown
27. Dropkick Murphys, 17/4, Färs och Frosta Sparbank Arena, Lund
28. Adept, 2/4, Beta, Köpenhamn
29. Volbeat, 10/3, Stora Vega, Köpenhamn
30. Promise Divine, 16/4, Hemgården, Lund
31. Yersinia, 17/6, Metaltown
32. Accept, 11/7, KB, Malmö
33. Bring Me The Horizon, 17/6, Metaltown
34. The Ark, 19/3, KB, Malmö
35. Arch Enemy, 17/6, Metaltown
36. Royal Republic, 27/4, 4 Sound, Malmö
37. The Damned Things, 17/6, Metaltown
38. Amon Amarth, 17/5, Stora Vega, Köpenhamn
39. At The Gates, 17/6, Metaltown
40. Rush, 8/5, Malmö Arena
Men en viss hierarki finns så klart i listan. Läs, begrunda och sura över de du missade. För det bör du.
1. Social Distortion, 29/6, Stora Vega, Köpenhamn
2. The Gaslight Anthem, 16/6, West Coast Riot
3. Sick Of It All, 23/4, The Rock, Köpenhamn
4. The Band of Heathens, 11/5, Babel, Malmö
5. Metallica, 3/7, Ullevi, Göteborg
6. Slim Cessna's Auto Club, 3/5, Babel, Malmö
7. Iron Maiden, 1/7, Ullevi, Göteborg
8. Parkway Drive, 17/6, Metaltown
9. Rise Against, 20/3, Stora Vega, Köpenhamn
10. Volbeat, 17/6, Metaltown
11. Danzig, 6/7, Amager Bio, Köpenhamn
12. Cavalera Conspiracy, 17/6, Metaltown
13. Hurts, 3/3, Stora Vega, Köpenhamn
14. System Of A Down, 17/6, Metaltown
15. Slayer, 3/7, Ullevi, Göteborg
16. Sum 41, 16/6, West Coast Riot
17. Swans, 4/5, Babel, Malmö
18. Sham 69, 31/3, KB, Malmö
19. The National, 28/2, Mejeriet, Lund
20. Anvil, 17/6, Metaltown
21. Sick Of It All, 17/4, Färs och Frosta Sparbank Arena, Lund
22. All Time Low, 16/6, West Coast Riot
23. Kvelertak, 4/2, Debaser, Malmö
24. Walking With Strangers, 1/4, KB, Malmö
25. Last View, 17/6, Metaltown
26. Baptized In Blood, 17/6, Metaltown
27. Dropkick Murphys, 17/4, Färs och Frosta Sparbank Arena, Lund
28. Adept, 2/4, Beta, Köpenhamn
29. Volbeat, 10/3, Stora Vega, Köpenhamn
30. Promise Divine, 16/4, Hemgården, Lund
31. Yersinia, 17/6, Metaltown
32. Accept, 11/7, KB, Malmö
33. Bring Me The Horizon, 17/6, Metaltown
34. The Ark, 19/3, KB, Malmö
35. Arch Enemy, 17/6, Metaltown
36. Royal Republic, 27/4, 4 Sound, Malmö
37. The Damned Things, 17/6, Metaltown
38. Amon Amarth, 17/5, Stora Vega, Köpenhamn
39. At The Gates, 17/6, Metaltown
40. Rush, 8/5, Malmö Arena
söndag 24 juli 2011
So long and goodbye, Skåne - del 1: Svedala och Skanör
Ni som inte hört det - till hösten kommer min bostad att vara belägen trettio mil norrut, i Göteborg. Studier kallar.
Jag tar det med ro, ser fram emot att få lämna Skåne. Är rätt så trött på ganska exakt allt som gör landskapet till vad det är. Sällsynt utspridd trångsynthet. Sällsynt utspridd främlingsfientlighet. Sällsynt utspritt stöd för Sverigedemokraterna. Sådant kan göra vem som helst trött på tillvaron.
Saker och ting jag kommer sakna? Eh. Ett antal grejer, kanske. Som KB, Malmöfestivalen, närheten till Köpenhamns konsertutbud, tatueringsstudion House of Pain på Bergsgatan, puben Mascot på Möllevångstorget, lagerkneget (till viss del, åtminstone) och förstås alla suparsystrar och -bröder.
Kom fram till det igår, att mitt runtkuskande på diverse musiktillställningar runt om i Skåne kan ses som ett farväl. Ett evigt farväl? Nja, det vet jag inte. Däremot är jag tvärsäker på att det ska väldigt mycket till för att jag frivilligt ska flytta tillbaka hit när de tre åren på Journalisthögskolan är avslutade.
Att säga adjö till Svedala är enkelt. Dels för att jag alltid har avskytt att bo här, dels för att det är så givet hur det ska gå till - på Sommarrock, förstås. Den lilla festival som varje år bjussar på hyfsat stora namn inom den svenska musikscenen. I år heter de tre största dragplåstren Wilmer X, Mustasch och The Ark. Utöver dessa tre tar jag mig för att titta på Electric Boys, Melody Club, Martin Prahl och The Poodles.
Bra? Anus? En aning av bägge. Melody Club, Mustasch, Martin Prahl och The Ark gör sig samtliga förtjänta av fyra betygspinnar av fem möjliga när jag recenserar hela alltet för Muzic.se. Wilmer X gör mig en aning besviken, främst för det rätt så tråkiga draget att köra samma setlista som på återkomstspelningen i vintras, men är förstås grymt bra ändå. Electric Boys är högst mediokra, medan The Poodles - föga förvånande - stinker något fruktansvärt.
Mer detaljerade beskrivningar av samtliga finns att hämta här.
Då så. En vecka senare tar jag mig längre söderut, för att besöka en stad som jag faktiskt aldrig satt min fot i tidigare. Skanör, that is.
Det är alltså NOA-festivalen som lockar, med band som Tingsek, Sahara Hotnights, Bleek (!) och polarna i Strange Days. Det börjar inte alltför bra, när jag tittar på väderleksrapporterna. Dessa varnar om regn, kyla och blåst. Tveksamt, med tanke på att festivalen ska hållas på stranden.
Så jag tar mig till Skanör runt klockan ett på eftermiddagen, hoppar av bussen och tittar förgäves efter den utlovade skyltningen mot festivalområdet som ledningen berättat om på sin hemsida. Bluff och båg. Lögn. Finns inget som pekar på vart besökarna ska styra kosan.
Nej, istället irrar jag runt och vet inte var jag ska ta vägen. Två vaga ledtrådar - att en reklamskylt är riktad åt bilar som kör i norrgående riktning, samt att två affischer är placerade på soptunnor vid Hamngatan - gör att jag med viss förvirring hittar dit, till sist.
Väl där lyckas jag fastslå att sandstrand är tveksamt underlag för en musikfestival. Och att en smärre storm sabbar en stor del av festivalpeppen. Plus att det är mer personal än besökare på plats.
Tittar på Tingsek som gör en schysst spelning, trots att ljudet sabbas av stormen och att strömmen går mitt i "Six hours". Tittar sedan på Strange Days. De drar inte ens tio pers till sin scen, men röjer på bra ändå.
Sedan går allt käpprätt åt helvete. Regn, ökad storm och allmän misär gör entré. Den stora scenen tvingas stänga, vilket gör att Sahara Hotnights-spelningen bara är att glömma. Den lilla scenen lyckas hålla igång, och jag ser The Brimstone Days, en trio som gör allt för att få oss att glömma vädret. Eloger för det.
Men skitvädret tilltar. Snackar med Bleek som kort och gott fastslår att det är omöjligt att fortsätta festivalen. Ledningen vägrar inse faktum, utan uppmanar folk att avvakta. Jo, tjenare. Jag försvinner så fort jag kan. Det går ganska långsamt, visar det sig. Missar nämligen bussen till Malmö med fem minuter, och tvingas vänta femtiofem minuter till nästa. Tack som fan, livet. Tack som fan.
Min Skanördebut kunde ha gått bättre, med andra ord.
Det där är i alla fall två orter jag nu sagt hej då till. Härnäst följer Helsingborg och Helsingborgsfestivalen nästa helg. Stay tuned.
Jag tar det med ro, ser fram emot att få lämna Skåne. Är rätt så trött på ganska exakt allt som gör landskapet till vad det är. Sällsynt utspridd trångsynthet. Sällsynt utspridd främlingsfientlighet. Sällsynt utspritt stöd för Sverigedemokraterna. Sådant kan göra vem som helst trött på tillvaron.
Saker och ting jag kommer sakna? Eh. Ett antal grejer, kanske. Som KB, Malmöfestivalen, närheten till Köpenhamns konsertutbud, tatueringsstudion House of Pain på Bergsgatan, puben Mascot på Möllevångstorget, lagerkneget (till viss del, åtminstone) och förstås alla suparsystrar och -bröder.
Kom fram till det igår, att mitt runtkuskande på diverse musiktillställningar runt om i Skåne kan ses som ett farväl. Ett evigt farväl? Nja, det vet jag inte. Däremot är jag tvärsäker på att det ska väldigt mycket till för att jag frivilligt ska flytta tillbaka hit när de tre åren på Journalisthögskolan är avslutade.
Att säga adjö till Svedala är enkelt. Dels för att jag alltid har avskytt att bo här, dels för att det är så givet hur det ska gå till - på Sommarrock, förstås. Den lilla festival som varje år bjussar på hyfsat stora namn inom den svenska musikscenen. I år heter de tre största dragplåstren Wilmer X, Mustasch och The Ark. Utöver dessa tre tar jag mig för att titta på Electric Boys, Melody Club, Martin Prahl och The Poodles.
Bra? Anus? En aning av bägge. Melody Club, Mustasch, Martin Prahl och The Ark gör sig samtliga förtjänta av fyra betygspinnar av fem möjliga när jag recenserar hela alltet för Muzic.se. Wilmer X gör mig en aning besviken, främst för det rätt så tråkiga draget att köra samma setlista som på återkomstspelningen i vintras, men är förstås grymt bra ändå. Electric Boys är högst mediokra, medan The Poodles - föga förvånande - stinker något fruktansvärt.
Mer detaljerade beskrivningar av samtliga finns att hämta här.
Då så. En vecka senare tar jag mig längre söderut, för att besöka en stad som jag faktiskt aldrig satt min fot i tidigare. Skanör, that is.
Det är alltså NOA-festivalen som lockar, med band som Tingsek, Sahara Hotnights, Bleek (!) och polarna i Strange Days. Det börjar inte alltför bra, när jag tittar på väderleksrapporterna. Dessa varnar om regn, kyla och blåst. Tveksamt, med tanke på att festivalen ska hållas på stranden.
Så jag tar mig till Skanör runt klockan ett på eftermiddagen, hoppar av bussen och tittar förgäves efter den utlovade skyltningen mot festivalområdet som ledningen berättat om på sin hemsida. Bluff och båg. Lögn. Finns inget som pekar på vart besökarna ska styra kosan.
Nej, istället irrar jag runt och vet inte var jag ska ta vägen. Två vaga ledtrådar - att en reklamskylt är riktad åt bilar som kör i norrgående riktning, samt att två affischer är placerade på soptunnor vid Hamngatan - gör att jag med viss förvirring hittar dit, till sist.
Väl där lyckas jag fastslå att sandstrand är tveksamt underlag för en musikfestival. Och att en smärre storm sabbar en stor del av festivalpeppen. Plus att det är mer personal än besökare på plats.
Tittar på Tingsek som gör en schysst spelning, trots att ljudet sabbas av stormen och att strömmen går mitt i "Six hours". Tittar sedan på Strange Days. De drar inte ens tio pers till sin scen, men röjer på bra ändå.
Sedan går allt käpprätt åt helvete. Regn, ökad storm och allmän misär gör entré. Den stora scenen tvingas stänga, vilket gör att Sahara Hotnights-spelningen bara är att glömma. Den lilla scenen lyckas hålla igång, och jag ser The Brimstone Days, en trio som gör allt för att få oss att glömma vädret. Eloger för det.
Men skitvädret tilltar. Snackar med Bleek som kort och gott fastslår att det är omöjligt att fortsätta festivalen. Ledningen vägrar inse faktum, utan uppmanar folk att avvakta. Jo, tjenare. Jag försvinner så fort jag kan. Det går ganska långsamt, visar det sig. Missar nämligen bussen till Malmö med fem minuter, och tvingas vänta femtiofem minuter till nästa. Tack som fan, livet. Tack som fan.
Min Skanördebut kunde ha gått bättre, med andra ord.
Det där är i alla fall två orter jag nu sagt hej då till. Härnäst följer Helsingborg och Helsingborgsfestivalen nästa helg. Stay tuned.
tisdag 12 juli 2011
Äventyr från häromsistens
Joråsåatte...
Äh.
Onsdag, förra veckan. Jag tar mig till Köpenhamn. Till Amager Bio. Tittar på Danzig. Som är helt suveränt bra.
Jo, gamle Glenn kan faktiskt leverera och hålla måttet. Har läst en del recensioner där det handlat om att han genomfört spelningar med uselt humör och i princip mumlat sig genom texterna. Så inte denna gång. Nej, han gör en storartad insats. Och att återse Tommy Victor (gitarr, ex-Ministry) och Johnny Kelly (trummor, ex-Type O Negative) på scen är storartat. Jag menar, deras respektive förra band kommer ju aldrig att turnera igen.
Sedan - helg, KB och tokfylla. Två kvällar i rad. Fuck my life.
Måndag, KB, Accept. Suveränt bra, det med. Tyskar, de kan. Ärligt, piggare gamlingar har man sällan nöjet att se. Minuspoäng för att setlistan inte inkluderar tillräckligt mycket material från "Balls to the wall", dock.
Men, ingår "Son of a bitch", "Neon nights", "Up to the limit" och "Fast as a shark" i spelningen är det banne mig svårt att vara missnöjd. Röj, är ett passande ord. Nye sångaren Mark Tornillo låter sjukt andfådd i avslutande "Balls to the wall". Jo, så hårt är det.
En annan sak - utöver huvudakternas briljans - sammanfogar dessa två spelningar till en enhet. Nämligen tokigt usla förband. I Danmark, ett gäng som kallar sig Helhorse och som låter exakt likadant hela tiden. Sjukt tråkigt. Tweeten jag slänger iväg under spelningen om att det är rätt så jävla uselt väcker en del ilsken uppmärksamhet. Där ser man.
I Malmö öppnar mitt eviga hatobjekt Dirty Passion. Ärligt, lär er spela. Fyra reumatiska nittioåriga tanter lär vara tajtare än så här.
Hur som helst.
I helgen nalkas Sommarrock i Svedala. Startfältet är inte alltför dåligt. Nej, inte på långa vägar. Wilmer X är en obeskrivligt bra bokning, The Ark hamnar precis bakom. Melody Club ska bli kul att se för första gången och Martin Prahl kommer bli ett trevligt återseende.
På hårdrocksfronten? Mustasch fungerar, trots att de känns ganska urlakade för tillfället. Sedan tillhör knappast Poodles och Electric Boys mina favoriter, men lär ses ändå. Jo.
Men tisdag, hörrni. Då. Då!
Dave Edmunds, världens coolaste pubrockare, lirar med Refreshments på KB i Malmö. Borde vara straffbart att missa något sådant.
Så nu vet ni.
Äh.
Onsdag, förra veckan. Jag tar mig till Köpenhamn. Till Amager Bio. Tittar på Danzig. Som är helt suveränt bra.
Jo, gamle Glenn kan faktiskt leverera och hålla måttet. Har läst en del recensioner där det handlat om att han genomfört spelningar med uselt humör och i princip mumlat sig genom texterna. Så inte denna gång. Nej, han gör en storartad insats. Och att återse Tommy Victor (gitarr, ex-Ministry) och Johnny Kelly (trummor, ex-Type O Negative) på scen är storartat. Jag menar, deras respektive förra band kommer ju aldrig att turnera igen.
Sedan - helg, KB och tokfylla. Två kvällar i rad. Fuck my life.
Måndag, KB, Accept. Suveränt bra, det med. Tyskar, de kan. Ärligt, piggare gamlingar har man sällan nöjet att se. Minuspoäng för att setlistan inte inkluderar tillräckligt mycket material från "Balls to the wall", dock.
Men, ingår "Son of a bitch", "Neon nights", "Up to the limit" och "Fast as a shark" i spelningen är det banne mig svårt att vara missnöjd. Röj, är ett passande ord. Nye sångaren Mark Tornillo låter sjukt andfådd i avslutande "Balls to the wall". Jo, så hårt är det.
En annan sak - utöver huvudakternas briljans - sammanfogar dessa två spelningar till en enhet. Nämligen tokigt usla förband. I Danmark, ett gäng som kallar sig Helhorse och som låter exakt likadant hela tiden. Sjukt tråkigt. Tweeten jag slänger iväg under spelningen om att det är rätt så jävla uselt väcker en del ilsken uppmärksamhet. Där ser man.
I Malmö öppnar mitt eviga hatobjekt Dirty Passion. Ärligt, lär er spela. Fyra reumatiska nittioåriga tanter lär vara tajtare än så här.
Hur som helst.
I helgen nalkas Sommarrock i Svedala. Startfältet är inte alltför dåligt. Nej, inte på långa vägar. Wilmer X är en obeskrivligt bra bokning, The Ark hamnar precis bakom. Melody Club ska bli kul att se för första gången och Martin Prahl kommer bli ett trevligt återseende.
På hårdrocksfronten? Mustasch fungerar, trots att de känns ganska urlakade för tillfället. Sedan tillhör knappast Poodles och Electric Boys mina favoriter, men lär ses ändå. Jo.
Men tisdag, hörrni. Då. Då!
Dave Edmunds, världens coolaste pubrockare, lirar med Refreshments på KB i Malmö. Borde vara straffbart att missa något sådant.
Så nu vet ni.
måndag 4 juli 2011
Historiskt? Javisst!
De säger det. Jag också.
Det syftar alltså på helgen som precis passerat. Åtminstone var den historisk om man befann sig i Sveriges andra stad.
För serveras man Iron Maiden, Metallica, Slayer, Anthrax och Megadeth (Iron Maiden hade visst två förband också) inom ett lopp av femtio timmar - då kan det inte kallas annat än... ja, just det.
Bäst? Bra fråga. "Hit the lights". "Damage inc.". "Fade to black". "The talisman". "Coming home". "Running free". "Dance of death". "For whom the bells toll". "Creeping death". "Angel of death". "When the wild wind blows". "The trooper". "Ride the lightning". "Am I evil". "I am the law". Konkurrensen är hård.
Därför väljer jag helt sonika att utse min tjugotvå titlar starka skivskörd jag glatt plockade hem från ställen som Bengans, Mynt & Musik, Rocks och CD-Centralen till helgens vinnare. Vilka tjugotvå? Det undrar du förstås inte. Men jag tänker ändå räkna upp dem.
Bad Religion - Generator
Bad Religion - Stranger than fiction
Johnny Cash - Ride this train
Deep Purple - Made in Japan
Bob Dylan - Saved
Bob Dylan - Real live
Bob Dylan - Dylan & the Dead
Foo Fighters - Echoes, silence, patience & grace
Gob Squad - Far beyond control (näst att Metallica inte lirade "Nothing else matters" är det mest otippade att jag hittade den här på Mynt & Musik)
The Hives - Tyrannosaurus Hives
Iron Maiden - Powerslave
Iron Maiden - No prayer for the dying
The Jesus And Mary Chain - Darklands
Johnossi - Mavericks
Municipal Waste - Massive aggressive
The Offspring - Smash
Pantera - The great southern trendkill
Social Distortion - Social Distortion
Social Distortion - Somewhere between heaven and hell
Social Distortion - Hard times and nursery rhymes
Thåström - Skebokvarnsv. 209
U2 - No line on the horizon
I periferin kan också nämnas att den Black Angus Burger de serverade på Restaurang 2112 (som ägs av två medlemmar från Sveriges största metalband) är sjukt rekommendabel.
Sanslöst lyckad helg, med andra ord.
Om nu bara hotellet kunde ha serverat godare kaffe till frukosten, så hade allt varit perfekt.
Det syftar alltså på helgen som precis passerat. Åtminstone var den historisk om man befann sig i Sveriges andra stad.
För serveras man Iron Maiden, Metallica, Slayer, Anthrax och Megadeth (Iron Maiden hade visst två förband också) inom ett lopp av femtio timmar - då kan det inte kallas annat än... ja, just det.
Bäst? Bra fråga. "Hit the lights". "Damage inc.". "Fade to black". "The talisman". "Coming home". "Running free". "Dance of death". "For whom the bells toll". "Creeping death". "Angel of death". "When the wild wind blows". "The trooper". "Ride the lightning". "Am I evil". "I am the law". Konkurrensen är hård.
Därför väljer jag helt sonika att utse min tjugotvå titlar starka skivskörd jag glatt plockade hem från ställen som Bengans, Mynt & Musik, Rocks och CD-Centralen till helgens vinnare. Vilka tjugotvå? Det undrar du förstås inte. Men jag tänker ändå räkna upp dem.
Bad Religion - Generator
Bad Religion - Stranger than fiction
Johnny Cash - Ride this train
Deep Purple - Made in Japan
Bob Dylan - Saved
Bob Dylan - Real live
Bob Dylan - Dylan & the Dead
Foo Fighters - Echoes, silence, patience & grace
Gob Squad - Far beyond control (näst att Metallica inte lirade "Nothing else matters" är det mest otippade att jag hittade den här på Mynt & Musik)
The Hives - Tyrannosaurus Hives
Iron Maiden - Powerslave
Iron Maiden - No prayer for the dying
The Jesus And Mary Chain - Darklands
Johnossi - Mavericks
Municipal Waste - Massive aggressive
The Offspring - Smash
Pantera - The great southern trendkill
Social Distortion - Social Distortion
Social Distortion - Somewhere between heaven and hell
Social Distortion - Hard times and nursery rhymes
Thåström - Skebokvarnsv. 209
U2 - No line on the horizon
I periferin kan också nämnas att den Black Angus Burger de serverade på Restaurang 2112 (som ägs av två medlemmar från Sveriges största metalband) är sjukt rekommendabel.
Sanslöst lyckad helg, med andra ord.
Om nu bara hotellet kunde ha serverat godare kaffe till frukosten, så hade allt varit perfekt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)