Ni som inte hört det - till hösten kommer min bostad att vara belägen trettio mil norrut, i Göteborg. Studier kallar.
Jag tar det med ro, ser fram emot att få lämna Skåne. Är rätt så trött på ganska exakt allt som gör landskapet till vad det är. Sällsynt utspridd trångsynthet. Sällsynt utspridd främlingsfientlighet. Sällsynt utspritt stöd för Sverigedemokraterna. Sådant kan göra vem som helst trött på tillvaron.
Saker och ting jag kommer sakna? Eh. Ett antal grejer, kanske. Som KB, Malmöfestivalen, närheten till Köpenhamns konsertutbud, tatueringsstudion House of Pain på Bergsgatan, puben Mascot på Möllevångstorget, lagerkneget (till viss del, åtminstone) och förstås alla suparsystrar och -bröder.
Kom fram till det igår, att mitt runtkuskande på diverse musiktillställningar runt om i Skåne kan ses som ett farväl. Ett evigt farväl? Nja, det vet jag inte. Däremot är jag tvärsäker på att det ska väldigt mycket till för att jag frivilligt ska flytta tillbaka hit när de tre åren på Journalisthögskolan är avslutade.
Att säga adjö till Svedala är enkelt. Dels för att jag alltid har avskytt att bo här, dels för att det är så givet hur det ska gå till - på Sommarrock, förstås. Den lilla festival som varje år bjussar på hyfsat stora namn inom den svenska musikscenen. I år heter de tre största dragplåstren Wilmer X, Mustasch och The Ark. Utöver dessa tre tar jag mig för att titta på Electric Boys, Melody Club, Martin Prahl och The Poodles.
Bra? Anus? En aning av bägge. Melody Club, Mustasch, Martin Prahl och The Ark gör sig samtliga förtjänta av fyra betygspinnar av fem möjliga när jag recenserar hela alltet för Muzic.se. Wilmer X gör mig en aning besviken, främst för det rätt så tråkiga draget att köra samma setlista som på återkomstspelningen i vintras, men är förstås grymt bra ändå. Electric Boys är högst mediokra, medan The Poodles - föga förvånande - stinker något fruktansvärt.
Mer detaljerade beskrivningar av samtliga finns att hämta här.
Då så. En vecka senare tar jag mig längre söderut, för att besöka en stad som jag faktiskt aldrig satt min fot i tidigare. Skanör, that is.
Det är alltså NOA-festivalen som lockar, med band som Tingsek, Sahara Hotnights, Bleek (!) och polarna i Strange Days. Det börjar inte alltför bra, när jag tittar på väderleksrapporterna. Dessa varnar om regn, kyla och blåst. Tveksamt, med tanke på att festivalen ska hållas på stranden.
Så jag tar mig till Skanör runt klockan ett på eftermiddagen, hoppar av bussen och tittar förgäves efter den utlovade skyltningen mot festivalområdet som ledningen berättat om på sin hemsida. Bluff och båg. Lögn. Finns inget som pekar på vart besökarna ska styra kosan.
Nej, istället irrar jag runt och vet inte var jag ska ta vägen. Två vaga ledtrådar - att en reklamskylt är riktad åt bilar som kör i norrgående riktning, samt att två affischer är placerade på soptunnor vid Hamngatan - gör att jag med viss förvirring hittar dit, till sist.
Väl där lyckas jag fastslå att sandstrand är tveksamt underlag för en musikfestival. Och att en smärre storm sabbar en stor del av festivalpeppen. Plus att det är mer personal än besökare på plats.
Tittar på Tingsek som gör en schysst spelning, trots att ljudet sabbas av stormen och att strömmen går mitt i "Six hours". Tittar sedan på Strange Days. De drar inte ens tio pers till sin scen, men röjer på bra ändå.
Sedan går allt käpprätt åt helvete. Regn, ökad storm och allmän misär gör entré. Den stora scenen tvingas stänga, vilket gör att Sahara Hotnights-spelningen bara är att glömma. Den lilla scenen lyckas hålla igång, och jag ser The Brimstone Days, en trio som gör allt för att få oss att glömma vädret. Eloger för det.
Men skitvädret tilltar. Snackar med Bleek som kort och gott fastslår att det är omöjligt att fortsätta festivalen. Ledningen vägrar inse faktum, utan uppmanar folk att avvakta. Jo, tjenare. Jag försvinner så fort jag kan. Det går ganska långsamt, visar det sig. Missar nämligen bussen till Malmö med fem minuter, och tvingas vänta femtiofem minuter till nästa. Tack som fan, livet. Tack som fan.
Min Skanördebut kunde ha gått bättre, med andra ord.
Det där är i alla fall två orter jag nu sagt hej då till. Härnäst följer Helsingborg och Helsingborgsfestivalen nästa helg. Stay tuned.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar