I går besökte jag årets sista spelning (Mindset på Hemgården i Lund, äckligt bra) och således är det hög tid att sammanfatta konsertåret med siffror och lite planlösa utmärkelser.
År 2012 har inneburit brakrekord på konsertfronten. Jag gillar kvantitet och räknar således antal spelningar jag sett, inte antal evenemang jag besökt. Med andra ord: när Zombiekrig håller releasefest och delar scen med Eldrimner och Deceptic räknas det som tre spelningar. Allt man ser på festivaler räknas därmed också separat, vilket exempelvis innebär att jag under Getaway-festivalen såg tjugofyra spelningar.
Den totala siffran för 2012 är 412 sedda spelningar, fördelat över 123 evenemang. Trenden från de senaste åren håller i sig: år 2009 såg jag 90 spelningar fördelat över 30 evenemang. År 2010 var motsvarande siffror 144 och 46, och år 2011 ståtar med 262 över 81.
Ska jag försöka mig på ett nytt rekord under 2013? Nej. Varje år har jag tänkt att "i år ska jag minsann gå på ännu fler spelningar än i fjol", men sanningen är att 2012 har varit så extremt på den fronten att jag spytt. Vissa spelningar (Hail! på Parken, Kreator på Trädgår'n, Miss May I på Sticky Fingers) har bara fått mig att tänka "Vad i helvete gör jag med mitt liv?".
I alla fall, statistik är kul men meningslöst, så här kommer lite sådant. Vi börjar med de banden jag sett flest gånger under året.
Fem spelningar:
Refused.
Fyra spelningar:
Alenah, Gallows.
Tre spelningar:
Adept, Alice B, Behemoth, Kent, Leaving Shore, Nationalteatern, Raubtier, Rebuke, Sort By Title, Thundermother, Vånna Inget.
Band som jag äntligen fått se live efter många, många års väntan och längtan:
Cannibal Corpse, Electric Wizard, Gallows, Ghost Of A Thousand, Hives, The Kristet Utseende, Ulf Lundell, Manowar, Morbid Angel, Pearl Jam, Primordial, Refused, Bruce Springsteen, Tiamat, Unsane, ZZ Top.
Städer jag besökt av konsertskäl:
Göteborg, Malmö, Östersjön (ja, Close-Up Båten räknas som en egen ort), Stockholm, Haninge, Gävle, Köpenhamn, Ystad, Bergen, London, Lund.
Band av följande nationaliteter har jag sett på scen i år:
Sverige, USA, Storbritannien, Tyskland, Australien, Polen, Grekland, Finland, Brasilien, Irland, Norge, Holland, Kanada, Frankrike, Italien.
(Den som är vaken märker att Danmark saknas i listan, vilket gör lite ont. Ingen Volbeat i år. Det är skit.)
Antal spelningar per månad:
Januari: 19
Februari: 24
Mars: 32
April: 46
Maj: 24
Juni: 32
Juli: 48
Augusti: 50
September: 40
Oktober: 36
November: 34
December: 27
Årets fem sämsta förband:
Self-Deception, 7/3, Sticky Fingers i Göteborg, förband åt Young Guns.
Tänk Takida, fast fulare, med mindre utstrålning, mindre catchiga låtar (trodde inte det var möjligt) och med en rekorddålig Pink-cover ("Fuckin' perfect").
Fucktards, 20/3, Aktivitetshuset Härden i Göteborg, förband åt Fuck The Facts.
Att det här bandet tillåts spela tar jag som en personlig förolämpning. Sångaren är så full att han inte vet var han är, gitarristen tror han är med i ett dansband, basisten inbillar sig att de röjer stenhårt och trummisen kan inte hålla takten.
Swallow The Sun, 15/5, Sticky Fingers i Göteborg, förband åt Paradise Lost.
Några dussin lager backtracks och max ett anslag på gitarrsträngarna i minuten. Varför, varför, varför finns det här bandet? De verkar inte ens tro på sin grej själva.
Gasoline Stars, 14/9, Sticky Fingers i Göteborg, förband åt Crucified Barbara.
De har lagt mycket krut på att fixa glamsmink och sleazekläder. De har inte lagt något krut alls på att repa eller lära sig spela. Framförandet är otightare än Jenna Jamesons kärlekshål och Def Leppard-covern "Pour some sugar on me" stinker värre än ett villakvarter efter kräftskivesäsongen.
Ram, 3/11, Trädgår'n i Göteborg, förband åt Accept.
Det här bandet är bara så allmänt pinsamt och dåligt att jag inte orkar peka ut allt som är kasst. Men att sångaren går av scenen så fort ett instrumentalparti tar vid är en grej. Begrip att det gör dig till en sanslöst dålig frontman. Den enda som kommer undan med sådant är Bruce Dickinson. Du är inte Bruce Dickinson. Mer? Heavy metal är tidlöst, absolut, och går fortfarande att förnya och göra bra. Men Ram nöjer sig med att rippa Judas Priest och headbanga lite. Det här är så töntigt och pinsamt att Stureplansstekare framstår som vettiga människor med kloka prioriteringar i jämförelse.
Årets fem största förbandsöverraskningar:
Glamour Of The Kill, 27/1, Brewhouse i Göteborg, förband åt Alesana.
Säg Mötley Crüe goes metalcore och jag ryggar tillbaka. Eller, inte nu längre. Glamour Of The Kill lyckas otippat nog göra ett sådant koncept sjukt lyckat.
Alenah, 2/3, Fängelset i Göteborg, förband åt Bastions.
Med den här spelningen reserverade Alenah en plats på livstid i mitt hjärta. Så stenhårt, så brutalt, så våldsamt, men ändå så kärleksfullt.
Dead And Divine, 14/3, Fängelset i Göteborg, förband åt Norma Jean.
De hade bestämt sig för att vara bäst under kvällen. De lyckades. Hemligheten? Just beslutsamheten. Inget utrymme lämnades åt tveksamheter.
We Are The Ocean, 30/3, Brewhouse i Göteborg, förband åt Silverstein.
Hade för mig att det här bandet lirade standard-metalcore, men möttes i stället av sjukt smittande rockhits. Valda låtar har gått grymt varma i mitt hem sedan den här fredagskvällen.
Troublemakers, 3/8, Pustervik i Göteborg, förband åt Sham 69.
Punkveteraner med en oslagbar känsla för refränger. Trettioen år in i deras karriär upptäcker jag dem. Förlåt för att det dröjt.
De sex mest besökta konsertställena (samtliga i Göteborg):
Sticky Fingers, 21 besök.
Trädgår'n, 12 besök.
Brewhouse, 9 besök.
Liseberg, 7 besök.
Fängelset, 6 besök och Pustervik, 6 besök.
Och så, sist ut, de femton bästa spelningarna jag sett under året. I kronologisk ordning:
Dark Tranquillity, 14/1, Trädgår'n i Göteborg
Young Guns, 7/3, Sticky Fingers i Göteborg
Thåström, 15/3, Trädgår'n i Göteborg
Alice B, 23/3, Sticky Fingers i Göteborg
Pearl Jam, 10/7, Forum i Köpenhamn
Gallows, 25/7, Sticky Fingers i Göteborg
Bruce Springsteen, 27/7, Ullevi i Göteborg
Bruce Springsteen, 28/7, Ullevi i Göteborg
Kent, 25/8, Bergenhus Plenen i Bergen
Tiamat, 16/11, Close-Up Båten
Anna Ternheim, 19/11, Trädgår'n i Göteborg
Parkway Drive, 22/11, Trädgår'n i Göteborg
Ulf Lundell, 23/11, Konserthuset i Göteborg
Alexisonfire, 3/12, O2 Academy Brixton i London
Refused, 7/12, Pustervik i Göteborg
Motiveringar? Alla har varit så bra att det gjort ont. Räcker det? Bra, tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar