Om anti-Bruce Springsteen-lobbyn

Ingen lär väl ha undgått att Bruce Springsteen återvänder till landet nästa sommar, den här gången till Stockholm. I går släpptes biljetter till extrakonsert nummer två, konsert nummer tre allt som allt, den 11 maj på Friends Arena i Solna eller Stockholm (samma skit). Ja, jag högg en. Dyraste biljettkategorin. 870 spänn. Sektion 112. Kommer bli kanonbra. I morse släpptes ytterligare biljetter till alla tre spelningar. Antagligen sådana med skymd sikt.

Kort sagt: Bruce Springsteen-febern begränsade inte sig till i somras, när gubben gjorde två helt äckligt bra spelningar på Ullevi i Göteborg. Jag var på bägge. Tveklöst de två bästa spelningarna jag sett i år, och bland de tio bästa jag har sett någonsin.

Vilka är det som hörs mesr när Bruce Springsteen får en väldig massa utrymme i tidningar, sociala medier och så vidare? Fansen? Haha. Knappast.

Nej, de som skriker högst är den allra roligaste kategorin av så kallade vita kränkta män: anti-Bruce Springsteen-lobbyn. De är så sjukt roliga därför att de är sådana människor som gillar Facebook-sidan "Vita kränkta män", anser Springsteen-fansen vara vita kränkta SD-anhängare och blir upprörda för att media skriver om mycket något som faktiskt är ett ganska trevligt ämne i jämförelse med det mesta annat.

Få band och artister har sådana rabiata, hatiska motståndare som Springsteen. Takida, Dead By April, Tokio Hotel och så vidare, förstås. Men de blir avskydda för att folk ogillar musiken. Springsteen blir hånad för att folk tycker han får för mycket utrymme. Tvivlar på att gemene man i lobbyn hört mer än "Born in the U.S.A.".

"Men han är ju inte så jävla bra som Expressen påstår!"
Du kanske inte tycker det. Men det finns de som gör det. Alla har olika musiksmak. Frågor på det?

"Det är ju så jävla löjligt att alla tidningar skriver så mycket om honom, rapportera om något vettigt i stället!"
Du köper alltså en kvällstidning och förväntar dig att innehållet ska vara balanserat och falla dig i smaken? Då är det du som är fel ute och inte vet vad en kvällstidning är. Enkelt sagt: låt bli att läs tidningen. Det är lättare att inte läsa än att läsa.

När det blev officiellt att Springsteen skulle spela i Stockholm i sommar löd rubriken (i GP, i alla fall) "Springsteen nobbar Göteborg". Enormt idiotisk rubrik, förstås. Har man någonsin haft med musikbranschen att göra vet man att artister över en viss nivå (en nivå som börjar långt, långt, långt under Springsteen) inte gärna spelar alldeles för ofta i samma stad. Ju större man blir, ju mer folk man drar, ju dyrare biljettpriserna är, desto mer sällan är det strategiskt att besöka staden. I synnerhet i ett sådant litet land som Sverige och en så pass liten stad som Göteborg ändå är.

Det handlar om marknadsstrategier och om försäljningsteknik. Ju mer sällan en artist är i staden, desto större sug efter denne skapas. Varför tror du att Iron Maiden kör i Stockholm och Malmö i sommar, i stället för Göteborg? Jo, för att de körde där 2008 och 2011.

Men till poängen, om rubriken "Springsteen nobbar Göteborg": den fick medlemmar i anti-Bruce Springsteen-lobbyn att göra inlägg på Twitter och Facebook av karaktären "Haha! Jag har ju alltid sagt att han skiter i ert jävla Göteborg".

Det är ett lika idiotiskt påstående som rubriken i sig. Nu säger jag inte att Springsteen "älskar Göteborg" och vill spela här hela tiden. Nej, men han må vara stor och känd och kan få mycket av det han pekar på. Men är det han själv som lägger upp turnéplanen och bestämmer var han ska spela? Nej. Verkligen inte. Han har garanterat en smärre armé med agenter och bokare och managers och fanvetvad som tar sådana beslut. Om du på fullaste allvar tror att allt handlar om Springsteens egna vilja, så vet du inte ett skit om hur något fungerar.

Och låt mig gissa: du tror säkert att 865 av de 870 kronor jag betalade för min biljett går rakt ner i Bruces byxficka.

Så här ligger det till: Bruce Springsteen är en känd, populär, älskad rockartist som spelar musik som väldigt många människor tycker om. Han har många, många fans i Sverige. Trycket på biljetter till hans Sverigespelningar är högt. Folk vill läsa om Springsteen. Tidningarna ger människor vad de vill ha. Att gnälla på det är ungefär som att klaga på vilket företag som helst som försöker göra kunderna nöjda.

(Jag vet att det här inlägget placerar mig i någon slags "Vit kränkt Springsteen-fan"-kategori. Men jag har inga problem med att befinna mig där. Skratta på, du vite kränkte Springsteen-belackare.)