Åstadkommanden (2010 del II)

För två år sedan sammanfattade jag det gångna året på min dåvarande blogg. En av delarna i serien innebar att jag delade ut potentiella, halv- (eller hel-) korkade priser till de som utmärkt sig på ett eller annat sätt.

Samma sak är på gång att hända nu.

Årets mellanpratare: Emil Jensen
"Folk säger att det är som att välja mellan pest och kolera att välja mellan vänstern och högern, men det är det inte. Pest innebär stora hemska bölder som sätter sig i ljumsken, medan kolera bara är en liten skitsak. För den som är masochist och vill ha något värre finns ju alltid Sverigedemokraterna". Blott det nyss nämnda gör att Emil förtjänar priset.
Potentiellt pris: en egen radioshow.

Årets missnöje: Khoma inställt på Malmöfestivalen
Storm och risk för ras gjorde att två scener fick stängas på Malmöfestivalen. Crazy Lixx fick ställa in. Sparzanza likaså. Allra värst: Khomas Malmödebut ägde inte rum nu heller.
Potentiellt pris: en ombokad spelning på KB.

Årets mest lyckosamma missöde: Adept på Stora Scenen
Samma storm gjorde emellertid att Adept fick flyttas till Stora Scenen och därmed kunde visa att de kan behärska även grymt stora scener. Fantastiskt!
Potentiellt pris: större rider.

Årets sämsta huvudband/förbands-matchning: Kent / Roll the Dice i Helsingborg.
Visst är Roll the Dices självbetitlade debut en hyfsad uppvisning i instrumental elektronika. Men att se två bedrövligt klädda snubbar blippa på varsin synt strax innan Kent erövrar våra hjärtan är snudd på groteskt.
Potentiellt pris: besöksförbud (Roll the Dice-snubbarna får inte vistas närmare än 200 meter från Jocke Berg).

Årets pinsammaste: Entombeds respons i Malmö.
Jag älskar Volbeat, men ställer mig tveksam till att en stor del av deras fans i Sverige numera består av inavlat white trash-slödder och svennebanan-typer (ja, just du!). Entombed är ett av Sveriges bästa dödsmetallband och så mycket bättre än Joddla Med Siv och Lasse Stefanz. Ge dem lite feedback. Kom igen.
Potentiellt pris: två örfilar var till större delen av publikmedlemmarna.

Årets beslut: System of a Downs återkomst.
Ytterligare ord överflödiga.
Potentiellt pris: varsin Paradis-ask till bandmedlemmarna.

Årets tönt: Cam Pipes, sångare i 3 Inches Blood.
"You won't let the rain bother you, because you're metal!". Nej, jag störs visst då av regnet. "This song is about the mighty Thor smashing his hammer in the face of Jesus". Men. Alltså. Ja. Vi skandinavier blir ju sjukt impade av att några Dungeons & Dragons-fans från Kanada gillar Asagudarna. Visste ni förresten att Tor och Jesus inte existerar i samma mytologi? Nej, trodde inte det heller. Väx upp.
Potentiellt pris: utegångsförbud.

Årets intervjusvar: "Det är som att sätta en vinkelslip i handen på någon som tror att det är ett sugrör"
Pär Hulkoff om att låta popskribenter som gillar Markus Krunegård recensera Raubtiers plattor. Läs hela intervjun här och här.
Potentiellt pris: öhm... ett fint diplom?

Årets studiosamarbete: Pendulum/In Flames - Self vs. self
Må så vara att låten återfinns på australiensarnas senaste platta "Immersion" - det är den bästa In Flames-låten som komponerats sedan "My sweet shadow". Jodå. Lyssna, så märker du.
Potentiellt pris: Björn Gelotte får bilda ett låtskrivarteam med Rob Swire.

Årets idiot: Snöstormen som sabbar Imperial Never Say Die-turnéstoppet i Stockholm.
Jag reser sextio mil för att spana in årets grymmaste turnépaket - och en satans snöstorm förstör nästan allt. We Came As Romans får ställa in, Your Demise får inte soundchecka (och låter därför förjävligt) och resterande band får korta sina spelningar. Kraftigt. Parkway Drive får skippa "The siren's song". Så obeskrivligt surt.
Potentiellt pris: nytt datum (ett snöfritt sådant!) för samma turnépaket.

Årets kejsare utan kläder: Masshysteri.
Trenden säger att folk ska apa efter Ebba Grön numera. Och visst. Invasionen och Bruket lyckas sjukt bra. Men Masshysteri? Dåliga låtar och en obeskrivligt enerverande sångarduo. Lägg ner, håll käften, dra någonstans, tyst. Snälla.
Potentiellt pris: Avklippta mikrofonsladdar.

Årets återskomst: Wilmer X
Utomhuskonsert på Citytunnelns invigning i december. Snö, vind och fyra minusgrader. Än så länge - misär. Men bandet på scen heter Wilmer X. Första spelningen på fem år. Då är det banne mig värt vilken väderlek som helst. Säg att det inte var tillfälligt.
Potentiella priser: indraget solokontrakt för Nisse Hellberg, avskedan från rektorstjänsten för Jalle och ett sanslöst fördelaktigt kontraktserbjudande för Wilmer X.

Årets pensionärer: Ducks Deluxe.
Vad gamla de var när de spelade på Babel i våras. Tusan vad gamla de var. Sean Tyla hade ju allvarliga problem med att komma uppför trappan till scenen. Martin Belmont såg ut som den där pigge 82-åringen som raggar på de 78-åriga tanterna på torsdagsbingot.
Potentiellt pris: en uppsättning rollatorer.

Årets felprioritering: De stackare som såg Sabaton i Lund istället för Watain i Malmö.
Stagneringsdrabbad pansarfluffrock eller världens coolaste black metal-band? Enkelt val för mig och cirka sexhundra andra, men niohundra förvirrade stackare tog sig till Mejeriet i Lund den 29 oktober istället. Förklara gärna hur ni tänkte där. Jag begriper verkligen inte.
Potentiellt pris: en graf som visar klasskillnaden mellan bandens respektive senaste skivor. Den är ju helt sanslöst enorm, menar jag.

Årets gratis-är-gott: Gratisplåtarna till Job For A Cowboy.
Dök man upp tidigt till As I Lay Dyings spelning på KB i Malmö för en månad sedan kunde man lägga vantarna på en gratis biljett till Job For A Cowboys spelning på samma ställe kvällen efter. Jag tackade och tog emot. Struntsamma att kåbåjsarkneget är ett sanslöst dåligt liveband.
Potentiellt pris: en klapp på axeln till arrangörerna.