Ögonblicken (2010 del I)

Trehundrafemtiotre dagar in på året är det slutligen dags att sammanfatta musikåret som har passerat.

Tanken är att ett antal separata inlägg ska postas med jämna (eller ojämna) mellanrum. De har olika uppgifter. En kommer lista samtliga konserter jag beskådat. En annan de skivor som har passerat mina öron. En tredje kommer ha en ironisk ton och dela ut utmärkelser.

Det är emellertid bara planer. Vi får se hur det blir.

Först ut är de coolaste liveögonblicken jag kan räkna upp. De listas i kronologisk ordning. Att försöka rangordna dem är omöjligt. Att sortera allting i kvalitetsordning är för wimps, och för wimps only.

Depeche Mode spelar "Never let me down again" i Malmö den 25/1.
Folk säger att Depeche Mode enbart gör det för pengarna numera. Trams. I Malmö är medlemmarna sanslöst peppade, och till och med ölmagade Andrew Fletcher hoppar jämfota av entusiasm emellanåt. I "Never let me down again" - sista låten innan extranumren - har Dave Gahan till slut slitit av sig västen och instruerar samtliga i den utsålda arenan att veva med båda armarna i takt till musiken. Tänk er hur monstruöst det ser ut när närmare femtontusen pers - det blir trettiotusen armar - rör sig i takt till ett fantastiskt Depeche Mode. Jag minns detta mer än när David Gahan kommer av sig i "Policy of truth" och tvingar fram en omstart av låten.

Rise Against gästas av Dennis Lyxzén och Brian Baker och lirar "Minor threat" på West Coast Riot den 17/6.
Spontant beslut att bjuda in Dennis Lyxzén, som nyss avslutat en grym spelning med Invasionen, och Brian Baker, som för en stund sedan uppträdde med Bad Religion, för att spela "Minor threat", låten av bandet med samma namn som bildades av Baker. Sådana annorlunda, spontana grejer gör mig glad. Och när Rise Against står bakom det på West Coast Riot kan jag inte annat än kapitulera.

Royal Republics urladdning med "Full steam spacemachine" i Svedala den 16/7.
Royal Republic är förmodligen Sveriges just nu bästa liveband. Fyra spelningar på mindre än ett år och skyhöga prestationer på samtliga skvallrar om det. När de förvandlar tältscenen på Svedalarocken till en bastu är de nära något gudomligt. I avslutande partiet i "Full steam spacemachine" är manglet som värst, och jag förvandlas till ett fånigt leende.

Bob Hund spelar "Ska du hänga med?! Nä!!" i Helsingborg den 29/7.
Den första låten jag hörde med Bob Hund, när jag var sju-åtta bast och tittade på Voxpop. Då blev jag inget fan. Det dröjde några år till. Sedan var jag fast. Men jag får äntligen höra "Ska du hänga med?! Nä!!" som extranummer i Helsingborg. Det är så häftigt, så häftigt, så häftigt så.

Kent öppnar med "Utan dina andetag" i Helsingborg den 6/8.
Draperiet faller lagom till när Jocke Berg börjar sjunga. Ett enkelt knep som avväpnar alla besökare. Annars? Att sätta en så här obeskrivligt vacker låt som inledning är ett enkelt sätt att få mig att falla på knä. Övergången till "Det finns inga ord" är minst lika bra.

Against Me! spelar "I was a teenage anarchist" på Malmöfestivalen den 24/8.
Det blåser något fruktansvärt och Stora Sydsvenskan-scenen får stängas. Därför får Tom Gabel och hans mannar korta ner spelningen och klämma in sig i schemat för den mindre scenen Lilla Sydsvenskan. Lösningen heter noll pauser mellan låtarna och idel entusiasm. Bäst blir det under refrängstarka "I was a teenage anarchist" där allsången lär ha överröstat Band of Horses som höll hus tvåhundra meter bort.

Volbeat och LG Petrov spelar "Evelyn" i Malmö 7/10.
Jag tappar hakan i marken när LG Petrov helt oväntat vaggar in på scen som en gammalt fyllo. Kontrasten mellan hans sluskiga soffliggarstil och välkammade Volbeat är hur häftig som helst. Överraskningsmomentet väger över till när låten liras i Malmö - när jag ser samma grej i Köpenhamn drygt en månad senare vet jag att det ska hända. Men förstås är det coolt då också.

Parkway Drive spexar och röjer med "Home is for the heartless" i Stockholm 9/11.
Den utsålda Klubben sjunger med så att decibelgränsen spräcks, och Parkway Drive själva tycks ha mer kul än någonsin. De plockar fram en gummibåt, låter en lycklig publikmedlem sätta sig i den och sjösätter den sedan i publikhavet. Hur kul som helst.

Volbeat bjuder ut Michael Denner och Mille Petrozza till "7 shots" i Köpenhamn 19/11.
Att dansken Michael Denner skulle dyka upp på scen när Volbeat spelar in en live-DVD i hans hemmastad var inte så oväntat. Däremot överrumplas jag när Mille Petrozza helt plötsligt stormar in från högerflanken. Den som inte köper DVD:n när den släpps förtjänar spöstraff.

Deftones lirar "Xerces" i Köpenhamn den 27/11.
"Saturday night wrist" tillhör musikhistoriens (jodå) allra mest underskattade plattor. Att få höra en av dess allra finaste stunder, den fantastiska "Xerces", är ganska så obeskrivligt. Chino Moreno exploderar i refrängen och briljerar ånyo som sångare.

Wilmer X spelar "Vem får nu se alla tårar" på Citytunnelinvigningen den 4/12.
Blott att Wilmer X återvände till scenen är hur coolt som helst. När gamla hitten "Vem får nu se alla tårar" plockas fram mot slutet börjar snön falla och ramar in tillställningen så att det blir så sanslöst vackert.

(med reservation för att samtliga ögonblick under Pendulums spelning nästa vecka kommer att vara förtjänta av alla listplatser).