År 2012 del I: låtarna

Inget år utan en helvetes massa listor, sammanfattningar och krönikor vid dess slut. Nu är det min tur att sätta igång med det, och jag börjar med en trendriktig playlist. Den hittar du här och den innehåller de bästa låtarna som släppts under 2012 i en ganska luddig, icke-konsekvent alfabetisk ordning.

En del finns inte på Spotify, och där hänvisar jag till Youtube. För en regelrätt genomgång av samtliga låtar måste så klart finnas med.

Alice B - Kullaviks hamn
Bästa låten på årets bästa platta. Nej, svårare än så är det inte. Utan Alice B hade Göteborg förstört mig. Nu överlever jag.

Tomas Andersson Wij - Sturm und drang
Få slår herr Wij på fingrarna när det gäller att fylla texterna med obekvämt vardagsnära detaljer och toklyckas med resultatet. Senaste skivan "Romantiken" har gått löjligt varm hos mig den senaste tiden. "Sturm und drang" föll jag för redan i somras.

Anti-Flag - Broken bones
Punk är som bäst när den är catchig och medryckande. Frågor på det besvaras med "Broken bones".

Architects - Alpha omega
När jag hörde låten första gången löpte jag amok i lägenheten och förstörde inredningen. På riktigt.

Attack Attack! - The wretched (Youtube-länk)
Jag orkar inte dra den långa utläggningen om hur bra Attack Attack! har blivit. Nöjer mig med att konstatera att "The wretched" har en av årets bästa metalcore-refränger.

Best Coast - How they want me to be
När Beach Boys-poppighet och Joy Division-melankoli möts blir resultatet Best Coast.

Caliban - Memorial
Kan vara den låt jag repeatat mest under året. Allt finns med - sjukt snygga postrockgitarrer, riffväggar som får fysiska väggar att trilla omkull, en refräng som är enormt vacker och bara allmänt enorm och förstås ett så tungt breakdown att det faktiskt gör ont att lyssna på.

Cannibal Corpse - The scourge of iron (Youtube-länk)
Herre min oheliga skapare, vilket krossarriff.

Corroded - More than you can chew
På tal om refränger och radiovänlighet i sin bästa form.

Engel - Cash king
Kontrasten mellan thrashröjet och arenarefrängen gör detta till en av Engels två-tre bästa låtar någonsin.

Every Time I Die - Revival mode
Vem hade kunnat tro att Every Time I Die skulle briljera när det gäller ballader?

Gallows - Cross of Lorraine
Snackar vi hård musik är Gallows självbetitlade platta så otroligt överlägsen allt annat som släpps. I avslutande "Cross of Lorraine" luftar Wade MacNeil ångesttankar deluxe och resultatet är så bra att jag dör lite. Eller mycket.

Gaslight Anthem - "45"
"Handwritten" i sin helhet var inte revolutionen jag hade hoppats på, men "'45'" var åtminstone ett smärre uppror.

Ghost Inside - Dark horse
Nej, Ghost Inside blir inte mjäkigare av att slänga in rensång. Snarare tvärtom.

Her Bright Skies - Working class punx
Så här ska en skiva öppnas - med en låt så catchig att resten av dagen är förstörd.

Intohimo - Tale of a seeker
Ep:n "Winter sun" lät en tro att Intohimo skulle ta över 2012 med våld. Så blev det inte, då fullängdaren "Northern lights" var en besvikelse. Men "Tale of a seeker" är i alla fall deras kanske bästa låt någonsin.

Kandidate - Let the maggots have it (Youtube-länk)
Den här föll jag för redan när Kandidate körde låten på turnén med Volbeat 2010. Nu finns den äntligen i inspelad form. En smocka. En riktig jävla smocka.

Rebekka Karijord - Ode to what was lost
Mörker, var ordet. Börjar som stillsam pianoballad, övergår i något storslaget, mäktigt, atmosfäriskt och  väldigt svårbeskrivet.

Kent - 999
Den första riktiga Kent-klassikern sedan "Mannen i den vita hatten (16 år senare)".

Lower Than Atlantis - If the world was to end
Ja. Allsång, kanske?

Ulf Lundell - Är vi lyckliga nu?
När gamle Lundell återvänder och är förbannad på omvärlden vet man att ur det hela kommer guld värd musik.

Mustasch - The challenger
År 2012 var året då jag och Mustasch slutade vara "on a break". "The challenger" öppnade Lisebergsspelningen i somras, och det var då vi bestämde oss för att glömma gammalt groll.

Napalm Death - The wolf I feed
Det catchigaste som någonsin kommit från grindveteranerna?

Outshine - You do bad things to feel alive (finns inte på Youtube, köp skivan)
"När ni har sett Outshine vill vi att ni ska känna för att sätta er i bilen och köra rakt in i en vägg", sa dåvarande sångaren Erlend Jegstad innan bandet avslutade spelningen på Sticky Fingers i våras med den här låten. Nog är det en ångestlåt, alltid.

Parkway Drive - Swing
Visst, "Atlas" innehåller snyggare låtar. Men talar vi om vad som känns i bröstet är "Swing" svårslagen.

Periphery - Erised
Kan inte påstå att jag är något Dream Theater-fan, men John Petrucci lyckas förgylla den här biten en hel del.

Pure Love - Handsome devil's club (Youtube-länk)
Jag ville mörda någonting när jag hörde att Frank Carter hade hoppat av Gallows. Det är dock dumt att sura när vi fått ett nytt, fantastiskt Gallows och ett Pure Love som jag gissar kommer släppa 2013s bästa debut. De låtar som hittills kommit från det hållet har infriat och överträffat varenda förväntning. Allra bäst är "Handsome devil's club". Jo, förresten: eftersom låten kommer släppas på skiva nästa år förbehåller jag mig rätten att om ett år lista den som en av 2013s bästa bitar också.

Raubtier - Sveriges elit
En sådan låt som är perfekt att lyssna på strax efter uppstigning. Då orkar man tackla dagen.

Royal Republic - Save the nation
Debuten "We are the royal" från 2010 var helt enorm, den förmodligen starkaste debutskivan i svensk rockhistoria. Med "Save the nation" tar sig bandet ut i arenarockens värld (stilmässigt, ännu inte storleksmässigt), tydligast exemplifierat av titelspåret.

Bruce Springsteen - Land of hope and dreams
Kanske tjänstefel att lista den här - låten har existerat och spelats live i över tio år. Men först i år har den släppts på skiva. Således finns den med här, då det är den bästa låten Springsteen gjort sedan... ja, när då?

Thåström - Beväpna dig med vingar
När jag tänker tillbaka på Trädgår'n-spelningen i våras och när Thåström öppnade med den här lilla biten vill jag gråta. Tro mig, jag vill.

Tiamat - The sun also rises
Gung, vemod, skönt svårgreppade texter - det här är Tiamat i sin bästa form.

Unsane - Stuck
Chris Spencer är fortfarande förbannad, och plockar här fram countryvibbar för att visa upp en annan sida av ilskan. Så lyckat, så lyckat, så lyckat.

Upon a Burning Body - Sin city (Youtube-länk)
"Life sucks, and then... you die!" Och ett breakdown på det. Amen, bröder. Amen.

Vånna Inget - Spotta i motvind
Årets låt? Ja.

Carolina Wallin Pérez - Jag har fått nog av dig
Soundtracket till min sommar. För att det är en fin låt.

Whitechapel - I, dementia (Youtube-länk)
Tror inte Whitechapel lyckats bättre än så här i midtempo-formatet. Så tungt att vilken blåvalsfamilj som helst får mindervärdeskomplex.

Young Guns - Bones
Arenarock är grejen. Det bevisar Young Guns, som med "Bones" (skivan) och "Bones" (låten) sällar sig till 2012s absoluta elit.

Your Demise - Never a dull moment
En övergång från brutal, våldsam beatdown till skatepunk-ig, melodisk hardcorerock borde vara mer smärtsam än så här. Men nej, Your Demise är bättre än någonsin i sin nya skepnad. "Never a dull moment" är bandets mesta (ja, jag vet att jag tjatar) arenarock.

Zombiekrig - Träl
Riffet, riffet, riffet! Och nu är Zombiekrigs saga all. Värld, varför är du så ond?

Ytterligare en länk till spellistan finns här. Om du glömde att klicka där uppe, alltså.

Och som en liten bonus listar jag tre låtar som ännu inte finns att tillgå över huvud taget i inspelad form, som jag bara fått höra live vid ett eller flera tillfällen under året.

Alenah - Kroppsvarm kvicksand (ta mig från kärlek)
"...som låten jag har väntat på hela mitt liv", skrev jag när jag recenserade Alenahs Metaltown-gig. Det kan jag fortfarande skriva under på. Plattan som släpps nästa år kommer vara... ja, jag vet inte, annat än att den kommer vara jävligt bra.

Thundermother - Rock'n'roll disaster
Hitvarning är ett slitet begrepp, men väldigt rätt när "Rock'n'roll disaster" ska beskrivas.

Transport League - Swing satanic swing
Titeln ljuger inte - det här är sväng av sant sataniskt snitt. Langa hit nya plattan nu, tack.