Det dröjer inte länge innan världens hårdaste båt ger sig ut till sjöss. På torsdag, för att vara exakt, gäller det. Och med det sagt är det alltså hög tid att känna sig peppad, om man nu mot förmodan inte gör det.
Med en sådan banduppställning som är bokad är det förstås svårt att göra något annat än att längta till avgång helt fruktansvärt mycket. Men låt oss ta det från början, i alfabetisk ordning.
Adept är de självutnämnda alkoholisterna från Trosa som debuterade med "Another year of disaster" för två år sedan. Nu är de aktuella med uppföljaren "Death dealers", vars första singel "The Ivory tower" rentav släpps idag. Ett av Sveriges absolut vassaste liveband är de oavsett vilket, och att få skråla med i låtar som "At least give me my dreams back, you negligent whore" och "The lost boys" kommer ingen någonsin att tröttna på.
Black City representerar Danmark på kryssningen. Precis som bandnamnet antyder låter det fruktansvärt mycket Mustasch över musiken, med den avgörande skillnaden att Göteborgarna fullkomligt har tappat greppet och numera känns ganska passé, både på skiva och live, medan Black City knappt har lämnat startpositionen. Den självbetitlade debutplattan är smått fantastisk emellanåt, nu återstår det att se hur de hanterar en scen.
Bullet är Sveriges mesta partyband. Om debuten "Heading for the top" var en charmigt svängig ölhävarplatta och uppföljaren "Bite the bullet" en mer självsäker förfestskiva är nykomlingen "Highway pirates" den skoningslösa festprissen, vars tempo alla bävar inför att hänga med i. Hell Hofer och hans mannar har kört över mig alla gånger jag sett dem live hittills, och jag tror inte det kommer bli något undantag på torsdag.
Engel dök upp för tre och ett halvt år sedan med "Absolute design" och en förbandsturné åt Dimmu Borgir, för att kort senare hålla en avsevärt lägre profil. Nu är det ändring på det, och nya plattan "Threnody" innehåller några av de snyggaste refrängerna som släpptes under hela 2010. Om det kommer fungera lika bra på scen? Det återstår förstås att se, men jag tvivlar inte alls. Skulle peppen avta och tvivel sätta in, är det bara att dra igång monsterhitten "Six feet deep" och problemet är löst. Enkelt!
Paradise Lost är den brittiska tegelmisärens mästare. Må så vara att den för all del stabila "Faith divides us, death unites us" är ganska överskattad - föregångaren "In requiem" är hundratio gånger bättre - jag tippar ändå på att Greg Mackintosh och Nick Holmes kommer bidra med en trivsam avrundning på båtturen. Tips - ta't lugnt med spriten kvällen innan. Deppig doom och bakfylla är inte världens bästa feelgodmix.
Napalm Deaths sångare Barney Greenway kommer för evigt vara känd som den kanske tuffaste människan som någonsin stått på en scen. Efter Lemmy, så klart. Uppställningens mest oväntade och allra coolaste bokning står för tokig brutalitet med soffliggarmentalitet och samhällsmedvetenhet, och lär vara båtens största säkerhetsrisk. Men det är lugnt med mig - skulle jag trilla överbord till tonerna av "Greed killing" kan jag leva - avlida - med det.
Raised Fist trasade sönder mig totalt när de senast besökte KB i Malmö. Kumpanerna Alle Hagman (sång) och Josse Johansson (bas) sitter på ett koncept som omedelbart avväpnar, tar ner och manglar alla som utsätts för det. Det ska bli spännande att se hur Alle Hagman hanterar balansen när han genomför sina ökända tvåmetershopp på en gungande båt. Min spontana gissning - såväl scenbygge som inredning och större delen av båten kommer ligga i spillror när "Breaking me up" har klingat ut.
Ja, det stämmer. Artistuppbådet är i en helt egen liga. Det lär krävas ett dussin isberg, några terroristligor och minst åtta av sju inställda spelningar för att Close Up-båten inte ska bli en total succé.
Konkret detalj: du hittar spelordningen och övrig koncis info genom att klicka på den här länken.
För ett tag sedan satte jag ihop en Spotifylista innehållandes en totalt uttömmande pepp inför båten. Den finner du här. Mina kollegor på Stockholmsredaktionen har också gjort något liknande, om än en något kortare, mer koncentrerad variant. Du finner deras spellista här. Skillnader existerar. Den ena innehåller etthundratrettiofyra låtar på sju timmar. Den andra bjussar på trettiosju låtar och två timmar.
Du väljer själv vilken som passar ditt schema. Så länge du är medveten om att Close Up-båten kommer bli legendarisk och att du lär gräma dig i åratal om du stannar hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar