The upcoming

Nej, min långdragna årskrönika har inte nått sitt slut än. Skivavhandlingen dröjer. Jag ämnar dock hålla mig till min satta deadline, den 15 januari.

I alla fall. 2011 ser ut att kunna vara ett kvalitativt men inte särskilt kvantitativt konsertår. Det finns en del planerat, en del värt att se. Men inte i några stora massor, precis.

Det här är emellertid inte rätt tid att misströsta för det. Låt mig guida er genom konsertvåren och förklara vad som är värt att se.

Bring Me The Horizon, Architects (KB, Malmö, 26 januari)
Sheffield-snubbarnas senaste platta med titeln "There is a hell believe me I've seen it, there is a heaven, let's keep it a secret" är ett monstruöst verk som sammanfattar hur hård musik ska låta 2010. Architects å sin sida definierar 2011 med kommande plattan "The here and now", som är ännu vassare. Obligatorisk närvaro, annars spöstraff.

Close Up-båten med Napalm Death, Adept, Raised Fist, Bullet, Paradise Lost, Engel och Black City (Stockholm, 10-11 februari)
Med en sådan banduppställning kan jag inte hålla mig från att göra min kryssningsdebut. Nytt material från Adept och Bullet är att vänta i samband med båten. Kommer bli legendariskt. Sanna mina ord.

The National (Färs och Frosta Sparbank Arena, Lund, 28 februari)
Creddpajaser eller skönt melankoliska Joy Division-arvtagare? Jag håller på det senare. Tippar på att det kan bli en bra måndag och en trevlig start på arbetsveckan.

Hurts (Stora Vega, Köpenhamn, 3 mars)
Adam Anderson och Theo Hutchcraft imponerade stort på mig i Stockholm i höstas. Att jag skulle missa när de återvänder till större lokaler är alltså uteslutet. Dessa snubbar kommer om några år vara lika stora som Depeche Mode. Haka på redan nu!

Volbeat (Stora Vega, Köpenhamn, 10 mars)
När Michael Poulsen och hans mannar sålde ut Forum för några månader sedan gjorde de en legendarisk arenaspelning som visade deras storhet och förevigades med en dvd-inspelning. Nu är det dags för en klubbturné i hemlandet. Har man turen att bo nära landet finns det ingen anledning att utebli, med andra ord.

Ulf Lundell (Konserthuset, Malmö, 18 mars)
Har tappat räkningen på hur många gånger jag missat Lundell, men nu är det äntligen dags. Förväntar mig inte att han ska lira mina favoritlåtar, men bara att få se gamle Uffe kommer bli coolt.

The Ark (KB, Malmö, 19 mars)
Att The Ark ska lägga ner efter en tjugo år lång karriär har väl ingen missat? Under våren nalkas en klubbturné som följs upp av festivaler och stora utekonserter under sommaren. Ta dina chanser att se ett av Sveriges bästa liveband innan det är för sent.

Rise Against (Stora Vega, Köpenhamn, 20 mars)
Dominans på West Coast Riot och en ny platta i görningen. Tim McIlrath och hans mannar är ett unikum till band. Nämligen ett sådant som nått enorm framgång utan att böja på sina (ofta halvt extrema) åsikter. De förtjänar ditt stöd.

The Haunted (Mejeriet, Lund, 8 april)
En viss besvikelse på deras spelning på Malmöfestivalen kan inte sätta p för en tradition. Haunted ska ses live minst en gång om året. Den här gången i Lund. Förväntningarna inför nya plattan "Unseen" är för övrigt höga.

Rush (Malmö Arena, 8 maj)
Hur coolt är det inte att självaste Rush bokats till Percy Nilsson Skrytbygge Arena? Innehar parkettplåtar med stolsnummer långt fram. Tre och en halv timme futuristisk, kanadensisk progrock står på agendan. Jag räknar dagarna.

Amon Amarth, The Black Dahlia Murder (Stora Vega, Köpenhamn, 17 maj)
Vikingarna från Tumba kan vara Sveriges mest stabila liveband. Och tar de med sig The Black Dahlia Murder får inga kostnader sparas för att återigen se dem dominera en scen nära dig. Jag vet att kommande skivan "Surtur rising" kommer innebära dominans i stereon också.

Iron Maiden (Ullevi, Göteborg, 1 juli)
Ännu ett säkert kort. Ska bli spännande att se hur de närmar sig senaste plattan "The final frontier" i konsertformatet. Jag hoppas på att den spelas i sin helhet. Den är värd det. I övrigt: jag skulle bli sjukt förvånad om inte Maiden - kända för sin svågerpolitik - anlitar Rise To Remain att agera öppningsband. Bruce Dickinsons son sjunger ju där. Men det skulle jag inte ha något emot. Rise To Remain är bra. Iron Maiden är bäst. Oh, how jag längtar till sommaren!