"Tala svenska eller dö!"

Främlingsfientlighet? Inte här. Nej, titeln är densamma som den på Bob Malmströms kommande skiva. Bob Malmström - bandet, inte människan (vilken människa som bär namnet har emellertid gått mig förbi). Borgarcore, kategoriserar finlandssvenskarna sin musik som. Alltså röstar de blått, har gott om pengar, är ivriga påhejare av att käka kött och bära päls, vill ha mer kärnkraft och anser att fattigdom är en sjukdom.

Politiskt inkorrekt så det förslår. Ändå kan de spela punk. Och punken, sedan - fan så bra. Fan så bra! Jag är kär i Bob Malmström.



Basisten nämner på deras hemsida att hans favoritdrink är "Anything that costs more than you make in a month". Kan man annat än älska bandet?

Det här inlägget skulle inte handla om Bob Malmström, egentligen. Det här skulle vara den första uppdateringen sedan jag bytte bostad. Om nu någon skulle bry sig.

Residerar numera i Sveriges andra stad, den där alla heter Glenn, lägger till ett "eller" sist i varje mening och ett "la" före varje verb. G-town. Göteborg. Kan inte med ord beskriva hur skönt det är att slippa SD-Skåne och inavel-Svedala.

Det bästa är den helt fantastiska konsertscenen i staden. Sedan jag flyttade hit har jag hunnit med Blästerorkester och Grand Selmer på Sticky Fingers (7/9), Engel med Hellmans Drengar på Lorensbergsteatern (10/9), You Ate My Dog på Sticky Fingers (15/9), Within Y och Bataar på Sticky Fingers (16/9) samt Enter Shikari, Your Demise och Letlive på Brewhouse (18/9). Och i helgen blir det både Bombus (fredag, Jazzhuset) och Dead By April plus Her Bright Skies (lördag, Sticky Fingers).

Lät stycket som gratisreklam för Sticky Fingers? Kanske. Men det arrangeras mycket fint där. Så enkelt är det.

Mitt emellan allt det där hanns Close Up-båten med. Succéartad förstås, i ännu större omfattning än den förra trippen i vintras. Helt fantastiska spelningar av framför allt Hardcore Superstar och Vader, men även Soilwork, Raubtier och F.K.Ü. Och dunderfylla på det. Någon timme innan landgång. Det är ett under att jag lyckades ta mig från Stockholm till Göteborg i det där skicket. Fast det är helt och hållet Close Up-kollega Daniel Falks förtjänst.

Det händer grejer, det är ett som är säkert.

Och det var nog det.

Bob Malmström!