Det är söndag. Jag är lite väl optimistisk inför vad som kan hinnas med på fyrtiofem minuter. En sak som är säker är att man inte hinner färdas från Svedala till Stortorget i Malmö på fyrtiofem minuter om fortskaffningsmedlet heter buss och tillhandahålls av Skånetrafiken.
En bov i dramat är förvisso dödsskjutningen utanför ett falafelställe precis vid Persborg-hållplatsen, vilket får polisen att stänga av hela området och tvingar bussen att köra en sjuhelvetes omväg. Men ändå. Jag gillar att gnälla på Skånetrafiken.
Således dyker jag upp till Emil Jensens spelning tio minuter för sent. Irritation.
Men jag hinner se de sista femtio minuterna. Och han är lika fantastiskt underhållande som han var på samma festival (annan scen, dock) förra året. Hans mellansnack är minst lika fantastiskt som hans låtval, och han invänder glatt mot likgiltighet, rasism och andra hemskheter med en stor dos glimt i ögat.
Och när avslutningslåten "Så får du mig ändå" - världens finaste låt? - spelas står jag med gåshud i vansinnigt solsken.
Dagen efter - måndag - är det dags för den tuffaste kvällen i mannaminne. Åtminstone gällande Malmöfestivalen. Vi får oss en egen liten variant på West Coast Riot, när fem band värdiga festivalen ska stå för underhållningen.
Först ut är Atlas Losing Grip. Fantastiskt bra. Läs mer här.
Sedan följer The Bouncing Souls. De känns med sina The Clash goes skatepunk-tongångar lite smått malplacerade på en stor scen i strålande solsken, men gör en reko insats ändå. Bäst är när "Lean on Sheena" dyker upp mot slutet.
Boysetsfire lirar härnäst. Också fantastiskt bra. Läs mer här.
No Use For A Name fortsätter. De låter bra, men gör kvällens förmodligen svagaste spelning. Mycket tack vare att de är det band ikväll som har minst variation att ståta med. Dessutom verkar gubbarna lite lagom halvsega och agerar ganska mycket på rutin. Sångaren Tony Sly ser ut som Billy Idols farfar eller något. Bra, men inte jättebra. Skulle jag säga.
Årets absolut coolaste bokning till Malmöfestivalen är NOFX, som tar Stortorget med storm och skruvad humor. Sanslöst bra. Läs mer här.
Lyckad kväll. Vill också inflika att alla som väljer att se Ghost istället för NOFX är fullkomliga jubelidioter. Ett av nutidens töntigaste band eller legendariska skatepunkare? Det sorgliga är att många föredrar det förstnämnda. Folk är dumma i huvudet. Sorgligt, men sant.
Sluta hata hårdrock!
SvaraRaderaGhost är inte hårdrock!
SvaraRaderaGår det ens att ställa Ghost och NOFX mot varandra på detta sättet? Jag vill ju inte tro att banden har samma publik
SvaraRaderaNej, inte till hundra procent samma publik. En viss crossover bland fansen finns däremot garanterat. Dock - skitsnacket om Ghost är mest bara ett sätt för mig att uttrycka hur överskattade jag tycker de är. Ska egentligen inte tas för seriöst. Utöver att de är rätt så jäkla menlösa.
SvaraRadera