onsdag 19 oktober 2011

2007 revisited

Och med det menar jag inte huvudsakligen skivåret 2007.

Utan att jag återvänt till att vara den osnutne snorunge jag var när det stod 2007 i kalendern. Gällande musiksmaken, alltså.

En period under det året, mot slutet av vårterminen (jag gick i nian då), var det helt otänkbart för mig att gå till skolan om jag inte fick se klippet där Dissection lirade "Where dead angels lie" på sin återkomstspelning 2004 först. Just då var smärtan över att aldrig ha få sett bandet live nästan fatal. Sedan lugnade den sig under några år. Nu börjar den så sakta komma tillbaka.

Ett tag ansåg jag att musik skulle byggas på blod, eld och död, ungefär. (Hej vilken fyndig referens! Not). Det var mycket black metal som gällde. De redan nämnda Dissection, förstås. Men även Nifelheim, Watain, Mayhem, Bathory, Gorgoroth med mera. Flera av dessa börjar på allvar snitsla sig i mitt medvetande igen.

Det bör tilläggas att jag där och då inte funnit den dunkla atmosfären hos Funeral Mist och Ofermod (kanske inte så konstigt, de sistnämnda hade inte ens släppt "Tiamtü" då). Nu är det annorlunda. I går kväll dundrade de två banden på högsta volym, samtidigt som jag började läsa "In cold blood" av Truman Capote och det värsta ovädret sedan jag flyttade till Göteborg slog mot rutan. Kusligt. Storslaget. Mäktigt.

Mer? Doom! Candlemass-alstret "King of the grey islands" snurrade flitigt under den här textens huvudtid. I går gick jag i genom plattan för första gången på ett antal år. Gudars, vilken musik. Och även annat av Candlemass stod högt i kurs. Reverend Bizarre och Electric Wizard också. Att återvända till dessa två har jag ännu inte hunnit göra. Men ämnar göra det snart.

Hade jag kunnat resa tillbaka i tiden till sextonåringen som bar mitt namn under 2007 hade jag först slagit honom på käften för att han aldrig fick ligga med den där snygga tjejen i parallellklassen. Sedan hade jag sagt åt honom att helt slopa idén om långt hår. Och sist - att för i hela helvetet hålla hårt i de musikaliska upptäckterna.

"Du kommer vilja återvända till dem en dag", hade jag konstaterat och spänt ögonen i honom.

Så enkelt är det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar