Den mörkaste tiden är här

Det var åtminstone vad jag trodde i fredags, när jag gick vilse i Mölndal. Det var mörkt. Så jävla mörkt.

Så här ligger det till: det är fredag. Klockan är runt halv sju på kvällen. Jag är på så gott humör att det faktiskt är äckligt. Har mina skäl - tog äntligen körkort tidigare under dagen och ska snart få se självaste Zombiekrig in action.

Sätter mig på spårvagnen. Ska ta mig vidare mot Mölndal. För Zombiekrig ska tillsammans med de unga förmågorna Refusal Of Faith (vem?) och Dislocated (vem?) spela på Krokslättsgården. Kommer ombord på fyrans spårvagn något senare. En snorpackad alkis, stor som fem hus, dunsar ner bredvid mig. Lutar sig över mig ett antal gånger. Håller på att slockna. Mitt övermod slocknar lite. Det känns inte trevligt alls. Hoppar av spårvagnen på nästa hållplats och väntar en kvart på nästa. Skitsamma att jag blir lite sen. Bättre det än att bli tillplattad av en gråhårig grizzlybjörn.

Hoppar av i Mölndal. Går vilse. Yes, så dum är jag. Knackar in fel adress i mobilens gps och hamnar därför helt åt helvete fel. Hittar till slut. Missar Dislocated och halva Refusal Of Faith. Spelar ingen roll. För något senare får jag se Zombiekrig. Äntligen! Bandet som gjorde förra årets överlägset bästa platta ("Undantagstillstånd") röjer, manglar, äger och krossar. De härskar över allt och alla.

Det är thrash. Det är punk. Det är ta mig fan helt jävla briljant. Läs en recension här.

Setlista:
Dö för fan
Den mörkaste tiden är här
Opium
Döden
Du måste ner
Vad du än säger
Håll käften ge mig dina pengar
Undantagstillstånd

Det tar slut strax efter nio på kvällen. Jag har inte för avsikt att göra något särskilt, så jag börjar styra kosan hemåt. Hinner hem till Bergsjön innan Slavestate-Larsa uppmanar mig att ta mig till Sjuans Ölhall. Svag som jag är, gör jag det.

Således - det blir ett antal bärs. Jag blir lite skönt mellanfull. Så där som det ska vara.

Vaknar dagen efter. Är så bakfull att jag inte kan sitta upp. Herrejävlar. Dagen blir ett purt helvete att försöka ta sig igenom. Åtminstone de inledande timmarna jag är vaken.

Men jag lyckas komma iväg till Konserthuset vid nitton-tiden. För - det är Magnus Betnér som nalkas. Lite knappt en och en halv timmes helt fantastisk underhållning. Snubben är guld. Så är det bara.

Sedan - repris på gårdagen. Typ. Nej, inte riktigt. Jo, på sätt och vis. Möter upp en kompis som är på besök från Skåne och vi tar oss till - just det - Sjuans Ölhall. Sitter där någon timme. Dricker bärs. Så som det ska vara. Drar vidare till Flygarns Haga. Limmar lite på två tjejer. Avslutar det väldigt medvetet. Fyllekäkar. Drar hem. Inget fel på den kvällen.

Idag, då? Söndag. Föreläsning imorgon. Det luktar ändå mer öl. Ja, för fan.

Den mörkaste tiden är här.