Någon månad innan eller efter (minns inte vilket) jag fyllde fjorton införskaffade jag min första Iron Maiden-skiva. Året var 2005 och valet föll på den självbetitlade debuten. Minns premiärlyssningen: "Prowler" och "Sanctuary" älskade jag, sedan kom "Remember tomorrow" som jag ogillade. "Phantom of the opera" avskydde jag. När "Charlotte the harlot" dök upp som åttonde låt tänkte jag "äntligen en bra låt", men så kom det lugna mellanpartiet och raserade allt.
Det tog några lyssningar, men till sist blev jag kär i skivan. Inte långt senare köpte jag "Rock in Rio". Gudars, vad jag lyssnade på den. Versionen av "Hallowed be thy name" är fortfarande en av de tio låtar som jag lyssnat på mest i hela mitt liv, trots att jag inte spelat den på flera år vid det här laget. Säger du sommaren 2005 till mig så tänker jag på "Rock in Rio", tv-sändningen av Ullevispelningen och Metallicas "Kill 'em all" (det sistnämnda är en helt annan historia som vi får ta en annan gång, men om jag inte minns fel köpte jag den och Iron Maiden-debuten vid samma Bandat & Blandat-besök).
Sedan dess har älskat Iron Maiden som ett av mina favoritband. Det skulle dröja tre år innan jag fick se bandet live, men det var värt väntan.
Hösten 2005 skaffade min familj bredband, sist av ungefär alla vi kände. Nu när vi äntligen hade snabbt internet tänkte jag naturligtvis sätta igång och ladda ner musik tills jag blev vimmelkantig. Problemet var att jag inte visste hur man gjorde. Jag googlade "download music" och hamnade på sajten Download.com. I dag är det en renodlad sida för att ladda ner gratisprogram och det var även den huvudsakliga nischen då, men sidan huserade även en del musik som artisterna själva (gissar jag) lagt upp och tillgängliggjort för allmänheten.
Jag minns två låtar som jag laddade ner. Den första var "Snow giant" med Overlorde, en schyst heavy metal-låt som jag lyssnade på en del, utan att den gjorde något djupare intryck. Den andra var "Primo Victoria" av Sabaton. Jag blev genast tvärsåld. Skickade låten till alla kompisar via MSN Messenger. Repeatade tills jag blev tokig. Tanken på att kolla upp fler låtar av bandet slog mig aldrig.
Ett år gick. Jag och en kompis hade köpt biljetter till Lordis spelning på Baltiska Hallen i Malmö. Sabaton offentliggjordes som förband. Vilken spelning de gjorde! Vi kom överens om att Lordis konsert stank, men att Sabaton regerade. Tror det förflöt ett halvår, sedan köpte jag "Attero dominatus" och lyssnade mig fördärvad på den.
Någon gång i början av 2006 hade jag bestämt mig för att spana in Helloween, efter att ha läst om dem i Sweden Rock Magazine. Laddade ner låten "The dark ride". Jag gillade den inte. Men jag lyssnade igen. Och igen. Och igen. Så här i efterhand inser jag att man hade bra mycket mer tålamod som tonåring när det gällde att lyssna in sig på musik. Till sist föll poletten ner, och jag började uppskatta Helloween.
Låtar som "I want out", "Future world", "The time of the oath", "If I could fly" och "The departed" gick varma under mina högstadieår. Jag minns fortfarande de torsdagskvällar när jag stod på busshållplatsen, skulle ta mig till simträningen och lyssnade på "Perfect gentleman" och "Steel tormentor" i mp3-spelaren. Köpte två skivor: "Keeper of the seven keys part II" och "Keeper of the seven keys: the legacy". Blev rätt besviken på bägge två, men hittade ändå ett antal sjukt bra låtar. "Occasion avenue", som återfinns på den sistnämnda, var en solklar favorit.
Vad vill jag ha sagt med allt det här? I går såg jag Iron Maiden och Sabaton på Malmö Stadion. I dag ska jag se Helloween på Sommarrock i Svedala.
Det var tredje gången jag såg Iron Maiden. Den bästa spelningen? Vet inte. Men bra som fan var det. Det var femte gången jag såg Sabaton. Den bästa spelningen? Nej, i dagsläget faller de mig inte till hundra procent i smaken och när de nästan enbart spelar låtar från "Carolus Rex" (på svenska) försvinner alla nostalgiska kvaliteter. Jag har aldrig sett Helloween förr. Hoppas på inte alltför mycket nytt material. Men oavsett vilket - kul ska det bli.
Hade jag upplevt de här två dagarna som femtonåring hade jag gått under av pepp. Skitit ner mig. Svimmat av glädje. Fällt en tår. Eller något sådant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar