I sällskap av tatuerade, håriga norrmän - en afton med Kvelertak

I somras bevittnade jag - och många med mig - när Converge rullade in i stan och satte Debaser Malmö i gungning. De hade dragit med sig norska Kvelertak som öppningsband (och kompletterade turnén med hypnotiska Kylesa och helvetiska Gaza). Själv trillade jag in när norrmännen hade uppskattningsvis halva setet kvar, och missade alltså mycket av deras set. Men jag var inte ensam om det. Det var väldigt välfyllt när Converge avslutade kvällen, men knappt ens tjugo pers som dykt upp för att kolla på Kvelertak.

"Vi var här i somras med Converge och då var det inte en käft som kollade på oss!" sa sångaren Erlend Hjelvik i ett av sina mellansnack när Kvelertak återigen var i stan igår kväll. Sant. Och den här gången var det många fler på plats. Kanske rentav lika många som kollade på Converge, vad vet jag.

I alla fall, det var ingen dum spelning vi fick se! Röjigt, svettigt, sluskigt, fult, rått, hårt... ungefär allting man vill ha av en spelning med några hårdingar, med andra ord.

Men låt oss ta det från början.

Initialt skulle stockholmarna i Insekt agerat öppningsband, men hälsoproblem och annat otrevligt satte käppar i hjulen för den planen. Istället fick Spirits of the Dead, norrmän de med, äran att inleda kvällen.

Och jösses. Maken till tråkigt band har jag inte stött på sedan... ja, vi stryker "sedan" och säger istället maken till tråkigt band har jag inte stött på. Trött sjuttiotalsrock. Tunt komponerad (ett trist riff och en standardiserad basgång i bakgrunden, jämt och ständigt). Talanglös. Framförd med entusiasmen hos ett kassabiträde på Ica som närmar sig pensionen efter trettio år på samma kneg. Jag var nära att somna stående. Med andra ord - Spirits of the Dead är inte bra. Vi slutar där.

Tur då att bättring skulle erbjudas. För när Kvelertak gick på scen och kastade ut den hårdslående "Fossegrim" till den extatiska publiken, då började det likna något.

Eller, börja och börja. Det hann inte börja likna något förrän det faktiskt var något. Vad det var? En fantastiskt engagerad spelning som gav ammunition åt de moshsugna, övertygelse åt de tveksamma, allsångsmaterial åt de salongsberusade och inte minst en överväldigande upplevelse åt alla.

Det studsades på scen. Det kastades med gitarrer. Tröjor åkte av, bara överkroppar åkte fram. Svetten pärlade sig för att sedan rinna i floder. Huvuden skakades till musiken. Tempot var högt och svackor fanns det inte tid för. Kort sagt - Kvelertak visste hur man ska hantera en scen och hur man ska tillfredsställa en publik. Det här var, tveklöst, den bästa spelningen jag sett hittills i år.

Ska gnällspiken fram, så var det surt att de lät bli att framföra "Liktorn" som första extranummer, vilket de gjort i andra sammanhang. Och deras skiva kostade hundrafemtio kronor. Hutlöst, men likväl stod man där som ett fån vid merchbordet och hivade fram sedlar.

Missa inte Kvelertaks framtåg. Det är bara dig själv du gör illa i så fall.

Setlistan för kvällen:
Fossegrim
Sjøhyenar (Havets herrer)
Blodtørst
Offernatt
Ulvetid
Nekroskop
Ordsmedar av rang
Mjød
Utrydd dei svake

Snilepisk