Överlevnadsrapport

Mot alla odds gick jag i land i Stockholm med livet i behåll, om än duktigt fulltankad med alkohol. Det var i ärlighetens namn ingen bra idé att kröka till det som värst nittio minuter innan landgång. Å andra sida, resten av resan var jag upptagen med att recensera konserter. Vad skulle jag göra?

I alla fall, vi kör en snabbgenomgång på banduppställningen, så att ni hajar hur bra det var (alfabetisk ordning råder fortfarande):

Adept - strålande! Kanske rentav vara den bästa spelningen jag sett dem göra hittills. Grymt att få se ett annorlunda set också, även om jag velat höra mer från nya plattan "Death dealers".

Black City - noll människor på plats, men danskarna röjde ändå. Härligt att se. De är bättre än Mustasch har varit på många år. Inse det.

Bullet - viss besvikelse på publikresponsen. Annars är Växjösnubbarna stabila som vanligt.

Engel - hade båtens tyngsta ljudbild och väckte uppskattningsvis halva båtlasten ur bakfyllan. Med tanke på att publiktillströmningen aldrig sinade, så är antagandet nog inte helt taget ur luften.

Napalm Death - Barney Greenway är coolast i världen. Punkt.

Paradise Lost - inte särskilt roliga att kolla på. Istället använde britterna varenda muskel i kroppen till det musikaliska framförandet. Det fungerade.

Raised Fist - körde ungefär samma set som i Malmö i höstas. Men det var knäckande då och det var knäckande nu.

Du hittar setlistor från samtliga band här. Napalm Death-setet stämmer inte helt. De lirade inte så många låtar. Vet du vilka som ska bort, feel free att modifiera.

Jag känner mig också nödgad att förtälja lustiga incidenter som inträffade före, under och efter resan. Häng på!

...På Siljaterminalen strax innan avgång kom en snubbe fram till mig och visade sig vara från polisen. Han tyckte det var skumt att jag traskade runt lite löst i avgångshallen och frågade om jag varit i kontakt med narkotika. Ser jag verkligen så skum ut?

...Under Black Citys spelning kom en totalt mänsklighetsbefriad, dretfull medelåldersgubbe fram och kysste mig på kinden. Han gjorde samma sak under Napalm Death. Sedan försökte han stjäla öl från andra publikmedlemmar. Han var inte populär, det kan jag med säkerhet säga.

...Raised Fist-sångaren Alle Hagman fyllde trettiosex dagen i ära. Close Up-redaktör Robban dök upp på scen efter "Killing it" och bjöd på en prinsesstårta. Rykten säger att han initialt planerat att placera den i Alles ansikte, men avstod. Huruvida det är sant eller inte låter jag vara osagt.

...Båten gungade något brutalt under Raised Fists sista två låtar fram till ungefär fem minuter in i Bullets set. Jag mådde fruktansvärt illa just då. Nej, jag tål inte sjögång!

...Paradise Lost-medlemmarna sågs i tacobuffén under fredagen. Gitarristen Gregor Mackintosh såg ut att vara bandets värsta matvrak.

...Runt klockan fyra eller fem på torsdag morgon satt jag och två Close Up-kollegor över varsin öl och diskuterade vilka rockstjärnor som skulle vinna mot varandra om de möttes i en fight. Då kom Adept-gitarristen Jerry Repo fram och berömde min t-shirt (Adept, så klart). Sedan sluddrade han "Jag är så jävla full". Framåt några timmar, vid lunchtid, hörs följande meddelande i båtens högtalarsystem:

"Jerry Repo, ditt band ska snart stå på scen. Om du kan ta dig till Adepts hytt vore det jättebra."

Ryktesspridning om Adept skulle kunna genomföra sin spelning någon timme senare? You bet! Men det gjorde de, och med den äran.

Sammanfattningsvis ett högst lyckat evenemang. Det lär krävas att startfältet består av Cradle of Filth, Hammerfall, Korn, Takida, Rammstein, Joddla Med Siv och Idol-Bengt (eller Idol-Per eller Idol-Agda eller Idol-Märta eller Idol-vemfansomhelst) för att jag frivilligt ska avstå.

Men det står inte på agendan. För uppställningen på nästa båt kommer utgöras av Royal Republic, Zombiekrig, Comeback Kid, Cannibal Corpse, Yersinia, Chemical Vocation och Sick Of It All. Eller hur? Nej. Knappast. Men man kan väl få drömma lite?