Att placera delen där jag presenterar vad jag önskar inför 2011 här är kanske lite snurrigt. Å ena sidan borde den i rimlighetens namn ligga sist bland episoderna, och jag har minst en kvar att slutföra (avhandlingen av årets skivsläpp). Å andra sidan borde den kanske ha lagts innan jul. Det är väl ändå tomten som ser till att allt detta går i uppfyllelse?
Men strunt samma. Året är slut om elva timmar. Om tolv timmar hoppas jag att listan redan börjat avverkas.
Så, under 2011 vill jag...
...att Wilmer X-återföreningen ska bli permanent.
...uppleva återföreningar av Sepultura, Refused, Isis, Nine Nails, Breach, Broder Daniel, Led Zeppelin, Good Riddance, Ministry, Guns N' Roses och 16 Horsepower. Att ingetdera lär inträffa är en annan femma.
...ha hit The Dangerous Summer, Mastodon, Gallows, Thursday, Architects, Jackson Taylor, Comeback Kid, Aaron Watson, Filter, Your Demise, Kylesa, Against Me!, Alice in Chains, Social Distortion och Alexisonfire på headlineturnéer.
...höra en nysläppt platta av Bob Dylan.
...att Metaltown kompletterar sin uppställning med Threat Signal, Jesaiah, Yersinia, Whitechapel, Fear Factory och Chimaira.
...att West Coast Riot äger rum. Vad är det för trams att den verkar nedlagd inför i år? Sluta tramsa er och boka Gallows, Social Distortion, Sick of it All, The Dangerous Summer, The Offspring, The Bronx, Strung Out och The Gaslight Anthem.
...se Neurosis på scen igen.
...att band som Fuelhead, Enter The Hunt och Vanity Dies Hard ska få styrfart på sina karriärer igen.
...kunna säga att jag sett Motörhead live fem gånger. Det känns fruktansvärt att klockverket stannat vid fyra sedda konserter. Har bokarna på Vega i Köpenhamn kommit av sig?
...att Ulf Lundell ska plocka fram godbitar som "Lazarus", "Omaha", "Bättre tider", "Citizen Kane blues", "När jag kysser havet", "Hon gör mig galen" och "Aldrig nånsin din clown" under Malmökonserten den 18 mars.
...få mina förväntningar uppfyllda av de kommande skivorna från Rise Against, Bullet, The Haunted, Machine Head, Adept, Jesaiah, Calaisa, Baskery, Thursday och Sisters of Mercy. Om de sistnämnda får ut något överhuvudtaget, förstås.
...äntligen se nedläggningar av Rammstein och dagens bluff-Thin Lizzy.
...att Nifelheim ska ersätta Joddla Med Siv på Svedalarocken. Och att alla de senares fans får en spik i foten. Eller två.
Jag räknar kallt med att alla önskningar slår in.
fredag 31 december 2010
torsdag 23 december 2010
Debutanterna (2010 del IV)
En spännande aspekt av att sammanfatta ett gånget musikår är att se över vilka intressanta debuter som dykt upp under året.
I år vill jag påstå att Sverige har varit världsledande i att presentera förstlingverk från nya band. Av de tio debutanter jag valt att prisa är inte mindre än sju härifrån. Noterbart är också att tre av dessa valt att sjunga på sitt modersmål. Om det inte varit för att landet röstade in ett gäng illa förklädda nazister i riksdagen för några månader sedan hade jag rentav kunnat vara stolt över att vara svensk.
Jag räknar enbart fullängdare. Walking With Strangers - som egentligen krossat allt motstånd med EP:n "Buried, dead and done" - missar alltså precis målsnöret. Flera av banden nedan har också tidigare släppt varsin bolagssponsrad EP. Först i år har de kommit med fullödiga album, och därför räknas de som debutanter.
Mina favoritdebuter från i år är nedan listade i alfabetisk ordning. Vill ni veta vilken jag gillar bäst, fråga mig framåt småtimmarna en fuktig fredagsafton.
Bruket - En annan klass
Ett gäng industriarbetare från Fagersta som begripit att allting är vackert, så länge det har en fin, poetisk inramning. Fredrik Hellman är inte bara en fantastisk sångare och en riktig frontman, han är också en gudabenådad textförfattare.
Burn - Rock royale
Nej, bandnamnet kommer inte från Deep Purple-plattan. Vart det kommer från spelar faktiskt ingen roll. Vad som däremot spelar roll är att Göteborgarna i Burn begripit att rock'n'roll inte måste gå i hundranittio och ha snudd på metalliskt riffande för att gå hem under 00-talet. Istället lutar de sig tillbaka och satsar på känslan istället. Fungerar det? Idiotisk fråga! Årets skönaste rockalster.
Hurts - Happiness
Du kan knappast ha undgått att höra talas om dessa britter. Theo Hutchcraft (sång) och Adam Anderson (synt) har på "Happiness" rott ihop årets bästa poplåtar, och jag vill älska ömt med alla elva. Hade förmånen att träffa snubbarna under en knapp kvart i Stockholm innan deras ypperliga spelning på Debaser Medis, och deras genuint trevliga bemötande fick mig att bli ett ännu större fan.
Imperial State Electric - Imperial State Electric
Nicke Anderssons prestationer i Hellacopters har väl egentligen aldrig imponerat på mig. Men i Imperial State Electric tar han vara på sina sextiotalsinfluenser, och först nu - med kanonlåtar som "Holiday from my vacation" och "Lee Anne" - gillar jag något annat än hans dödsmetallkarriär.
Invasionen - Hela världen brinner
Det finns de som inte räknar detta som en debut, eftersom bandet tidigare hette Lost Patrol Band och lirade något helt annat. Men Invasionen markerar en helomvändning - nu är det ultrapolitisk, poppig och lättillgänglig punkrock på svenska som gäller. Klart det är en debut! Och med Dennis Lyxzén i fronten kan det inte gå fel.
The Kandidate - Until we are outnumbered
Forne Hatesphere-sångaren Jacob Bredahl har en sjujävla pipa att sjunga dödsthrash med. The Kandidate är vassare, brutalare och hårdare än Hatesphere. Inget världsomvälvande, men gott och väl tio käftsmällar som sitter där de ska. Synd att publikresponsen låg på minuskontot när de öppnade för Volbeat i Malmö. För i helvete, folk- begrip att dessa danskar sparkar stjärt!
Royal Republic - We are the royal
Malmökvartetten med überkarismatiske Adam Grahn i spetsen är Sveriges bästa liveband (på delad plats med Adept) idag. "We are the royal" bryter sig in i ditt hus, rockar skiten ur dig, pinkar ner dina behörigheter och försvinner innan du har en aning om vad som hände. Ett lysande exempel på livsnödvändig rock'n'roll, med andra ord.
Yersinia - Efter oss syndafloden
Som jag sa angående Bruket - med en poetisk inramning kan allt bli bra. Yersinia är mycket svårare än Bruket, och lirar en helt annan typ av musik. En relativt ny tappning av metalcore, skulle jag säga. De prickar in årets vackraste brutalitet, och jag faller. Hårt och länge.
Young Guns - All our kings are dead
Att spela halvpunkig powerpop är inte särskilt spännande på pappret. Men britterna i Young Guns gör det så mycket bättre än sina genrekollegor och komponerar låtar som faktiskt är angenämt poppiga. Dessutom vågar de blanda ut mainstreamflörtarna med snortungt riffande när andan faller på. De är ljusår före alla andra.
Zombiekrig - Undantagstillstånd
Gammaldags thrash metal med svenska texter? Hm. Nej, inte direkt vad jag längtat efter. Trodde jag. När jag hörde "Undantagstillstånd" insåg jag att det var precis tvärtom. Thrashband som lyckas leverera enbart hundraprocentliga riff på sin första platta behöver världen fler av. Texterna är härligt uppkäftiga. Musiken är förrädiskt medryckande. Känner du dig någonsin en smula utbränd på metalgenren? Lyssna på Zombiekrig. De påminner dig om exakt allt som du gillar med metal. Var det någon som sa dominans? Jag vet att jag gjorde i alla fall.
Bonus:
Dessvärre finns inte samtliga plattor ovan på Spotify. Burn finns inte, av den simpla anledningen att den inte släpps förrän om ett par dagar. Yersinia och Zombiekrig finns inte heller, av okända anledningar. Men de resterande har jag lagt upp i en spellista som du finner här. Som ersättning för Burns platta finns deras fjolårs-EP "A real rock'n'roll band".
Istället för "Efter oss syndafloden" lade jag in Yersinias två demos, "Yersinia" och "Lejonhjärta".
Zombiekrig? Inget vettigt substitut finns på Spotify. Däremot finns samtliga bitar från "Undantagstillstånd" att tillgå på Youtube. Yours truly radade upp dem i en spellista. Lyssna och köp! Det är trots allt årets bästa platta. Den är värd dina surt förvärvade slantar.
Tusan. Där avslöjade jag vilken av plattorna ovan jag gillar bäst. Oh well. Ingen skugga skall falla över de andra för det.
I år vill jag påstå att Sverige har varit världsledande i att presentera förstlingverk från nya band. Av de tio debutanter jag valt att prisa är inte mindre än sju härifrån. Noterbart är också att tre av dessa valt att sjunga på sitt modersmål. Om det inte varit för att landet röstade in ett gäng illa förklädda nazister i riksdagen för några månader sedan hade jag rentav kunnat vara stolt över att vara svensk.
Jag räknar enbart fullängdare. Walking With Strangers - som egentligen krossat allt motstånd med EP:n "Buried, dead and done" - missar alltså precis målsnöret. Flera av banden nedan har också tidigare släppt varsin bolagssponsrad EP. Först i år har de kommit med fullödiga album, och därför räknas de som debutanter.
Mina favoritdebuter från i år är nedan listade i alfabetisk ordning. Vill ni veta vilken jag gillar bäst, fråga mig framåt småtimmarna en fuktig fredagsafton.
Bruket - En annan klass
Ett gäng industriarbetare från Fagersta som begripit att allting är vackert, så länge det har en fin, poetisk inramning. Fredrik Hellman är inte bara en fantastisk sångare och en riktig frontman, han är också en gudabenådad textförfattare.
Burn - Rock royale
Nej, bandnamnet kommer inte från Deep Purple-plattan. Vart det kommer från spelar faktiskt ingen roll. Vad som däremot spelar roll är att Göteborgarna i Burn begripit att rock'n'roll inte måste gå i hundranittio och ha snudd på metalliskt riffande för att gå hem under 00-talet. Istället lutar de sig tillbaka och satsar på känslan istället. Fungerar det? Idiotisk fråga! Årets skönaste rockalster.
Hurts - Happiness
Du kan knappast ha undgått att höra talas om dessa britter. Theo Hutchcraft (sång) och Adam Anderson (synt) har på "Happiness" rott ihop årets bästa poplåtar, och jag vill älska ömt med alla elva. Hade förmånen att träffa snubbarna under en knapp kvart i Stockholm innan deras ypperliga spelning på Debaser Medis, och deras genuint trevliga bemötande fick mig att bli ett ännu större fan.
Imperial State Electric - Imperial State Electric
Nicke Anderssons prestationer i Hellacopters har väl egentligen aldrig imponerat på mig. Men i Imperial State Electric tar han vara på sina sextiotalsinfluenser, och först nu - med kanonlåtar som "Holiday from my vacation" och "Lee Anne" - gillar jag något annat än hans dödsmetallkarriär.
Invasionen - Hela världen brinner
Det finns de som inte räknar detta som en debut, eftersom bandet tidigare hette Lost Patrol Band och lirade något helt annat. Men Invasionen markerar en helomvändning - nu är det ultrapolitisk, poppig och lättillgänglig punkrock på svenska som gäller. Klart det är en debut! Och med Dennis Lyxzén i fronten kan det inte gå fel.
The Kandidate - Until we are outnumbered
Forne Hatesphere-sångaren Jacob Bredahl har en sjujävla pipa att sjunga dödsthrash med. The Kandidate är vassare, brutalare och hårdare än Hatesphere. Inget världsomvälvande, men gott och väl tio käftsmällar som sitter där de ska. Synd att publikresponsen låg på minuskontot när de öppnade för Volbeat i Malmö. För i helvete, folk- begrip att dessa danskar sparkar stjärt!
Royal Republic - We are the royal
Malmökvartetten med überkarismatiske Adam Grahn i spetsen är Sveriges bästa liveband (på delad plats med Adept) idag. "We are the royal" bryter sig in i ditt hus, rockar skiten ur dig, pinkar ner dina behörigheter och försvinner innan du har en aning om vad som hände. Ett lysande exempel på livsnödvändig rock'n'roll, med andra ord.
Yersinia - Efter oss syndafloden
Som jag sa angående Bruket - med en poetisk inramning kan allt bli bra. Yersinia är mycket svårare än Bruket, och lirar en helt annan typ av musik. En relativt ny tappning av metalcore, skulle jag säga. De prickar in årets vackraste brutalitet, och jag faller. Hårt och länge.
Young Guns - All our kings are dead
Att spela halvpunkig powerpop är inte särskilt spännande på pappret. Men britterna i Young Guns gör det så mycket bättre än sina genrekollegor och komponerar låtar som faktiskt är angenämt poppiga. Dessutom vågar de blanda ut mainstreamflörtarna med snortungt riffande när andan faller på. De är ljusår före alla andra.
Zombiekrig - Undantagstillstånd
Gammaldags thrash metal med svenska texter? Hm. Nej, inte direkt vad jag längtat efter. Trodde jag. När jag hörde "Undantagstillstånd" insåg jag att det var precis tvärtom. Thrashband som lyckas leverera enbart hundraprocentliga riff på sin första platta behöver världen fler av. Texterna är härligt uppkäftiga. Musiken är förrädiskt medryckande. Känner du dig någonsin en smula utbränd på metalgenren? Lyssna på Zombiekrig. De påminner dig om exakt allt som du gillar med metal. Var det någon som sa dominans? Jag vet att jag gjorde i alla fall.
Bonus:
Dessvärre finns inte samtliga plattor ovan på Spotify. Burn finns inte, av den simpla anledningen att den inte släpps förrän om ett par dagar. Yersinia och Zombiekrig finns inte heller, av okända anledningar. Men de resterande har jag lagt upp i en spellista som du finner här. Som ersättning för Burns platta finns deras fjolårs-EP "A real rock'n'roll band".
Istället för "Efter oss syndafloden" lade jag in Yersinias två demos, "Yersinia" och "Lejonhjärta".
Zombiekrig? Inget vettigt substitut finns på Spotify. Däremot finns samtliga bitar från "Undantagstillstånd" att tillgå på Youtube. Yours truly radade upp dem i en spellista. Lyssna och köp! Det är trots allt årets bästa platta. Den är värd dina surt förvärvade slantar.
Tusan. Där avslöjade jag vilken av plattorna ovan jag gillar bäst. Oh well. Ingen skugga skall falla över de andra för det.
onsdag 22 december 2010
De levande stunderna (2010 del III)
Med tårar i ögonen (nästan) konstaterar jag att konsertåret 2011, åtminstone för min del, är över.
Förra året såg jag nittio spelningar. I år blev det ett smärre brakrekord med etthundrafyrtiofyra sedda konserter. Nästan samtliga i sina helheter. Missade ungefär tio minuter i början av Kvelertaks set på Debaser den 22/7. Samma sak med Splitsides dito på KB dagen efter.
Dessutom tvingade kyla, regn och rusk iväg mig att köpa en kopp varmt kaffe under Megadeths spelning på Copenhell, och första halvan av extranumret "Peace sells" såg jag alltså inte. Gick också miste om några minuter i mitten av The Damned Things uppträdande på samma festival.
I övrigt har allt setts i sina helheter. Inga fem minuter av den spelningen och fem minuter av nästa för att kunna sätta upp så många konserter som möjligt.
Noterbart är att ingen har toppat den magiska guldtrion från ifjol (Nine Inch Nails på Arvika, Mott the Hoople i London och Green Day i Köpenhamn), men Pendulum kom igår väldigt, väldigt nära. Kunde inte med gott samvete sätta en fulländad tiopoängare på spelningen när guldmaterial som "Mutiny" och "The tempest" saknades. Men de kom i alla fall grymt nära.
I alla fall, en sammanfattning? Se nedan. Läs och begrunda. Inom betygen ligger allting i kronologisk ordning, naturligtvis. (tips: om du undrar vad jag sagt om någon särskild spelning, tryck ctrl + f och knacka in bandnamnet)
9,5p:
Pendulum, 21/12 Stora Vega, Köpenhamn
Med energi nog att värma en storstad i vinterkylan är den ultimata konsertupplevelsen nära.
9p:
Depeche Mode, 25/1 Malmö Arena
Proffsigt, proffsigt, proffsigt. Snyggt, snyggt, snyggt. Fantastiskt.
Machine Head, 3/2 Stora Vega, Köpenhamn
Oslagbart låtmaterial, ett inspirerat band och en taggad publik - kärleksförklaring.
Melody Gardot, 23/4 Konserthuset, Malmö
Otroligt cool tjej, suveräna medmusiker och en fantastisk show.
Woven Hand, 23/5 Lilla Vega, Köpenhamn
Svettigt, tungt, intensivt, brutalt och andlöst vackert.
Deftones, 11/6 Copenhell
Det emotionella står i centrum och värmer i den svinkalla natten.
Kent, 6/8 Sofiero Slott, Helsingborg
Så hjärtligt och kärleksfullt att jag brister ut i ändlösa glädjetårar.
The Gaslight Anthem, 28/10 KB, Malmö
Brian Fallon är en gud. 00-talets bästa rockband är på strålande humör och stämningen är skyhög.
Volbeat, 19/11 Forum, Köpenhamn
Plockar in (nästan) alla gästmusiker, filmar spelningen och visar upp sanslös pepp. Briljant!
Deftones, 27/11 KB-Hallen, Köpenhamn
Med en råpeppad Chino Moreno blir det en promenadseger.
Wilmer X, 4/12 Posthusplatsen, Malmö
Årets mest efterlängtade återkomst gör ingen besviken.
8p:
Adept, 21/1 KB, Malmö
Energiskt, ilsket och brutalt - samtidigt skönt och värmande.
Hatebreed, 3/2 Stora Vega, Köpenhamn
Brutalt så det förslår, energiskt så jag häpnar, hjärtligt så det står det härliga till.
Kent, 14/3 Malmö Arena
Den tveksamma setlistan vägs upp av en fantastisk show.
Danko Jones, 11/6 Copenhell
Förvandlar en ointresserad gles publik till en tät folkskara av Danko-fans.
Hatebreed, 11/6 Copenhell
Ger allt och lite till för fansen. 27 låtar brutalitet!
Suicidal Tendencies, 12/6 Copenhell
Vitala gamla tjockisar som älskar vad de gör. Och vi älskar dem.
Dillinger Escape Plan, 12/6 Copenhell
Kaos, krånglig teknik och våld blir i Dillinger Escape Plans regi en finessrik harmoni.
Kiss, 13/6 Malmö Stadion
Visst är det en teatershow. Men sanslöst välplanerad underhållning.
Invasionen, 17/6 West Coast Riot
Dennis Lyxzén är en fantastisk scenpersonlighet och äger hela festivalen under en halvtimme.
The Get Up Kids, 17/6 West Coast Riot
Efterlängtad återkomst och härligt charmiga gubbar. Skön jazzstil på rytmsektionen också.
Rise Against, 17/6 West Coast Riot
Tim McIlrath är en lysande frontman och med de fantastiska låtarna kan det inte gå fel.
Royal Republic, 16/7 Svedalarocken
Förvandlar tältscenen till en bastu. Ett av de bästa livebanden som går att se idag.
Converge, 22/7 Debaser, Malmö
Poetisk, skör ilska. Energi, bröt och oväsen. Mina damer och herrar, Converge.
Bad Religion, 23/7 KB, Malmö
Inte alls lika gubbiga som på West Coast Riot, utan tvärtom sjukt underhållande och vitala.
Bob Hund, 30/7 Helsingborgsfestivalen
Thomas Öberg är i högform och hela bandet är mer engagerat än på Malmöfestivalen ifjol.
Royal Republic, 23/8 Malmöfestivalen
Blir verkligen bättre och bättre för varje gång.
Against Me!, 24/8 Malmöfestivalen
Gasen i botten innebär ett sjukt ös på grymt välkomponerade och sköna låtar.
Adept, 25/8 Malmöfestivalen
Sveriges bästa liveband tillsammans med Royal Republic? Rakt - ja!
Volbeat, 7/10 Malmö Arena
Klockren setlista, nytt scenbygge, turnépremiär, peppade musiker. Framgångsrecept.
Hurts, 16/10 Debaser Medis, Stockholm
Blir stort och maffigt med små medel. Responsen är imponerande och Debaser knökfullt.
Dark Tranquillity, 25/10 KB, Malmö
Ljudet stinker. Allt annat är på topp. Ateistiska fullblodsalkisar kan leverera!
Watain, 29/10 KB, Malmö
Som att bli inlåst i en bastu med några döda grisar. Sedan blir bastun påkörd av tåget.
Yersinia, 5/11 Fäladsgården, Lund
Mattis Erngren är inte bara en fantastisk sångare, utan en brutalt enorm frontman också.
Royal Republic, 6/11 The Tivoli, Helsingborg
Sex (eller sju, beroende på hur man räknar) låtar får vi. Ändå; Royal Republic är sanslösa live.
Parkway Drive, 9/11 Klubben, Stockholm
Engagerad, spexig hitkavalkad med idel leenden. Helt enastående bra.
Comeback Kid, 9/11 Klubben, Stockholm
Ilsket och koncist. Precis som bra pungsparkspunk ska vara.
Nicke Borg Homeland, 11/12 Debaser, Malmö
Ensam med en akustisk gitarr lyckas Nicke Borg minst lika bra som Backyard Babies.
7p:
Her Bright Skies, 21/1 KB, Malmö
Hyvens start på The Toughest Kids Tour. Poppigheten sitter där den ska.
Fear Factory, 27/2 KB, Malmö
Industripionjärernas återkomst innebär en lång setlista och aldrig sinande engagemang. Burton C. Bell är hur cool som helst.
Lamb of God, 12/3 Mejeriet, Lund
Ett av metals bästa liveband levererar ånyo. Randy Blythe är kung.
August Burns Red, 12/3 Mejeriet, Lund
Stabilare och mer rutinerad insats än på Metaltown. White Washed!
Napalm Death, 11/6 Copenhell
Hur kan man inte älska Barney Greenway?
Adept, 12/6 Copenhell
Med rätt entusiasm kan inte ens de usla omständigheterna hejda Adept.
Dead By April, 12/6 Copenhell
Den nye extrasångaren gör susen - nu är de ett skitbra liveband.
Whitechapel, 12/6 Copenhell
Kort, intensivt och sällsynt brutalt.
Dropkick Murphys, 17/6 West Coast Riot
Kärleksfullt på sant irländsk fyllemanér. Om ändå misären tillåtit en att dansa.
Hoffmaestro & Chraa, 17/7 Svedalarocken
Sådan energi har aldrig skådats på Friluftsbadet i Svedala.
Atlas Losing Grip, 23/7 KB, Malmö
Nye sångaren innebär ett lyft, och deras nya material gränsar till briljant.
HEALTH, 24/8 Malmöfestivalen
Galenskaperna är sju resor värre än på Debaser i höstas.
Emil Jensen, 27/8 Malmöfestivalen
Poesi, humor, kärlek, svårmod och tröst i en charmig och engagerande kompott.
Teddybears, 27/8 Malmöfestivalen
En påkostad och imponerande show som heter duga. Coolare festivalavrundning finns inte.
Raubtier, 2/10 KB, Malmö
Norrländsk råhet levererad med hjärta. Ett band som förtjänar sin framgång.
Danko Jones, 14/10 KB, Malmö
Dåligt ljud och kass setlista gör att mellansnacket blir det bästa. Men fan vad bra det är.
Katatonia, 3/11 KB, Malmö
Blott låtarna räcker för att Katatonias Malmödebut stundvis ska snudda vid succé.
Walking With Strangers, 5/11 Fäladsgården, Lund
Materialet från färska EP:n "Buried dead and done" knäcker, röjer och dominerar på scen.
Chastise, 5/11 Fäladsgården, Lund
Ilsken hardcoreapproach med inslag av politik. Härligt svettigt.
Bruket, 12/11 Debaser, Malmö
Fredrik Hellman är en sann frontman och en fantastisk sångare. Borde vara huvudband för kvällen.
Adept, 21/11 KB, Malmö
Levererar alltid på scen. Det lokala öppningsbandet knäcker resten av uppställningen, kudos för det.
Raised Fist, 24/11 KB, Malmö
Mosh, skrik, hardcore och raka rör. Alle Hagmans tvåmetershopp är spektakulära.
Roky Erickson, 17/12 KB, Malmö
Roky missar ackordbyten och kommer in i låtarna fel. Väldigt ofta. Men extaskänslan väger upp.
6p:
Nitzer Ebb, 25/1 Malmö Arena
Schysst industriell brutalitet med en bra frontman. Lite enformigt, dock.
Bleeding Through, 3/2 Stora Vega, Köpenhamn
Engagerad öppning. Fast de borde kicka keyboardisten och anlita en exta gitarrist.
Thåström, 11/2 Stora Vega, Köpenhamn
Stundvis är Pimme skitbra, men extasen är lite för sällsynt. Besvikelse.
Johnossi, 11/2 Stora Vega, Köpenhamn
Föga anar jag vad som komma skall. Jag diggar och konstaterar att det låter Broder Daniel.
M.A.N., 27/2 KB, Malmö
Ignorerar den obefintliga publiken och röjer stenhårt istället. Beundransvärt.
Camela Leierth, 14/3 Malmö Arena
Lugnt, fint och stämningsfullt. Bra uppvärmning.
Federico Aubele, 23/4 Konserthuset, Malmö
Enbart romantik, sång och akustisk gitarr - fascinerande nog aldrig tråkigt.
Abramis Brama, 23/4 Bodoni, Malmö
Stabilt och svängigt. Men var är "Mamma Talar"?
Black Rebel Motorcycle Club, 27/5 KB, Malmö
En smula segstartat, men sjysst insats där musiken alltid står i centrum.
Supercharger, 11/6 Copenhell
Svängig och rock'n'rollig öppning på festivalen. Mycket trevligt!
Megadeth, 11/6 Copenhell
Fortfarande ganska överskattade, men David Ellefson återinför lite energi i bandet.
Mustasch, 13/6 Malmö Stadion
Förutsägbart, visst, men är Ralf på humör så svänger det satan ta mig.
Runawaydroid, 17/6 West Coast Riot
Lovande emo/pop/rock. Lite mer scenvana hade gjort susen.
Bad Religion, 17/6 West Coast Riot
Ganska gubbigt och segt, men det lossnar till slut, och är grymt bra emellanåt.
Sista Sekunden, 17/6 West Coast Riot
Energiskt, röjigt och rått. Fler melodiska låtar från senaste skivan hade varit bra.
Kvelertak, 22/7 Debaser, Malmö
Sluskiga norrmän lirar black metal-punk'n'roll. Härligt fulsnyggt.
Splitside, 23/7 KB, Malmö
Arbetarklasspunk från Blekinge. Jag gillar't!
Lars Winnerbäck, 22/8 Malmöfestivalen
Jodå, visst är han bra den där Winnerbäck. Fast två timmar är lite väl mastigt.
Johnossi, 24/8 Malmöfestivalen
De förtjänar framgången, helt klart. Fast stundvis segar det till sig.
Darkane, 2/10 KB, Malmö
Sanslöst rutinerat och skickligt framfört. Vilka musiker! Men låtlistan hade kunnat vara bättre.
Entombed, 7/10 Malmö Arena
LG Petrov är dödsmetallens coolaste frontman. Men det är fusk att inte spela hela "Left hand path".
Young Guns, 14/10 KB, Malmö
Snälla, söta pojkar som sliter hund för att få igång publiken. De lyckas ganska bra.
Noonie Bao, 16/10 Debaser Medis, Stockholm
Ömsom skört och stämningsfullt, ömsom intensivt utav bara den. Kontrasterna fungerar bra.
Sharks, 28/10 KB, Malmö
The Clash-dyrkan på hög nivå. Ett klart lovande band.
Deströyer 666, 29/10 KB, Malmö
Sjukt hårt, sjukt rått, sjukt stabilt. Synd att trumsetet krasar och slutet blir alltför abrupt.
Aim for the Sunrise, 5/11 Fäladsgården, Lund
Fegar med rensången, men bassisten Joel Aikio river nästan inredningen med sitt röj. En fröjd att se.
Burning Libra, 6/11 The Tivoli, Helsingborg
Deftones goes metalcore. Skickligt komponerade låtar och hejdlöst peppat framförande.
Bleeding Through, 9/11 Klubben, Stockholm
Brandan Schieppati är en enorm frontman. Hade gärna sett ett längre set än fem låtar.
Imperial State Electric, 12/11 Debaser, Malmö
Rock'n'roll är kul. Så ska det vara. Men till slut blir det för mycket av det goda.
Entombed, 19/11 Forum, Köpenhamn
Entombed är Entombed är Entombed är Entombed. LG är fortfarande coolast i världen.
The Kandidate, 19/11 Forum, Köpenhamn
Med bättre respons än i Malmö kan Kandidate lägga i ytterligare en växel.
Heaven Shall Burn, 21/11 KB, Malmö
Glatt humör, leenden och röda skjortor kontra ultrabrutalitet. Tyskarna har en ganska cool grej. Men var är "Armia"?
Suicide Silence, 21/11 KB, Malmö
Mitch Lucker må se ut som en tönt på promofoton, men på scen är han en monstruös frontman.
Trigger the Bloodshed, 22/11 KB, Malmö
Sångaren uppför sig och ser ut som Leo Johnson i "Twin Peaks". Med råge brutalast för kvällen.
Coheed and Cambria, 27/11 KB-Hallen, Köpenhamn
Att det inte blir någon "Far" och att ljudet suger drar ner en stundvis fantastisk spelning. Ojämnt.
Soilwork, 9/12 KB, Malmö
För många nya låtar, för lång startsträcka och för kort spelning för att jag ska bli helt nöjd. Annars? Ypperligt.
All That Remains, 9/12 KB, Malmö
Philip Labonte med manskap sätter gasen i botten och övertygar även den värste negativist.
Neaera, 9/12 KB, Malmö
Tok(rol)iga tyskar som sätter månadsrekord i att vara peppat förband.
5p:
Mustasch, 31/1 KB, Malmö
Så här oengagerad har jag aldrig sett Ralf. Fast till sist lossnar det. I alla fall lite grann.
Aggressive Chill, 31/1 KB, Malmö
Hyfsad, hårdsvängig rock som vi hört förr. Ganska okarismatiskt framfört också.
Saxon, 26/3 Mejeriet, Lund
Åldern börjar till slut komma ikapp Saxon. Jag lipar.
Ducks Deluxe, 3/4 Babel, Malmö
Gosse vad gamla och trötta de är. Men ett gäng bra låtar finns där. Det blir bättre mot slutet.
Skånska Mord, 23/4 Bodoni, Malmö
Ganska enformigt, men attans vad tungt.
Spindrift, 27/5 KB, Malmö
Härligt underhållande Clint Eastwood-rock, men det fungerar nog bättre på skiva.
The Damned Things, 12/6 Copenhell
Alla är där för att se Scott Ian. Lite trist. Visst är det helt okej, men inte mycket mer.
John Fogerty, 5/7 Sofiero Slott, Helsinborg
Vad tusan händer? John saknar entusiasm och kör på 99% rutin. Det fungerar, men ändå. Vad fan?
Europe, 16/7 Svedalarocken
Rutinerat och proffsigt. Men ganska stelt emellanåt.
Dan Hylander, 17/7 Svedalarocken
Gamle Dan briljerar aldrig, men är oftast underhållande.
Kylesa, 22/7 Debaser, Malmö
Tre sångare, alla låter förjävligt live. Materialet från "Static tensions" imponerar inte heller på mig.
Gaza, 22/7 Debaser, Malmö
Neurosis-hardcorepunk? Typ. Ganska helvetiskt, men bara intressant i viss mån.
The Pains of Being Pure at Heart, 21/8 Malmöfestivalen
Bra musik, men uttryckslöst som få. Småtrevligt.
The Haunted, 25/8 Malmöfestivalen
Ljudet är horribelt och Dolving ges för lite uttrymme. Synd. Inte lika stabilt som det kunde varit.
Tomas Andersson Wij, 25/8 Malmöfestivalen
Fantastiska låtar, men det tar Tomas trekvart att komma igång. Sedan är det nästan slut.
The Kandidate, 7/10 Malmö Arena
Gör en hedervärd insats under taskiga omständigheter och en tvärusel publik.
Six Million Ways, 5/11 Fäladsgården, Lund
Väldigt grönt band, men de gör ett klanderfritt och engagerat uppträdande.
Bonedog, 6/11 The Tivoli, Helsingborg
Gubbig och skönt gungig bluesrock.
War From a Harlots Mouth, 9/11 Klubben, Stockholm
Tokigt, tokigt, tokigt. Imponerande scenshow som väger upp för ganska påfrestande musik.
Your Demise, 9/11 Klubben, Stockholm
Tre låtar med grymt dåligt ljud. Tur då att låtarna är suveräna och bandmedlemmarna peppade.
No Omega, 9/11 Klubben, Stockholm
Hastigt inringda och något malplacerade. Men de gör bra ifrån sig.
Malum, 24/11 KB, Malmö
Meshuggahcore. Schysst musik. Mer scenvana och en fungerande mikrofon hade gjort susen.
Caliban, 9/12 KB, Malmö
Bättre låtar och mindre playback hade suttit fint. I övrigt är tyskarna en väloljad maskin.
Bleed From Within, 9/12 KB, Malmö
En grym frontman som saknar ordentlig uppbackning från övriga bandet. Trist. Schyssta låtar annars.
4p:
Job for a Cowboy, 12/3 Mejeriet, Lund
Enformigt, så enformigt, så enformigt. Väldigt okarismatiskt också.
Rasmus Kellerman, 23/5 Lilla Vega, Köpenhamn
Inget fel på låtarna, men det är alltför enahanda i fyrtiofem minuter.
Brute, 17/6 West Coast Riot
Brutalt och argt, men saknar energi och adrenalin att backa upp attityden.
Roll the Dice, 6/8 Sofiero Slott, Helsingborg
Musiken är okej instrumental electronica, men det är inte kul att stirra på.
Insomnium, 25/10 KB, Malmö
Mer förinspelat än live, och musiken är inte alls gjord för att framföras på scen. Gäsp!
Chuck Ragan, 28/10 KB, Malmö
Grym snubbe med bra röst, men enbart akustisk gitarr och fiol i nästan trekvart blir långtråkigt.
RAM, 29/10 KB, Malmö
Fantasilös Iron Maiden-dyrkan och en sanslöst pinsam sångare. Men sjukt true, antar jag. Och "Forced entry" är en schysst låt.
One Without, 3/11 KB, Malmö
Engagerade musiker, men med noll respons tappar de snart hågen. Musiken är ganska trist också.
TrashQueen, 6/11 The Tivoli, Helsingborg
Satsar på sleaze deluxe och tar i så att de spricker med klyschorna. Lite väl tramsigt. Men det svänger.
Zero Illusions, 6/11 The Tivoli, Helsingborg
En del fina riff, i övrigt inte riktigt min tepåse. Men sångaren är i alla fall topp tunnor galen.
Emmure, 9/11 Klubben, Stockholm
Breakdown på breakdown på breakdown med en tjock, tråkig sångare.
As I Lay Dying, 21/11 KB, Malmö
Bassisten sköter rensången snyggt, men överlag ger snubbarna ett ganska segt och slitet intryck.
Job for a Cowbow, 22/11 KB, Malmö
Två bra egna låtar och en cool The Crown-cover. Annars? Snark. Breakdowns och dålig sång. Boring!
Annotations of an Autopsy, 22/11 KB, Malmö
På skiva är britterna hur coola som helst. På scen är det trist McDonalds-döds.
Golden Kanine, 17/12 KB, Malmö
Indie-altcountry som omedelbart försvinner ur mitt medvetande.
3p:
Between the Buried and Me, 12/3 Mejeriet, Lund
Visst gör de sin sak bra, men det är alldeles för konstlat och knäppt för min smak.
3 Inches of Blood, 11/6 Copenhell
Profillöst, töntigt och en usel sångare. I vind och regn. Nej tack.
2p:
Takida, 17/7 Svedalarocken
Det är faktiskt okej att våga sticka ut lite. Berätta det för Takida, snälla någon.
Avatar, 25/10 KB, Malmö
Ledsen, men ert nya material suger ännu mer på scen än på skiva. Gudars skymning vad dåligt.
1p:
Dirty Passion, 26/3 Mejeriet, Lund
Otajt, nervöst och sjukt dåliga låtar. "Liar" är dessutom smått homofobisk. Tramsband.
Kommer detta toppas nästa år? Bra fråga. 2011, do your worst!
Förra året såg jag nittio spelningar. I år blev det ett smärre brakrekord med etthundrafyrtiofyra sedda konserter. Nästan samtliga i sina helheter. Missade ungefär tio minuter i början av Kvelertaks set på Debaser den 22/7. Samma sak med Splitsides dito på KB dagen efter.
Dessutom tvingade kyla, regn och rusk iväg mig att köpa en kopp varmt kaffe under Megadeths spelning på Copenhell, och första halvan av extranumret "Peace sells" såg jag alltså inte. Gick också miste om några minuter i mitten av The Damned Things uppträdande på samma festival.
I övrigt har allt setts i sina helheter. Inga fem minuter av den spelningen och fem minuter av nästa för att kunna sätta upp så många konserter som möjligt.
Noterbart är att ingen har toppat den magiska guldtrion från ifjol (Nine Inch Nails på Arvika, Mott the Hoople i London och Green Day i Köpenhamn), men Pendulum kom igår väldigt, väldigt nära. Kunde inte med gott samvete sätta en fulländad tiopoängare på spelningen när guldmaterial som "Mutiny" och "The tempest" saknades. Men de kom i alla fall grymt nära.
I alla fall, en sammanfattning? Se nedan. Läs och begrunda. Inom betygen ligger allting i kronologisk ordning, naturligtvis. (tips: om du undrar vad jag sagt om någon särskild spelning, tryck ctrl + f och knacka in bandnamnet)
9,5p:
Pendulum, 21/12 Stora Vega, Köpenhamn
Med energi nog att värma en storstad i vinterkylan är den ultimata konsertupplevelsen nära.
9p:
Depeche Mode, 25/1 Malmö Arena
Proffsigt, proffsigt, proffsigt. Snyggt, snyggt, snyggt. Fantastiskt.
Machine Head, 3/2 Stora Vega, Köpenhamn
Oslagbart låtmaterial, ett inspirerat band och en taggad publik - kärleksförklaring.
Melody Gardot, 23/4 Konserthuset, Malmö
Otroligt cool tjej, suveräna medmusiker och en fantastisk show.
Woven Hand, 23/5 Lilla Vega, Köpenhamn
Svettigt, tungt, intensivt, brutalt och andlöst vackert.
Deftones, 11/6 Copenhell
Det emotionella står i centrum och värmer i den svinkalla natten.
Kent, 6/8 Sofiero Slott, Helsingborg
Så hjärtligt och kärleksfullt att jag brister ut i ändlösa glädjetårar.
The Gaslight Anthem, 28/10 KB, Malmö
Brian Fallon är en gud. 00-talets bästa rockband är på strålande humör och stämningen är skyhög.
Volbeat, 19/11 Forum, Köpenhamn
Plockar in (nästan) alla gästmusiker, filmar spelningen och visar upp sanslös pepp. Briljant!
Deftones, 27/11 KB-Hallen, Köpenhamn
Med en råpeppad Chino Moreno blir det en promenadseger.
Wilmer X, 4/12 Posthusplatsen, Malmö
Årets mest efterlängtade återkomst gör ingen besviken.
8p:
Adept, 21/1 KB, Malmö
Energiskt, ilsket och brutalt - samtidigt skönt och värmande.
Hatebreed, 3/2 Stora Vega, Köpenhamn
Brutalt så det förslår, energiskt så jag häpnar, hjärtligt så det står det härliga till.
Kent, 14/3 Malmö Arena
Den tveksamma setlistan vägs upp av en fantastisk show.
Danko Jones, 11/6 Copenhell
Förvandlar en ointresserad gles publik till en tät folkskara av Danko-fans.
Hatebreed, 11/6 Copenhell
Ger allt och lite till för fansen. 27 låtar brutalitet!
Suicidal Tendencies, 12/6 Copenhell
Vitala gamla tjockisar som älskar vad de gör. Och vi älskar dem.
Dillinger Escape Plan, 12/6 Copenhell
Kaos, krånglig teknik och våld blir i Dillinger Escape Plans regi en finessrik harmoni.
Kiss, 13/6 Malmö Stadion
Visst är det en teatershow. Men sanslöst välplanerad underhållning.
Invasionen, 17/6 West Coast Riot
Dennis Lyxzén är en fantastisk scenpersonlighet och äger hela festivalen under en halvtimme.
The Get Up Kids, 17/6 West Coast Riot
Efterlängtad återkomst och härligt charmiga gubbar. Skön jazzstil på rytmsektionen också.
Rise Against, 17/6 West Coast Riot
Tim McIlrath är en lysande frontman och med de fantastiska låtarna kan det inte gå fel.
Royal Republic, 16/7 Svedalarocken
Förvandlar tältscenen till en bastu. Ett av de bästa livebanden som går att se idag.
Converge, 22/7 Debaser, Malmö
Poetisk, skör ilska. Energi, bröt och oväsen. Mina damer och herrar, Converge.
Bad Religion, 23/7 KB, Malmö
Inte alls lika gubbiga som på West Coast Riot, utan tvärtom sjukt underhållande och vitala.
Bob Hund, 30/7 Helsingborgsfestivalen
Thomas Öberg är i högform och hela bandet är mer engagerat än på Malmöfestivalen ifjol.
Royal Republic, 23/8 Malmöfestivalen
Blir verkligen bättre och bättre för varje gång.
Against Me!, 24/8 Malmöfestivalen
Gasen i botten innebär ett sjukt ös på grymt välkomponerade och sköna låtar.
Adept, 25/8 Malmöfestivalen
Sveriges bästa liveband tillsammans med Royal Republic? Rakt - ja!
Volbeat, 7/10 Malmö Arena
Klockren setlista, nytt scenbygge, turnépremiär, peppade musiker. Framgångsrecept.
Hurts, 16/10 Debaser Medis, Stockholm
Blir stort och maffigt med små medel. Responsen är imponerande och Debaser knökfullt.
Dark Tranquillity, 25/10 KB, Malmö
Ljudet stinker. Allt annat är på topp. Ateistiska fullblodsalkisar kan leverera!
Watain, 29/10 KB, Malmö
Som att bli inlåst i en bastu med några döda grisar. Sedan blir bastun påkörd av tåget.
Yersinia, 5/11 Fäladsgården, Lund
Mattis Erngren är inte bara en fantastisk sångare, utan en brutalt enorm frontman också.
Royal Republic, 6/11 The Tivoli, Helsingborg
Sex (eller sju, beroende på hur man räknar) låtar får vi. Ändå; Royal Republic är sanslösa live.
Parkway Drive, 9/11 Klubben, Stockholm
Engagerad, spexig hitkavalkad med idel leenden. Helt enastående bra.
Comeback Kid, 9/11 Klubben, Stockholm
Ilsket och koncist. Precis som bra pungsparkspunk ska vara.
Nicke Borg Homeland, 11/12 Debaser, Malmö
Ensam med en akustisk gitarr lyckas Nicke Borg minst lika bra som Backyard Babies.
7p:
Her Bright Skies, 21/1 KB, Malmö
Hyvens start på The Toughest Kids Tour. Poppigheten sitter där den ska.
Fear Factory, 27/2 KB, Malmö
Industripionjärernas återkomst innebär en lång setlista och aldrig sinande engagemang. Burton C. Bell är hur cool som helst.
Lamb of God, 12/3 Mejeriet, Lund
Ett av metals bästa liveband levererar ånyo. Randy Blythe är kung.
August Burns Red, 12/3 Mejeriet, Lund
Stabilare och mer rutinerad insats än på Metaltown. White Washed!
Napalm Death, 11/6 Copenhell
Hur kan man inte älska Barney Greenway?
Adept, 12/6 Copenhell
Med rätt entusiasm kan inte ens de usla omständigheterna hejda Adept.
Dead By April, 12/6 Copenhell
Den nye extrasångaren gör susen - nu är de ett skitbra liveband.
Whitechapel, 12/6 Copenhell
Kort, intensivt och sällsynt brutalt.
Dropkick Murphys, 17/6 West Coast Riot
Kärleksfullt på sant irländsk fyllemanér. Om ändå misären tillåtit en att dansa.
Hoffmaestro & Chraa, 17/7 Svedalarocken
Sådan energi har aldrig skådats på Friluftsbadet i Svedala.
Atlas Losing Grip, 23/7 KB, Malmö
Nye sångaren innebär ett lyft, och deras nya material gränsar till briljant.
HEALTH, 24/8 Malmöfestivalen
Galenskaperna är sju resor värre än på Debaser i höstas.
Emil Jensen, 27/8 Malmöfestivalen
Poesi, humor, kärlek, svårmod och tröst i en charmig och engagerande kompott.
Teddybears, 27/8 Malmöfestivalen
En påkostad och imponerande show som heter duga. Coolare festivalavrundning finns inte.
Raubtier, 2/10 KB, Malmö
Norrländsk råhet levererad med hjärta. Ett band som förtjänar sin framgång.
Danko Jones, 14/10 KB, Malmö
Dåligt ljud och kass setlista gör att mellansnacket blir det bästa. Men fan vad bra det är.
Katatonia, 3/11 KB, Malmö
Blott låtarna räcker för att Katatonias Malmödebut stundvis ska snudda vid succé.
Walking With Strangers, 5/11 Fäladsgården, Lund
Materialet från färska EP:n "Buried dead and done" knäcker, röjer och dominerar på scen.
Chastise, 5/11 Fäladsgården, Lund
Ilsken hardcoreapproach med inslag av politik. Härligt svettigt.
Bruket, 12/11 Debaser, Malmö
Fredrik Hellman är en sann frontman och en fantastisk sångare. Borde vara huvudband för kvällen.
Adept, 21/11 KB, Malmö
Levererar alltid på scen. Det lokala öppningsbandet knäcker resten av uppställningen, kudos för det.
Raised Fist, 24/11 KB, Malmö
Mosh, skrik, hardcore och raka rör. Alle Hagmans tvåmetershopp är spektakulära.
Roky Erickson, 17/12 KB, Malmö
Roky missar ackordbyten och kommer in i låtarna fel. Väldigt ofta. Men extaskänslan väger upp.
6p:
Nitzer Ebb, 25/1 Malmö Arena
Schysst industriell brutalitet med en bra frontman. Lite enformigt, dock.
Bleeding Through, 3/2 Stora Vega, Köpenhamn
Engagerad öppning. Fast de borde kicka keyboardisten och anlita en exta gitarrist.
Thåström, 11/2 Stora Vega, Köpenhamn
Stundvis är Pimme skitbra, men extasen är lite för sällsynt. Besvikelse.
Johnossi, 11/2 Stora Vega, Köpenhamn
Föga anar jag vad som komma skall. Jag diggar och konstaterar att det låter Broder Daniel.
M.A.N., 27/2 KB, Malmö
Ignorerar den obefintliga publiken och röjer stenhårt istället. Beundransvärt.
Camela Leierth, 14/3 Malmö Arena
Lugnt, fint och stämningsfullt. Bra uppvärmning.
Federico Aubele, 23/4 Konserthuset, Malmö
Enbart romantik, sång och akustisk gitarr - fascinerande nog aldrig tråkigt.
Abramis Brama, 23/4 Bodoni, Malmö
Stabilt och svängigt. Men var är "Mamma Talar"?
Black Rebel Motorcycle Club, 27/5 KB, Malmö
En smula segstartat, men sjysst insats där musiken alltid står i centrum.
Supercharger, 11/6 Copenhell
Svängig och rock'n'rollig öppning på festivalen. Mycket trevligt!
Megadeth, 11/6 Copenhell
Fortfarande ganska överskattade, men David Ellefson återinför lite energi i bandet.
Mustasch, 13/6 Malmö Stadion
Förutsägbart, visst, men är Ralf på humör så svänger det satan ta mig.
Runawaydroid, 17/6 West Coast Riot
Lovande emo/pop/rock. Lite mer scenvana hade gjort susen.
Bad Religion, 17/6 West Coast Riot
Ganska gubbigt och segt, men det lossnar till slut, och är grymt bra emellanåt.
Sista Sekunden, 17/6 West Coast Riot
Energiskt, röjigt och rått. Fler melodiska låtar från senaste skivan hade varit bra.
Kvelertak, 22/7 Debaser, Malmö
Sluskiga norrmän lirar black metal-punk'n'roll. Härligt fulsnyggt.
Splitside, 23/7 KB, Malmö
Arbetarklasspunk från Blekinge. Jag gillar't!
Lars Winnerbäck, 22/8 Malmöfestivalen
Jodå, visst är han bra den där Winnerbäck. Fast två timmar är lite väl mastigt.
Johnossi, 24/8 Malmöfestivalen
De förtjänar framgången, helt klart. Fast stundvis segar det till sig.
Darkane, 2/10 KB, Malmö
Sanslöst rutinerat och skickligt framfört. Vilka musiker! Men låtlistan hade kunnat vara bättre.
Entombed, 7/10 Malmö Arena
LG Petrov är dödsmetallens coolaste frontman. Men det är fusk att inte spela hela "Left hand path".
Young Guns, 14/10 KB, Malmö
Snälla, söta pojkar som sliter hund för att få igång publiken. De lyckas ganska bra.
Noonie Bao, 16/10 Debaser Medis, Stockholm
Ömsom skört och stämningsfullt, ömsom intensivt utav bara den. Kontrasterna fungerar bra.
Sharks, 28/10 KB, Malmö
The Clash-dyrkan på hög nivå. Ett klart lovande band.
Deströyer 666, 29/10 KB, Malmö
Sjukt hårt, sjukt rått, sjukt stabilt. Synd att trumsetet krasar och slutet blir alltför abrupt.
Aim for the Sunrise, 5/11 Fäladsgården, Lund
Fegar med rensången, men bassisten Joel Aikio river nästan inredningen med sitt röj. En fröjd att se.
Burning Libra, 6/11 The Tivoli, Helsingborg
Deftones goes metalcore. Skickligt komponerade låtar och hejdlöst peppat framförande.
Bleeding Through, 9/11 Klubben, Stockholm
Brandan Schieppati är en enorm frontman. Hade gärna sett ett längre set än fem låtar.
Imperial State Electric, 12/11 Debaser, Malmö
Rock'n'roll är kul. Så ska det vara. Men till slut blir det för mycket av det goda.
Entombed, 19/11 Forum, Köpenhamn
Entombed är Entombed är Entombed är Entombed. LG är fortfarande coolast i världen.
The Kandidate, 19/11 Forum, Köpenhamn
Med bättre respons än i Malmö kan Kandidate lägga i ytterligare en växel.
Heaven Shall Burn, 21/11 KB, Malmö
Glatt humör, leenden och röda skjortor kontra ultrabrutalitet. Tyskarna har en ganska cool grej. Men var är "Armia"?
Suicide Silence, 21/11 KB, Malmö
Mitch Lucker må se ut som en tönt på promofoton, men på scen är han en monstruös frontman.
Trigger the Bloodshed, 22/11 KB, Malmö
Sångaren uppför sig och ser ut som Leo Johnson i "Twin Peaks". Med råge brutalast för kvällen.
Coheed and Cambria, 27/11 KB-Hallen, Köpenhamn
Att det inte blir någon "Far" och att ljudet suger drar ner en stundvis fantastisk spelning. Ojämnt.
Soilwork, 9/12 KB, Malmö
För många nya låtar, för lång startsträcka och för kort spelning för att jag ska bli helt nöjd. Annars? Ypperligt.
All That Remains, 9/12 KB, Malmö
Philip Labonte med manskap sätter gasen i botten och övertygar även den värste negativist.
Neaera, 9/12 KB, Malmö
Tok(rol)iga tyskar som sätter månadsrekord i att vara peppat förband.
5p:
Mustasch, 31/1 KB, Malmö
Så här oengagerad har jag aldrig sett Ralf. Fast till sist lossnar det. I alla fall lite grann.
Aggressive Chill, 31/1 KB, Malmö
Hyfsad, hårdsvängig rock som vi hört förr. Ganska okarismatiskt framfört också.
Saxon, 26/3 Mejeriet, Lund
Åldern börjar till slut komma ikapp Saxon. Jag lipar.
Ducks Deluxe, 3/4 Babel, Malmö
Gosse vad gamla och trötta de är. Men ett gäng bra låtar finns där. Det blir bättre mot slutet.
Skånska Mord, 23/4 Bodoni, Malmö
Ganska enformigt, men attans vad tungt.
Spindrift, 27/5 KB, Malmö
Härligt underhållande Clint Eastwood-rock, men det fungerar nog bättre på skiva.
The Damned Things, 12/6 Copenhell
Alla är där för att se Scott Ian. Lite trist. Visst är det helt okej, men inte mycket mer.
John Fogerty, 5/7 Sofiero Slott, Helsinborg
Vad tusan händer? John saknar entusiasm och kör på 99% rutin. Det fungerar, men ändå. Vad fan?
Europe, 16/7 Svedalarocken
Rutinerat och proffsigt. Men ganska stelt emellanåt.
Dan Hylander, 17/7 Svedalarocken
Gamle Dan briljerar aldrig, men är oftast underhållande.
Kylesa, 22/7 Debaser, Malmö
Tre sångare, alla låter förjävligt live. Materialet från "Static tensions" imponerar inte heller på mig.
Gaza, 22/7 Debaser, Malmö
Neurosis-hardcorepunk? Typ. Ganska helvetiskt, men bara intressant i viss mån.
The Pains of Being Pure at Heart, 21/8 Malmöfestivalen
Bra musik, men uttryckslöst som få. Småtrevligt.
The Haunted, 25/8 Malmöfestivalen
Ljudet är horribelt och Dolving ges för lite uttrymme. Synd. Inte lika stabilt som det kunde varit.
Tomas Andersson Wij, 25/8 Malmöfestivalen
Fantastiska låtar, men det tar Tomas trekvart att komma igång. Sedan är det nästan slut.
The Kandidate, 7/10 Malmö Arena
Gör en hedervärd insats under taskiga omständigheter och en tvärusel publik.
Six Million Ways, 5/11 Fäladsgården, Lund
Väldigt grönt band, men de gör ett klanderfritt och engagerat uppträdande.
Bonedog, 6/11 The Tivoli, Helsingborg
Gubbig och skönt gungig bluesrock.
War From a Harlots Mouth, 9/11 Klubben, Stockholm
Tokigt, tokigt, tokigt. Imponerande scenshow som väger upp för ganska påfrestande musik.
Your Demise, 9/11 Klubben, Stockholm
Tre låtar med grymt dåligt ljud. Tur då att låtarna är suveräna och bandmedlemmarna peppade.
No Omega, 9/11 Klubben, Stockholm
Hastigt inringda och något malplacerade. Men de gör bra ifrån sig.
Malum, 24/11 KB, Malmö
Meshuggahcore. Schysst musik. Mer scenvana och en fungerande mikrofon hade gjort susen.
Caliban, 9/12 KB, Malmö
Bättre låtar och mindre playback hade suttit fint. I övrigt är tyskarna en väloljad maskin.
Bleed From Within, 9/12 KB, Malmö
En grym frontman som saknar ordentlig uppbackning från övriga bandet. Trist. Schyssta låtar annars.
4p:
Job for a Cowboy, 12/3 Mejeriet, Lund
Enformigt, så enformigt, så enformigt. Väldigt okarismatiskt också.
Rasmus Kellerman, 23/5 Lilla Vega, Köpenhamn
Inget fel på låtarna, men det är alltför enahanda i fyrtiofem minuter.
Brute, 17/6 West Coast Riot
Brutalt och argt, men saknar energi och adrenalin att backa upp attityden.
Roll the Dice, 6/8 Sofiero Slott, Helsingborg
Musiken är okej instrumental electronica, men det är inte kul att stirra på.
Insomnium, 25/10 KB, Malmö
Mer förinspelat än live, och musiken är inte alls gjord för att framföras på scen. Gäsp!
Chuck Ragan, 28/10 KB, Malmö
Grym snubbe med bra röst, men enbart akustisk gitarr och fiol i nästan trekvart blir långtråkigt.
RAM, 29/10 KB, Malmö
Fantasilös Iron Maiden-dyrkan och en sanslöst pinsam sångare. Men sjukt true, antar jag. Och "Forced entry" är en schysst låt.
One Without, 3/11 KB, Malmö
Engagerade musiker, men med noll respons tappar de snart hågen. Musiken är ganska trist också.
TrashQueen, 6/11 The Tivoli, Helsingborg
Satsar på sleaze deluxe och tar i så att de spricker med klyschorna. Lite väl tramsigt. Men det svänger.
Zero Illusions, 6/11 The Tivoli, Helsingborg
En del fina riff, i övrigt inte riktigt min tepåse. Men sångaren är i alla fall topp tunnor galen.
Emmure, 9/11 Klubben, Stockholm
Breakdown på breakdown på breakdown med en tjock, tråkig sångare.
As I Lay Dying, 21/11 KB, Malmö
Bassisten sköter rensången snyggt, men överlag ger snubbarna ett ganska segt och slitet intryck.
Job for a Cowbow, 22/11 KB, Malmö
Två bra egna låtar och en cool The Crown-cover. Annars? Snark. Breakdowns och dålig sång. Boring!
Annotations of an Autopsy, 22/11 KB, Malmö
På skiva är britterna hur coola som helst. På scen är det trist McDonalds-döds.
Golden Kanine, 17/12 KB, Malmö
Indie-altcountry som omedelbart försvinner ur mitt medvetande.
3p:
Between the Buried and Me, 12/3 Mejeriet, Lund
Visst gör de sin sak bra, men det är alldeles för konstlat och knäppt för min smak.
3 Inches of Blood, 11/6 Copenhell
Profillöst, töntigt och en usel sångare. I vind och regn. Nej tack.
2p:
Takida, 17/7 Svedalarocken
Det är faktiskt okej att våga sticka ut lite. Berätta det för Takida, snälla någon.
Avatar, 25/10 KB, Malmö
Ledsen, men ert nya material suger ännu mer på scen än på skiva. Gudars skymning vad dåligt.
1p:
Dirty Passion, 26/3 Mejeriet, Lund
Otajt, nervöst och sjukt dåliga låtar. "Liar" är dessutom smått homofobisk. Tramsband.
Kommer detta toppas nästa år? Bra fråga. 2011, do your worst!
måndag 20 december 2010
Åstadkommanden (2010 del II)
För två år sedan sammanfattade jag det gångna året på min dåvarande blogg. En av delarna i serien innebar att jag delade ut potentiella, halv- (eller hel-) korkade priser till de som utmärkt sig på ett eller annat sätt.
Samma sak är på gång att hända nu.
Årets mellanpratare: Emil Jensen
"Folk säger att det är som att välja mellan pest och kolera att välja mellan vänstern och högern, men det är det inte. Pest innebär stora hemska bölder som sätter sig i ljumsken, medan kolera bara är en liten skitsak. För den som är masochist och vill ha något värre finns ju alltid Sverigedemokraterna". Blott det nyss nämnda gör att Emil förtjänar priset.
Potentiellt pris: en egen radioshow.
Årets missnöje: Khoma inställt på Malmöfestivalen
Storm och risk för ras gjorde att två scener fick stängas på Malmöfestivalen. Crazy Lixx fick ställa in. Sparzanza likaså. Allra värst: Khomas Malmödebut ägde inte rum nu heller.
Potentiellt pris: en ombokad spelning på KB.
Årets mest lyckosamma missöde: Adept på Stora Scenen
Samma storm gjorde emellertid att Adept fick flyttas till Stora Scenen och därmed kunde visa att de kan behärska även grymt stora scener. Fantastiskt!
Potentiellt pris: större rider.
Årets sämsta huvudband/förbands-matchning: Kent / Roll the Dice i Helsingborg.
Visst är Roll the Dices självbetitlade debut en hyfsad uppvisning i instrumental elektronika. Men att se två bedrövligt klädda snubbar blippa på varsin synt strax innan Kent erövrar våra hjärtan är snudd på groteskt.
Potentiellt pris: besöksförbud (Roll the Dice-snubbarna får inte vistas närmare än 200 meter från Jocke Berg).
Årets pinsammaste: Entombeds respons i Malmö.
Jag älskar Volbeat, men ställer mig tveksam till att en stor del av deras fans i Sverige numera består av inavlat white trash-slödder och svennebanan-typer (ja, just du!). Entombed är ett av Sveriges bästa dödsmetallband och så mycket bättre än Joddla Med Siv och Lasse Stefanz. Ge dem lite feedback. Kom igen.
Potentiellt pris: två örfilar var till större delen av publikmedlemmarna.
Årets beslut: System of a Downs återkomst.
Ytterligare ord överflödiga.
Potentiellt pris: varsin Paradis-ask till bandmedlemmarna.
Årets tönt: Cam Pipes, sångare i 3 Inches Blood.
"You won't let the rain bother you, because you're metal!". Nej, jag störs visst då av regnet. "This song is about the mighty Thor smashing his hammer in the face of Jesus". Men. Alltså. Ja. Vi skandinavier blir ju sjukt impade av att några Dungeons & Dragons-fans från Kanada gillar Asagudarna. Visste ni förresten att Tor och Jesus inte existerar i samma mytologi? Nej, trodde inte det heller. Väx upp.
Potentiellt pris: utegångsförbud.
Årets intervjusvar: "Det är som att sätta en vinkelslip i handen på någon som tror att det är ett sugrör"
Pär Hulkoff om att låta popskribenter som gillar Markus Krunegård recensera Raubtiers plattor. Läs hela intervjun här och här.
Potentiellt pris: öhm... ett fint diplom?
Årets studiosamarbete: Pendulum/In Flames - Self vs. self
Må så vara att låten återfinns på australiensarnas senaste platta "Immersion" - det är den bästa In Flames-låten som komponerats sedan "My sweet shadow". Jodå. Lyssna, så märker du.
Potentiellt pris: Björn Gelotte får bilda ett låtskrivarteam med Rob Swire.
Årets idiot: Snöstormen som sabbar Imperial Never Say Die-turnéstoppet i Stockholm.
Jag reser sextio mil för att spana in årets grymmaste turnépaket - och en satans snöstorm förstör nästan allt. We Came As Romans får ställa in, Your Demise får inte soundchecka (och låter därför förjävligt) och resterande band får korta sina spelningar. Kraftigt. Parkway Drive får skippa "The siren's song". Så obeskrivligt surt.
Potentiellt pris: nytt datum (ett snöfritt sådant!) för samma turnépaket.
Årets kejsare utan kläder: Masshysteri.
Trenden säger att folk ska apa efter Ebba Grön numera. Och visst. Invasionen och Bruket lyckas sjukt bra. Men Masshysteri? Dåliga låtar och en obeskrivligt enerverande sångarduo. Lägg ner, håll käften, dra någonstans, tyst. Snälla.
Potentiellt pris: Avklippta mikrofonsladdar.
Årets återskomst: Wilmer X
Utomhuskonsert på Citytunnelns invigning i december. Snö, vind och fyra minusgrader. Än så länge - misär. Men bandet på scen heter Wilmer X. Första spelningen på fem år. Då är det banne mig värt vilken väderlek som helst. Säg att det inte var tillfälligt.
Potentiella priser: indraget solokontrakt för Nisse Hellberg, avskedan från rektorstjänsten för Jalle och ett sanslöst fördelaktigt kontraktserbjudande för Wilmer X.
Årets pensionärer: Ducks Deluxe.
Vad gamla de var när de spelade på Babel i våras. Tusan vad gamla de var. Sean Tyla hade ju allvarliga problem med att komma uppför trappan till scenen. Martin Belmont såg ut som den där pigge 82-åringen som raggar på de 78-åriga tanterna på torsdagsbingot.
Potentiellt pris: en uppsättning rollatorer.
Årets felprioritering: De stackare som såg Sabaton i Lund istället för Watain i Malmö.
Stagneringsdrabbad pansarfluffrock eller världens coolaste black metal-band? Enkelt val för mig och cirka sexhundra andra, men niohundra förvirrade stackare tog sig till Mejeriet i Lund den 29 oktober istället. Förklara gärna hur ni tänkte där. Jag begriper verkligen inte.
Potentiellt pris: en graf som visar klasskillnaden mellan bandens respektive senaste skivor. Den är ju helt sanslöst enorm, menar jag.
Årets gratis-är-gott: Gratisplåtarna till Job For A Cowboy.
Dök man upp tidigt till As I Lay Dyings spelning på KB i Malmö för en månad sedan kunde man lägga vantarna på en gratis biljett till Job For A Cowboys spelning på samma ställe kvällen efter. Jag tackade och tog emot. Struntsamma att kåbåjsarkneget är ett sanslöst dåligt liveband.
Potentiellt pris: en klapp på axeln till arrangörerna.
Samma sak är på gång att hända nu.
Årets mellanpratare: Emil Jensen
"Folk säger att det är som att välja mellan pest och kolera att välja mellan vänstern och högern, men det är det inte. Pest innebär stora hemska bölder som sätter sig i ljumsken, medan kolera bara är en liten skitsak. För den som är masochist och vill ha något värre finns ju alltid Sverigedemokraterna". Blott det nyss nämnda gör att Emil förtjänar priset.
Potentiellt pris: en egen radioshow.
Årets missnöje: Khoma inställt på Malmöfestivalen
Storm och risk för ras gjorde att två scener fick stängas på Malmöfestivalen. Crazy Lixx fick ställa in. Sparzanza likaså. Allra värst: Khomas Malmödebut ägde inte rum nu heller.
Potentiellt pris: en ombokad spelning på KB.
Årets mest lyckosamma missöde: Adept på Stora Scenen
Samma storm gjorde emellertid att Adept fick flyttas till Stora Scenen och därmed kunde visa att de kan behärska även grymt stora scener. Fantastiskt!
Potentiellt pris: större rider.
Årets sämsta huvudband/förbands-matchning: Kent / Roll the Dice i Helsingborg.
Visst är Roll the Dices självbetitlade debut en hyfsad uppvisning i instrumental elektronika. Men att se två bedrövligt klädda snubbar blippa på varsin synt strax innan Kent erövrar våra hjärtan är snudd på groteskt.
Potentiellt pris: besöksförbud (Roll the Dice-snubbarna får inte vistas närmare än 200 meter från Jocke Berg).
Årets pinsammaste: Entombeds respons i Malmö.
Jag älskar Volbeat, men ställer mig tveksam till att en stor del av deras fans i Sverige numera består av inavlat white trash-slödder och svennebanan-typer (ja, just du!). Entombed är ett av Sveriges bästa dödsmetallband och så mycket bättre än Joddla Med Siv och Lasse Stefanz. Ge dem lite feedback. Kom igen.
Potentiellt pris: två örfilar var till större delen av publikmedlemmarna.
Årets beslut: System of a Downs återkomst.
Ytterligare ord överflödiga.
Potentiellt pris: varsin Paradis-ask till bandmedlemmarna.
Årets tönt: Cam Pipes, sångare i 3 Inches Blood.
"You won't let the rain bother you, because you're metal!". Nej, jag störs visst då av regnet. "This song is about the mighty Thor smashing his hammer in the face of Jesus". Men. Alltså. Ja. Vi skandinavier blir ju sjukt impade av att några Dungeons & Dragons-fans från Kanada gillar Asagudarna. Visste ni förresten att Tor och Jesus inte existerar i samma mytologi? Nej, trodde inte det heller. Väx upp.
Potentiellt pris: utegångsförbud.
Årets intervjusvar: "Det är som att sätta en vinkelslip i handen på någon som tror att det är ett sugrör"
Pär Hulkoff om att låta popskribenter som gillar Markus Krunegård recensera Raubtiers plattor. Läs hela intervjun här och här.
Potentiellt pris: öhm... ett fint diplom?
Årets studiosamarbete: Pendulum/In Flames - Self vs. self
Må så vara att låten återfinns på australiensarnas senaste platta "Immersion" - det är den bästa In Flames-låten som komponerats sedan "My sweet shadow". Jodå. Lyssna, så märker du.
Potentiellt pris: Björn Gelotte får bilda ett låtskrivarteam med Rob Swire.
Årets idiot: Snöstormen som sabbar Imperial Never Say Die-turnéstoppet i Stockholm.
Jag reser sextio mil för att spana in årets grymmaste turnépaket - och en satans snöstorm förstör nästan allt. We Came As Romans får ställa in, Your Demise får inte soundchecka (och låter därför förjävligt) och resterande band får korta sina spelningar. Kraftigt. Parkway Drive får skippa "The siren's song". Så obeskrivligt surt.
Potentiellt pris: nytt datum (ett snöfritt sådant!) för samma turnépaket.
Årets kejsare utan kläder: Masshysteri.
Trenden säger att folk ska apa efter Ebba Grön numera. Och visst. Invasionen och Bruket lyckas sjukt bra. Men Masshysteri? Dåliga låtar och en obeskrivligt enerverande sångarduo. Lägg ner, håll käften, dra någonstans, tyst. Snälla.
Potentiellt pris: Avklippta mikrofonsladdar.
Årets återskomst: Wilmer X
Utomhuskonsert på Citytunnelns invigning i december. Snö, vind och fyra minusgrader. Än så länge - misär. Men bandet på scen heter Wilmer X. Första spelningen på fem år. Då är det banne mig värt vilken väderlek som helst. Säg att det inte var tillfälligt.
Potentiella priser: indraget solokontrakt för Nisse Hellberg, avskedan från rektorstjänsten för Jalle och ett sanslöst fördelaktigt kontraktserbjudande för Wilmer X.
Årets pensionärer: Ducks Deluxe.
Vad gamla de var när de spelade på Babel i våras. Tusan vad gamla de var. Sean Tyla hade ju allvarliga problem med att komma uppför trappan till scenen. Martin Belmont såg ut som den där pigge 82-åringen som raggar på de 78-åriga tanterna på torsdagsbingot.
Potentiellt pris: en uppsättning rollatorer.
Årets felprioritering: De stackare som såg Sabaton i Lund istället för Watain i Malmö.
Stagneringsdrabbad pansarfluffrock eller världens coolaste black metal-band? Enkelt val för mig och cirka sexhundra andra, men niohundra förvirrade stackare tog sig till Mejeriet i Lund den 29 oktober istället. Förklara gärna hur ni tänkte där. Jag begriper verkligen inte.
Potentiellt pris: en graf som visar klasskillnaden mellan bandens respektive senaste skivor. Den är ju helt sanslöst enorm, menar jag.
Årets gratis-är-gott: Gratisplåtarna till Job For A Cowboy.
Dök man upp tidigt till As I Lay Dyings spelning på KB i Malmö för en månad sedan kunde man lägga vantarna på en gratis biljett till Job For A Cowboys spelning på samma ställe kvällen efter. Jag tackade och tog emot. Struntsamma att kåbåjsarkneget är ett sanslöst dåligt liveband.
Potentiellt pris: en klapp på axeln till arrangörerna.
söndag 19 december 2010
Ögonblicken (2010 del I)
Trehundrafemtiotre dagar in på året är det slutligen dags att sammanfatta musikåret som har passerat.
Tanken är att ett antal separata inlägg ska postas med jämna (eller ojämna) mellanrum. De har olika uppgifter. En kommer lista samtliga konserter jag beskådat. En annan de skivor som har passerat mina öron. En tredje kommer ha en ironisk ton och dela ut utmärkelser.
Det är emellertid bara planer. Vi får se hur det blir.
Först ut är de coolaste liveögonblicken jag kan räkna upp. De listas i kronologisk ordning. Att försöka rangordna dem är omöjligt. Att sortera allting i kvalitetsordning är för wimps, och för wimps only.
Depeche Mode spelar "Never let me down again" i Malmö den 25/1.
Folk säger att Depeche Mode enbart gör det för pengarna numera. Trams. I Malmö är medlemmarna sanslöst peppade, och till och med ölmagade Andrew Fletcher hoppar jämfota av entusiasm emellanåt. I "Never let me down again" - sista låten innan extranumren - har Dave Gahan till slut slitit av sig västen och instruerar samtliga i den utsålda arenan att veva med båda armarna i takt till musiken. Tänk er hur monstruöst det ser ut när närmare femtontusen pers - det blir trettiotusen armar - rör sig i takt till ett fantastiskt Depeche Mode. Jag minns detta mer än när David Gahan kommer av sig i "Policy of truth" och tvingar fram en omstart av låten.
Rise Against gästas av Dennis Lyxzén och Brian Baker och lirar "Minor threat" på West Coast Riot den 17/6.
Spontant beslut att bjuda in Dennis Lyxzén, som nyss avslutat en grym spelning med Invasionen, och Brian Baker, som för en stund sedan uppträdde med Bad Religion, för att spela "Minor threat", låten av bandet med samma namn som bildades av Baker. Sådana annorlunda, spontana grejer gör mig glad. Och när Rise Against står bakom det på West Coast Riot kan jag inte annat än kapitulera.
Royal Republics urladdning med "Full steam spacemachine" i Svedala den 16/7.
Royal Republic är förmodligen Sveriges just nu bästa liveband. Fyra spelningar på mindre än ett år och skyhöga prestationer på samtliga skvallrar om det. När de förvandlar tältscenen på Svedalarocken till en bastu är de nära något gudomligt. I avslutande partiet i "Full steam spacemachine" är manglet som värst, och jag förvandlas till ett fånigt leende.
Bob Hund spelar "Ska du hänga med?! Nä!!" i Helsingborg den 29/7.
Den första låten jag hörde med Bob Hund, när jag var sju-åtta bast och tittade på Voxpop. Då blev jag inget fan. Det dröjde några år till. Sedan var jag fast. Men jag får äntligen höra "Ska du hänga med?! Nä!!" som extranummer i Helsingborg. Det är så häftigt, så häftigt, så häftigt så.
Kent öppnar med "Utan dina andetag" i Helsingborg den 6/8.
Draperiet faller lagom till när Jocke Berg börjar sjunga. Ett enkelt knep som avväpnar alla besökare. Annars? Att sätta en så här obeskrivligt vacker låt som inledning är ett enkelt sätt att få mig att falla på knä. Övergången till "Det finns inga ord" är minst lika bra.
Against Me! spelar "I was a teenage anarchist" på Malmöfestivalen den 24/8.
Det blåser något fruktansvärt och Stora Sydsvenskan-scenen får stängas. Därför får Tom Gabel och hans mannar korta ner spelningen och klämma in sig i schemat för den mindre scenen Lilla Sydsvenskan. Lösningen heter noll pauser mellan låtarna och idel entusiasm. Bäst blir det under refrängstarka "I was a teenage anarchist" där allsången lär ha överröstat Band of Horses som höll hus tvåhundra meter bort.
Volbeat och LG Petrov spelar "Evelyn" i Malmö 7/10.
Jag tappar hakan i marken när LG Petrov helt oväntat vaggar in på scen som en gammalt fyllo. Kontrasten mellan hans sluskiga soffliggarstil och välkammade Volbeat är hur häftig som helst. Överraskningsmomentet väger över till när låten liras i Malmö - när jag ser samma grej i Köpenhamn drygt en månad senare vet jag att det ska hända. Men förstås är det coolt då också.
Parkway Drive spexar och röjer med "Home is for the heartless" i Stockholm 9/11.
Den utsålda Klubben sjunger med så att decibelgränsen spräcks, och Parkway Drive själva tycks ha mer kul än någonsin. De plockar fram en gummibåt, låter en lycklig publikmedlem sätta sig i den och sjösätter den sedan i publikhavet. Hur kul som helst.
Volbeat bjuder ut Michael Denner och Mille Petrozza till "7 shots" i Köpenhamn 19/11.
Att dansken Michael Denner skulle dyka upp på scen när Volbeat spelar in en live-DVD i hans hemmastad var inte så oväntat. Däremot överrumplas jag när Mille Petrozza helt plötsligt stormar in från högerflanken. Den som inte köper DVD:n när den släpps förtjänar spöstraff.
Deftones lirar "Xerces" i Köpenhamn den 27/11.
"Saturday night wrist" tillhör musikhistoriens (jodå) allra mest underskattade plattor. Att få höra en av dess allra finaste stunder, den fantastiska "Xerces", är ganska så obeskrivligt. Chino Moreno exploderar i refrängen och briljerar ånyo som sångare.
Wilmer X spelar "Vem får nu se alla tårar" på Citytunnelinvigningen den 4/12.
Blott att Wilmer X återvände till scenen är hur coolt som helst. När gamla hitten "Vem får nu se alla tårar" plockas fram mot slutet börjar snön falla och ramar in tillställningen så att det blir så sanslöst vackert.
(med reservation för att samtliga ögonblick under Pendulums spelning nästa vecka kommer att vara förtjänta av alla listplatser).
Tanken är att ett antal separata inlägg ska postas med jämna (eller ojämna) mellanrum. De har olika uppgifter. En kommer lista samtliga konserter jag beskådat. En annan de skivor som har passerat mina öron. En tredje kommer ha en ironisk ton och dela ut utmärkelser.
Det är emellertid bara planer. Vi får se hur det blir.
Först ut är de coolaste liveögonblicken jag kan räkna upp. De listas i kronologisk ordning. Att försöka rangordna dem är omöjligt. Att sortera allting i kvalitetsordning är för wimps, och för wimps only.
Depeche Mode spelar "Never let me down again" i Malmö den 25/1.
Folk säger att Depeche Mode enbart gör det för pengarna numera. Trams. I Malmö är medlemmarna sanslöst peppade, och till och med ölmagade Andrew Fletcher hoppar jämfota av entusiasm emellanåt. I "Never let me down again" - sista låten innan extranumren - har Dave Gahan till slut slitit av sig västen och instruerar samtliga i den utsålda arenan att veva med båda armarna i takt till musiken. Tänk er hur monstruöst det ser ut när närmare femtontusen pers - det blir trettiotusen armar - rör sig i takt till ett fantastiskt Depeche Mode. Jag minns detta mer än när David Gahan kommer av sig i "Policy of truth" och tvingar fram en omstart av låten.
Rise Against gästas av Dennis Lyxzén och Brian Baker och lirar "Minor threat" på West Coast Riot den 17/6.
Spontant beslut att bjuda in Dennis Lyxzén, som nyss avslutat en grym spelning med Invasionen, och Brian Baker, som för en stund sedan uppträdde med Bad Religion, för att spela "Minor threat", låten av bandet med samma namn som bildades av Baker. Sådana annorlunda, spontana grejer gör mig glad. Och när Rise Against står bakom det på West Coast Riot kan jag inte annat än kapitulera.
Royal Republics urladdning med "Full steam spacemachine" i Svedala den 16/7.
Royal Republic är förmodligen Sveriges just nu bästa liveband. Fyra spelningar på mindre än ett år och skyhöga prestationer på samtliga skvallrar om det. När de förvandlar tältscenen på Svedalarocken till en bastu är de nära något gudomligt. I avslutande partiet i "Full steam spacemachine" är manglet som värst, och jag förvandlas till ett fånigt leende.
Bob Hund spelar "Ska du hänga med?! Nä!!" i Helsingborg den 29/7.
Den första låten jag hörde med Bob Hund, när jag var sju-åtta bast och tittade på Voxpop. Då blev jag inget fan. Det dröjde några år till. Sedan var jag fast. Men jag får äntligen höra "Ska du hänga med?! Nä!!" som extranummer i Helsingborg. Det är så häftigt, så häftigt, så häftigt så.
Kent öppnar med "Utan dina andetag" i Helsingborg den 6/8.
Draperiet faller lagom till när Jocke Berg börjar sjunga. Ett enkelt knep som avväpnar alla besökare. Annars? Att sätta en så här obeskrivligt vacker låt som inledning är ett enkelt sätt att få mig att falla på knä. Övergången till "Det finns inga ord" är minst lika bra.
Against Me! spelar "I was a teenage anarchist" på Malmöfestivalen den 24/8.
Det blåser något fruktansvärt och Stora Sydsvenskan-scenen får stängas. Därför får Tom Gabel och hans mannar korta ner spelningen och klämma in sig i schemat för den mindre scenen Lilla Sydsvenskan. Lösningen heter noll pauser mellan låtarna och idel entusiasm. Bäst blir det under refrängstarka "I was a teenage anarchist" där allsången lär ha överröstat Band of Horses som höll hus tvåhundra meter bort.
Volbeat och LG Petrov spelar "Evelyn" i Malmö 7/10.
Jag tappar hakan i marken när LG Petrov helt oväntat vaggar in på scen som en gammalt fyllo. Kontrasten mellan hans sluskiga soffliggarstil och välkammade Volbeat är hur häftig som helst. Överraskningsmomentet väger över till när låten liras i Malmö - när jag ser samma grej i Köpenhamn drygt en månad senare vet jag att det ska hända. Men förstås är det coolt då också.
Parkway Drive spexar och röjer med "Home is for the heartless" i Stockholm 9/11.
Den utsålda Klubben sjunger med så att decibelgränsen spräcks, och Parkway Drive själva tycks ha mer kul än någonsin. De plockar fram en gummibåt, låter en lycklig publikmedlem sätta sig i den och sjösätter den sedan i publikhavet. Hur kul som helst.
Volbeat bjuder ut Michael Denner och Mille Petrozza till "7 shots" i Köpenhamn 19/11.
Att dansken Michael Denner skulle dyka upp på scen när Volbeat spelar in en live-DVD i hans hemmastad var inte så oväntat. Däremot överrumplas jag när Mille Petrozza helt plötsligt stormar in från högerflanken. Den som inte köper DVD:n när den släpps förtjänar spöstraff.
Deftones lirar "Xerces" i Köpenhamn den 27/11.
"Saturday night wrist" tillhör musikhistoriens (jodå) allra mest underskattade plattor. Att få höra en av dess allra finaste stunder, den fantastiska "Xerces", är ganska så obeskrivligt. Chino Moreno exploderar i refrängen och briljerar ånyo som sångare.
Wilmer X spelar "Vem får nu se alla tårar" på Citytunnelinvigningen den 4/12.
Blott att Wilmer X återvände till scenen är hur coolt som helst. När gamla hitten "Vem får nu se alla tårar" plockas fram mot slutet börjar snön falla och ramar in tillställningen så att det blir så sanslöst vackert.
(med reservation för att samtliga ögonblick under Pendulums spelning nästa vecka kommer att vara förtjänta av alla listplatser).
söndag 12 december 2010
En afton med Nicke Borg
Backyard Babies har dessvärre tagit en paus, men medlemmarna ligger inte på latsidan för det.
Sångaren och gitarristen Nicke Borg är förmodligen den medlem som gjort mest väsen ifrån sig under uppehållet. En planerad medverkan i Melodifestivalen, ett nytt band vid namn Nicke Borg Homeland och en briljant EP under det namnet är tre av de saker han kan skryta med.
I går spelade han akustiskt, helt solo, på Debaser i Malmö.
På förhand utlovade han såväl eget material som Backyard Babies-låtar i sina ursprungliga akustiska versioner, och han höll vad han lovade.
Jag saknade "Spoken word", den briljanta avslutningslåten på EP:n "Chapter 1", men å andra sidan fick vi höra "Johnny's journey" och "Alone", två låtar från Homelands fullängdsdebut, som för närvarande spelas in. Backyard Babies-låtar bjöds det också på.
Dessutom avslutade Nicke med två Social Distortion-låtar, "Bad luck" och "King of fools". Inte så förvånande, då Nickes fascination för bandet och dess frontfigur Mike Ness är väldokumenterad (och berättigad).
Något jag saknade var modigare låtval bland Backyard Babies-låtarna. "Abandon" och "Saved by the bell" är för all del grymt bra låtar, men i studioversion är det väldigt lugna, stillsamma bitar och att de skulle fungera i akustisk tappning är inte ett dugg förvånande.
Inledande "Nomadic" var däremot ett coolare val, och får mig att tro att låtar som "A song for the outcast", "Year by year" och "Back on the juice" hade fungerat minst lika bra.
Trots klagomålet är jag helnöjd med spelningen vi fick. Spelningar som framförs helt solo och akustiskt kan lätt bli långtråkiga, men Nicke höll sig på rätt sida om linjen tack vare bra låtmaterial, underhållande och frikostigt mellansnack, ständig närvaro och en insikt om att konserter av det här slaget håller i max en timme. Nicke spelade i drygt femtio minuter.
Nicke berättade att han kommer åka ut med band i vår när debutplattan är släppt, och att han gärna återkommer till Malmö. Det ser vi fram emot!
Setlistan för Nicke Borg Homeland såg förresten ut så här:
Nomadic
A beautiful affair
Crystal Jack
Homeland
Confessions of a criminal mind
Saved by the bell
Johnny's journey
The clash
Abandon
Alone
Bad luck
King of fools
Sångaren och gitarristen Nicke Borg är förmodligen den medlem som gjort mest väsen ifrån sig under uppehållet. En planerad medverkan i Melodifestivalen, ett nytt band vid namn Nicke Borg Homeland och en briljant EP under det namnet är tre av de saker han kan skryta med.
I går spelade han akustiskt, helt solo, på Debaser i Malmö.
På förhand utlovade han såväl eget material som Backyard Babies-låtar i sina ursprungliga akustiska versioner, och han höll vad han lovade.
Jag saknade "Spoken word", den briljanta avslutningslåten på EP:n "Chapter 1", men å andra sidan fick vi höra "Johnny's journey" och "Alone", två låtar från Homelands fullängdsdebut, som för närvarande spelas in. Backyard Babies-låtar bjöds det också på.
Dessutom avslutade Nicke med två Social Distortion-låtar, "Bad luck" och "King of fools". Inte så förvånande, då Nickes fascination för bandet och dess frontfigur Mike Ness är väldokumenterad (och berättigad).
Något jag saknade var modigare låtval bland Backyard Babies-låtarna. "Abandon" och "Saved by the bell" är för all del grymt bra låtar, men i studioversion är det väldigt lugna, stillsamma bitar och att de skulle fungera i akustisk tappning är inte ett dugg förvånande.
Inledande "Nomadic" var däremot ett coolare val, och får mig att tro att låtar som "A song for the outcast", "Year by year" och "Back on the juice" hade fungerat minst lika bra.
Trots klagomålet är jag helnöjd med spelningen vi fick. Spelningar som framförs helt solo och akustiskt kan lätt bli långtråkiga, men Nicke höll sig på rätt sida om linjen tack vare bra låtmaterial, underhållande och frikostigt mellansnack, ständig närvaro och en insikt om att konserter av det här slaget håller i max en timme. Nicke spelade i drygt femtio minuter.
Nicke berättade att han kommer åka ut med band i vår när debutplattan är släppt, och att han gärna återkommer till Malmö. Det ser vi fram emot!
Setlistan för Nicke Borg Homeland såg förresten ut så här:
Nomadic
A beautiful affair
Crystal Jack
Homeland
Confessions of a criminal mind
Saved by the bell
Johnny's journey
The clash
Abandon
Alone
Bad luck
King of fools
lördag 4 december 2010
I förväntningarnas och sammanfattningarnas förlovade land
Herregud, är det redan den fjärde december? Tusan vad 2010 gått undan. Känns som det var igår jag beskådade årets första konserter (Adept på KB och Depeche Mode på Malmö Arena).
I alla fall, så här års brukar årsbästalistorna trilla in. Ni kan hitta min topp tio bland årets hårdaste skivor i senaste numret av Close Up. Om en tid kommer en liknande - om än något modifierad - att dyka upp på Slavestate.se. Varför modifieringen? The Gaslight Antem platsar inte i Close Up, men däremot i Slavestate. Lägger ingen värdering i det. Konstaterar bara fakta.
Planerar att ta ett rejält avsked av året på bloggen också. Sedvanliga listor lär inte få plats. Istället kommer jag vara så uttömmande jag bara kan.
Titta på den här listan som publicerades på min förra blogg. En exakt likadan grej kommer att dyka upp på Skadade Tankar. Både för konserter och skivor. Notera dock - inom betygen finns ingen rangordning. Strikt kronologisk/alfabetisk ordning gäller. Känns bara duktigt meningslöst att försöka avgöra om en konsert är den 78e eller 79e bästa jag sett i år.
Dock - årets sista konsert för min del kommer äga rum den 21e december (Pendulum i Köpenhamn). Därför kommer det dröja till mellandagarna innan konsertlistan dyker upp.
Jag har också cirka 50-60 intressanta plattor kvar att spana in. Plus x antal recensionsplattor att avverka. Någon skivsammanfattning kommer inte att dyka upp i år. Har satt den 15 januari som deadline. Ska göra allt i min makt för att bli klar innan dess. Håll tummarna för mig.
Jag vill också ta tillfället i akt att uttrycka höga förhoppningar inför konsertåret 2011. Redan nu har det dykt upp intressanta grejer som jag hellre dör än missar; Iron Maiden på Ullevi, System of a Down på Metaltown, Bring Me The Horizon på KB, The National i Lund osv.
Men allra mest lovande ser mars månad ut. Redan nu sitter jag på plåtar till följande;
Hurts (Vega, Köpenhamn, 3/3)
Volbeat (Vega, Köpenhamn, 10/3)
Ulf Lundell (Konserthuset, Malmö, 18/3)
Rise Against (Vega, Köpenhamn, 20/3)
Mer intressant under månaden ifråga lär det bli. Sanna mina ord.
Innan jag avslutar - ikväll återvänder äntligen Wilmer X! Att det är en utomhuskonsert i december får man ta. Det är ändå Wilmer X. Får jag bestämma kommer följande låtar att spelas:
Vad jag än gör
För dum för pop
Silver
Jag flippar ut
Kör dej död
Söt sak
Sjuk av att se dej
Hippiekick
Hon är ihop med en insekt
Blå vägen hem
Han måste ut ur mitt liv
Skum
Blod eller guld
Vild
Primitiv
Vem får nu se alla tårar
Radio W.X.
Blind mans bluff
Har du sett min ängel
Du i din värld
I ungefär den ordningen.
Då jävlar snackar vi!
I alla fall, så här års brukar årsbästalistorna trilla in. Ni kan hitta min topp tio bland årets hårdaste skivor i senaste numret av Close Up. Om en tid kommer en liknande - om än något modifierad - att dyka upp på Slavestate.se. Varför modifieringen? The Gaslight Antem platsar inte i Close Up, men däremot i Slavestate. Lägger ingen värdering i det. Konstaterar bara fakta.
Planerar att ta ett rejält avsked av året på bloggen också. Sedvanliga listor lär inte få plats. Istället kommer jag vara så uttömmande jag bara kan.
Titta på den här listan som publicerades på min förra blogg. En exakt likadan grej kommer att dyka upp på Skadade Tankar. Både för konserter och skivor. Notera dock - inom betygen finns ingen rangordning. Strikt kronologisk/alfabetisk ordning gäller. Känns bara duktigt meningslöst att försöka avgöra om en konsert är den 78e eller 79e bästa jag sett i år.
Dock - årets sista konsert för min del kommer äga rum den 21e december (Pendulum i Köpenhamn). Därför kommer det dröja till mellandagarna innan konsertlistan dyker upp.
Jag har också cirka 50-60 intressanta plattor kvar att spana in. Plus x antal recensionsplattor att avverka. Någon skivsammanfattning kommer inte att dyka upp i år. Har satt den 15 januari som deadline. Ska göra allt i min makt för att bli klar innan dess. Håll tummarna för mig.
Jag vill också ta tillfället i akt att uttrycka höga förhoppningar inför konsertåret 2011. Redan nu har det dykt upp intressanta grejer som jag hellre dör än missar; Iron Maiden på Ullevi, System of a Down på Metaltown, Bring Me The Horizon på KB, The National i Lund osv.
Men allra mest lovande ser mars månad ut. Redan nu sitter jag på plåtar till följande;
Hurts (Vega, Köpenhamn, 3/3)
Volbeat (Vega, Köpenhamn, 10/3)
Ulf Lundell (Konserthuset, Malmö, 18/3)
Rise Against (Vega, Köpenhamn, 20/3)
Mer intressant under månaden ifråga lär det bli. Sanna mina ord.
Innan jag avslutar - ikväll återvänder äntligen Wilmer X! Att det är en utomhuskonsert i december får man ta. Det är ändå Wilmer X. Får jag bestämma kommer följande låtar att spelas:
Vad jag än gör
För dum för pop
Silver
Jag flippar ut
Kör dej död
Söt sak
Sjuk av att se dej
Hippiekick
Hon är ihop med en insekt
Blå vägen hem
Han måste ut ur mitt liv
Skum
Blod eller guld
Vild
Primitiv
Vem får nu se alla tårar
Radio W.X.
Blind mans bluff
Har du sett min ängel
Du i din värld
I ungefär den ordningen.
Då jävlar snackar vi!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)