Puh.
Till sist lyckades jag. Att bli klar, alltså. Att sammanställa denna översikt över skivåret 2010 har tagit timme efter timme efter timme efter timme. Om vi - för enkelhetens skull - räknar med att varje platta i snitt är femtio minuter lång upptar de listade skivorna nedan sammanlagt tio och ett halvt dygns speltid.
Och ha i åtanke att en skiva inte ska bedömas efter en lyssning...
Om någon undrar - nej, jag har inget liv!
Rent konkret - exakt trehundra 2010-fullängdare har passerat mina öron. Avsiktligt att hamna på ett jämnt hundratal? Nej. Men när jag var klar med att plöja igenom de - trodde jag - sista intressanta plattorna upptäckte jag att det uppgick till tvåhundranittionio skivor. Så jag letade efter ytterligare en bara för att, och hittade We Live In Trenches-plattan i Sound Pollution-iPoolen. Den verkade spännande och fick bli skiva nummer trehundra. Ett betydligt sexigare tal att avsluta året med.
En reflektion: 2010 har saknat en absolut, självklar, skyhög superdupertopp vilket 2009 hade ("Common existence" av Thursday), men har däremot inte bjudit på någon Erben Der Schöpfung eller Screw, alltså givna kandidater för bottenbetyget (en poäng av tio möjliga). Vill i övrigt hävda att 2009 var ett något starkare skivår.
Men. Tillbaka till 2010.
Visst kan det vara lite si och så med vissa skivor. Några bör kanske räknas till 2009 för att de släpps vid olika tillfällen i olika länder, och samma sak med 2011. Men strunt samma.
Och visst, en del betyg skiljer sig från vad jag satt på skivan ifråga tidigare under året i recensionssammanhang. Jag är inte mer människa än att jag kan ändra uppfattning. Stäm mig.
Detalj: precis som när konserterna avhandlades så råder strikt alfabetisk ordning inom varje betyg. Att försöka rangordna de sextiosju plattorna jag satt 6p på är sjukt dödfött.
(räknar kallt med att ingen orkar läsa igenom allt nedan. Därför: tryck ctrl + f och sök efter den platta du undrar vad jag tyckt om. Notera också att Attack Attack! och Attack! Attack! är två olika band. Se till att du läser om rätt grupp innan du idiotförklarar mig.)
9p:
Deftones - Diamond Eyes
Tillbakagång i soundet och det starkaste låtmaterialet sedan jag minns inte när.
The Gaslight Anthem - American slang
Värdig uppföljare till "The '59 sound". Det är banne mig enormt.
Motörhead - The wörld is yours
Lemmy är i farten och då går det aldrig fel. Aldrig.
Parkway Drive - Deep blue
Tar täten i hur brutal metalcore ska låta 2010.
Woven Hand - The threshingfloor
Rakare, tyngre och i vanlig ordning helt briljant.
Zombiekrig - Undantagstillstånd Svenskspråkig zombiethrash som monstruöst krossar allt (allt!) motstånd.
8p:
A Day To Remember - What separates me from you
Idel livsnödvändiga refränger gör detta till Florida-snubbarnas bästa hittills.
Against Me! - White crosses
Schysst sound, schyssta melodier och schyssta låtar.
Bad Religion - The dissent of man
Nu är de gubbar på riktigt. Men helvete vilka låtar de kan skriva.
Black Rebel Motorcycle Club - Beat the devil's tattoo
I en egen klass när det gäller oljudsrock anno 2010.
Bring Me The Horizon - There is a hell believe me I've seen it. There is a heaven let's keep it a secret
Mer mognad. Bättre låtar. Bättre sound. Bättre allt. Jag är omvänd nu, antar jag.
Bruket - En annan klass
Det svänger, det rockar, det entusiasmerar. Vilken skiva!
Comeback Kid - Symptoms + cures
Andrew Neufeld är sällsynt övertygande och bättre låtar än så här har de aldrig skrivit.
The Damned Things - Ironiclast
Trist spelning på Copenhell, men på skiva prickar de rätt med klockrena refränger och medryckande riff.
The Dangerous Summer - Reach for the sun
Sätter fingret på allt som är vackert i världen.
Danko Jones - Below the belt
Hårdare än någonsin. Kanske rentav bättre än någonsin också.
Dark Tranquillity - We are the void
Fortsätter sin tradition av att överträffa sig själva.
Electric Wizard - Black masses
Dyrka det heliga riffet. Det här är en transförsättande ritual.
Engel - Threnody
Göteborgsmetal? Nej, nej och åter nej. Engel har något eget på gång och jag kapitulerar.
Roky Erickson with Okkervill River - True love cast out all evil
Den stämningsfulla Roky är lika bra som den diaboliska Roky.
Far - At night we live
Storslagen alternativrock av ett bortglömt band som förtjänar upprättelse.
Filter - The trouble with angels
Tyngre än på länge, men med lika fantastiska melodier som senast.
The Ghost Inside - Returners
Hardcore med melodier och breakdowns modell livsnödvändiga. Briljant, helt enkelt.
Her Bright Skies - Causing a scene
Kort och gott tolv hitlåtar. Refrängspecialisterna är bättre än någonsin.
Hurts - Happiness
Lättviktiga men samtidigt hejdlöst stiliga och fyndiga syntpoplåtar.
Invasionen - Hela världen brinner
Lyxzén är ilsken, pratglad och ful med hittiga popmelodier.
Iron Maiden - The final frontier
Enorm uppryckning och bästa Maiden-plattan på tio år.
Kent - En plats i solen
Lillebror till "Röd", likväl högkvalitativ och fantastiskt bra.
Kylesa - Spiral shadow
Även jag kan bli omvänd. Det här är som en nykter knarktripp.
Camela Leierth - Time heals nothing
Härligt meditativ pop med en fantastisk sångerska.
Laura Marling - I speak because I can
Egenartat, melankoliskt och talangfullt. Laura, singer-songwriterguldet 2010 är ditt.
Meleeh - To live and die alone
För ilskan, desperationen och skärpan.
Nevermore - The Obsidian conspiracy
Helt klart värt fem års väntan!
Pendulum - Immersion
Drum'n'bass? Det vete tusan. Jag blir bara förvirrad. Men regerar, det gör det.
Pray For Locust - Swarm
Det svänger, det köttar, det manglar och det kräver kapitulering. Årets fetaste betongkross.
Raubtier - Skriet från vildmarken
Så otroligt mycket bättre än Rammstein. Som de själva säger - världsherravälde.
Royal Republic - We are the royal
Årets rockdebut!
Sick of it All - Based on a true story
Att få stryk på gammaldags New York-manér är aldrig fel.
Social Siberia - Waterworks
Grymt lyckat soloprojekt av Chemical Vocation-gitarristen. Briljant akustisk epik, förutom de märkliga trancecore-grejerna.
Ringo Starr - Y not
Med så här starka låtar är Ringo Starr relevant även 40 år senare.
Stone Temple Pilots - Stone Temple Pilots
En stark comebackskiva. Okomplicerad, catchig rock när den är som bäst.
Volbeat - Beyond hell / above heaven
Något svagare än de två föregående skivorna, men fortfarande en samling suveräna låtar.
Watain - Lawless darkness
Inte black metal. Inte extrem metal. Inte ens metal. Det är konst.
Aaron Watson - The road & the rodeo
Infriar samtliga förväntningar och mer därtill. Watson är en gudabenådad låtskrivare.
Weapon - From the devil's tomb
Detaljrikedomen, stämningen och den totala ondskan borgar för årets vassaste black metal-alster.
Whitechapel - A new era of corruption
Finessrikt, dynamiskt, innovativt - så här vill jag ha min brutala metal.
Yersinia - Efter oss syndafloden
Mångfasetterad, emotionell, helhjärtad och poetisk ilska.
Young Guns - All our kings are dead
Fingertoppskänslan placerar britterna långt ovanför liknande poprockare.
7p:
A Hope For Home - Realis
Spännande och intressant Neuroriscore.
The Acacia Strain - Wormwood
Väldigt stabil hardcore. Lite mer tempo och 8:an hade varit given.
Agrimonia - Host of the winged
Tungt, intensivt och svårt som fan. Men gosse vad bra det är.
All That Remains -For we are many
Old school-metalcore. Det är inte för tidigt att säga det än, va?
Tomas Andersson Wij - Spår
Stämningsfullt, fint, atmosfäriskt. En prima första bekantskap med Wij.
Black City - Black City
Mustaschs grepp om tronen har vittrat. Efterföljarna kommer från Danmark och heter Black City.
The Black Pacific - The Black Pacific
Melodisk punkrock - skatepunk om du vill - med känsla och finess.
Bullet For My Valentine - Fever
Mördarlåtarna är tillbaka. Starkare skiva än "Scream aim fire".
Burn - Rock royale
Inget banbrytade, men skönt tillbakalutad rock'n'roll.
Cancer Bats - Bears, mayors, scraps & bones
Metalcore 2010 ska vara rock'n'roll.
Cathedral - The guessing game
Riffen, flummet, sången. Lee Dorrian - min favoritkuf.
Coheed and Cambria - Year of the black rainbow
Inte alls den sunkiga pop jag väntade mig, tvärtom är det väldigt njutbart.
Coliseum - House with a curse
Dissonant men ändå melodisk punk. Go' upptäckt!
Cough - Ritual abuse
Näst Electric Wizard årets skönaste riff/doom/fuzz/sludge/bulldozer-tyngd.
Crazy Lixx - New religion
80-talet håller ett fast grepp om mina kulor. Åtminstone ibland.
The Crown - Doomsday king
Hastighet, sväng och mördande gitarrarbete. En återkomst som heter duga.
Danzig - Deth red sabaoth
Gamle Glenn är härligt melankolisk numera.
Deez Nuts - This one's for you
Gangstacore? Jag lyssnar och kommer på mig själv med att ha saknat det utan att ha vetat om det.
Desultory - Counting our scars
Sjukt angelägen dödsmetall. Både old school och snyggt genomfört.
Brett Detar - Bird in the tangle
Sköna låtar och bra historieberättande kännetecknar en lyckad altcountryplatta. Brett Detar prickar av båda kriterierna med råge.
Digital Summer - Counting the hours
En smula mer variation och detta hade snuddat vid att vara briljant.
Eleven Hundred Springs - This crazy life
Gammaldags country där dansant sväng och bra låtar står i centrum.
Evocation - Apocalyptic
Tillhör eliten av återuppväckta dödsmetallik. Fast förra plattan var vassare.
Exodus - Exhibit B: The human condition
Exodus håller fortfarande och är kvalitativt pretentiösa.
Fear Factory - Mechanize
Stabil återkomst, även om Arkaea var minst lika bra.
First Blood - Silence is betrayal
Våld står i centrum. Det är alltså en lyckad hardcoreplatta.
Ellie Goulding - Lights
Blandar akustiskt och elektriskt till ett vackert och storslaget resultat.
Grand Magus - Hammer of the north
Manowar - släng er i väggen!
Greeley Estates - No rain, no rainbow
Sångaren är en guldklimp i den här habila posthardcoren.
Merle Haggard - I am what I am
Haggard håller fast vid det gamla och gör det mycket, mycket bra.
Hardcore Superstar - Split your lip
Mellanplatta, likväl en grym prestation. "What did I do" är bäst.
Heaven Shall Burn - Invictus
Ändlöst med rejäl ilska gör tyskarna mer relevanta än många genrekollegor.
Interpol - Interpol
Mörkt, melankoliskt och smått mästerligt. Jag gillar't!
The Kandidate - Until we are outnumbered
En skön adrenalinkick till metalplatta.
Khoma - A final storm
Ett sugande mörker som till slut kväver mig också.
Killing Joke - Absolute dissent
Strävt, rått, dystopiskt och svårt. "European superstate" är skoningslös.
Kingdom of Sorrow - Behind the blackest tears
Skön betongtyngd. Jamey Jasta är kung.
Kings of Leon - Because of the times
Tangerar inte "Only by the night" eller "Because of the times", men är likväl en reko prestation.
Kruger - For death glory and the end of the world
Neurosis goes Raging Speedhorn. Spännade, minst sagt.
Laments of Silence - Restart your mind
Spanjorer som på ett angenämt vis låter sjukt mycket Fear Factory.
M.A.N. - Massive audio nerve
Modern numetal - bra? Dum fråga. Klart det är!
Masterplan - Time to be king
Jörn är tillbaka och låtarna är starkare. Hurra!
Misery Index - Heirs to thievery
Svårslaget mangel. Misery Index briljerar varje gång.
The National - High violet
Skönt meditativ indierock.
Neverstore - Age of hysteria
Smittande melodisk punkrock. Lite väl många Green Day-stölder, dock.
Norma Jean - Meridional
Härligt dissonant, skrikigt och energiskt. Metalcore rules.
Poisonblack - Of rust and bones
En rå, rock'n'rollig framtoning gör detta till Poisonblacks hittills bästa. "The last song" är fenomenal!
Professor Green - Alive til I'm dead
Ett smärre unikum: en vit rappare som lyckas vara bra.
Raunchy - A discord electric
Skönt schizade danskar.
Red Sparowes - The fear is excruciating, but therein lies the answer
Jag saknar när de var superpretentiösa. Men de är sjukt bra lättlyssnade också.
Reverend Peyton's Big Damn Band - The wages
Så hillbilly att jag trillar av stolen. Men likväl - kul, underhållande bluegrass.
Severe Torture - Slaughtered
Världens hårdaste dödsmetallare? Tror jag det. Som att avfyra en hagelbössa mot tinningen.
Sista Sekunden - Åldras med stil
De melodiska bitarna - typ "Den sista punkaren i Sverige" - är bäst. Men de röjiga låtarna fungerar också.
Slim Cessna's Auto Club - Buried behind the barn
Altcountryns ballaste band levererar, och Jay Munly är coolast av alla.
Sonic Syndicate - We rule the night
Vad i helvete? Har Falkenbergarna börjat komponera BRA låtar?!
Splitside - This sinking ship
Välskriven melodisk punk som träffar rätt.
Stench - In putrescence
Hejdlöst svängig dödsmetall. Bara att kapitulera.
Swans - My father will guide me up a rope to the sky
Konstig skit är bra skit. I alla fall i Swans händer.
Terror - Keepers of the faith
Ett fullgott substitut för folk som vill men inte vågar ställa sig framför ett skenande godståg.
Trigger the Bloodshed - Degenerate
Svinhårt. Här finns inte utrymme för tvekan eller pessimism.
Weezer - Death to false metal
Plattan med överblivna inspelningar överträffar Weezers ordinarie 2010-släpp. Fräckt.
Your Demise - The kids we used to be...
Mer melodi och mindre moshcore än förra plattan. Bra eller dåligt? Humörfråga.
Rob Zombie - Hellbilly deluxe 2
Intensivt, hårt och hänförande. Lämna filmvärlden, Rob!
6p:
Accept - Blood of the nations
Visst saknas Udo, likväl är det fortfarande stabil och schysst heavy metal.
Angst Skvadron - Sweet posion
UFO-fanatisk Twin Peaks-black metal. Ganska intressant.
Annotations of an Autopsy - The reign of darkness
Fin uppvisning i hur deathcore ska göras säregen utan att stinka.
The Ark - In full regalia
Ojämnt och inte fullt övertygande. Men till stora delar en värdig svanesång.
Attack! Attack! - The latest fashion
Ganska bekväm poppunk. Inte ett dugg nyskapande. Men balla refränger.
Band of Horses - Infinite arms
Överträffar inte tidigare meriter, men är ändå skön, lyssningsvärd cigarrettindie.
The Birthday Massacre - Pins and needles
Gotiskt syntmetalmörker med Tim Burton-övertoner.
Black Breath - Heavy breathing
Bluesdöds? En låt i alla fall, och den regerar. Resten är okej.
Black Mountain - Wilderness heart
Skönt flummig 70-talsrock. Härlig avslappning.
Bleed From Within - Empire
Prima uppvisning i brutalt tung metalcore. Mer variation nästa gång, tack.
Bleeding Through - Bleeding Through
Dumpa rensången och det hade varit dubbelt så bra. Schysst mangel annars.
Bruce Brittain - More to love
Skön platta att slänga på när man vill slagga i soffan.
Broughton's Rules - Bounty hunter 1853
Hygglig postrock. Varken mer eller mindre.
Carnifex - Hell chose me
Välskriven brutalitet, men lite väl enformig.
Johnny Cash - American VI: Ain't no grave
Fantastiska låtar, men blott överblivet material. Borde inte släppas så här.
Cavus - Fester and putrefy
Finsk black metal som imponerar med sin harmoni och epik.
Cephalic Carnage - Misled by certainty
Väldigt stökigt grindcore/jazzkaos. Fast ganska coolt.
Chillihounds - Welcome to the show
Rock'n'roll som är omöjlig att inte gilla.
City of Fire - City of Fire
Inget revolutionerande, men Burton C. Bell hanterar sydstatsrock mycket bra.
Cypress Hill - Rise up
Även de gamla hiphophjältarna kan prestera numera.
Dark Fortress - Ylem
Överraskande uppfinningsrik och fiffig black metal.
The Dead and Living - Decadence
Intressant country/punk/folk/rock-hybrid. Något ojämnt, dock.
Dillinger Escape Plan - Option paralysis
Förvånansvärt långt bakom "Ire Works".
Disturbed - Asylum
Låtarna är inte starka nog för att kompensera för att vi hört allt innan, men David Draimans röst räddar skivan.
Dukatalon - Saved by fear
Ett rått, fulsnyggt, taggtrådslindat jävelskap med diabolisk tyngd och misär.
Facebreaker - Infected
Hårt, högljutt och tungt som en bulldozer. Inte spännande, men stabilt.
Flotsam and Jetsam - The cold
Gubbarna har envist ångat på sedan 1982 och är mycket mer relevanta än alla åldrade återföreningsfetischister.
Graverape Ritual - Against the rotten music industry
Härligt hjärnbefriad zombiethrash.
The Grotesquery - Tales of the coffin born
Grymt välkomponerad och skrämmande dödsmetall.
Imperial State Electric - Imperial State Electric
Det svänger och är skickligt gjort. Men det osar hyllningsband deluxe.
Insidious Disease - Shadowcast
Stabil dödsmetall. Helt enkelt.
Integrity - The blackest curse
Converge möter "Seasons in the Abyss". Fulsnygg hardcore, typ.
Intronaut - Valley of smoke
Knarkhårdrock. Extrem sådan.
Kataklysm - Heaven's venom
Kataklysm är alltid ett säkert kort. Inte deras bästa, men bra nog.
Kvelertak - Kvelertak
Converge, rock'n'roll och black metal i ett. Ganska coolt.
Lesra - The green rage
Tuff men något valpig hardcoredebut.
Lis Er Stille - The collibri
Annorlunda postrock. Därmed gillar jag det, men blir inte fälld.
Malrun - Beauty in chaos
Mitt emellan Takida och A Day To Remember. Fungerar faktiskt ganska bra.
Monster Magnet - Mastermind
Ett oförskämt sväng tvingar mig att kapitulera, trots enformigheten.
Murderdolls - Women and children last
Refrängerna sitter som en smäck. Lysande popcornunderhållning.
Mäbe - ..söker lögner, får sanning till svar
Thåström finns, varför behöver vi det här? Tja... för att låtarna faktiskt är väldigt bra.
Neaera - Forging the eclipse
Fem plattor på sex år. Tyskarna är arbetsnarkomaner som ånyo levererar kvalitetsmangel.
No Hawaii - Snake my charms
Spretigt, javisst, men gott och väl underhållande.
Nox Aurea - Ascending in triumph
Schysst doomdöds, även om det blir lite såsigt emellanåt.
The Ocean - Anthropocentric
Perfekt musik för att låta tankarna sväva fritt. Sådant behövs ibland.
Pro-Pain - Absolute power
Stabil NYHC. Var är moshpiten?
Roll the Dice - Roll the Dice
Behaglig, stämningsfull elektronik. Fast något enformigt.
Sabaton - Coat of arms
Stabil skiva, men den saknar de riktiga mördarrefrängerna.
Sacrifice - The ones I condemn
Inte särskilt originellt, men ganska skön retrothrash.
The Scams - Rock'n'roll krematorium
Rock'n'roll är bra för dig. The Scams tillfredsställer det dagliga behovet.
Skånska Mord - The last supper
Skånskt 70-talssväng. Fint som snus. Men mer variation hade inte varit att underskatta.
Sodom - In war and pieces
Stabilt, stabilt, stabilt. Hårt, hårt, hårt. Vi vill inte ha det på något annat vis.
Soilwork - The panic broadcast
De kunde uppenbarligen inte förbättras i all evighet.
Soulfly - Omen
Några låtar är riktiga dräpare. Resten är bra utan att briljera.
Stone Sour - Audio secrecy
Lättlyssnad men något ojämn låtsamling. Stundvis grymt bra, dock.
Sungrazer - Sungrazer
Flummig, jammig stoner. Skönt meditativt. Ge mig mer!
Serj Tankian - Imperfect harmonies
Serj har storhetsvansinne. Men gott om häftiga låtidéer också.
Time Has Come - Neurodiversity
En lite väl grön mathcorelektion, men den har sina sanslöst ljusa stunder.
Tombs - Fear is the weapon
Dissonans, ilska, djävulskap och skumma experiment. Mer intressant än bra. Men åtminstone riktigt intressant.
Torture Division - Evighetens dårar
Som att fastna under en bulldozer.
Triptykon - Eparistera daimones
Detta ÄR Celtic Frost. Därmed är det också stundvis briljant.
Underoath - Ø (disambiguation)
Låter som Deftones goes posthardcore. De mjäkiga bitarna är de bästa bitarna.
Unearthly Trance - V
En ripoff på Neurosis kan inte bli annat än bra. Men likväl en ripoff.
Unleashed - As Yggrasil trembles
Gammaldags dödsmetall. Har vi hört den förr? Ja. Men vem bryr sig om att klaga?
Valient Thorr - Stranger
Fulsnygg, punkig rock'n'roll. Det finns alltid stunder för sådant.
We are the Ocean - Cutting our teeth
Smått uppfinningsrik, om än inte originell, emo/hardcore.
We Live in Trenches - Modern hex
För all del cool hardcorepunk, även om det är något händelselöst.
Weezer - Hurley
Något ojämnt, men de bra låtarna är makalösa.
The Word Alive - Deceiver
Coolt varierad metalcore. Fast vad är grejen med de symfoniska prylarna?
5p:
108 - 18.61
Ganska cool hardcore. Men bara ganska.
The Abscence - Enemy unbound
Harmlöst melodiskt dödsthrashande. Fungerar som bakgrundsskval.
All Ends - A road to depression
Lättlyssnad metalpop. Fungerar i brist på annat.
All Out War - Into the killing fields
Småmysig brutalitet. Öppningen är dock briljant.
Allegaeon - Fragments of form and function
Melodisk dödsmetall. Så pass att dödsen nästan glöms bort. Coolt på sitt sätt.
The Amity Affliction - Youngbloods
Australiensarnas tunga sida är habil, men deras melodisinne är under all kritik. Ojämnt.
Annihilator - Annihilator
Samma visa som på de senare släppen - en del bra låtar, en del skit.
The Argent Dawn - A blank eternity
Lite, lite bättre än majoriteten inom opersonlig deathcore.
Barren Earth - Curse of the red river
Disney-romantisk, progressiv döds? Vem hade trott att det skulle fungera?
Beach House - Teen dream
Jag faller för de vackra ljudlandskapen, men det håller inte hela vägen.
Before Their Eyes - Untouchable
Poppig emo/screamo som är beklämmande ojämn. Stundvis lysande, stundvis skräp.
Blood of the Black Owl - A banishing ritual
Funeral doom deluxe. Ganska stämningsfullt.
The Cajunga - Dancing with the boys
Potential finns, men fel metod används för att förmedla den.
The Chariot - Long live
Metalcore ska peppa till mosh, inte förvirra. Berätta det för The Chariot, snälla.
Crucifyre - Infernal earthly divine
Standardiserad old school-döds med potential för utveckling.
Dagoba - Poseidon
Vekare än förra plattan, främst på grund av en sämre sånginsats.
Darkthrone - Circle the wagons
Black metal-kängpunk? Det är åtminstone bättre än gamla Darkthrone.
Death Angel - Relentless retribution
Stundvis grymt övertygande, men gallring bland låtidéerna hade inte skadat.
Deathspell Omega - Paracletus
Black metals kritikerfavoriter imponerar inte nämnvärt på mig.
Dimmu Borgir - Abrahadabra
Dimmu Borgir är lika tuffa som Lordi nuförtiden. 'Nuff said.
Dååth - Dååth
Soundet är coolt, men låtarna saknas.
Enslaved - Axioma ethica odini
Gör en hedervärd insats att hålla norsk black metal intressant.
Fuelblooded - Off the face of the earth
Tekniskt begåvad melodithrash. Lite starkare låtmaterial hade suttit fint.
Ghost - Opus eponymous
Lättviktig rock med satanisttexter. Helt okej, men vi har redan Roky Erickson.
Gormathon - Lens of guardian
Judas Priest goes dödsmetall. Typ. Klart godkänt.
Hail of Bullets - On divine winds
Dödsmetall så oomkullrunkelig som ett berg.
In Mourning - Monolith
Godkänd tänkarmetal. Lite mer hjärta nästa gång, om jag får be.
Kill The Client - Set for extinction
Hjärndöd grindcore. Varken mer eller mindre.
Kiwi Maddog - Kiwi Maddog
Godkänd retrorockprestation med snygga refränger.
Leng Tch'e - Hypomaniac
Stabil grind, men inte så värst upphetsande.
Master - The human machine
Säker men något förutsägbar dödsåterkomst.
Murder by Death - Good morning, magpie
Såsig westernindie, dock med ett visst underhållningsvärde.
Necronaut - Necronaut
Idén till projektet är roligare än själva musiken. Men för all del är det lyssningsbart.
Nifters - Zalvatore caine incorporated
Några snygga refränger, men överlag alldeles för anonymt.
Nightfall - Astron black and the thirty tyrants
Sjukt fläskigt. Tre miljarder ProToolsspår, typ. Stundvis ganska coolt.
Noctiferia - Deathculture
Ilsket och engagerande, men för få egna idéer.
The Ocean - Heliocentric
Tankeväckande, men några experiment fungerar inte fullt ut.
Tom Petty and the Heartbreakers - Mojo
Visst är det välgjort, men jag vill ha melodisk refrängstark rock från Petty. Inte blues.
The Postmarks - Memoirs at the end of the world
Lättlyssnad och ganska harmlös indiepop.
Sahg - III
Sköna riff och härligt retro. Inte sensationellt, men klart godkänt.
The Saigon Sickness - Invocation of my demon brothers
Friskt vågat, hälften vunnet. Bokstavlig talat.
Scorpions - Sting in the tail
En del schyssta låtar åsido - det märks att det är svanesången, då något engagemang inte finns kvar.
Siskiyou - Siskiyou
Schysst folksound, men inte särskilt spännande låtar.
Spazmosity - Welcome death
Hygglig dödsblackhybrid, dock utan originalitet och egenart.
Spiritual Beggars - Return to zero
Kul och svängigt. Varken mer eller mindre.
The Sword - Warp riders
Hade varit bättre om de haft en vettig sångare. Vissa riff är sjukt fina.
The Tallest Man On Earth - The wild hunt
Okej låtar med bedrövlig sång.
While She Sleeps - The north stands for nothing
Habil metalcore. Ilsket och sådant. Men inte överdrivet spännande.
Witchery - Witchkrieg
"The god who fell from earth" sparkar arsle. Resten är godkänt.
4p:
Abscess - Dawn of inhumanity
"Dead haze" är skitbra. Resten är deprimerande förutsägbart.
Aeon - Path of fire
Tekniskt dödsmangel har blivit tråkig easy listening.
And Hell Followed With - Proprioception
Strömlinjerat deathcoremangel. Vi har hört det förr och kommer höra det igen.
Arise - The reckoning
Godkänt hantverk, men ganska stelt och opersonligt.
Arson Anthem - Insecurity notoriety
Det är trist att konstatera, men Phil Anselmos nya band är mer kul än bra.
As I Lay Dying - The powerless rise
Försöker hänga med i utvecklingen, till ett högst tveksamt resultat.
Attack Attack! - Attack Attack!
De tyngre bitarna är faktiskt okej, om än generiska. Det är trancecoren som suger hejdlöst. Lyssna på We Came As Romans istället.
Babian - Hälften dör av fetma
Bob Hund möter The Hives med fåniga texter. Tack men nej tack.
Beissert - The pusher
Svängig tyngd som hade varit cool om sångaren kunnat sjunga och låtarna varit hörvärda.
Bombs of Hades - Chambers of abomination
Tapetradingnostalgi kammar hem noll hos mig.
Burzum - Belus
Det är bara myten som hindrar det här från att stinka hejdlöst.
Crashdïet - Generation wild
Men gäsp. Mötley Crue finns fortfarande, varför skulle vi behöva detta?
Dawnbringer - Nucleus
Trist, trött, harmlös och menlös heavy metal.
Duffy - Endlessly
Debuten var fantastisk, men uppföljaren visar sig vara modern av alla besvikelser.
Dundertåget - Dom feta åren är förbi
Winnerbäck-minnande "Vingars brus" är bra, resten är ganska uttråkande.
Enforcer - Diamonds
Den här fasen passerade jag på högstadiet. Sorgligt att vuxna män är kvar i den. Väx upp!
Fabri Kiareli's F.E.A.S.T. - Rise
Sjuttiotvå minuter Whitesnake-hyllningar och tveksam sång är alldeles för mycket.
Forbidden - Omega zone
Fetlagd föredettingthrash som inte gör någon glad.
Jimmy Gnecco - The heart
Ojämn solodebut från Ours-sångaren. Vissa låtar är bra, men skivan är för långdragen och splittrad.
Heathen - The evolution of chaos
Alldeles för långt och utdraget. Finns några få bra partier, dock.
High on Fire - Snakes for the divine
Ett schysst sound räcker inte hela vägen med så här trista låtar.
Ihsahn - After
Stundvis intressant, men saxofonen förstör ungefär allt.
Immaculate - Atheist crusade
Valpig och pubertal old school-thrash. Jag klarar mig utan det.
Immolation - Majesty and decay
Tekniskt och egensinnigt, men mest förvirrande.
Kenos - X-torsion
Credd för variationsrikedom, men Kenos är bara konstiga.
Killing Time - Three steps back
Mäh. Det här NYHC-liket hade de kunnat låta vila i frid.
James LaBrie - Static impulse
Jag gillar LaBries röst, men vill inte höra när han leker In Flames/Dead By April för det.
Linkin Park - A thousand suns
Men tusan vad pretentiösa de ska vara då. Några låtar hinns ju knappt med bland alla intron.
Madball - Empire
Beställde någon hardcore med en extra dos putsmedel?
Mael Mórdha - Manannán
Totalt irrelevant så länge Primordial andas.
Massive Attack - Heligoland
Splittrat och monotont - samtidigt? Credd för det.
Melvins - The bride screamed murder
Galet, galet, galet. Coolt, visst. Men inget att lyssna på-
My Endless Wishes - Never walk alone
Alltför välspelad, könlös och motbjudande stel melodisk dödsmetall. Lägg ner.
Negura Bunget - Virstele pamîntului
Stämningen är cool ibland, men oftast är det bara trist standardblack.
Nominon - Monumentbomb
Okomplicerad dödsmetall kan ha sin charm. Nominon har det dock inte.
Perfect View - Hold your dreams
AOR lika slickad och harmlös som en frisyr på Stureplan. Fast "Run" är en ganska cool låt.
Rotting Christ - Aealo
Dissection-stölderna fungerar, resten är grymt enerverande.
Sins in Vain - Enemy within
Ett fåtal tuffa riff hjälper inte med så här trista melodier och dåliga låtar.
Steelwing - Lord of the wasteland
Maidendyrkan, Maidendyrkan, Maidendyrkan. Musikvärlden består av mer än ett band, vet ni.
Suma - Ashes
Tungt som betong. Men inte särskilt hypnotiserande för det.
Sworn Amongst - Severance
Ohyggligt tråkig och stel thrash.
Tristania - Rubicon
En rappad vers och en snygg poprefräng undantaget är detta inget värt att lägga tid på.
Unruly Child - Worlds collide
Högst medioker AOR. Det är varken bra eller dåligt, det bara... är. Sådant är alltid skit.
Unsun - Clinic for dolls
Within Temptation-försöken och de kassa sångmelodierna förstör en i övrigt hygglig metalplatta.
Urbandux - Eleven:eleven
Typisk Bandit-rock, utan några minnesvärda låtar.
Kurt Wagner & Cortney Tidwell - Invariable heartache
För ojämn och ofta för smörig för att tillfredsställa min countrysmak.
Worm Ouroboros - Worm Ouroboros
Konstnärligt och utmanande, men oftast grymt sömnigt.
3p:
Arsis - Starve for the devil
Sjukt sömnig, tråkteknisk dödsmetall. Fast inledningslåten rockar.
Atheist - Jupiter
Hysterisk ekvilibrism som mest ger mig huvudvärk.
Avenged Sevenfold - Nightmare
Det enda som utmärker Avenged Sevenfold är den totala bristen på bra idéer.
Bonded by Blood - Exiled to earth
Ett trist hyllningsband med stulna låtar. Gränsar till direkt patetiskt.
Charred Walls of the Damned - Charred Walls of the Damned
Ripper Owens är ingen kvalitetsgaranti. Det här har vi hört förrut. Och då var det bättre.
Dawn of Demise - A force unstoppable
Breakdown, grisskrik, breakdown, grisskrik, breakdown... gäsp!
Delirium Bound - Delirium, dissonance and death
Necro, true, rått, hårt, äkta, whatever. Sjukt tråkigt oavsett vilket.
Korn - III: Remember who you are
Det har varit dags att lägga ner i minst femton år nu.
Mantric - The descent
Första spåret är magiskt, resten är kriminellt tråkigt.
Masshysteri - Masshysteri
Hade tjejen hållt käften och killen kunnat sjunga så hade det varit något. Men nej då.
Nihil Novi Sub Sole - Jupiter temple
Istället för stämningsfullt, som intentionen är, blir det grymt enerverande.
Pierced Arrows - Descending shadows
Säkert sjukt creddigt, men likväl tunt, tråkigt, enformig och obegåvat. Snark.
The Shadow Theory - Behind the black veil
Extralektioner på musikskolan. För tabulaturnördar only.
Styggelse - Heir today, god tomorrow
Tråkig standardblack. Allvarligt, klockorna stannar nästan.
Syn:drom - With flesh unbound
Prima exempel på hur dödsmetall ska göras dötrist.
Tankard - Vo(l)ume 14
Ölthrash är bara coolt om låtarna är svinbra. Och den här låtsamligen suger.
Through the Eyes of the Dead - Skepsis
Dryg deathcore som vi har hört till leda förrut.
Vomitor - Devil's poison
Några coola riff hindrar inte det här från att till nittio procent vara grymt intetsägande.
With Chaos in Her Wake - Treason
Det här är ju sömnigt att det gör ont.
2p:
Abigor - Time is the sulphur in the veins of the saints
Experimentellt? För all del. Olyssningsbart? Rungande ja.
Coma - Excess
Polacker som dränker hyggligt material i hejdlöst mycket avföring. Dubbelt poängavdrag för den deprimerande kvantiteten.
Cradle of Filth - Darkly darkly venus aversa
Artificiell, plastig skit som skräms lika mycket som sockervadd på Disneyland.
Eversin - Divina distopia
Kall, maskinell, steril progmetal. En dator har mer själ än så här.
Labyrinth - Return to heaven denied pt. 2
Italiensk schlager med dubbla baskaggar. 'Nuff said.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar