Jag har känt av någon slags musik-ADHD den senaste tiden. Alltså, jag kan inte fokusera på en skiva och rådigga. Jag hittar nytt överallt och måste lyssna på, ja, allt. Således, det har blivit en hel del upptäckter på sistone. En del grejer har varit stenbra, andra inte. Gemensamt är att jag måste lyssna mer på allihop. Vissa är gamla reliker, annat är nytt. För mig är allting ohört, dock. En snabb genomgång:

Anna Calvi - One breath
Det här är nog det mest fascinerande och spännande jag hört sedan jag minns inte när. Anna Calvi har beskrivits som en modern Patti Smith, läser jag. Kanske. Inte för att de två rent musikaliskt påminner om varandra, men Calvi förmedlar en liknande "Kreativitet i överflöd och allt måste ut - nu!"-känsla.

Carole King - Tapestry
Den här skivan rankades på trettiosjätte plats på Rolling Stones lista över de femhundra bästa skivorna någonsin. Välförtjänt? You bet.

Miles Davis - Doo-bop
Det fanns en hiphoppare i Miles Davis! Synd att den sidan aldrig hann blomma ut ordentligt.

Chvrches - The bones of what you believe
Elektronisk pop när den är som bäst.

The Paul Butterfield Blues Band - The Paul Butterfield Blues Band
Paul Butterfield är en av tidernas bästa munspelare. Vita kan också spela blues.

Dusty Springfield - Dusty in Memphis
Antar att det vore överflödigt att påpeka vilken fantastisk sångare Dusty Springfield var? Jag gör det ändå.

Ibrahim Ferrer - Buena Vista Social Club presents Ibrahim Ferrer
Mästersångaren från Buena Vista Social Club-skivan, hans solodebut. Ibrahim Ferrers röst, tonsäkerhet, timing och känsla gör honom till en av tidernas mest underskattade sångare.

The Zombies - Odessey & oracle
Jag kan knappt lyssna på "The time of the season" utan att tänka på Eminems "Rhyme or reason". Tur att bägge låtarna är asbra.

Manuel Guajiro Mirabal - Buena Vista Social Club presents Manuel Guajiro Mirabal
Trumpetaren från Buena Vista Social Club-skivan, hans solodebut. Ännu en samling mästerlig musik från Kuba.

Etta James - At last!
Både titelspåret och "I just wanna make love to you" har fastnat på mitt huvud via reklamfilmer. Minns inte vilka. Svinbra låtar på en svinbra platta.

Pavement - Slanted and enchanted
Pavement - Crooked rain, crooked rain
Pavement påminner lite om tidiga Get-Up Kids i det avseendet att det är så kackigt att man inte är säker på om det är bra eller bara skit. En sådan osäkerhet kan vara mer givande än man anar.

Jeff Buckley - Grace
Mannen, myten, legenden. Typ. Också en legendarisk skiva som jag behöver arbeta hårt med den närmaste tiden.

Bobby "Blue" Bland - Two steps from the blues
En av blueshistoriens största sångröster. 

Deafheaven - Sunbather
Ja, lite hipster är jag. Borde hata det här, men det gör jag inte. Vet inte varför.

I övrigt: två geniala skivor och mina två 2014-favoriter så här långt är Nicole Sabounés mörka debut "Must exist" samt Toni Braxton och Babyfaces skilsmässeepos "Love, marriage and divorce".

Nästa vecka är planerna att se Dead Prez på Babel, Basia Bulat på Mejeriet och Invasionen på KB. Gissar att alla tre spelningarna kommer vara galet bra.