Det övergår mitt förstånd hur Kulturbolaget tänker. Tre band ska alltså spela. Först ut är brittiska Sharks, ett gäng skolungdomar som ger uttryck för övertydliga Clash-inluenser med hyggligt resultat. Sedan singer-songwritern Chuck Ragan. Sist ut är 00-talets allra vassaste rockband, The Gaslight Anthem.
Men KB vägrar öppna förrän kl 20:00, och ska tvunget stänga vid midnatt. Alltså måste Gaslight vara klara senast 23:30 för att folk ska hinna ut. Första band på scen? 21:00 enligt schemat, även om de går på en halvtimme tidigare.
Det ger alltså exakt fyra timmar för tre band att dela på, inklusive omställningstider. Dåligt. Gaslight tvingas korta sin spelning (vanligtvis spelar de 24-27 låtar, ikväll blir det "bara" 20). Rent ut sagt: anskrämligt. Skämmes ta mig fan, Kulturbolaget!
I alla fall, Sharks är en positiv överraskning. Medlemmarna är troligtvis inte äldre än mig (19), och trummisen kan på sin höjd precis ha kommit ur puberteten. Men de låter sjukt mycket som The Clash, och det gillar jag. Helt klart något jag ska spana in närmare.
Chuck Ragan är svår att ogilla. Han har en sanslöst kraftig röst, och framför sina ballader från de amerikanska slätterna med stor inlevelse. Men det blir en smula enahanda med enbart akustiskt gitarr (och fiol i vissa låtar) i nästan fyrtiofem minuter. Ta in ett kompband, Chuck, och du kommer erövra världen.
Gaslight Anthem sitter på några låtar som är helt obeskrivligt bra. Brian Fallon är en lysande textförfattare och en själfull sångare. Det är han som folk har kommit för att se. Det går inte att ta miste på.
Men det gör inget. Han levererar. Och det gör hans bandkamrater också. I låtar som "Miles Davis and the cool", "Even cowgirls get the blues" (en av två låtar där Brian låter en roddare ta över hans gitarr) och "The spirit of jazz" uppnås ett fenomenalt resultat.
Det gör det förresten oavbrutet under spelningen. Introt till "Angry Johnny and the radio" förlängs i jammets tecken. "American slang" välter stället. "Here's lookin' at you, kid" är den vackraste låt som komponerats sedan Bob Dylan skrev "Visions of Johanna". Brians sånginsats i refrängen till "Old white Lincoln" är suverän.
Bassisten Alex Levine ser förresten sjukt cool ut när han står och rycker oavbrutet med vänsterbenet utan att röra en min. Förutom vid ett tillfälle i första låten "Great expectations". Han får syn på något, jag vet inte vad, i publikhavet och drar upp vänstra mungipan i en eller två sekunder. Annars? Samma ansikte rakt igenom. Ganska coolt, faktiskt.
Kort sagt; en fantastisk spelning utan några som helst svackor. Jag avskyr att vara odelat positiv, men ibland måste man faktiskt. Så är det.
Gaslights setlist såg förresten ut så här:
Great expectations
Stay lucky
We came to dance
The diamond church street choir
Old white Lincoln
Even cowgirls get the blues
1930
Film noir
Bring it on
Miles Davis and the cool
The queen of lower Chelsea
The spirit of jazz
Señor and the queen
I'da called you Woody, Joe
Angry Johnny and the radio
Wherefore art thou, Elvis?
The '59 sound
American slang
Here's lookin' at you, kid
The backseat
fredag 29 oktober 2010
tisdag 26 oktober 2010
I förbifarten
För att göra slut på eventuella spekulationer; Dark Tranquillity sparkade stjärt när de befann sig i Malmö igår. Lite snopet att "Punish my heaven" ströks ur setlistan kvällen i ära. I övrigt hänvisar jag hit.
Två detaljer i sammanhanget. Avatar öppnade kvällen, och jag kan konstatera att materialet från deras självbetitlade platta suger ännu mer live. Synd. Tidigare har jag alltid haft ett gott öga för livebandet Avatar. Inte nu längre. Och Insomnium? Schysst musik, men inte direkt optimal för scenformatet. Och dessutom var det mer förinspelad musik än live. Och folk gnäller på Dead By April...?
I alla fall, låter nya Hardcore Superstar-plattan snurra just nu. Ska ju snacka med Vic Zino i morgon. Kan vara bra att känna till agendan i förväg, liksom. Innan dess ska jag diskutera stonerturnéer med Andreas Bengtsson i grymt underskattade Deville. Det blir grymt.
Torsdag och fredag? The Gaslight Anthem respektive Watain. Båda på KB. Det kommer bli hur coolt som helst, det vågar jag lova.
Funderar också om det kan vara värt att ta sig till Vega på lördag och kolla på Spleen United. Det kan nog bli en fet tillställning, det där. Biljetterna är emellertid på väg att sälja slut. Oh well, vi får se hur det blir.
Två detaljer i sammanhanget. Avatar öppnade kvällen, och jag kan konstatera att materialet från deras självbetitlade platta suger ännu mer live. Synd. Tidigare har jag alltid haft ett gott öga för livebandet Avatar. Inte nu längre. Och Insomnium? Schysst musik, men inte direkt optimal för scenformatet. Och dessutom var det mer förinspelad musik än live. Och folk gnäller på Dead By April...?
I alla fall, låter nya Hardcore Superstar-plattan snurra just nu. Ska ju snacka med Vic Zino i morgon. Kan vara bra att känna till agendan i förväg, liksom. Innan dess ska jag diskutera stonerturnéer med Andreas Bengtsson i grymt underskattade Deville. Det blir grymt.
Torsdag och fredag? The Gaslight Anthem respektive Watain. Båda på KB. Det kommer bli hur coolt som helst, det vågar jag lova.
Funderar också om det kan vara värt att ta sig till Vega på lördag och kolla på Spleen United. Det kan nog bli en fet tillställning, det där. Biljetterna är emellertid på väg att sälja slut. Oh well, vi får se hur det blir.
söndag 24 oktober 2010
En liten söndagstreat
Dagen i ära - varför idag skulle vara en betydelsefull dag vet jag dock inte - har jag satt ihop en Spotifylista innehållandes några av årets allra bästa låtar. Några saknas, eftersom de inte finns på Spotify. De finns listade och länkade till längre ner på sidan. Enjoy!
Whitechapel - The darkest day of man
Pendulum - The island part 1 (Dusk) (tyvärr nerkortad singelversion, men grymt cool video)
Bruket - Stad som aldrig vaknar
Zombiekrig - Vad du än säger
Whitechapel - The darkest day of man
Pendulum - The island part 1 (Dusk) (tyvärr nerkortad singelversion, men grymt cool video)
Bruket - Stad som aldrig vaknar
Zombiekrig - Vad du än säger
fredag 22 oktober 2010
Lösa tankar om skivåret 2010
Låt mig inleda med att säga att jag ska göra allt i min makt för att undvika namedropping. Inget band och ingen skiva ska nämnas i det här inlägget. Det är målsättingen. Wish me luck.
Låt oss sedan backa lite i tiden. Till 2007. Ett synnerligen tungt, starkt och sjukt bra skivår. Bland annat släpptes tidernas hittills enda perfekta metalplatta detta år. Och många band toppresterade, inte minst ett gäng som man inte väntade sig skulle kunna göra det 15-20 år in i karriären. Det är coolt.
Sedan går vi till 2008. Ett antal riktiga höjdpunkter åsido var det inget överdrivet bra år på skivfronten. Framför allt var det fruktansvärt ojämnt. En del band släppte riktiga monsterplattor, medan andra misslyckades totalt att leva upp till några förväntningar.
2009. Tidernas bästa skivår? Kan vara. Möjligen i konkurrens med 1965, något av de tidiga 70-talsåren och 1992. Antalet kanonplattor var nästan för många. Herregud, jag drunknade i dem.
Nu börjar 2010 sakta men målmedvetet att trampa mot sitt slut. I skrivande stund har exakt 209 plattor släppta under året passerat mina öron. Och jag har ett gäng kvar att kolla upp. Närmare 40, faktiskt.
Det slog mig i ett tidigt skede att detta var debutanternas år. Fast sedan kom jag på att det släpptes betydligt fler intressanta debuter under både 2008 och 2009. Inte desto mindre har det - i synnerhet bland svenska band - dykt upp många intressanta förstlingverk.
Vi ska inte glömma att under 2010 har fler än ett band släppt ur sig skivor som inte ens med god vilja kan beskrivas som något annat än deras första hörvärda alster. Åtminstone har jag aldrig ändrat uppfattning om så många band som under det här året.
En annan aspekt är att många nyare band (min definition av ett nyare band i det här tillfället är ett band som debuterat på den här sidan om millennieskiftet) har haft något i hästväg att leva upp till. Alltså där förra plattan varit ett monstruöst mästerverk. Så till den grad att man redan på förhand varit inställd på en besvikelse.
Och visst, en del misslyckades totalt att toppa förra plattan och släppte något som får anses vara en mellanplatta (hoppas jag). Andra har tangerat och lyckats hålla kvar sig på samma nivå. Några få har till och med lyckats överträffa förra plattan. Kudos!
Min slutsats om 2010 som ett musikår är att det är avsevärt svagare än 2009. Både beträffande skivor och konsertupplevelser. En tanke som slog mig tidigt under året och som inte velat släppa är att 2010 är året då åldern kommit ikapp många gamla tjockisar. Tyvärr.
Jag håller ändå tummarna inför 2011. Och försöker helhjärtat att klura ut vilka tio plattor som är bäst i år. Det är lättare sagt än gjort. Tro mig.
Låt oss sedan backa lite i tiden. Till 2007. Ett synnerligen tungt, starkt och sjukt bra skivår. Bland annat släpptes tidernas hittills enda perfekta metalplatta detta år. Och många band toppresterade, inte minst ett gäng som man inte väntade sig skulle kunna göra det 15-20 år in i karriären. Det är coolt.
Sedan går vi till 2008. Ett antal riktiga höjdpunkter åsido var det inget överdrivet bra år på skivfronten. Framför allt var det fruktansvärt ojämnt. En del band släppte riktiga monsterplattor, medan andra misslyckades totalt att leva upp till några förväntningar.
2009. Tidernas bästa skivår? Kan vara. Möjligen i konkurrens med 1965, något av de tidiga 70-talsåren och 1992. Antalet kanonplattor var nästan för många. Herregud, jag drunknade i dem.
Nu börjar 2010 sakta men målmedvetet att trampa mot sitt slut. I skrivande stund har exakt 209 plattor släppta under året passerat mina öron. Och jag har ett gäng kvar att kolla upp. Närmare 40, faktiskt.
Det slog mig i ett tidigt skede att detta var debutanternas år. Fast sedan kom jag på att det släpptes betydligt fler intressanta debuter under både 2008 och 2009. Inte desto mindre har det - i synnerhet bland svenska band - dykt upp många intressanta förstlingverk.
Vi ska inte glömma att under 2010 har fler än ett band släppt ur sig skivor som inte ens med god vilja kan beskrivas som något annat än deras första hörvärda alster. Åtminstone har jag aldrig ändrat uppfattning om så många band som under det här året.
En annan aspekt är att många nyare band (min definition av ett nyare band i det här tillfället är ett band som debuterat på den här sidan om millennieskiftet) har haft något i hästväg att leva upp till. Alltså där förra plattan varit ett monstruöst mästerverk. Så till den grad att man redan på förhand varit inställd på en besvikelse.
Och visst, en del misslyckades totalt att toppa förra plattan och släppte något som får anses vara en mellanplatta (hoppas jag). Andra har tangerat och lyckats hålla kvar sig på samma nivå. Några få har till och med lyckats överträffa förra plattan. Kudos!
Min slutsats om 2010 som ett musikår är att det är avsevärt svagare än 2009. Både beträffande skivor och konsertupplevelser. En tanke som slog mig tidigt under året och som inte velat släppa är att 2010 är året då åldern kommit ikapp många gamla tjockisar. Tyvärr.
Jag håller ändå tummarna inför 2011. Och försöker helhjärtat att klura ut vilka tio plattor som är bäst i år. Det är lättare sagt än gjort. Tro mig.
måndag 18 oktober 2010
Det barkar åt helvete
Så det sägs. I alla fall.
Den sjunde oktober intog Volbeat Malmö Arena och genomförde premiären på sin Europaturné. Imponerande uppvisning, givetvis. Volbeat är ett fantastiskt liveband. Setlistan var också angenäm, även om jag saknade "A new day", "Find that soul" och "Radio girl". Men det är ju bara jag.
Allra coolast var när LG Petrov från Entombed vaggade in på scen och sjöng "Evelyn" med bandet. Det var grymt häftigt. Petrovs eget band gjorde för övrigt en stabil och bra spelning innan Volbeat, och som öppningsband stod danska The Kandidate. Deras uppträdande fick rent pinsam publikrespons, men ingen kan klandra dem för att inte ha gett järnet. För det gjorde de.
En vecka senare tappade jag min mobiltelefon på bussen. Den är nu stulen. Du, kukhuvud, som hittade den och inte lämnade in den till hittegodsavdelningen - jag hoppas du dör. Smärtsamt.
I alla fall; senare samma dag stod jag inne på KB. Först spelade ett band som heter Young Guns och som imponerat på mig med sin platta "All our kings are dead". De gjorde en grymt bra spelning också. Fast jag saknade "Crystal clear".
Huvudakten hette Danko Jones. Jag blev besviken på vissa grejer. Bland annat att gitarrljudet var så tunt att deras tajta framförande inte framgick. Det lät tråkigt, helt enkelt. I synnerhet i de nyare låtarna, där Dankos gitarrarbete verkligen står i centrum. De fem låtarna från "Below the belt" blev alltså besvikelse deluxe. Tyvärr.
Sedan var setlistan obeskrivligt tråkig. Först och främst för att den helt enkelt utgjordes av setet från Copenhell i somras plus fyra extranummer. Sedan också för att den till större delen bestod av samma låtar Danko tjatat ut något fruktansvärt. Till nästa gång hoppas jag han byter ut "Baby hates me", "Forget my name", "Invisible", "Sugar high" och "Sugar chocolate". Att framförandet av "Mountain" dessutom var oengagerat och stressat gjorde det inte bättre.
Å andra sidan gjorde Danko en sanslös insats angående mellansnacket. INGEN är bättre än Danko på det. Nästa år hoppas jag att Danko låter gitarren vila ett tag, och ger sig ut på spoken word-turné. Han får gärna återkomma med musik året efter.
Två dagar senare, på lördagen, steg jag upp 06:13 för att hinna med ett tåg till Stockholm. Första besöket i huvudstaden för min del. Där intervjuade jag Hurts. Mycket trevliga killar. Sedan såg jag deras grymt bra konsert på Debaser Medis och drack öl med Jesaiah-Tobias. Trevligt det med.
Mycket häftigt, alltsammans. Idag lade jag en beställning på en iPhone också. Trillar den också ur min byxficka när jag sitter på bussen tar jag livet av mig. På riktigt.
Den sjunde oktober intog Volbeat Malmö Arena och genomförde premiären på sin Europaturné. Imponerande uppvisning, givetvis. Volbeat är ett fantastiskt liveband. Setlistan var också angenäm, även om jag saknade "A new day", "Find that soul" och "Radio girl". Men det är ju bara jag.
Allra coolast var när LG Petrov från Entombed vaggade in på scen och sjöng "Evelyn" med bandet. Det var grymt häftigt. Petrovs eget band gjorde för övrigt en stabil och bra spelning innan Volbeat, och som öppningsband stod danska The Kandidate. Deras uppträdande fick rent pinsam publikrespons, men ingen kan klandra dem för att inte ha gett järnet. För det gjorde de.
En vecka senare tappade jag min mobiltelefon på bussen. Den är nu stulen. Du, kukhuvud, som hittade den och inte lämnade in den till hittegodsavdelningen - jag hoppas du dör. Smärtsamt.
I alla fall; senare samma dag stod jag inne på KB. Först spelade ett band som heter Young Guns och som imponerat på mig med sin platta "All our kings are dead". De gjorde en grymt bra spelning också. Fast jag saknade "Crystal clear".
Huvudakten hette Danko Jones. Jag blev besviken på vissa grejer. Bland annat att gitarrljudet var så tunt att deras tajta framförande inte framgick. Det lät tråkigt, helt enkelt. I synnerhet i de nyare låtarna, där Dankos gitarrarbete verkligen står i centrum. De fem låtarna från "Below the belt" blev alltså besvikelse deluxe. Tyvärr.
Sedan var setlistan obeskrivligt tråkig. Först och främst för att den helt enkelt utgjordes av setet från Copenhell i somras plus fyra extranummer. Sedan också för att den till större delen bestod av samma låtar Danko tjatat ut något fruktansvärt. Till nästa gång hoppas jag han byter ut "Baby hates me", "Forget my name", "Invisible", "Sugar high" och "Sugar chocolate". Att framförandet av "Mountain" dessutom var oengagerat och stressat gjorde det inte bättre.
Å andra sidan gjorde Danko en sanslös insats angående mellansnacket. INGEN är bättre än Danko på det. Nästa år hoppas jag att Danko låter gitarren vila ett tag, och ger sig ut på spoken word-turné. Han får gärna återkomma med musik året efter.
Två dagar senare, på lördagen, steg jag upp 06:13 för att hinna med ett tåg till Stockholm. Första besöket i huvudstaden för min del. Där intervjuade jag Hurts. Mycket trevliga killar. Sedan såg jag deras grymt bra konsert på Debaser Medis och drack öl med Jesaiah-Tobias. Trevligt det med.
Mycket häftigt, alltsammans. Idag lade jag en beställning på en iPhone också. Trillar den också ur min byxficka när jag sitter på bussen tar jag livet av mig. På riktigt.
torsdag 7 oktober 2010
Menar ni allvar, SD?
Jag är lite sen, jag vet. Men jag satt och Facebookade för en stund sedan och hamnade på sidan "Lägg ner hatkampanjen mot SD", en sida som jag motsätter mig med varenda cell i kroppen. De länkade till SD:s invandringspolitiska program. Av någon anledning läste jag igenom hela alltet. Jag kände hur min IQ sjönk för vartenda ord som registrerades på näthinnan. Hur kan någon se detta som en lösning på problem, egentligen?
Så, jag har valt ut ett antal punkter jag reagerade lite extra på. Kände mig väldigt tvungen att ventilera mina tankar om dem.
"I de fall där en person med uppehållstillstånd visar sig ha besökt det land han/hon sagt sig vara på flykt ifrån skall uppehållstillståndet förverkas och personen utvisas."
En person flyr från sitt krigsdrabbade hemland. Hans släkt följer inte med. Det är bara han som lyckas fly. Han tar sig till Sverige. Får ett uppehållstillstånd. En tid senare är konflikten i hemlandet löst. Han har under tiden etablerat ett boende i Sverige. Han har jobb, bostad och en umgängeskrets. Men han kan inte bli medborgare än, eftersom SD tycker att man ska ha bott i Sverige i minst tio år innan medborgarskap är på tal. I alla fall, han har alltså haft tillfälligt uppehållstillstånd under några års tid. Han åker till sitt hemland och hälsar på sin släkt, men har inte för avsikt att stanna i hemlandet eller ta med sig sina anhöriga till Sverige. Ska han då utvisas? SD tycker det. Märkligt.
"Visumtvång ska gälla för medborgare i alla länder som är, eller misstänks vara, baser för terrorism."
Vem avgör vilka länder som är baser för terrorism? Vad avgör att ett land är en bas för terrorism? Jag kan bara anta, men min gissning är att SD menar att alla arabländer är terrorbaser. Oavsett hur mycket underlag för påståendet de har. Bara min gissning. Men den känns inte orimlig.
"Asylsökande skall inte kunna få tillstånd för reguljärt arbete innan frågan om uppehållstillstånd har behandlats. Däremot skall man vara skyldig att utföra enklare sysslor inom eller vid förläggningen, i syfte att sänka kostnaderna för asylhanteringen."
"Välkommen till Sverige. Du får inte lov att söka arbete. Du får inte lov att uppträda som en medborgare förrän våra sega myndigheter funderat över ditt uppehållstillstånd. Men varsågod, du får göra samhällstjänst. Vi brukar kalla det straffarbete i vanliga fall."
"Asylsökande skall, vid ankomst, noggrant informeras om svenska lagar och samhällsregler. Den som trots detta begår någon form av kriminell handling under sin handläggningsperiod skall utvisas utan vidare prövning av ansökan."
Är man asylsökande och låt säga går mot röd gubbe vid övergångsstället i Klågerup (där det passerar ett fordon ungefär tre gånger i veckan) ska man utvisas. Det känns ju rimligt. Eller inte.
"Undantag från denna regel skall kunna göras om personen i fråga är minderårig och det rör sig om ett mindre allvarligt brott."
För att återgå till punkten ovan; om en asylsökande förälder och dennes barn går mot röd gubbe tillsammans ska alltså föräldern skickas iväg medan barnet tvingas stanna? Hej vad det går, eller hur?
"Med vårt grannland Danmark som förebild vill Sverigedemokraterna kraftigt skärpa reglerna för anhöriginvandring. Uppehållstillstånd baserat på anknytningsskäl skall, efter att vissa krav har uppfyllts, kunna ges till äkta makar, till personer som levt i dokumenterade, långvariga partnerskap samt till barn under 18 år."
SD:s bild på anhöriginvandring är uppenbarligen att invandrare drar hit hela sin släkt eftersom de tycker att Svenska staten är enkel att lura på pengar och att ens släkt därför bör leva i samma lyx som de lever. Det är förstummande inkorrekt. Om man lever under ständigt dödshot i sitt krigsdrabbade hemland och lyckas fly till Sverige, är det så konstigt om man önskar att sin familj ska ha samma frihet som en själv? Familjen är det viktigaste som finns. Utom för SD-anhängare.
"Då nordiska medborgare fritt kan inresa och uppehålla sig i Sverige behöver nordiska medborgare, som uppehåller sig i Sverige, inte ansöka om att få sammanföras med sina närmaste anhöriga om dessa också är nordiska medborgare."
Tydligt bevis på SD:s rasism. Man gör skillnad på invandrare och invandrare. En finsk invandrare är också en invandrare, men denne är tydligen inte alls lika ondskefull som en arabisk invandrare. Trots att båda är människor som invandrat till Sverige och inte kan söka medborgarskap förrän de bott här i tio år. Hur den ekvationen går ihop? Fråga mig inte.
"Den självklara målsättningen skall vara att de invandrare som har för avsikt att stanna i landet skall anpassa sig till det svenska levnadssättet och på sikt uppgå i den svenska nationen."
Det svenska levnadssättet? Det som lyder ungefär "Håll käften, sluta dröm, jobba tills du stupar och våga inte tro att det finns något bättre här i världen än TV4s fredagsunderhållning"? På vilket sätt är medelsvenssons levnadssätt värt att eftersträva?
"Svenska traditioner, värderingar, regler och lagar skall vara normgivande i hela det svenska samhället."
Jag är den förste att glatt omfamna juletider, vilket väl får klassas bland svenska traditioner. Innebär det att man ska tvinga alla att fira jul? Jag tycker då inte det. Svenska värderingar? Usch. Varför vill man påtvinga folk jantelagen och dylikt trams?
"Lovdagar i anslutning till religiösa högtider skall endast omfatta traditionella svenska och kristna högtider."
En viktig del av demokratin är frihet, även om prefixet "religions-" appliceras. Det här är direkt inskränkande på den punkten, och gör mig nyfiken på var i partiprogrammet SD skrivit upp "exit demokrati, enter diktatur".
"Inga religiösa byggnader, med en för svensk byggnadstradition, främmande arkitektur, skall få byggas."
Ungefär samma reflektion som den ovanför. Dessutom; vad gör vi av alla befintliga religiösa byggnader? Och främmande arkitektur för svensk byggnadstradition? Det innebär väl att alla byggnader som är avvikande från betongklumpsliknande höghus ska rivas. Hejdå Globen, Turning Torso, Scandinavium m.fl.
"Iögonfallande religiösa eller politiska symboler, som till exempel slöja eller turban, skall inte vara tillåtna att bäras i yrkesutövningen av offentliganställd personal, då det riskerar att skada medborgarnas tilltro till den offentliga verksamhetens objektivitet."
På tal om objektivitet, hur objektivt är det egentligen att förbjuda en enskild religions symboler?
"I Sverige finns sedan urminnes tid en samisk och en tornedalsfinsk minoritet med hemortsrätt i de områden där de traditionellt varit bosatta. Dessa grupper skall inte omfattas av assimileringspolitiken utan istället erbjudas statligt stöd för att kunna bevara sitt språk och sina traditioner."
Vad gör denna minoritet bättre än den islamska? Att de var här först? Lysande resonemang. Eller inte.
"De invandrare som istället föredrar att återvända till sitt gamla hemland skall ges ett generöst stöd till frivillig återvandring."
Vad innebär detta rent konkret? Att Jimmy Åkesson personligen köper flygbiljetten till Iran? Invandrarna ska ju förtryckas som tusan, menar SD. Varför ska de hjälpas när de tröttnat på förtrycket? Det är ungefär som om mobbaren på en skolgård skulle gå fram till sitt mobboffer när denne börjat gråta och säga "så ja, ut med det". Hört talas om att vara konsekvent, SD-anhängare?
"Den engångssumma som idag betalas ut till hemvändande invandrare skall höjas kraftig och vid sidan av detta skall även ett individualiserat och behovsprövat återvandringsstöd kunna betalas ut varje månad under de första åren av återetableringen i hemlandet."
Istället för att lägga pengar på att hjälpa invandrarna när de kommer hit, ska staten alltså lägga kosing på att skicka iväg dem. Det lär inte bli mycket billigare, om det är tanken.
Det här var mina two cents. Måtte de närmsta fyra åren gå förbannat fort, eller åtminstone varenda SD-anhängare trilla och slå sig unisont. Det hade varit coolt.
Så, jag har valt ut ett antal punkter jag reagerade lite extra på. Kände mig väldigt tvungen att ventilera mina tankar om dem.
"I de fall där en person med uppehållstillstånd visar sig ha besökt det land han/hon sagt sig vara på flykt ifrån skall uppehållstillståndet förverkas och personen utvisas."
En person flyr från sitt krigsdrabbade hemland. Hans släkt följer inte med. Det är bara han som lyckas fly. Han tar sig till Sverige. Får ett uppehållstillstånd. En tid senare är konflikten i hemlandet löst. Han har under tiden etablerat ett boende i Sverige. Han har jobb, bostad och en umgängeskrets. Men han kan inte bli medborgare än, eftersom SD tycker att man ska ha bott i Sverige i minst tio år innan medborgarskap är på tal. I alla fall, han har alltså haft tillfälligt uppehållstillstånd under några års tid. Han åker till sitt hemland och hälsar på sin släkt, men har inte för avsikt att stanna i hemlandet eller ta med sig sina anhöriga till Sverige. Ska han då utvisas? SD tycker det. Märkligt.
"Visumtvång ska gälla för medborgare i alla länder som är, eller misstänks vara, baser för terrorism."
Vem avgör vilka länder som är baser för terrorism? Vad avgör att ett land är en bas för terrorism? Jag kan bara anta, men min gissning är att SD menar att alla arabländer är terrorbaser. Oavsett hur mycket underlag för påståendet de har. Bara min gissning. Men den känns inte orimlig.
"Asylsökande skall inte kunna få tillstånd för reguljärt arbete innan frågan om uppehållstillstånd har behandlats. Däremot skall man vara skyldig att utföra enklare sysslor inom eller vid förläggningen, i syfte att sänka kostnaderna för asylhanteringen."
"Välkommen till Sverige. Du får inte lov att söka arbete. Du får inte lov att uppträda som en medborgare förrän våra sega myndigheter funderat över ditt uppehållstillstånd. Men varsågod, du får göra samhällstjänst. Vi brukar kalla det straffarbete i vanliga fall."
"Asylsökande skall, vid ankomst, noggrant informeras om svenska lagar och samhällsregler. Den som trots detta begår någon form av kriminell handling under sin handläggningsperiod skall utvisas utan vidare prövning av ansökan."
Är man asylsökande och låt säga går mot röd gubbe vid övergångsstället i Klågerup (där det passerar ett fordon ungefär tre gånger i veckan) ska man utvisas. Det känns ju rimligt. Eller inte.
"Undantag från denna regel skall kunna göras om personen i fråga är minderårig och det rör sig om ett mindre allvarligt brott."
För att återgå till punkten ovan; om en asylsökande förälder och dennes barn går mot röd gubbe tillsammans ska alltså föräldern skickas iväg medan barnet tvingas stanna? Hej vad det går, eller hur?
"Med vårt grannland Danmark som förebild vill Sverigedemokraterna kraftigt skärpa reglerna för anhöriginvandring. Uppehållstillstånd baserat på anknytningsskäl skall, efter att vissa krav har uppfyllts, kunna ges till äkta makar, till personer som levt i dokumenterade, långvariga partnerskap samt till barn under 18 år."
SD:s bild på anhöriginvandring är uppenbarligen att invandrare drar hit hela sin släkt eftersom de tycker att Svenska staten är enkel att lura på pengar och att ens släkt därför bör leva i samma lyx som de lever. Det är förstummande inkorrekt. Om man lever under ständigt dödshot i sitt krigsdrabbade hemland och lyckas fly till Sverige, är det så konstigt om man önskar att sin familj ska ha samma frihet som en själv? Familjen är det viktigaste som finns. Utom för SD-anhängare.
"Då nordiska medborgare fritt kan inresa och uppehålla sig i Sverige behöver nordiska medborgare, som uppehåller sig i Sverige, inte ansöka om att få sammanföras med sina närmaste anhöriga om dessa också är nordiska medborgare."
Tydligt bevis på SD:s rasism. Man gör skillnad på invandrare och invandrare. En finsk invandrare är också en invandrare, men denne är tydligen inte alls lika ondskefull som en arabisk invandrare. Trots att båda är människor som invandrat till Sverige och inte kan söka medborgarskap förrän de bott här i tio år. Hur den ekvationen går ihop? Fråga mig inte.
"Den självklara målsättningen skall vara att de invandrare som har för avsikt att stanna i landet skall anpassa sig till det svenska levnadssättet och på sikt uppgå i den svenska nationen."
Det svenska levnadssättet? Det som lyder ungefär "Håll käften, sluta dröm, jobba tills du stupar och våga inte tro att det finns något bättre här i världen än TV4s fredagsunderhållning"? På vilket sätt är medelsvenssons levnadssätt värt att eftersträva?
"Svenska traditioner, värderingar, regler och lagar skall vara normgivande i hela det svenska samhället."
Jag är den förste att glatt omfamna juletider, vilket väl får klassas bland svenska traditioner. Innebär det att man ska tvinga alla att fira jul? Jag tycker då inte det. Svenska värderingar? Usch. Varför vill man påtvinga folk jantelagen och dylikt trams?
"Lovdagar i anslutning till religiösa högtider skall endast omfatta traditionella svenska och kristna högtider."
En viktig del av demokratin är frihet, även om prefixet "religions-" appliceras. Det här är direkt inskränkande på den punkten, och gör mig nyfiken på var i partiprogrammet SD skrivit upp "exit demokrati, enter diktatur".
"Inga religiösa byggnader, med en för svensk byggnadstradition, främmande arkitektur, skall få byggas."
Ungefär samma reflektion som den ovanför. Dessutom; vad gör vi av alla befintliga religiösa byggnader? Och främmande arkitektur för svensk byggnadstradition? Det innebär väl att alla byggnader som är avvikande från betongklumpsliknande höghus ska rivas. Hejdå Globen, Turning Torso, Scandinavium m.fl.
"Iögonfallande religiösa eller politiska symboler, som till exempel slöja eller turban, skall inte vara tillåtna att bäras i yrkesutövningen av offentliganställd personal, då det riskerar att skada medborgarnas tilltro till den offentliga verksamhetens objektivitet."
På tal om objektivitet, hur objektivt är det egentligen att förbjuda en enskild religions symboler?
"I Sverige finns sedan urminnes tid en samisk och en tornedalsfinsk minoritet med hemortsrätt i de områden där de traditionellt varit bosatta. Dessa grupper skall inte omfattas av assimileringspolitiken utan istället erbjudas statligt stöd för att kunna bevara sitt språk och sina traditioner."
Vad gör denna minoritet bättre än den islamska? Att de var här först? Lysande resonemang. Eller inte.
"De invandrare som istället föredrar att återvända till sitt gamla hemland skall ges ett generöst stöd till frivillig återvandring."
Vad innebär detta rent konkret? Att Jimmy Åkesson personligen köper flygbiljetten till Iran? Invandrarna ska ju förtryckas som tusan, menar SD. Varför ska de hjälpas när de tröttnat på förtrycket? Det är ungefär som om mobbaren på en skolgård skulle gå fram till sitt mobboffer när denne börjat gråta och säga "så ja, ut med det". Hört talas om att vara konsekvent, SD-anhängare?
"Den engångssumma som idag betalas ut till hemvändande invandrare skall höjas kraftig och vid sidan av detta skall även ett individualiserat och behovsprövat återvandringsstöd kunna betalas ut varje månad under de första åren av återetableringen i hemlandet."
Istället för att lägga pengar på att hjälpa invandrarna när de kommer hit, ska staten alltså lägga kosing på att skicka iväg dem. Det lär inte bli mycket billigare, om det är tanken.
Det här var mina two cents. Måtte de närmsta fyra åren gå förbannat fort, eller åtminstone varenda SD-anhängare trilla och slå sig unisont. Det hade varit coolt.
tisdag 5 oktober 2010
En sysselsatt höst
Förra hösten var, åtminstone för min del, obeskrivligt cool när det gällde konserter. Kontraster (Calaisa på fredagen och Behemoth onsdagen därpå), upptäckter av då okända band (Royal Republic på Banco), intressanta bekantskaper(HEALTH och The Devil Wears Prada) och två av de bästa spelningar jag någonsin sett (Mott The Hoople och Green Day).
Allt talar för att den här hösten kommer bli ännu tuffare. Om det är möjligt? Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tvivlat på det. Men när jag undersöker faktorerna blir jag mer övertygad om att så är fallet. Låt mig förklara bevismaterialet, i tur och ordning.
7/10, Volbeat på Malmö Arena
Världens bästa liveband? Volbeat aspirerar åtminstone till titeln. De inleder sin största Europaturné hittills i övermorgon på Percy Nilsson Skrytbygge Arena, och närvaro är så klart obligatoriskt.
14/10, Danko Jones på KB
Danko Jones för fjärde gången på två och ett halvt år för min del. Men är det någon man kan se ofta är det denna kanadensare. Underhållning är ett honnörsord, och att få höra mer material från "Below the belt" än vad vi fick på Copenhell-festivalen kommer bli intressant.
25/10, Dark Tranquillity på KB
Mikael Stanne utlovade en sanslöst bra höstturné när jag förhörde honom om nya plattan "We are the void". Som om vi tvivlade.
28/10, The Gaslight Anthem på KB
New Jerseys arbetarklasshjältar har släppt årets hittills bästa platta, "American slang", och att få höra Brian Fallons hjärteskärande noveller i verkliga livet kommer vara värt alla biljettpengar i världen.
29/10, Watain på KB
"Lawless darkness" är inte black metal. Inte heller metal. Inte ens musik. Det är konst, verklig finkultur. Jag tar för givet att turnéavslutningen kommer bli en storslagen upplevelse.
3/11, Katatonia på KB
Fjolårets "Night is the new day" hörde till det årets absoluta höjdpunkter. Jag hoppas på en härligt melankolisk onsdagskväll när supertrevlige Anders Nyström och hans kumpaner intar KB.
5/11, Walking With Strangers och Yersinia på Arena 305
Sharkbait-turnén bjuder också på Aim for the Sunrise och Chastise. För min del är det Walking With Strangers - "Buried dead and done"-ep:n tillhör årets höjdpunkter - och Yersinia, vars fullängdsdebut Efter oss syndafloden" inte kan komma snart nog, som lockar.
19/11, Volbeat på Forum
Näst sista spelningen på turnén är en fredag på hemmaplan för Volbeat. Allt pekar på en kärleksfull och minnesvärd kväll. Inte en chans att jag skulle nöja mig med att bara se dem en gång på turnén, liksom.
21/11, As I Lay Dying, Heaven Shall Burn och Adept på KB
Visst uppträder Suicide Silence också. Men det är i synnerhet för Heaven Shall Burn och Adept jag är intresserad av denna söndagskväll. Tippar på en galen mosh. Ni hittar mig där!
27/11, Deftones och Coheed and Cambria på KB-Hallen
Deftones på Copenhell-festivalen var en sanslös upplevelse. Nu kommer de inta KB-Hallen och förhoppningsvis tangera och överträffa framträdandet ett halvår tidigare.
9/12, Soilwork, All That Remains och Neaera på KB
Visst, två band till, men vem bryr sig om Caliban och Bleed From Within? Soilworks senaste platta må ha varit en besvikelse av kungliga mått, men deras kapacitet som liveband går aldrig att ta fel på. Nysläppen från All That Remains och Neaera är dessutom överväldigande.
17/12, Roky Erickson på KB
Jag har grämt mig i tre år för att jag missade Roky förra gången han var i stan. Nu får jag en ny chans. Måtte det bli lika legendariskt som alla försökt göra gällande gubbens konserter.
21/12, Pendulum på Vega.
"Immersion" är en grymt cool platta, och Pendulum är ett grymt coolt band. Deras spelningar ryktas ha en intensitet värdig ett tredje världskrig. Jag gör min bedömning i december. Julafton kommer tre dagar tidigare i år.
Se, vilken uppställning hösten samlat ihop! Jag är sjukt nöjd. Och ha då i åtanke att det kunde varit bättre.
För Against Me! har ställt in sin Europaturné, och uppträder alltså inte som planerat i Köpenhamn den 10 december.
Och Hurts sålde ut sin Köpenhamnsspelning innan jag hann fixa plåtar, och ett Stockholmsbesök kan bli svårplanerat.
Dessutom missar jag Bullet For My Valentine-spelningen på Baltiska Hallen den 20 november.
Och Filters utlovade Europaturné verkar inte bli av i år.
Men var nöjd med allt som livet ger, som Baloo sjöng. När hösten bjuder på sådant här kan jag inte annat än vara det.
Allt talar för att den här hösten kommer bli ännu tuffare. Om det är möjligt? Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tvivlat på det. Men när jag undersöker faktorerna blir jag mer övertygad om att så är fallet. Låt mig förklara bevismaterialet, i tur och ordning.
7/10, Volbeat på Malmö Arena
Världens bästa liveband? Volbeat aspirerar åtminstone till titeln. De inleder sin största Europaturné hittills i övermorgon på Percy Nilsson Skrytbygge Arena, och närvaro är så klart obligatoriskt.
14/10, Danko Jones på KB
Danko Jones för fjärde gången på två och ett halvt år för min del. Men är det någon man kan se ofta är det denna kanadensare. Underhållning är ett honnörsord, och att få höra mer material från "Below the belt" än vad vi fick på Copenhell-festivalen kommer bli intressant.
25/10, Dark Tranquillity på KB
Mikael Stanne utlovade en sanslöst bra höstturné när jag förhörde honom om nya plattan "We are the void". Som om vi tvivlade.
28/10, The Gaslight Anthem på KB
New Jerseys arbetarklasshjältar har släppt årets hittills bästa platta, "American slang", och att få höra Brian Fallons hjärteskärande noveller i verkliga livet kommer vara värt alla biljettpengar i världen.
29/10, Watain på KB
"Lawless darkness" är inte black metal. Inte heller metal. Inte ens musik. Det är konst, verklig finkultur. Jag tar för givet att turnéavslutningen kommer bli en storslagen upplevelse.
3/11, Katatonia på KB
Fjolårets "Night is the new day" hörde till det årets absoluta höjdpunkter. Jag hoppas på en härligt melankolisk onsdagskväll när supertrevlige Anders Nyström och hans kumpaner intar KB.
5/11, Walking With Strangers och Yersinia på Arena 305
Sharkbait-turnén bjuder också på Aim for the Sunrise och Chastise. För min del är det Walking With Strangers - "Buried dead and done"-ep:n tillhör årets höjdpunkter - och Yersinia, vars fullängdsdebut Efter oss syndafloden" inte kan komma snart nog, som lockar.
19/11, Volbeat på Forum
Näst sista spelningen på turnén är en fredag på hemmaplan för Volbeat. Allt pekar på en kärleksfull och minnesvärd kväll. Inte en chans att jag skulle nöja mig med att bara se dem en gång på turnén, liksom.
21/11, As I Lay Dying, Heaven Shall Burn och Adept på KB
Visst uppträder Suicide Silence också. Men det är i synnerhet för Heaven Shall Burn och Adept jag är intresserad av denna söndagskväll. Tippar på en galen mosh. Ni hittar mig där!
27/11, Deftones och Coheed and Cambria på KB-Hallen
Deftones på Copenhell-festivalen var en sanslös upplevelse. Nu kommer de inta KB-Hallen och förhoppningsvis tangera och överträffa framträdandet ett halvår tidigare.
9/12, Soilwork, All That Remains och Neaera på KB
Visst, två band till, men vem bryr sig om Caliban och Bleed From Within? Soilworks senaste platta må ha varit en besvikelse av kungliga mått, men deras kapacitet som liveband går aldrig att ta fel på. Nysläppen från All That Remains och Neaera är dessutom överväldigande.
17/12, Roky Erickson på KB
Jag har grämt mig i tre år för att jag missade Roky förra gången han var i stan. Nu får jag en ny chans. Måtte det bli lika legendariskt som alla försökt göra gällande gubbens konserter.
21/12, Pendulum på Vega.
"Immersion" är en grymt cool platta, och Pendulum är ett grymt coolt band. Deras spelningar ryktas ha en intensitet värdig ett tredje världskrig. Jag gör min bedömning i december. Julafton kommer tre dagar tidigare i år.
Se, vilken uppställning hösten samlat ihop! Jag är sjukt nöjd. Och ha då i åtanke att det kunde varit bättre.
För Against Me! har ställt in sin Europaturné, och uppträder alltså inte som planerat i Köpenhamn den 10 december.
Och Hurts sålde ut sin Köpenhamnsspelning innan jag hann fixa plåtar, och ett Stockholmsbesök kan bli svårplanerat.
Dessutom missar jag Bullet For My Valentine-spelningen på Baltiska Hallen den 20 november.
Och Filters utlovade Europaturné verkar inte bli av i år.
Men var nöjd med allt som livet ger, som Baloo sjöng. När hösten bjuder på sådant här kan jag inte annat än vara det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)