Låt mig inleda med att säga att jag ska göra allt i min makt för att undvika namedropping. Inget band och ingen skiva ska nämnas i det här inlägget. Det är målsättingen. Wish me luck.
Låt oss sedan backa lite i tiden. Till 2007. Ett synnerligen tungt, starkt och sjukt bra skivår. Bland annat släpptes tidernas hittills enda perfekta metalplatta detta år. Och många band toppresterade, inte minst ett gäng som man inte väntade sig skulle kunna göra det 15-20 år in i karriären. Det är coolt.
Sedan går vi till 2008. Ett antal riktiga höjdpunkter åsido var det inget överdrivet bra år på skivfronten. Framför allt var det fruktansvärt ojämnt. En del band släppte riktiga monsterplattor, medan andra misslyckades totalt att leva upp till några förväntningar.
2009. Tidernas bästa skivår? Kan vara. Möjligen i konkurrens med 1965, något av de tidiga 70-talsåren och 1992. Antalet kanonplattor var nästan för många. Herregud, jag drunknade i dem.
Nu börjar 2010 sakta men målmedvetet att trampa mot sitt slut. I skrivande stund har exakt 209 plattor släppta under året passerat mina öron. Och jag har ett gäng kvar att kolla upp. Närmare 40, faktiskt.
Det slog mig i ett tidigt skede att detta var debutanternas år. Fast sedan kom jag på att det släpptes betydligt fler intressanta debuter under både 2008 och 2009. Inte desto mindre har det - i synnerhet bland svenska band - dykt upp många intressanta förstlingverk.
Vi ska inte glömma att under 2010 har fler än ett band släppt ur sig skivor som inte ens med god vilja kan beskrivas som något annat än deras första hörvärda alster. Åtminstone har jag aldrig ändrat uppfattning om så många band som under det här året.
En annan aspekt är att många nyare band (min definition av ett nyare band i det här tillfället är ett band som debuterat på den här sidan om millennieskiftet) har haft något i hästväg att leva upp till. Alltså där förra plattan varit ett monstruöst mästerverk. Så till den grad att man redan på förhand varit inställd på en besvikelse.
Och visst, en del misslyckades totalt att toppa förra plattan och släppte något som får anses vara en mellanplatta (hoppas jag). Andra har tangerat och lyckats hålla kvar sig på samma nivå. Några få har till och med lyckats överträffa förra plattan. Kudos!
Min slutsats om 2010 som ett musikår är att det är avsevärt svagare än 2009. Både beträffande skivor och konsertupplevelser. En tanke som slog mig tidigt under året och som inte velat släppa är att 2010 är året då åldern kommit ikapp många gamla tjockisar. Tyvärr.
Jag håller ändå tummarna inför 2011. Och försöker helhjärtat att klura ut vilka tio plattor som är bäst i år. Det är lättare sagt än gjort. Tro mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar