Nej, jag har inte gett upp än. Angry Video Game Nerds lista över de fyrtio sämsta hajfilmerna har blivit min bibel, mina levnadsregler, och jag fortsätter att slösa bort mitt liv genom att plöja mig igenom listan. Tjugosju, är jag uppe i nu. Tretton återstår, varav åtminstone fem eller sex ser ut att bli svåra att hitta. Men, det är ingen anledning att ge upp.
I alla fall. Dags att gå igenom de fyra senaste erövringarna.
”Red water” handlar om ett vattenhål i Louisiana där ett företag borrar efter olja samtidigt som ett gäng skurkar försöker hitta en väska med pengar som dumpades där några år tidigare. Allt detta medan en haj simmar omkring. Största bristen är att handlingen gör hajen till en sidogrej. Den här storyn hade lika gärna kunnat utspelas på land, utan någon haj. Det behöver inte vara dåligt, men i sammanhanget – jag vill se hajaction! – är det värdelöst.
Pluspoäng för att hajen dödas på ett förvånansvärt kreativt sätt. Annars irriterar jag mig på karaktärernas stundvis sjukt motsägelsefulla ageranden. (Spoiler: ett exempel är när huvudpersonen är på väg av en brinnande båt och vänder om för att slåss med en av skurkarna för att efter tre slag vråla ”vi måste av! Båten kommer explodera!”). I sin helhet är filmen ett av listans blekare inslag.
”Blue demon” är en av listans få filmer som faktiskt är en renodlad, uttalad komedi. Den handlar om två forskare, givetvis ex-makar, som för regeringens räkning manipulerat hajar som ska kunna användas som vapen. Hajarna rymmer, förstås, och måste stoppas, förstås.
Hajarna dominerar handlingen, ändå är de knappt med. Antalet hajattacker är få. Något som irriterar mig är de scener där någon hamnar i vattnet, en haj dyker upp, men personen hinner upp på land innan hen blir uppäten. Mer korkad, blodig hajaction hade gjort susen för filmen. I övrigt: de komiska inslagen är med få undantag riktigt dåliga. Humorn är menad att vara kvick, intelligent och ska levereras med rappa repliker, men det misslyckas totalt. Resultatet är en långtråkig film som varken tillfredsställer som hajfilm eller komedi.
Titeln ”Spring break shark attack” talar tydligt om att man hoppas att nästan alla karaktärer ska bli hajmat. Större delen av filmen är en dryg collegerulle med alla dess kännetecken. Ni vet, pappmuggar, våldtäktsdroger, urspårade fester, en överspänd gymsnubbe och en snäll, spinkig kille som bägge två är intresserade av den söta tjejen i huvudrollen.
Och hajar. Det här är, också, en sådan film där man önskar sig mer av den varan. Den stora behållningen är massakern mot slutet. Den är nästan av episka proportioner. Men hajproblematiken uppdagas för sent i filmen. "Spring break shark attack" är en collegefilm med hajar som dekoration, när det borde vara tvärtom.
Man måste vara bra dum i huvudet om man frivilligt ägnar nästan tre timmar åt en film som man vet kommer suga. Att ge sig på ”Shark swarm” – som klockar in på två timmar och fyrtio minuter – är med andra ord ett smärre självmordsuppdrag. Ja, filmen är längre än vad den håller för. Men jag måste påpeka att de första cirka sjuttio-sjuttiofem minuterna är oväntat bra. Fördjupningen och konfliktupptrappningen är långt över förväntan.
Handling? En rik storfräsare försöker ta över en sömnig liten hamnstad, medan vattnet hemsöks av en – trumvirvel – hajsvärm. Antalet hajattacker är föredömligt många, och de dyker upp redan tidigt i filmen. Dock dröjer det lång tid innan de fyller någon funktion för storyn. Ofta känns de insprängda på måfå utan att tillföra något. Men, hajar som käkar människor är alltid coolt. Punkt.
Precis som i ”Spring break shark attack” bjuds vi på en massaker mot slutet, och den här är ännu mer storslagen. Hade den dykt upp efter en timme och femtio minuter i stället för efter två och en halv timme hade filmen varit mycket bättre. Men ändå, "Shark swarm" är långt bättre än jag väntade mig. Vilket i och för sig inte säger jättemycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar