Helkväll med Mike Ness, Frank Turner och Nicke Borg

Ingen dålig trio, alltså.

Vår gamle vän Nicke Borg och hans Homeland öppnar kvällen med en tolkning av Backyard Babies-favoriten "Nomadic", precis som han gjorde i vintras på Debaser i Malmö.

Skillnaden mot förra gången är att Nicke nu har en gitarrist vid sin sida. I övrigt är det samma avskalade singer-songwriter-pryl. Och det fungerar faktiskt. Nicke är en av få som hittat formeln för hur ett så pass avskalat koncept aldrig blir långtråkigt. Var hemligheten ligger? Inte en aning. Inte bryr jag mig heller. Det essentiella är att han gör en mycket bra öppningsspelning för aftonen.

Högst upp på önskelistan - en riktig helkvällsspelning med snubben, där han först gör en kort spelning på egen hand med sin akustiska gura, för att sedan avsluta med ett fullt set med ett komplett band.

Setlista:

Nomadic
A beautiful affair
Father of a father
All stars
Confessions of a criminal mind
Alone
Leaving home

Sedan traskar Frank Turner och hans kompband The Sleeping Souls ut på scen. Genast faller jag för snubben. Har tidigare aldrig hört en ton av hans material, men det här är ju helt vansinnigt bra! Som ett brittiskt Flogging Molly minus folkmusikinstrument.

Refrängen i avslutande "Photosynthesis" går på repeat i skallen när jag dagen efter gör ett tretton timmar långt skift på lagret. Inte illa för att bara ha hört låten en gång. Säger en hel del om catchigheten i snubbens låtar. Räknar mig som ett stolt Frank Turner-fan numera, alltså.

Setlista;

Eulogy
Reasons not to be an idiot
One foot before the other
I still believe
Glory hallelujah
The road
Photosynthesis

Och så var det äntligen dags att få se Mike Ness i det levande livet för första gången. Förväntningarna igenom taket, för att direktöversätta ett stolpigt uttryck.

Jag anar oråd när orgelsnubben (som förresten är sjukt lik Elvis Costello) klinkar sönder de första takterna i "Road zombie", men det bättras genast när Mike själv kommer ut med en lurig blick, hänger på sig gitarren och visar sina kompmusiker hur inledningen ska låta.

Vad som följer är en helt fantastisk hitkavalkad. Bara beskåda setlistan något stycke nedan, och du bör haja.

Bäst ikväll är utan tvivel en snortung "Dear lover". "Reach for the sky" omarrangeras till en luftig countryversion, vilket fungerar förvånansvärt bra. "Prison bound" är makalöst episk. Och så vidare.

Soulflörtande "Can't take it with you" låter också bättre ikväll än vad den gör i vanliga fall, på skiva. De två körande tjejerna gör sitt jobb bra, utan att försöka ta över allt för mycket. Likaså förgyller de "California (Hustle and flow)".

Men kvällen tillhör förstås Mike Ness. Det räcker med att han står bredbent med gitarren nedanför midjan och en hatt på huvudet för att man ska bli övertygad om att han är världens coolaste person.

Vanvettigt bra, med andra ord. Iron Maiden, Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax - som står för helgens underhållning - har något i hästväg att leva upp till.

Setlista:

Road zombie
Bad luck
Nickels and dimes
Story of my life
Mommys little monster
1945
Machine gun blues
Makin' believe
Ball and chain
Gimme the sweet and lowdown
So far away
Down here with the rest of us
Reach for the sky
Prison bound
Dear lover

Don't drag me down
California (Hustle and flow)
Can't take it with you
Ring of fire