Spellista - bra skit från 2011s första halva

På torsdag avslutas 2011s sjätte månad och därmed dess första halva. Att säga att det ösregnat bra musik under dessa sex månader är något av en underdrift.

Därför, kära vänner, tänker jag helt sonika bjussa på en spellista bestående av sjukt hörvärda låtar som offentliggjorts under den avsedda perioden. En genomgång låt för låt följer.

Architects - Day in/day out
Glåporden har haglat över britternas fjärde platta. Sellouts, säger folk. Idioti. Det råkar vara deras bästa, mest mogna och dynamiska album hittills. Inte är väl en kvalitetshöjning fel? Frustande "Day in/day out" är en lämplig representant.

Adept - The lost boys
Om "Death dealers" är bättre eller sämre än "Another year of disaster" låter jag vara osagt. Jag nöjer mig med att konstatera att "The lost boys" har årets mest givna partyrefräng.

All Time Low - Do you want me (dead?)
Jag gillar band som vågar vara oförskämt poppiga. Därför gillar jag All Time Low.

Chemical Vocation - A case of the mondays
"Write this moment" kan vara årets hittills bästa platta. Bäst är den geniala "A case of the mondays", som lite blygsamt gömmer sig som skivans näst sista spår.

Svante Thuresson - Sommar i Stockholm
Nej, jag inkluderar inte herr Thuresson för att verka bred och bildad. Snarare för att mysgubbens röst ger rysningar av välbehag och för att "Sommar i Stockholm" är så underbar.

Arch Enemy - Through the eyes of a raven
Att Amott-bröderna och deras kompani skulle förnya sig på "Khaos legions" var det väl ingen som väntade sig. Men inget hindrade bandet från att göra några av sina bästa låtar någonsin, däribland denna bit - den mest ondskefulla, diaboliska låt de gjort.

Band Of Heathens - Gris gris satchel
Spelningen på Babel i våras kan vara det bästa jag sett i år. "Gris gris satchel" är en härligt tillbakalutad altcountrydänga om medicinkvinnor och annat skumt. Fint som snus.

Bullet - Citylights
"Highway pirates" är Bullets tyngsta platta hittills, och att de inte luftat "Citylights" på scen är en gåta. Refrängen, för bövelen!

Cavalera Conspiracy - Blunt force trauma
Att höra de tokstiliga gitarrslingorna live på Metaltown förra helgen var en obeskrivlig njutning. Vem behöver det där andra bandet som Cavalera-bröderna var med i?

Scarred By Beauty - Oh brother, I believe
Årets hårdaste platta heter "Sutra" och är signerad danskarna i Scarred By Beauty. Mathcore, noise, metal, hardcore och allt annat brutalt i en vanvettig kompott serveras, och Converge-referenserna i "Oh brother, I believe" går inte av för hackor.

Dropkick Murphys - Deeds not words
Alla gillar att dansa. Särskilt om det är till tonerna av Dropkick Murphys.

Foo Fighters - Bridge burning
Jag missade Foo Fighters i Köpenhamn i veckan, och hatar därför mitt liv. Hade kunnat mörda någon för att få höra refrängen i "Bridge burning" i det levande formatet.

Funeral Party - City in silhouettes
Snubbarna i Funeral Party klassar sig själva som discopunk. Kanske. Postrocksmelodierna i "City in silhouettes" är i alla fall så stiliga att de kunnat klassificera sig som dansband om de velat. Jag hade älskat det ändå.

Wolf - Vicious companions
Heavy metal handlar om bra musik, inte utstuderad stil och obskyra influenser. Band som tror något annat får gärna dra något gammalt över sig (och de är så många att jag nästan tappar livslusten). Men Wolf fattar. "Vicious companions" är en skoningslös öppning på senaste plattan med titeln "Legions of bastards".

Shining - Tillsammans är vi allt
Nordman sjunger i refrängen. 'Nuff said.

Haunted - All ends well
Om Haunted försöker låta som Alice In Chains, hur blir då resultatet? Inbillar du dig något annat än att det blir helt obeskrivligt bra, så är du fel ute.

Atlas Losing Grip - Different hearts, different minds
Lundaborna i Atlas Losing Grip revitaliserar en hel genre (skatepunk) med sin nya platta, "Unrest", och här har vi dess finaste stund.

Martin Prahl - Everything to lose
Kanske fusk att ha med den här biten, då den egentligen är äldre än ett halvår. Men den finns med på Martin Prahls januarisläppta debut, och är så bra att jag baxnar. Vem bryr sig då om regelbrott?

Sparzanza - Mr. Fish
Karlstadbor med en läskig känsla för refrängstark tungrock. "Mr. Fish" handlar om gamle snuskgubben Albert Fish (se dokumentären "In sin he found salvation" snarast) och är givet ackompanjemang till luftgitarren.

Same Old Story - Study your bible belt
Även i Karlskoga kan det komponeras bra skatepunk. Hittigheten i "Study your bible belt" är läskigt pricksäker.

Slim Cessna's Auto Club - Do you know thee enemy?
Altcountryns tokroligaste band levererar ånyo på "Unentitled". Att "Do you know thee enemy?" inte plockades fram på Malmöspelningen häromsistens gör mig dock lite besviken.

You Ate My Dog - Still lost
Speltiden på deras Lundakonsert i april fick kortas ner till drygt en kvart, ändå lyckades sextetten nästan riva Hemgården. Ja, du borde spana in gänget. Börja med "Still lost".

Social Distortion - Bakersfield
Allvarlig talat, spelar det någon roll att Mike Ness inte orkar spela punk längre? När han gör så läskigt bra countryrock som den i "Bakersfield" blir åtminstone jag nöjd så det räcker och blir över.

In Flames - Enter tragedy
Hårdaste bidraget på senaste skivan är också det bästa. Tolka inte detta som att jag ogillar deras experimenterande - jag tokdiggar det.

Thursday - Stay true
Mina älsklingar i Thursday kan aldrig vara sämre än obeskrivligt bra. Det bör du ha klart för dig. "Stay true" är gränslöst episk och väl värd sju minuter av din tid. För sedan vill du ge den hela din livstid.

Times Of Grace - Live in love
Hur det kommer sig att Adam Dutkiewicz lyckas avsevärt bättre i Times Of Grace än i Killswitch Engage vet jag inte. Däremot är jag tvärsäker på att plattan "The hymn of a broken man" är en oförfalskad fullträff och att "Live in love" är dess starkaste stund.

Morbid Angel - Radikult
Att en hel del gamla fans rasar över Floridalegendernas nyfunna fascination för hardcoretechno bekommer inte mig ett dugg. Mycket av materialet på "Illud divinum insanus" överträffar "Altars of madness". Jo, faktiskt. Däribland "Radikult", som låter ungefär som om ett kvalitativt Rammstein drar en handtralla till Green Days "East Jesus nowhere".

Listan hittar du här.