Hyllning till världens coolaste band

Vilket som är världens absolut coolaste band? Titta på bilden bredvid.

Inte är det Coldplay, Radiohead, Queen, Takida, Mustasch, The Haunted, Deathspell Omega, Watain, Vomitor eller något sådant.

Nej.

De kallar sig The Sisters Of Mercy. Och är i praktiken ett hjärnspöke hos Andrew Eldritch, vilket ju borde göra honom till världens coolaste snubbe. Så kanske det är.

Till hösten kommer gubben och de senaste i raden av högst tillfälliga kompmusiker till landet. Fredagen den 18 oktober spelar de på Brewhouse i Göteborg, dagen efter på Mejeriet i Lund och på söndagen på Münchenbryggeriet i Stockholm. Jag har för avsikt att besöka den förstnämnda spelningen.

Vad som gör systrarna till ett så fruktansvärt tufft band? Det är svårt att beskriva. Därför får du avgöra själv. Jag har letat upp ett antal videoklipp som förklarar bättre än jag någonsin skulle kunna.

Vi börjar med videon till den första låten på deras första platta. Det var också den första låten jag hörde med bandet, den som fick mig att fastna och min första Sisters-favorit. Den heter "Black planet" och öppnar plattan "First and last and always" från 1985.




Vi fortsätter raskt till nästa skiva i diskografin, deras magnum opus - "Floodland" från 1987. En mörkare, mer atmosfärisk skiva än sin föregångare. Och helt vansinnigt mycket bättre är den också. Definitivt en av världshistoriens tjugo bästa skivor. Jo, faktiskt.

Vilken som är dess höjdpunkt är inte helt lätt att avgöra. Men det skulle kunna vara den obarmhärtigt vackra "1959", vars video klär musiken som handen i handsken. Lika stiligt avskalad som låten med en känsla för estetik som är guld värd. Gud, så vackert. (Jag vet att klippet inte är helt i synk, men briljansen skiner igenom ändå).



Det slumpar sig också på så vis att "Floodland" råkar ha ett av historiens tuffaste skivomslag.


Så vi stannar kvar här ett litet slag till. 1987 har mer att bjuda på. Nämligen musikvideon till klassikern "Lucretia my reflection". Om det är världens coolaste video? Dum fråga. Självklart.



Framåt några år. Till en tid efter den tredje (sista?) plattan, "Vision thing" från 1990, där bandet trots att de komponerat flera nya låtar vägrar spela in dessa och ge ut på skiva. I stället prånglas de ut under varenda konsert. En av dessa är "Suzanne", vilken nästan snuddar vid att vara min favoritlåt vid bandet. Enkel, kanske på gränsen till amatörmässigt arrangerad. Men vilka melodier. Gitarrslingorna! Gåshud, ta mig fan.



Sist ut i videomedley är den fräckt betitltade "I have slept with all the girls in Berlin" (som klippet i ära är nerkortat till blott "Slept"), ännu en färsk låt. Negativister åsido - det låter fortfarande som The Sisters Of Mercy. Melodierna, rytmerna och det sexiga finns där. Det enda som irriterar är gitarristernas envisa metaltuggande. Men strunt i det. Bra låt, likväl.



Det torde framgå ganska så självklart varför Sisters är så coola.

Jag menar, bara titta på bandbilderna. Det är något helt annat än de gängse bandens "se arga och hårda ut"-bilder. Det här är snyggt. Estetiskt. Tufft. Coolt. Och så vidare.

En människa kan inte se coolare ut än vad Andrew Eldritch gjorde under åttiotalet. Pilotbrillor, snygg femtiotalsfrisyr, knivskarpa käklinjer, lagom blasé ansiktsuttryck, stilren svart klädsel.

Därför stör det mig lite när jag vet vad vi har att vänta oss i november månad. Andrew Eldritch ser inte cool ut längre. Inte alls.

Han ser ut så här.


I rest my case.