När man sammanfattar ett musikår hör det till att slänga ihop en kompott av sina favoritlåtar släppta under året. Kan tänka mig att man för tjugofem år sedan gjorde ett blandband. För femton år sedan brände man ihop en bland-cd. För fem år sedan, ett gäng mp3:or i en zip-fil. Nu ska en Spotify-lista styras upp. Hejdlöst trista format.
Jag ska inte vara motsträvig och posta ut kassettband till alla som läser det här. Nej, jag följer trenden och har slängt ihop en sådan där spellista.
Några låtar jag ville ha med fanns inte att hitta på Spotify. Åtminstone kunde inte jag hitta dessa, då jag är en dålig människa och använder gratisvarianten. Men det fick till resultat att listan blev exakt trettio låtar stor, och det är ju förstås ett jämnt och bra tal. Länk finns längst ner i inlägget.
De respektive låtarnas medverkan är motiverade med max hundra tecken. Inklusive mellanslag.
Och för den idiot som inte lägger märke till det - låtarna är uppradade i alfabetisk ordning. Dumt att försöka avgöra om "Deeds not words" är bättre än "Lemon party".
Adept - The lost boys (från "Death dealers")
Årets mesta partystarter.
All Time Low - Do you want me (dead?) (från "Dirty work")
Lika sött och lättsmält som sockervadd. Men, kom igen, vem älskar inte sockervadd?
Atlas Losing Grip - Unrest (från "State of unrest")
Smått otroligt att man kan bli så glad av en låt med så pass sorglig text som den här.
Band Of Heathens - Gravity (från "Top hat crown & the clapmaster's son")
Stämsång über alles!
Bullet - Citylights (från "Highway pirates")
Säg vad du vill om åttiotalet, men några goda sidor fanns. Dessa sammanfattas i "Citylights".
Cavalera Conspiracy - Blunt force trauma (från "Blunt force trauma")
De eviga gitarrmelodierna som aldrig vill ta slut - total njutning.
Chemical Vocation - A case of the mondays (från "Write this moment")
Stilig referens till "Office space" komplett med grymt smittande sångmelodier, bättre blir det inte.
Dead By April - Dreaming (från "Incomparable")
Sellout eller inte, "Dreaming" är både medryckande och hittig. Mer än så begär jag inte.
Dropkick Murphys - Deeds not words (från "Going out in style")
Du som inte vill dansa tar några steg tillbaka och ger plats åt oss andra. Tack.
Foo Fighters - Dear Rosemary (från "Wasting light")
Och så var vi där igen. Refränger. Utan sådana skulle världen vara helt olidlig.
Funeral Party - New York city moves to the sound of L.A. (från "The golden age of knowhere")
Att det skulle dröja ända till 2011 innan någon kom på att kombinera disco och punk är märkligt.
I Am Hunger - Odium (från "Odium")
Titelspåret är plattans mesta medianlåt. Nittio sekunder pur dyrkan.
Last View - Down by the docks (från "Hell in reverse")
"Take a deep breath", uppmanar Last View. Håll käften och lyd. Idiot.
Letlive - Lemon party (från "Fake history")
Posthardcore med en refräng som Michael Jackson hade dödat för under sina påstådda glansdagar.
Like Moths To Flames - The worst in me (från "When we don't exist")
"En av årets mest inbjudande refränger" skrev jag i Close-Ups Soundcheck häromsistens. Det stämmer.
Machine Head - This is the end (från "Unto the locust")
Robb Flynn kan infoga stake i mesiga popmelodier som ingen annan.
Melody Club - Dreamer's wasteland (från "Human harbour")
Fjäderlätt och skör, ändå så tungt drabbande.
Morbid Angel - Radikult (från "Illud divinum insanus")
Bandets mesta Rammstein-stund får nio av tio renläriga fans att ilsket skita på sig. Jag älskar det!
Premonition 13 - Modern man (från "13")
Om "Modern man" hade släppts under sjuttiotalet hade Premonition 13 varit legendarer i dag.
Scarred By Beauty - Oh brother, I believe (från "Sutra")
Danskjävlar!
Slim Cessna's Auto Club - Do you know thee enemy? (från "Unentitled")
Svaret? "Yeah, we know our enemy". Altcountry kan vara det bästa som finns.
Social Distortion - Writing on the wall (från "Hard times and nursery rhymes")
Att Mike Ness låter Ulf Lundell är faktiskt direkt obetalbart bra. Vem kunde tro det?
Sparzanza - Mr Fish (från "Folie á cinq")
Skriver man en låt om en rälig mördare bör inte melodierna vara så här klämmiga, eller hur? Fel.
Sum 41 - Screaming bloody murder (från "Screaming bloody murder")
Påminner en del om Foo Fighters "The pretender". Vilket, givetvis, är fantastiskt bra.
Supercharger - Rise and fall (från "That's how we roll")
Danskar är inte helt värdelösa. Supercharger, exempelvis, kan det här med rock'n'roll.
Thursday - Stay true (från "No devolución")
Att Thursday ska lägga ner verksamheten är så vedervärdigt uselt att jag vill dö.
Times Of Grace - Live in love (från "The hymn of a broken man")
Ostigt, visst, men inte desto mindre ostigt briljant.
Frank Turner - Glory hallelujah (från "England keep my bones")
"There is no god", skanderar den gode Frank. No shit.
Walking With Strangers - Heart (från "Hardships")
Trollhättan-kvintetten slår dig i ansiktet och undrar var ditt hjärta är. Svara fort, idiot.
You Ate My Dog - Still lost (från "Like torches")
Bitterljuv reflektion över att växa upp. Stiligt värre.
Hela listan hittar du här. Lyssna, vet jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar