Konsertstatistik (2011 del IV)

Nästa del i 2011-serien kommer vara en komplett genomgång av de spelningar jag bevittnat under året. Innan dess känns det (tycker jag, i alla fall) rimligt att slänga upp lite lös statistik om ämnet.

Exakt 262 spelningar har jag sett under året. Då räknar vi förstås förbandsgig som egna spelningar. Siffror att jämföra med är 144 sedda spelningar under 2010 och 90 stycken under 2009.

De band jag sett flest gånger i år har jag sett tre gånger vardera. Det rör sig om:

The Ark
(KB i Malmö den 19 mars,
Sommarrock i Svedala den 16 juli,
Malmöfestivalen den 26 augusti)

You Ate My Dog
(Hemgården i Lund den 16 april,
Sticky Fingers i Göteborg den 15 september,
Peppfest i Haninge den 26 november)

Hardcore Superstar
(Malmöfestivalen den 20 augusti,
Close-Up-båten den 8 september,
KB i Malmö den 4 november)

Engel
(Close-Up-båten den 11 februari,
The Rock i Köpenhamn den 18 mars,
Lorensbergsteatern den 10 september)

Adept
(Close-Up-båten den 11 februari,
KB i Malmö den 1 april,
Beta i Köpenhamn den 2 april)

Walking With Strangers
(KB i Malmö den 1 april,
Beta i Köpenhamn den 2 april,
Brewhouse i Göteborg den 25 november)

Addendum: med lite god vilja skulle jag kunna hävda att jag sett fyra Engel-spelningar i år. Den fjärde skulle i så fall vara när tre femtedelar av bandet spelade två låtar akustiskt i Musikhjälpens glasbur. Jag stod och frös på plats.

Sammanlagt har jag bevistat konserter i tolv olika orter. Dessa är Malmö, Lund, Köpenhamn, Svedala, Göteborg, Skanör, Helsingborg, Kongens Lyngby, Mölndal, Stockholm, Haninge samt det laglösa vattnet mellan Finland och Sverige (på Close-Up-båten, naturligtvis).

Band från tretton olika nationer har jag sett på scen under året. De mindre spännande av dessa är Sverige, Storbritannien, USA, Norge, Danmark, Tyskland, Kanada, Irland, Brasilien och Australien. Resterande tre är tuffare. Det rör sig om Portugal (Devil In Me, 14/8 i Kongens Lyngby), Polen (Vader, 9/9 på Close-Up-båten) samt Grönland, faktiskt (Simon Lynge, 23/5 i Köpenhamn). Ja, jag vet att Grönland tillhör Danmark. Men det är inte särskilt ofta en musiker lyckas ta sig från den där ön och jag väljer helt sonika att räkna eskimåerna som en egen nation.

Exakt fyrtio olika konsertställen besöktes. Det är för många för att jag ska räkna upp dem. Men siffran förutsätter förstås att festivaler räknas som ett eget konsertställe.

Det totala antalet musiker jag beskådat är fyrahundrasextiosju stycken. Nej, det har jag förstås ingen aning om. Och jag tänker inte räkna efter heller.