November månads skivskörd

Duktigt försenad. Men strunt i det.

Ett enkelt konstaterande är att jag fått leta med ljus och lykta för att hitta dugliga kandidater. Och ha då i åtanke att knappast alla skivor man hittar - som verkar intressanta - är bra listmaterial. Men så klart gör man guldkorn. Ibland.

Listettan är en av årets absolut bästa plattor och väldigt överlägsen sina medtävlare. Men kvaliteten är överlag relativt hög den här månaden. Faktiskt.

1. Walking With Strangers - Hardships
Har kallat bandet för "landets mest auktoritära hårdingar", och det ligger något i det. Missar du "Hardships" bör du skjutas.

2. The Unguided - Hellfrost
Samma stil som Sonic Syndicate, men milsvida bättre. Skillnaden ligger enbart på kvalitetsplanet. Det är gott nog.

3. Moloken - Rural
Livsbejakande mörker och en storslagen fortsättning på resan som är Molokens diskografi.

4. Like Moths To Flames - When we don't exist
Skolboksexempel på hur man ska sköta dynamik mellan tunga breakdowns och fina poprefränger. Utan att för den delen bli utstuderat eller stelt. Kudos!

5. Franky Lee - There's no hell like other people's happiness
Ska inte ljuga och påstå att jag har någon relation till Millencolin, mer än att jag såg dem göra en bra spelning på West Coast Riot i somras. Men jag gillar poppunk. Därför gillar jag Franky Lee.

6. Miranda Lambert - Four the record
En av mina favoritsångerskor inom countrygenren. Det må luta lite väl mycket åt smörig Nashvillepop emellanåt, men låtarna håller. Särskilt Band Of Heathens-covern "Look at miss Ohio".

7. Mortal Sin - Psychology of death
Thrash! 'Nuff said.

8. Lou Reed & Metallica - Lulu
Vinner mest på sin totala coolhet. Sedan är den mycket bättre än sitt rykte också. Faktiskt klart njutbar under stora delar av speltiden.

9. Vildhjärta - Måsstaden
Monoton Meshuggah-dyrkan. Ibland uppnås rätt hypnotiska känsla. Platta nummer två kan bli riktigt intressant.

10. Krux - III: He who sleeps amongst the stars
Leif Edling misslyckas aldrig. Tredje Krux-alstret må vara konstellationens svagaste hittills, men är stundvis väldigt gripande ändå.