Efter två missade festivaler gjorde jag till sist comeback på Copenhell. Jag var där premiäråret 2010, en helg som präglades dels av fantastiska spelningar med bland annat Deftones, Hatebreed, Suicidal Tendencies, Napalm Death, Whitechapel, med flera, och dels av ett helvetiskt väder. Det rörde sig om konstant iskall blåst och ett ständigt regn. Inget ösregn, bara ett oupphörligt "bli blöt som fan"-regn. Misär? You bet.
Årets upplaga, då. Toppnamn som Alice In Chains och Down. Klart som korvspad att en annan måste dit. Vädret i fredags var inte värt att anmärka på. Visst blåste det stundvis rätt rejält, men vi drabbades inte av någon nederbörd whatsoever. Annat var det i går. Cirka fem-tio minuter innan Every Time I Die satte igång började det regna. Lagom till låt två, "No son of mine", var regnet så intensivt att det hade fått Västtrafik att ställa in spårvagnstrafiken, om det varit i Göteborg. Där tog en annan så mycket stryk att hemgång fick ske efter Down. Blev ingen King Diamond för min del, alltså. Men - strunt samma.
Jag kommer att skriva recensioner på ett antal av banden. Dessa kommer finnas för allmän beskådan på Muzic.se. Antingen senare i kväll, eller i morgon. Eller något.
Tills vidare bjuder jag på ett gäng setlistor nedan. Endast setlistor som jag antecknat. De finns även att tillgå på Setlist.fm. För att jag lagt upp dem där, givetvis.
Amon Amarth
War of the gods
The pursuit of vikings
Destroyer of the universe
For victory or death
Asator
Free will sacrifice
Deceiver of the gods
Cry of the black birds
Death in fire
Twilight of the thunder god
Guardians of Asgaard
In Flames
Sounds of a playground fading
Where the dead ships dwell
Pinball map
Trigger
Embody the invisible
Cloud connected
The hive
Ropes
Fear is the weakness
The quiet place
All for me
The mirror's truth
System
Deliver us
Take this life
My sweet shadow
Alice In Chains
Them bones
Dam that river
Again
Check my brain
Hollow
We die young
Down in a hole
Acid bubble
Stone (strömavbrott under första versen, låten startas om tjugo minuter senare)
Angry chair
Man in the box
Would?
Rooster
Parkway Drive
Sparks
Old ghosts/New regrets
Sleepwalker
Karma
Wild eyes
Boneyards
Idols & anchors
Dead man's chest
Dark days
Deliver me
Home is for the heartless
Romance is dead
Swing
Carrion
Accept
Hung, drawn and quartered
Stalingrad
Restless and wild
Breaker
Princess of the dawn
Losers and winners
Pandemic
Metal heart
Teutonic terror
Balls to the wall
Fast as a shark
Newsted
Heroic dose
Soldierhead
Skyscraper
As the crow flies
Long time dead
King of the underdogs
Creeping death (endast "Die! Die! Die!"-breaket)
Twisted tale of the comet
Whiplash
Every Time I Die
I suck (blood)
No son of mine
Partying is such sweet sorrow
Underwater bimbos from outer space
Holy book of dilemma
After one quarter of a revolution
Bored stiff
Wanderlust
Typical miracle
Kill the music
The marvelous slut
Floater
Ebolarama
We'rewolf
Testament
Rise up
More than meets the eye
Native blood (startas om - Chuck säger "We fucked that up")
True american hate
Dark roots of earth
Into the pit
Practice what you preach
The new order
The haunting
Alone in the dark
Over the wall
D.N.R. (Do not resuscitate)
3 days in darkness
The formation of damnation
Down
Eyes of the south
Witchtripper (tillägnas "our brothers in Testament, Chuck Billy specifically")
Lifer (tillägnas Dimebag Darrell)
Lysergik funeral procession (tillägnas Jeff Hanneman)
Hail the leaf (tillägnas "all the weed smokers")
Ghosts along the Mississippi (tillägnas "all the headbangers")
Pillars of eternity
New Orleans is a dying whore (tillägnas "us, 'cause it's the fucking truth")
Losing all
Underneath everything
Stone the crow
Bury me in smoke
Lite lösa noteringar:
Att danskar är motbjudande svin är ett känt faktum. Och nog överträffade de sig själva i svinighet under gårdagen. Under Testaments spelning, när regnet hade slutat och stora delar av området var täckta av enorma vattenpölar, lade jag märke till en kraftigt överviktig, kraftigt berusad, kraftigt korkad herre som tyckte det var en kul idé att leka i vattenpölarna. Så han sprang runt och stampade i vattnet och skulle stänka ner alla. Smaka sedan på detta: innan han började stänka vatten som en femåring stod ett annat fyllo i en vattenpöl och gjorde inget särskilt. Så vår vän kraftigtöverviktigtdansktfyllo plockade prompt fram sin penis och började urinera på det andra fyllot. Bara så där. Helt skamlöst. Enligt mina beräkningar hade jag, innan årets Copenhell, varit på trettiosju konsertevenemang i Danmark, men aldrig har jag sett något vidrigare än den här karlen. Som naturligtvis också skulle springa omkring i bar överkropp med byxorna långt, långt nere. Alla borde ju få se hans fettvalkar och rövspringa, eller hur?
Så här i efterhand kan man skratta åt snubben. Alla som inte finner hans beteende motbjudande är förresten också dumma i huvudet.
Alice In Chains gjorde festivalens bästa spelning och var stundvis magiskt bra. Näst bäst var Every Time I Die, som trots regn av bibliska proportioner röjde utav bara helvete. På en god tredjeplats hamnar Down.
In Flames spelning var förresten ett grovt skämt. En pinsam parodi på fornstora dagar. Evighetslånga pauser mellan varje låt för att snubbarna av okänd anledning skulle stega av scenen. Anders Fridéns mellansnack var så satans jobbigt. Snubbens svengelska brytning är så grov att någon borde ha sagt till honom "mellansnacka aldrig utomlands". Men i stället höll han på, irriterande ofta och irriterande länge. Jag tappade snabbt räkningen på alla gånger jag ville vråla "håll käften och spela, idioter". Jag vill inte döma ut In Flames för all framtid - bandet har trots allt gett mig mycket, mycket glädje genom åren - men just den här fredagen kändes kvintetten som ett gäng föredettingar, som gör bäst i att pensionera sig.
Copenhell är för övrigt en genomsympatisk festival med gott om lustiga detaljer som förhöjer helhetsintrycket. Som att boden där Converse sålde Copenhell-dojor såg ut som en träkyrka. Som att ett torn med sittplatser i närheten av Pandemonium-scenen såg ut som en dödskalle. Som att de hade ställt en pansarvagn (!) i närheten av Hades-scenen, som folk kunde sitta på. Som att där var ungefär en miljon fler sittplatser på spridda ställen än på en genomsnittlig svensk festival. Som att där var hela sex bankomater, i stället för i absolut bästa fall max en, som brukar vara kutym i Sverige. Som att matförsäljarna var utspridda över hela området, i stället för att trängas på en och samma yta. Som att urinoarer fanns finurligt placerade lite överallt - man kunde lätta på trycket utan att behöva missa en sekund av en pågående spelning.
Kort sagt: svenska festivaler (åtminstone de jag besökt) har mycket att lära av Copenhell.
Gnäll? Att sluttider inte var utskrivna i spelschemat gjorde att ens planering inte höll emellanåt, när man väl var på plats. Vissa band slutade tidigare än man räknat med, och onödigt trista pauser uppstod. Andra band höll på längre än man trott, vilket resulterade i en del missade spelningar.
Och konferenciererna var endast jobbiga. Kanske tycker jag så mest för att jag inte begrep ett ord av vad de sa (danska är inget språk), men det kändes inte som de tillförde något. I synnerhet att de skulle springa på scen och gasta efter varje avslutad spelning var lätt överflödigt.
På det stora hela: Copenhell 2013 vill jag kategorisera som en framgång och förhoppningsvis inte mitt sista besök där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar