Konsten att överdosera

Nja.

På åtta dagar har det i alla fall passerat allt som allt fjorton spelningar framför mina ögon. Paketturnéer och demobandstävlningar borgar alltid för kvantitet. Ibland för kvalitet också.

Hur som haver: en snabbgenomgång i alfabetisk ordning ska vi väl kunna bjuda på;

Bleeding Through (9/11, Klubben, Stockholm)
Ungefär lika bra som förra gången jag såg dem, i Köpenhamn strax innan Hatebreed och Machine Head. Stabilt, maffigt och proffsigt som fan. Enkelt sagt.
Setlist: Love lost in a hail of gunfire / For love and falling / Anti-hero / Orange county blonde and blue / Kill to believe

Bonedog (6/11, The Tivoli, Helsingborg)
Ganska skön bluesrock. Gungigt och svängigt. Varken mer eller mindre.

Bruket (12/11, Debaser, Malmö)
ÄNTLIGEN fick jag se Bruket. Missade tyvärr gänget på West Coast Riot. Men äckligt bra var det i alla fall. Fredrik Hellman är en sjukt bra frontman och inom honom bor en riktig rockstjärna. Faktiskt.
Setlist: En annan klass / Lyckliga dagar / Vit som snö / Stad som aldrig vaknar / Murar (ny låt) / Sthlm kallar / Kungariket / Fixar sig / Polisen lägger pussel

Burning Libra (6/11, The Tivoli, Helsingborg)
Klar klasskillnad gentemot de andra tävlande i Released: Live and Unsigned. Tyvärr vann inte Burning Libra, dock. Men jag håller ett öga på dem. Lite som Deftones möter As I Lay Dying. Ganska schysst.

Comeback Kid (9/11, Klubben Stockholm)
Sanslöst grym insats. Andrew Neufeld dominerar spelsalen trots ett ganska sparsmakat scenspråk. Och låtarna är förstås fullkomligt briljanta. Sjukt bra, helt enkelt.
Setlist: False idols fall / All in a year / G.M. Vincent & I / Broadcasting... / Die tonight / Talk is cheap / Because of all / Partners in crime / Do yourself a favor / Wake the dead

Emmure (9/11, Klubben, Stockholm)
Close Up-kollegan Mattias Kling benämnde Emmure på förhand som "lite baktungt". En mer träffande beskrivning än så kan inte jag komma på. Breakdowns, breakdowns, breakdowns. Noll tempo. En ponduslös frontman. Snark.

Imperial State Electric (12/11, Debaser, Malmö)
Rock'n'roll ska vara kul. Och det är precis vad Nicke Anderssons nya band är. Men första extranumret hade räckt. Sedan blev det för mycket av det goda.

No Omega (9/11, Klubben, Stockholm)
De här snubbarna blev inringda två och en halv timme innan speltid för att underhålla publiken eftersom turnébussen som innehöll all utrustning till de sju banden på Imperial Never Say Die!-turnén var sjukt försenad. Lite malplacerat kanske. Men No Omega gjorde i alla fall sitt bästa, och fick bra respons. Kredd för det.

Parkway Drive (9/11, Klubben, Stockholm)
Jag kan inte släppa att "The siren's song" uteslöts. I övrigt - fantastiskt hela vägen. Helt sanslöst.
Setlist: Samsara / Unrest / Idols and anchors / Boneyards / Sleepwalker / Dead man's chest / Deliver me / The cruise / Home is for the heartless / Romance is dead / Set to destroy / Carrion

Royal Republic (6/11, The Tivoli, Helsingborg)
Ett helt sjukt bra liveband. Vi fick bara sex (eller sju, beroende på hur man räknar) låtar, ändå knäckte The Royal något så fruktansvärt.
Setlist: Walking down the line / All because of you / Full steam spacemachine / The end / Battery (enbart introt) / Underwear / Tommy-Gun

TrashQueen (6/11, The Tivoli, Helsingborg)
Fyra snubbar från Svalöv som tar i så att de skiter ner sig för att vara så ultrasleaze man kan bli. Och visst, de gör det ganska bra. Gitarristen har en väldigt skön spelstil. Inte min grej, dock.

War From a Harlots Mouth (9/11, Klubben, Stockholm)
Tokiga tyskar. Galen liveshow med grymt spastiskt rörelsemönster. Musiken är lite väl skruvad, dock.

Your Demise (9/11, Klubben, Stockholm)
Satans snöoväder. Utan det hade Your Demise hunnit med fler än tre låtar och hunnit soundchecka (ljudet stank, nämligen). Men snubbarna var grymt peppade och gjorde en vassare insats än förra gången de var i landet. Trots elva minuter speltid.
Setlist: Miles away / The kids we used to be / Burnt tongues

Zero Illusions (6/11, The Tivoli, Helsingborg)
Gammaldags hårdrock med progressiva övertoner. En hel sköna riff och en kompetent frontman. Men ganska mediokra kompositioner. Därmed blev det rätt trist också.