Du känner till grejen. Hajfilmer från Angry Video Game Nerds lista. Sist jag var i farten avverkade jag hajfilm nummer tjugoåtta och tjugonio. Sedan dess har det blivit tre till. Trettiotvå har jag sett, åtta återstår. Är, med andra ord, inne på sluttampen. Av dessa åtta är en (hoppas jag) på väg från amerikanska Ebay. Fem har jag inom räckhåll. Dock finns en av dessa fem endast att tillgå i dubbat skick. Ytterligare en saknas det undertexter till, vilket blir problematiskt eftersom jag inte förstår italienska. De sista två verkar kniviga att gräva fram.
Nåväl. Vi går igenom tre jag har hittat, i alla fall.
”Dark tide”, med Halle Berry i spetsen, är en riktig skitfilm. Den beskrivningen gäller både om vi bedömer filmen som en hajfilm och som en ”vanlig” film. Den handlar om en dykarinstruktör som anlitas av en rik britt som vill simma med vithajar. Större delen av filmen består av planlöst drama ombord på en båt och händelselösa dykarscener. Vi får se ganska många klipp på hajar som simmar lugnt och fridfullt, men väldigt få hajattacker. Särskilt spännande blir det aldrig och någon nämnvärd situation som lockar ens intresse dyker upp först i upplösningen, alltså filmens sista fem minuter.
En högteknologisk ubåt skickas ner i havet för att undersöka vad som hänt med en forskningsstation på havsbotten. Nere i djupet stöter besättningen på en megalodon (eller, som de säger, ”the meg”), som de beslutar sig för att försöka fånga. Där har ni en sammanfattning av vad ”Shark hunter” går ut på. Med den handlingen i åtanke kommer filmen undan med att knappt innehålla några hajattacker. Faktiskt är den rentav nästan spännande. Åtminstone en bit in. Det dröjer irriterande länge innan något händer i filmen. Spoiler: pluspoäng för ett ”alla dör”-slut.
”Megalodon” är inte helt olik ”Shark hunter”. En hypermodern oljerigg med en undervattensstation på drygt femtonhundra meters djup råkar borra lite för djupt, och släpper lös en massa förhistoriska fiskarter. Däribland en – håll i hatten – megalodon. Filmen lyckas avsevärt sämre än ”Shark hunter” med att bygga upp någon spänning. De femtiotvå minuter det tar innan hajjäveln syns i bild är fruktansvärt trista. Men för att inte innehålla en enda regelrätt hajattack är filmen dock föredömligt blodig. Sedan: jag vet att det är småsint att gnälla på trovärdighet när hajfilmer sätts under luppen. Men farkoster med fönster så långt ner under vattenytan? Det är mer trovärdigt att en livs levande megalodon skulle dyka upp.
In other news: en uppföljare till "Sharknado" är på gång! Den kommer heta "Sharknado 2: the second one" och kommer ut i juli nästa år. Är den ens hälften så underhållande som ettan kommer den vara värd sin vikt i guld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar