Tre Bring Me The Horizon-släpp

I Close-Up #150 fanns, förutom en intervju med Oliver Sykes, en genomgång av Bring Me The Horizons fyra fullängdsplattor. Till detta skrev jag även omdömen om debut-ep:n "This is what the edge of your seat was made for", remixplattan "Suicide season - cut up" samt remix-ep:n "The chill out sessions". Dessa kom inte med i tidningen av utrymmesskäl.

Därför dyker de upp här, nu:

THIS IS WHAT THE EDGE OF YOUR SEAT WAS MADE FOR (2004, Thirty Days of Night)
Bring Me The Horizons första ep sattes ihop och släpptes samma år som bandet bildades, på bolagets uppmuntran. Och det märks att kvintetten inte har mycket koll på vad de sysslar med. Låtar som ”Re: they have no reflections” och ”Rawwwrr!” är inte bara tramsigt betitlade, de lider av samma barnsjukdom som många nystartade band inom deathcore: låtarna är fullsmockade med så många idéer som möjligt, men inte en enda av dessa är särskilt bra.

Bandet försöker använda sig av Dillinger Escape Plan-gitarrer och At The Gates-melodier, men de fyra låtarna känns mest parodiska och får ”Count your blessings” att låta som ett under i avantgardism. Det här är ganska pissigt. [4]

SUICIDE SEASON – CUT UP (2009, Visible Noise)
När både respekterade metalnamn som Shawn “Clown” Crahan (Slipknot) och Ben Weinman (The Dillinger Escape Plan) och storheter inom elektronisk musik – exempelvis Skrillex och Toxic Avenger – kallas in för att förvandla “Suicide season”-låtarna till våldsam dubstep går Bring Me The Horizon i bräschen för att föra samman två världar.

I dag är det ingen som höjer på ögonbrynen när metalband prioriterar elektronik lika högt som distade gitarrer. Korn gjorde det på ”The path to totality” och Västeråsbandet Beyond All Recognition kategoriserar sig själva som dubcore. Men hade det blivit så om inte ”Suicide season – cut up” snickrats ihop? Jag tvivlar på det.

Skivan har varit viktigare för Bring Me The Horizon än vad en remixplatta i regel brukar vara. På bandets konserter används ofta ett stycke ur After The Nights version av ”Football season is over” (som händelsevis är bäst på plattan) som inledning på låten. Brittiska trion Tek-One, som remixat ”Sleep with one eye open”, hängde med som öppningsband på ”There is a hell, believe me I've seen it. There is a heaven, let's keep it a secret”-turnén och deras sångare Tonn Piper gästade bandet under ”Football season is over”.

Ett inte livsnödvändigt men klart hörvärt komplement till ”Suicide season”. [7]

THE CHILL OUT SESSIONS (2012, eget släpp)
Ett samarbete med dj:n Draper som innehåller sex remixar på låtar från ”There is a hell, believe me I've seen it. There is a heaven, let's keep it a secret”. De nya versionerna handlar om avslappnande, softare musik åt ambient-hållet. Det blir särskilt lyckat i ”It never ends”, där outrot från ”Anthem” spelar en betydande roll.

I samtliga låtar har Oliver Sykes sång plockats bort, liksom Josh Franceschis gästsång i ”Fuck”. Lights får stanna kvar, dock. Hennes insats i ”Crucify me” upprepas lite för många gånger, medan den fungerar hur fint som helst i ”Don’t go”.

”The chill out sessions” är mest intressant för obotliga Bring Me The Horizon-komplettister, men kan definitivt stå på egna ben för en som inte känner till bakgrunden också. [6]