Att vackla på mållinjen men övertyga ändå

Chanser att se Danmarks genom tiderna bästa band på scen är inte precis någon bristvara, åtminstone inte om man bor i Öresundsregionen. För ganska exakt sex månader sedan inledde de sin första Europaturné sedan släppet av nya plattan "Beyond hell/above heaven" på Malmö Arena, och sex veckor senare genomförde de en redan smått legendarisk, utsåld spelning på Forum i Köpenhamn. Då flög de in samtliga gästartister som medverkat på skiva (minus Barney Greenway, som var upptagen med Napalm Death-turnerande) och filmade hela alltet för att släppas på dvd. För några veckor sedan gav de sig ut på en utsåld klubbturné i Danmark, som igår nådde Köpenhamn och Stora Vega.

Kalla mig överdrivet positiv, men dessa tre har knappast varit sketna en-i-mängden-spelningar - turnépremiär med nya scenbygget, dvd-inspelning och utsåld klubbspelning på hemmaplan.

För mig har det bara existerat ett enda alternativ vid samtliga tillfällen - obligatorisk närvaro.

Och igår var det alltså dags att titta på Volbeat på ett ställe med den blygsamma (hrrm...) kapaciteten på fjortonhundrafemtio personer. Danska horrorpunkarna The Hitchcocks öppnar kvällen en halvtimme efter utsatt tid, och gör en reko insats. Variation är inte deras starka sida, därför blir det hela ganska enformigt efter ett tag. Hade de kortat ner spelningen med tio minuter, ungefär, hade jag nog varit mer välvilligt inställd.

Cirka trettio minuter efter att den halstatuerade kvartetten lämnat scenen släcks takljuset och Motörhead-klassikern "Born to raise hell" börjar ljuda. Den avlöses av Sergei Prokofievs stycke "Montagues and capulets", innan trummisen Jon Larsen lufsar till sitt trumset och hamrar igång "The human instrument".

Michael Poulsen har dagen i ära lämnat finkläderna hemma och uppträder i en svart, reklamfri t-shirt. Förvånande nog låter han till och med bli att byta om till det välkända linnet som visar upp hans tatueringskonst.

I alla fall. Öppningen följs genast av vad som kan vara Volbeats bästa låt, titelspåret från "Guitar gangsters & cadillac blood", och att danskarna rört om i setet sedan i höstas är jag den första att applådera.

Till exempel får vi nu höra två av mina gamla favoriter, "Mr and Mrs Ness" och "Radio girl". Dessutom plockas den Social Distortion-hyllande Kitty Wells-tolkningen "Making believe" fram, och blir för min del kvällens höjdpunkt. Det är nämligen den enda låten för kvällen som jag inte hört framföras live förr.

Michael Denner från Mercyful Fate dyker föga förvånande upp för att spela sina delar i "7 shots". Noterar hur barnsligt överlycklig han ser ut över att stå där på scen och att publiken visar ohämmad uppskattning för den grånade gentlemannen. Det är inte heller oväntat att den vråltuffa rockabillysnubben Jakob Oelund från Taggy Tones äntrar scenen med sin ståbas och en Social Distortion-tröja under "16 dollars".

Att Köpenhamnsborna Pernille Rosendahl (The Storm) och Johan Olsen (Magtens Korridorer) inte närvarar för att sjunga sina delar i "Mary Ann's place" respektive "The garden's tale" däremot, det överraskar mig. I den förstnämnda sjunger Michael Poulsen helt enkelt Rosendahls delar, så som han brukar göra.

I trädgårdshistorien gör en äldre herre, klädd som en 1600-talsauktoritet bandet sällskap på scenen och framför Olsens sångpartier. Vem gubben är? Inte en aning. Jag har svårt att förstå Poulsens tjocka danska i mellansnacken, men tycker mig uppfatta något om att det skulle vara hans gamla lärare. Kan det verkligen stämma? Jag låter det vara osagt.

Jag hade naiva, stilla förhoppningar om att Barney Greenway skulle flygas in för att sjunga "Evelyn" dagen i ära, då Napalm Death just nu är lediga från turnerandet, men naturligtvis inträffar det inte. Istället är det Anders Lundemark från Konkhra som tar hand om growlandet. Och visst, han sköter det utan anmärkningar. Men jämfört med LG Petrov (Entombed) som tog rollen under höstens turné är han en otroligt färglös och tråkig snubbe.

Jag gillar att kvartettens första platta ratas nästan helt, då det är få låtar därifrån som kan mäta sig med vad bandet gjort senare. Men "Pool of booze, booze, booza" och Dusty Springfield-covern "I only wanna be with you" kastas in mot slutet till min förtret - byt ut låtjävlarna mot mer spännande material! De är uttjatade och fruktansvärt lågpannande jämfört med snart sagt allting på de tre senare skivorna.

Men det är bara min stilla anmärkning. Volbeat är i vilket fall som helst ett enastående liveband, och kvällens spelning ändrar inte på detta faktum. Även om den inte har mycket att sätta emot spelningen de gjorde på Forum den 19 november ifjol. När kommer dvd:n?

Volbeats setlista såg ut exakt så här:

The human instrument
Guitar gangsters & cadillac blood
Heaven nor hell
The mirror and the ripper
Radio girl
Hallelujah goat
Sad man's tongue
7 shots
Mary Ann's place
16 dollars
Mr and Mrs Ness
Makin' believe
The garden's tale
Still counting

Who they are
Evelyn
Fallen
Thanks
Pool of booze, booze, booza
Boa [JDM] (andra halvan]
I only wanna be with you