Förgiftning

Det är mycket som händer nu, mycket som är på gång.

I söndags, till exempel, tog jag mig till Köpenhamn för att spana in Rise Against på deras "Endgame"-turné. Och för all del, vi snackar om ett suveränt bra liveband, vilket aftonen ifråga inte alls ändrade på. I synnerhet "State of the union", "Prayer of the refugee", "Survive" och nya singeln "Help is on the way" fick publiken att röja till förbannelse. Jag själv inkluderad.

Rise Against-setet såg kvällen i ära ut så här:

Chamber the cartridge
State of the union
The good left undone
Heaven knows
Re-education (through labor)
Survive
Like the angel
Help is on the way
The dirt whispered
Injection
Prayer of the refugee
Audience of one
Architects
Savior

Swing life away
Hero of war
Black masks and gasoline
Give it all
Ready to fall

Förbands-Coliseum levererade, tveklöst. Men det kan aldrig gå fel när frontmannen liknar en grizzlybjörn. Allvarligt, försök komma på ett band som har en sångare som liknar ett sådant djur och som inte är bra. Det går inte. Med viss reservation mot Coliseum för att de inte hade tillräckligt många spännande låtar för att ro i hamn ett fyrtiofem minuter långt set. En halvtimme hade räckt. Fast struntsamma. "Blind in one eye" är en sanslöst cool låt.

I går stod det något helt annat på agendan.

"And now for something completely different", som Monty Python-gänget hade sagt.

KB bjöd på fri entré (tack!) och raggade upp Blekinges coolaste punkband Splitside som supportakt till Los Angeles-kvintetten The Aggrolites. Jag hade vägarna förbi enbart för Splitside. Och ett bra liveband är det minsta man kan säga att kvartetten är.

Det är höga jämfotahopp, det är tokigt slängande med instrumenten, det är kärnfull, melodisk, välkomponerad punk och det är kängor åt ungefär allt som är fel i samhället. Framför allt har "To: Jimmie" världens bästa låttext. Vilken Jimmie den är tillägnad? Gissa själv.

I alla fall. Vi fick höra en nykomponerad låt som vittnade om en utveckling åt det hårdare hållet. Vi fick höra sjukt engagerade versioner av "El sepulturero" och "One dollar whore". Vi fick höra en sanslöst klockren avslutning i "Coast of Spain". Kort sagt - vi fick ett grymt bra set av Splitside.

Och setlistan såg ut så här:

To: Jimmie
The flood
It's over
Voices from the dead
(ny låt)
One dollar whore
El sepulturero
Intoxication
Coast of Spain

The Aggrolites, däremot, det är en helt annan femma. Visst ser keyboardisten ut som en medlem i typ Madball eller Agnostic Front eller något av liknande hårdhet. Men trummisen liknar snubben i "Karate kid" och basisten för tankarna till Kjell Bergkvist.

Hur det låter? Vet inte hur det bör klassificeras, men någon form av reggae? Många vill kalla det för ska. Andra som skinheadmusik. Jag vet inte. Det svänger och baseras på baktakt, typ. Mer än så kan jag inte säga.

Och jo, de gör det bra. Det kan jag inte invända mot. Men variation är inte deras starka sida och en åttio minuter lång spelning är lite väl mycket. Väntan på "Countryman fiddle" - den enda låten jag minns hur den går - blir ganska lång, då den spelas som första extranummer.

Men folk verkar ha kul. Det dansas och hoppas och skriks och sjungs och det ena och det andra. Så visst, en cool kväll. Tveklöst.