måndag 7 mars 2011

"Din jävla odåga!"

Dags att röra sig utanför de gängse ramarna för den här bloggen. Jag var med om lite sällsynt spänning i vardagen i eftermiddags när jag hade körlektion. Låt mig berätta om vad som hände.

Rattar in bilen på Östergatan i Malmö och kör en bit. Stannar vid en övergångsställe, släpper över några fotgängare. Ser en äldre tant med rullator bli omkullknuffad och en kille runt sjutton eller arton år rusa därifrån. Två tjejer, jämnåriga med killen, står precis vid damen.

- Såg du?! Han snodde hennes plånbok! Gasa! ropar körläraren i passagerarsätet.

Jag kör iväg, gasar, men kommer inte upp i någon högre hastighet då bilen ligger i tvåans växeln.

- Gasa! Gasa! Gasa! ropar körläraren återigen, samtidigt som jag känner hur gaspedalen försvinner under foten. Det är körläraren som tar kommando.

Vi kör efter plånbokstjuven, samtidigt som ett antal fotgängare sätter fart efter honom. Killen kommer fram till en del av trottoaren som är avstängd, där en blåklädd byggnadsställning tvingar ut fotgängarna på gatan.

Killen springer nu på gatan. En snubbe korsar gatan, rusar ut framför bilen och går med i jakten. En halv sekund senare är bilen precis framför rånaren. Körläraren rycker tag i ratten och blockerar framfarten för killen, som snubblar över bilen och faller platt. Just då kommer en av de som sprungit efter och sätter ett knä i ryggen på killen. Han tar multipla, brutala polisgrepp och killen är fast.

En kvinna runt fyrtio (gissar jag) rycker plånboken ifrån honom, ger honom två eller tre sparkar.

- Din jävla odåga! skriker hon.

Inte utan ett visst medhåll från min sida, där jag sitter i förarsätet och undrar vad tusan det är som händer.

Sammanfattningsvis - tack och lov att folk av det slaget åker fast. Läser att det omskrivits av Sydsvenskan, och några frågetecken dyker upp i mitt huvud. Vem var den civilklädda polisen? Var killen verkligen i tjugoårsåldern? Han såg inte ut att vara äldre än mig (nitton), tyckte jag. Äh, det sista är väl ganska irrelevant. Läs artikeln.

Spänning i vardagen, minsann.

(notering: vill absolut inte ge mig själv någon kredd för att han ramlade omkull och kunde omhändertas, om nu någon - mot förmodan - läst in det i texten)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar