Jag tycker det är dags. Jag älskar listor. Och nu när 2011s första tredjedel har passerat (hjälp, vad tiden går fort) känns det alltså sjukt angeläget att lista de tjugo bästa plattorna som hunnit dyka upp i butik, av de cirka åttio-nittio jag hunnit höra.
(Notera förresten, jag hörde I Am Hungers platta redan i februari, och då hette det att den skulle släppas i april. Därför knep den en välförtjänt plats i listan jag gjorde för den månadens skivskörd. Nu är släppet uppskjutet, och därför kan den tyvärr inte kvala in här, enligt regelverket. Den är sjukt värd det, dock.)
"Bästa inkörsport" är i det här fallet inte alltid detsamma som min favoritlåt på skivan. Snarare den låt som kan vara mest lämpad att väcka initialt intresse med.
Vi börjar nedifrån.
20. Same Old Story - A great disgrace
En Karlskoga-kvartett som debuterar med en halvtimmeslång, sjukt träffsäker skatepunkplatta. Jag kan inte sitta och påstå att det är något unikt som görs, men är låtarna bra nog spelar sådant mindre roll. Och därför förtjänar den här plattan att uppmärksammas.
Bästa inkörsport: "Study your bible belt"
19. Dropkick Murphys - Going out in style
Nej, färska plattan från allas vårt favoritband att häva öl till överträffar inte storverk som "The warrior's code" och "The meanest of times". Men med perfekta hoppa-och-studsa-nummer som "Hang 'em high", "Deeds not words" och den av Bruce Springsteen gästade "Peg o'my heart" är det svårt att vara missnöjd.
Bästa inkörsport: "Deeds not words"
18. Sparzanza - Folie a cinq
Karlstadrockarna tar i från tårna på platta nummer sex och prickar in den första fullträffen i diskografin. Det här är egentligen inte mycket mer än grym jävla hårdrock, men ingen vid sina sinnens fulla bruk begär mer än så när det kniper.
Bästa inkörsport: "Mr. Fish"
17. Bloodiest - Descent
En mix av Swans-mörker, Neurosis-riffande, sjuttiotalssång, Ennio Morricone-harmonier, Nick Cave And The Bad Seeds-atmosfär och en cowboy som rider mot solnedgången. Om det fungerar? Dum fråga. Bloodiests sound är bland det mest spännande jag hört sedan jag minns inte när.
Bästa inkörsport: "Slave rule"
16. Haunted - Unseen
Ja, jo, visst. "Unseen" är väldigt annorlunda tidigare plattor från detta hållet. Men det låter ändå ofelbart Haunted om varenda ton. Oavsett om det lånas av Alice In Chains ("All ends well") eller Dark Tranquillity (titelspåret) sätter Dolving med kompani sitt lättigenkännliga sigill över allting. Det krävs sina män för att lyckas med det.
Bästa inkörsport: "No ghost"
15. Jackson Taylor And The Sinners - Let the bad times roll
Jag ska inte ljuga. "Dark days", från 2007, är den kanske bästa countryplatta jag hört. Två år gamla "Aces'n'eights" kom inte i närheten av dess briljans. Det gör inte "Let the bad times roll" heller, men vi är åtminstone bra mycket närmre. Smuts, sprit och lösaktiga damer - Jackson Taylor, gott folk.
Bästa inkörsport: "Boys in the band"
14. Bullet - Highway pirates
När jag intervjuade Hampus Klang (gitarr) tittade han på mig som om jag vore en utomjording när jag påstod att "Highway pirates" var deras hårdaste platta hittills. Han menade att de inte reflekterar över hur det låter, utan bara kör på. Men det är den hårdaste Bullet-plattan än så länge. Och minst lika bra som de två föregångarna.
Bästa inkörsport: "Citylights"
13. You Ate My Dog - Like torches
"Ostig emobriljans", skrev jag i en hastig nerklottring när jag premiärlyssnade på "Like torches". Och, visst. Ostigt kanske det är. Emo likaså. Men också briljant. "Still lost" är en hit utan dess like. Du Åt Min Hund spelar på pappret ganska harmlös pop/rock/core, men de gör det med en egensinnig nerv och en sylvass låtskrivarpenna. Gillar du snedluggar har du ingen ursäkt för att missa detta.
Bästa inkörsport: "Still lost"
12. Foo Fighters - Wasting light
Hårdare, rakare, smutsigare. Dave Grohl bannlyste allt vad akustiska gitarrer heter under inspelningen och anammade åldrade metoder för att fästa verket på band. Ett lyckat recept, minst sagt. Det här kan vara deras bästa platta hittills - sjutton år in i karriären.
Bästa inkörsport: "Miss the misery"
11. Get Up Kids - There are rules
Via den fantastiska spelningen på West Coast Riot i somras var det här en av januari-plattorna jag var allra mest peppad på. Och med ett tyngre sound än tidigare, dekorerat med än mer elektronik än förr, gör kvintetten en exemplarisk comeback. Fast det är fusk att återanvända (fantastiska) "Keith case" från ep:n "Simple science".
Bästa inkörsport: "Pararelevant"
10. Band Of Heathens - Top hat crown and the clapmaster's son
Låt gå för att jag saknar den renodlade countryådran från den självbetitlade debuten. Och låt gå för att jag, på pappret, inte har mycket till övers för utvecklingen åt ett mer sydstatsfunkigt håll. Men, tusan, med låtar som "Enough", "Should have known" och framför allt den helt ljuvliga "Hurricane" går det inte att annat än falla för Texas-kvintetten. Kommer bli kalas på Babel i Malmö i övermorgon.
Bästa inkörsport: "Should have known"
9. Social Distortion - Hard times and nursery rhymes
Folk gnäller på att Mike Ness inte är lika mycket punk som förr. Men, allvarlig talat - var det verkligen någon som väntade sig det på förhand? Social Distortion fungerar minst lika bra som Bruce Springsteen-rock och låtmaterialet är - oavsett genrestämpel - obetalbart. Inte minst den Ulf Lundell-minnande balladen "Writing on the wall".
Bästa inkörsport: "Writing on the wall"
8. Slim Cessna's Auto Club - Unentitled
Malmöspelningen i veckan var något i hästväg. "Unentitled" är också något i hästväg. Slim Cessna, Jay Munly och deras manskap är det tuffaste bandet som finns att hämta inom altcountry, och även ett lysande bevis på att gränsen mellan genialitet och galenskap inte är suddig - den existerar inte.
Bästa inkörsport: "Thy will be done"
7. Primordial - Redemption at the puritan's hand
Du kan aldrig påstå att ett band har känsla, epik och storslagenhet i sin musik innan du lyssnat in dig nog på Primordial. Innan dess har du ingen referenspunkt för dessa begrepp. Irländarna tillhör den klick band som blir bättre för varje platta. "Redemption at the puritan's hand" är hårdare, argare än sist. En känslostorm deluxe.
Bästa inkörsport: "Lain with the wolf"
6. Funeral Party - The golden age of knowhere
Tänk Mars Volta möter Bee Gees. Eller ett Death From Above 1979 med stake. Eller - helt enkelt - en fruktansvärt egenartad mix av punk, indierock och disco. Där har du en fingervisning om hur Funeral Party låter. Här finns utrymme både för fest och för stillsam eftertänksamhet. Årets bästa debutant.
Bästa inkörsport: "New York City moves to the sound of L.A."
5. Thursday - No devolución
Hur följer man upp ett mästerverk som "Common existence"? Genom att ta ut svängarna. Göra något annorlunda. Promenera framåt. Där lyckas Thursday något vansinnigt bra. "No devolución" är en platta som kräver tid, möda och arbete för att ta till sig. Jag tror inte jag nått ända fram än. Bli därför inte förvånad om jag utnämner den till årets bästa skiva när det står december i kalendern.
Bästa inkörsport: "No answers"
4. Times Of Grace - The hymn of a broken man
Killswitch Engage är skräp. Faktiskt. Om då dess huvudman Adam Dutkiewicz och dess forne sångare Jesse Leach sammanstrålar borde det inte kunna bli något annan än likadant skräp. Eller? Fel. När jag först hörde skivan hade jag inte en aning om vem som stod bakom. Tur det. Mina skygglappar kan vara onådiga ibland. Men den här emotionella urladdningen bör alla falla för. Så är det.
Bästa inkörsport: "Live in love"
3. Architects - The here and now
Mer rensång och elektronik. Inslag av akustiska gitarrer och indierock. Fansen har rasat en hel del över "The here and now" och velat ha mer "Hollow crown"-rens. Men de är dumma i huvudet. Det här är progression i dess rätta bemärkelse. Core-genren har blivit för liten för Architects.
Bästa inkörsport: "Day in/day out"
2. Chemical Vocation - Write this moment
Behöver jag tjata mer om denna? Har redan fört en enveten Twitter-kampanj om det här verket och omnämnt den tokmånga gånger här. Det innebär emellertid bara en sak - den förtjänar det. Gillar du melodier så älskar du detta. Jag gör det.
Bästa inkörsport: "Speeding heartbeats"
1. Adept - Death dealers
Sjukt otippat. Eller inte. Jag har funderat mycket över om den här toppar "Another year of disaster". Och jag kommit fram till att - nej, det gör den inte. Den är precis lika bra. Fast på ett helt annat sätt. Där debuten skrek ut alla negativa känslor som fanns i lyssnaren och agerade tröst, är det nya verkets uppgift snarare att peppa en till att ge livet på nöten och känna sig stark. Den lyckas. Onekligen. Adept får en att må bra. Det är värt hur mycket som helst.
Bästa inkörsport: "The lost boys"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar