Världens största sellout

Är det Dead By April? Eller In Flames? Kanske Dregen? Rod Stewart? Volbeat?

Nej. Inte alls.

Det är George Lucas.

Ja, jag vet - det är till att slå in vidöppna dörrar att gnälla på de tre nyare "Star wars"-filmerna. Men det kan aldrig göras för mycket. Så är det bara.

Låt mig dock börja med att säga att jag faktiskt gillar den som kom 1999 och bar titeln "Episod I: Det mörka hotet". Att Liam Neeson - världens bästa skådespelare tillsammans med Kevin Spacey - har en ledande roll borgar förstås för att den inte kan bli helt värdelös. Maken till en mer irriterande karaktär än Jar Jar Binks får man förvisso letar efter, men ändå. Tar man filmen för vad den är - en reko komedi - så fungerar den faktiskt.

Då är det värre med "Episod II: Klonerna anfaller" och "Episod III: Mörkrets hämnd".

Där kan vi tala om sellout.

Först - filmerna består till typ nittio procent av datorgjorda effekter. Det är sjukt sellout. Originalen såg bättre ut, och gjordes med hjälp av masker, papier maché och övrig analog rekvisita. Antagligen är personal som kirrar sådant billigare än sådana som är haj på avancerade effektprogram. För att citera allas vår favorit - Angry Video Game Nerd:

"What were they thinking?"

Sedan - vilket stolpskott gav rollen som Anakin Skywalker och Darth Vader till det ännu mer omfattande stolpskottet Hayden Christiansen? Jesus Kristus, vilken värdelös skådis. Sätter hundra spänn på att ökända sopor som Jean Claude Van Damme och Dolph Lundgren hade gjort bättre ifrån sig. Herregud, till och med Elizabeth Höglund hade varit mer trovärdig.

Med det sagt vill jag ändå vidhålla att film två och tre sitter på en viss potential. En potential som George Lucas effektivt undviker, tyvärr. Med färre tramsscener där Padmé Amidala och Anakin Skywalker uttrycker sin kärlek till varandra (vi fattar, de är förälskade - finns inget behov av att gnugga in det på det viset), en vettig skådespelare i rollen som Anakin och inte så förbenat mycket datortrams hade filmerna kunnat bli något.

Men - nej.

Jag väljer att citera Angry Video Game Nerd igen.

"That's a shit piece of fuck".

Det är ändå inte de filmerna jag huvudsakligen vill gnälla på med det här inlägget. Nej. Det är dvd-utgåvan av "Jedins återkomst", som släpptes 2004.

Att vissa detaljer ändrats sedan originalfilmen må vara hänt. Att de lägger in en sekvens i slutet där Luke Skywalker kramar om Wedge Antilles för att fira Imperiets undergång är okej. Likaså att de adderat ett klipp i början av filmen - när Jabbas crew är på väg till Sarlacc-gropen för att avrätta Han Solo, Luke och Chewbacca - där man får se en Bantha-hjord vandra. Sådant gör inte filmen sämre på något vis.

Men i det absoluta slutet har de valt att urinera ner hela "Star wars"-sagan totalt. Totalt, I tell you. Totalt!

Du vet när Obi-Wan Kenobi, Yoda och Anakin Skywalker återvänder som spökgestalter och ser stolta ut över att Imperiet besegras? Det är - egentligen - en fin scen. Kanske den finaste av alla, i hela "Star wars"-filmserien.

Eller, det var den finaste scenen.

För George Lucas - det förrädiska selloutsvinet - har nämligen klippt ut Sebastian Shaw (som spelar Anakin Skywalker i "Jedins återkomst") och ersatt honom med Hayden Christiansen. Vad. I. Hela. Helvetet. Handlar det om?

Är det trovärdigt att Christiansen skulle kunna axla rollen som Anakin - om än bara i några sekunder - som tvååring? Nej.

Dessutom - Obi-Wan och Yoda återvänder i spökgestalt i den skepnad de var när de dog. Åldrade, grånade, skrynkliga. Anakin ska ju se likadan ut. Men nej, kraften tillåter honom att bli trettio år yngre som spöke.

Ord kan inte beskriva mitt hat för detta. Återigen, jag vill citera... ja, ni vet vem.

"It's worse than a piece of shit - it's a whole shit".

George Lucas - din jävla sellout.