The working man

Inte för att jag skulle kalla mig för en hårt arbetande man, precis. Nej, knappast. Men för den delen kan man vara sjukt upptagen ändå.

Helt omotiverat tänker jag guida er genom min helg.

Fredag, 19:33: lämnar hemmet för att möta upp en kamrat samt inhandla cigaretter och groggvirke. 20:23: Häller upp kvällens första grogg och påbörjar förkröket till tonerna av Broder Daniel, Anna Ternheim, Promise Divine, Chemical Vocation, Iron Maiden, Kings of Leon, Wilmer X och en massa annan bra musik. 22:55: Vi beger oss mot busshållplatsen för att ta oss in till Malmö och festa vidare. 23:58: Vi äntrar KB. 23:59 fram till 04:15: Tömmer KB på barresurser, skämmer ut mig på dansgolvet, firar min födelsedag och är groteskt alkoholpåverkad. Det är inte vackert. 04:45: Den sedvanliga fyllekebaben intas. Jag orkar inte äta hela. Det är hemskt. 05:10: Börjar ragla mot tåget. 05:30: Sätter mig på tåget. 06:20: Twittrar "Jag älskar Chemical Vocation" och somnar. Med Chemical Vocation i lurarna.

Lördag, 11:58: Vaknar, bakfull som ett svin, förbannar mig själv för att jag ännu en gång lyckats somna med iPoden igång. Bestämmer mig för att återgå till sömns. 13:54: Gör ett hedervärt försök att stiga upp. Jag... lyckas! Försöker äta frukost. Tittar på Johan Glans-klipp på Youtube. Mår skit. 17:45: Sätter mig på bussen för att ta mig till stället där jag egentligen - med tanke på kvällen innan - aldrig borde våga visa mig igen. 18:15: Äntrar KB. 18:50: Bäddat För Trubbel inleder punkkvällen. Ingen överdrivet upphetsande spelning. 19:25: Tysta Mari imponerar desto mer, trots vansinnigt mycket gitarrstrul i första låten. 20:00: Night Fever. Danskar. Ganska metal. De röjer bra. Men är sjukt enformiga. Och sångaren är enerverande. Nej tack. 20:50: Hårda Tider öser på bra och visar var Crime City Hardcore-skåpet ska stå. 21:50: Regulations gör kvällens sämsta spelning. Visst Neurosis-riffande är bra, men i övrigt är det mest tunn, tråkig skabbpunk. Gäsp. 22:37: Sista Sekunden blåser bort min bakfylla med hjälp av kanonlåtar som "Jag är aldrig nöjd", "Skyll inte på oss", "Sailor Jerry skinhead" och - framför allt - "Åldras med stil". 23:38: Jag fryser häcken av mig på busshållplatsen. 00:22: Hemma. Igen. Undrar om det är lönt att gå och lägga sig. Vill helst upphöra att existera.

Söndag, 05:30: I och med att väckarklockan ringer försvinner all min livslust. 06:47: På jobb. Undrar varför jag skrev upp mig för att jobba en söndag. 10:03: Skriver en statusuppdatering på Facebook som består av orden "Skjut mig". 12:17: Kneget bjuder på kebabtallrik. Mycket, mycket mumsigt. 12:45: Återgår till den zombiemode som gjort att jag lyckats överleva dagen hittills. 14:45: Sliter in i det sista. 15:00: Avslutar jobbdagen. Jag klarade det! 15:45: Manglar Promise Divines senaste ep. 16:02: Drar in hela deras diskografi i Winamp och tänker att jag minsann ska sussa en stund. Det går så där. På grund av rastlöshet eller Promise Divines briljans? Sistnämnda, tror jag.

Nu: Inväntar turen till Malmö Arena. Ikväll ska Rush stå för underhållningen. Tre och en halv timme arenaprog. Det kan bli fantastiskt. Det kan bli plågsamt. Det enda jag vet är att jag i fredags massakrerade mig själv till den grad att jag lagligen borde få lov att gå i ide.

Vi övergår till gissningar:

18:45: Sätter mig i bilen med min dunderfantastiska, brända Rush-blandning i spelaren. 19:30: Kanadickerna drar igång "The spirit of radio". 23:00: Efter höjdpunkter som "Workin' them angels", "Far cry", "Stick it out" och "Closer to the heart" vänder vi mot utgången. 23:30: Jag drar en lättnadens suck. Ligger i sängen och konstaterar - jag överlevde helgen!

Det blir så ibland.

Oh well. Imorgon ska jag intervjua självaste Promise Divine-sångaren, Andreas Hellsén. Det kommer bli grymt. Nästa vecka är inte lika späckad som den här har varit. Herregud, har bara en konsert att springa på under nästkommande sjuveckorsperiod. The Band of Heathens på Babel. Men de kommer säkert att regera. Det tror jag säkert.

Cheers!