fredag 20 maj 2011

Väggarna som faller ner

Kära vänner, vi har samlats här idag för att... nej. Det där blev fel. Vågade inledningar kan vara häftiga. Inte i mitt fall.

De säger att jorden går under imorgon. Oroväckande. Därför hade det varit en pigg idé att... bli svinigt råfull, kanske? Jo, det hade varit en lysande idé, rentav. Men, nej. Mitt halvhjärtade försök att hitta festsammanhang gav inget resultat. Dessutom ringde jobbet för en timme sedan (jo, faktiskt - klockan sju en fredagskväll. Hängivet företag) och ville att jag ska komma in och jobba imorgon. Jag sa ja. Samtliga förhoppningar alkoholiserad kväll fick därmed skjutas undan.

"When your walls come down", skrålar Kiss i skrivande stund. Kanske.

Jo, alltså. Jag traskade in i en Ica-affär för några timmar sedan. Man tror inte på det, men det är ingen orimlighet att gå ut därifrån en stund senare med några fina tillägg till skivsamlingen.

Jag lyckades, i alla fall.

Valde att utöka Kiss-samlingen med "Dressed to kill" och "Crazy nights", köpa min första riktiga skiva med The Ark ("Prayer for the weekend") samt att lägga kosing på Anna Ternheims andra och svagaste - fortfarande snorbra dock - platta, "Separation road".

En skiva för femtionio spänn. Två för nittionio. Klart jag kan köpa fyra. I synnerhet då jag inte behöver lägga pinsamma summor på sprit ikväll. Inget ont som inte för något gott med sig. Eller var det tvärtom?

Och i skrivande stund spinner alltså "Crazy nights" i skivspelaren. Titelspåret - plus ett extra "Crazy" - är en av de bästa låtarna Kiss någonsin har gjort. Så är det faktiskt. I övrigt finner jag plattans allra mest njutbara stunder vara de pinsammaste. De som är åttiotalsfluffigast. De med flest hockeysyntar. Som "Reason to live", "Turn on the night" och "I'll fight like hell to hold you".

Minns när sminkabonnenterna intog Malmö Stadion förra sommaren. Folk kan säga vad de vill om hur o-rock'n'roll Kiss är numera. Ett ondskefullt storföretag eller inte - gubbarna kan ta mig tusan fortfarande rocka. Åtminstone den där söndagskvällen. Fan, vad bra det var.

Kom tillbaka!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar